2016-08-14

all seven seas.

i haven’t posted a text of mine in a while. in fact, i haven’t written anything in quite a while. i looked through an old folder and found this one from february, though, so i recorded it and thought i’d share it with you today. pardon if there is noise in the background, by the way. there WAS a lot of noise around, unfortunately. oh well. english here first and swedish follows below. enjoy, and happy sunday. <3

cruise.

and kind of like you are all the seven seas but how can i know i know that i can’t, maybe you are a water puddle because that’s how it’s like, maybe like i am one, a shallow water puddle muddy and who knows maybe i’m a a still lake maybe i’m a mirror and the person reflecting is maybe you and maybe me, maybe no lagoons no hues of blue like a fantasy like once in the caribbean, it was just like a make-belief reflection in a crystal that doesn’t exist, frozen oceans and dirty baltic seas, i don’t even know anymore, i don’t know yet

i’m closing my eyes and inside of me, in a pit of a stomach ocean currents dangerous whirlpools maybe i’m floating on a cloud cover on a wave that is you maybe it’s pulling me down in my ankles, maybe i’m gonna drown by the swallowing of cold water and broken life buoys, you are like a seasickness and i am nothing to a sea storm like this one, i’m just a sailor girl on dry land, nothing is rocking here and i’m safe i’m dry now but now, maybe ropes, sails and cords they drag me out on all the waters i don’t know, dizziness and tossing because you are i don’t know who i don’t know what, maybe a muddy puddle maybe an anchor on the seas i’ve never sailed

highway 1.

och så som att du är alla sju haven men hur kan jag veta jag vet att jag inte kan, du kanske är en vattenpöl för så är det, som att jag kanske är en, en grund vattenpöl smutsig och vem vet kanske är jag en blank sjö kanske är jag en spegel och den som reflekteras kanske är du kanske är jag, kanske inga laguner inga blåtoner som på låtsas som en gång i karibien, det var bara som ett låtsasblänk i en kristall som inte finns, frusna hav och smutsiga östersjövatten, jag vet inte ens längre, jag vet inte än

jag blundar och inuti mig, i en maggrop undervattensströmmar farliga virvlar kanske flyter jag på ett molntäcke på en bölja som är du kanske drar den ner mig i vristerna, jag kanske kommer drunkna genom kallsupar och trasiga livbojar, du är som en sjösjuka och jag är ingenting för en havsstorm som denna, jag är bara en seglarflicka på torra land, här gungar det inte och jag är trygg jag är torr men nu, kanske rep, segel och trossar de drar mig ut du drar mig ut på alla vatten jag inte känner till, yrsel och gungningar för du är jag vet inte vem jag vet inte vad, kanske en grumlig vattenpöl kanske ett ankare på haven jag aldrig seglat på

autumn walk. mao

läste in en text jag skrev i februari. ha en fin söndag. <3

0

Kommentera

alltid så nära, så innanför huden. tack för det <3

du och dina ord och din röst = magi

men du! puss och hundra tack.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.