2020-09-16

man uppehåller sig inte vid det man har sett, man sörjer det inte.

har läst ännu en JWHF bokklubbs-bok. mitt liv som råtta av joyce carol oates. tog mig ett tag att komma in i den, men sen hade jag åtta timmar på ett flyg till och från chicago, så då plöjde jag hela. man gillar flygplansläsflow.

historien utspelar sig i den lilla staden south niagara på gränsen mellan kanada och new york state, och är skriven från violet rues perspektiv – den yngsta dottern i en stor stor familj (två storasystrar och fyra äldre bröder).

dom lever sitt lilla liv där, ända tills en natt då hennes två äldre slår bröder ihjäl en svart kille från deras skola – och då börjar en hel jävla bergochdalbana av skit. först är violet lojal mot sin familj och vill inte berätta för någon, men när polisen, socialtjänsten och skolsköterskor lyckas dra ur henne vad som hänt måste hon lämna south niagara och gömma sig, eftersom hon förrått familjen.

hela boken är typ ett virrvarr av ångest och allt depp som violet rue hamnar i i efterdyningarna av händelsen. vill kanske inte spoila för mycket men om ni sett ryan gosling-filmen place beyond the pines så kändes det lite som den? i det att trauman man är med om som liten (eller till och med som ens föräldrar varit med om innan man ens föddes) formar en och liksom dikterar förutsättningarna för ens liv – eller, om man ska vara skitcynisk – att det nästan är ett förutbestämt öde att hamna i dessa ångestmönster nästan utan att kunna se eller förklara det själv.

det är väldigt obehagligt och väldigt väldigt sorgligt. men hur som helst, när jag väl kom in i boken slukade jag den snabbt. maktbalansen mellan fattig och rik, mellan män och kvinnor, mellan svarta och vita är genomgående i hela boken på ett naturligt och väl avvägt sätt.

an annan detalj är också att boken skiftar mellan jag- du-, och tredjepersonsperspektiv, men alltid ur violets synvinkel vilket bidrar till denna diffusa ångest och förvirring som ligger som en slöja över hela boken. visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig men tyckte verkligen verkligen om den här och rekommenderar å det varmaste.

13

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.