2016-06-26

dandelion seed.

as you might already know, there is the creative initiative monthly makers in the swedish blogosphere. each month, anyone can contribute for the theme of that particular month. for may, the theme is plants and just like last month, i interpreted it in a written way (i’m no DIY:er) and wrote a text.

since the original is in swedish, i will post that version — along with my recording of me reading it — first. the english text and recording follows underneath. sorry about this month’s recordings! they could have been a little better but i didn’t have enough time to rerecord!

i hope you enjoy it. (and more texts of mine can be found in the category texts. ♥)

oslo.

jag måste som att blunda för att minnas hur det kändes
när det var storm när det blåste hårt när jag fick ett maskrosfrö i ögat och det slog ut en skog
en överbefolkad dunge, ett hjärta som rann över av vitmossa, den lättantändliga sorten
akta elden sa de alltid men jag är en mal som cirkulerar närmare och närmare, och jag är alltför bekant med skogsbränder i bröstet ändå
just därför eller trots att, jag vet inte

jag blundar och det är ett regn som faller, alltid detta regn, jag växer inuti och det är en kraft som spränger staket och vägrenar, snabbt och oförlåtligt, det är som en orkan nu och jag snubblar över mina egna rötter där jag springer

men ändå, till slut, det finns en plats där vinden tar slut jorden står stilla och jag blir varm igen som ett mjukt täcke av nyutslagna maskrosor, nyblekta
en plats som är tyst som ligger i lä, i skuggan
inget brinner inte ens svedda slätter inte ett spår av eld
här är allt mjukt och grönt
här är ängen där jag kan vila

oslo.

i have to kind of close my eyes to remember the feeling
when it stormed when the wind blew hard when i got a dandelion seed in my eye and a forest grew
an overpopulated holt, a heart that was overflowing with sphagnum, the flammable kind
watch the flame they always said but i’m a moth circulating closer and closer, and i’m all too familiar with forest fires in my chest anyways
exactly why or even though, i don’t know

i’m closing my eyes and there is a rain falling, always this rain, i’m growing inside and it’s a force that ruptures fences and road verges, quickly and unforgivingly, it’s like a hurricane now and i’m stumbling over my own roots where i run

but still, at last, there is a place where the wind ends the earth stands still and i get warm again
like a soft blanket of newly bloomed dandelions, newly bleached
a place that is quiet that is covered, in the shadow
nothing is burning here not even scorched fields not a trace of fire
here everything is soft and green
here is the meadow where i can rest

oslo.
0

Kommentera

Det här låter nästan lite som en sång! Fint skrivet 🙂

tack snälla ni! <3

Riktigt vackert skrivet!

Igen. Du gör det igen. Igen. Och igen. Får mitt hjärta att släppa alla gränser. <3

"jag fick ett maskrosfrö i ögat och det slog ut en skog"
"jag snubblar över mina egna rötter där jag springer" <333

Tycker så mycket om dina texter! Lyckas jämt relatera dem till något i mitt eget liv, och det tycker jag är fint <3

tack snälla mikaela! <3

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.