2019-05-26

var är hemma?

fick en kommentar på ett gammalt inlägg:

Hej! Jag har nyss upptäckt din blogg och gör nu lite nerslag i tidigare inlägg som låter lockande. Spännande det här med vad som är hemma. Nu har du ju flyttat igen förstår jag. Jag skulle tycka det vore superintressant med ett nytt hemmainlägg, hur du tänker nu, vad är det för dig som gör en plats till hemma? Jag skulle även gärna läsa ett inlägg om vad du har gjort på de olika platserna och vad du gör nu.

såklart ska vi prata om detta.

sist när jag skrev det där förra inlägget för över två år sedan nämnde jag stockholm och san francisco, plus oslo på sitt egna sätt. mycket har ju hänt sedan dess – jag flyttade från san francisco till los angeles. och precis som jag alltid känt så är hemma lite en plats och mycket en känsla. ska utveckla.

jag bodde i san francisco i ungefär fem år. så länge! jag älllllskade sf, och om ni varit med på bloggen ett tag vet ni det bättre än de flesta. jag kan alla gator utantill, jag vet om de hemliga barerna, var den bästa streetburriton finns. och så vidare. men som ni kanske också läst sedan jag flyttade till LA – jag har på ett märkligt sätt inte saknat sf som jag trodde att jag skulle. jag hade ett jobb som jag vantrivdes på så himla mycket och bodde med roomies som varken var bu eller bä. jag känner inte känslan av hemma, iallafall när jag tänker på sf. kanske åker jag tillbaka på besök och kastas tillbaka in i den. men det var en del av mig som behövde komma bort därifrån. det är en plats där hela mitt känslospektrum bott, for sure. och jag är i evig skuld till sf för att det var ”hemma” för mig så länge. älskar sf på sitt egna sätt.

LA har egentligen inga av dom kvaliteter som logiskt skulle kvalificera mig att kalla det för hemma (förutom att jag faktiskt bor här). kan stan ganska dåligt, känner inte så supermånga jämfört med sf eller stockholm, aldrig varit på många av de populäraste platserna, och upptäcker nya små hål i väggen varje dag. men. känslan finns där. exakt varje varje varje dag fylls jag av en typ av eufori över att jag bor här. det känns ända ner i magen, ända ut i fingertopparna. älskar den här platsen. och det är nog för mig att få kalla det för hemma.

stockholm! hemma, alltid hemma. stockholm är mitt största och närmaste. känner för den staden precis som jag känner för många av dom personerna som jag står allra närmast: känner ibland rolleyes över dem, det är de som lättast kan såra mig, ibland ses vi inte på länge och vi har djupa minnen, sår och band som kanske skaver ibland men som inte går att klippa av bara sådär. men kärlek, alltid kärlek. allttiiiiddddd. älskar dig sthlm.

*

vilken ynnest att få ha kallat, och kalla, dessa platser för hemma. det är få förunnat. och hoppas det besvarade frågan! kan ta andra delen av frågan, om vad jag gjort på de olika platserna jag bott på och vad jag gör nu, i ett separat inlägg. puss!

18

Kommentera

Fasiken vad spännande med LA ändå. Det är för mej en sån plats som bara finns i kriminalserier.

Vicky

den är så mycket mer än vad man ser på tv! ändå.

Så fint att läsa. Känner nog fortfarande att jag inte riktigt har ett hemma, även om London många gånger känt precis så som du beskriver LA när jag var yngre.

Vicky

hemma kommer komma för dig med, vet det. <3

Jag har tänkt mycket på det där med hemma, vart är hemma och vart är jag ifrån. Efter 10 år i USA och runtflyttande så är det svårt att veta vart man hör hemma. Jag bodde 7 år i Alaska och var så ledsen när jag till sist flyttade därifrån till Madison, Wisconsin. Jag verkligen ogillade Madison i början, men nu när vi flyttat till NYC så kommer jag på mig själv att jag saknar Madison så himla mycket. Varje plats har sin egna unika karaktär, men Alaska kommer alltid vara närmast hjärtat, tillsammans med Montana haha 🙂 Skrev om det här med ”hemma” nyligen i bloggen jag med. Det finns ett citat, som jag inte vet exakt vart det kommer ifrån, en del är från Hugo Hamilton tror jag. Men jag hittade det i samband med en salomon trail running dokumentär om Anna Frost.

”Maybe your country is only a place you make up in your mind, something you dream about and think about. Maybe it’s not a place on the map at all, but just a story full of people you meet and places you visited. Maybe Home is just a collection of memories and our roots, based on nostalgia”

Vicky

vilken spännande resa du gjort! och så fint ändå att du känner kärlek för dom platserna. vet känslan med. och såååå fint citat. kram <3

Katarina

Tack 🙂 Och kul att få läsa dina tankar, väcker många tankar här. Jag har ofta känt mig mer hemma utanför Sverige, i Belgien (barnflicka) men främst i Sydafrika (praktik och plugg) . Närmare mellan människor, närmare till alla känslor. Nu har jag i alla fall nyss landat i en lägenhet som känns hemma, blir lycklig av den och omgivningen, känner att här har vi det bra mitt barn och jag. Så nu jobbar jag på att bygga upp ett vardagsumgänge här, att lägga ”svenskheten” åt sidan, plocka fram det ”sydafrikanska” och tala om för folk jag möter att jag gillar dem och skulle vilja ses fler gånger. Skrämmer bort en del men har också skapat några fina möten.

Vicky

åh det låter så fint och intenst. hoppas du hittar hem både i plats och känslor. det låter som det <3 kram

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.