Godmorgon från en som vaknade redan halv fyra. Väckt av en liten gullig typ som hasade ner från sängen och fort traskade vidare in till storebrors rum. Hon hann viska heeeej och sträcka ut handen mot hans rygg innan jag fångade upp och tog henne med mig tillbaka. Nu sover hon och jag är vaken, är det inte en klassiker så säg? Men det gör mig ingenting, jag har börjat trivas med att gå upp tidigt igen. Efter att Ebbe-Lou kom blev jag obotligt morgontrött och fick faktiskt ett rätt så otrevligt morgonhumör. En rejäl kontrast till personen som annars gärna slog upp ögonen klockan fem och kvittrandes stekte ägg och bacon till frukost.

Men ja, hörni, då har vi den tredje advent idag och jag är ledig. Det behövde jag, för det blir inte mycket av den varan den här veckan. Eller ja, ledig och ledig – jag ska fota blommor, men jag är åtminstone hemma med mitt gäng.

Förresten, har ni sett den här dukningen från Svenskt Tenn? Ja, jag vet, man är lite trött på allt tjat om just Svenskt Tenn, men visst var det här härligt? Inte alls särskilt julig utan mer vårig, tycker jag. Och enkel att göra själv, med färgat glas, en mönstrad duk och med mässing till.

I min värld finns det dock inte en chans att jag kan lägga de pengar som krävs på originalen – jag är inte särskilt försiktig med mina saker och jag har två små barn som är likadana. Plats för vackra ömtåliga saker jag har tyvärr inte heller, så det blir ungefär som att kasta pengarna i sjön för mig. Men däremot blir det nog sådant här som jag kommer spana efter på loppis och secondhand 2020. Drömmer fortfarande om den perfekta blandningen i vårt hem och just nu består den av en liten dos Svenskt Tenn, en ännu större dos av Artilleriet och störst av The Apartment DK, såklart. Som egentligen är en variant av de första båda, kom jag på nu. Det är väl kanske inte sakerna i sig som jag är så tokig i utan blandningen. Det orädda, det modiga, det vågade. Alla möjliga material, texturer och färger. Allt går. Förutom blå väggar, för mig då, det har jag konstaterat klart och jag har målat om igen. Men det tar vi en annan dag.

Ha en fin tredje advent!

 bild från Svenskt Tenn

12

Två saffransbullar och två koppar kaffe till frukost och det slår mig när jag plockar fram det att jag skulle behöva skärpa till mig. Men jag har trillat ur mina rutiner med rågbröd och ost och det är svårt att komma tillbaka när allting måste gå så fort just nu. Då tar man det som finns i skåpet bland alla brödpåsar som är signerade den ena, den andra och den tredje i den här familjen. Det är så lugnt och stilla här just nu, jag somnade tidigt igår och nu vaknade jag före alla andra. Det är jag, mina saffransbullar och granen som lyser upp rummet. Den kom upp till slut, vi köpte den en timme innan stängning av en trött person som nog allra helst ville hem medan Ebbe-Lou var överlycklig över en gran med en spets (topp). Några kulor åkte i golvet men det gjorde ingenting, alla hade roligt ändå. Roligast när Signe råkade rulla in under granen. Lille vännen.

Vi gick förresten igenom varuläggning och omstylingen inför våren, på jobbet igår och nu har jag huvudet fullt av 80-talsinfluenser och maximalism. Gula toner, blå toner och rosa toner. Förresten på tal om färger – Pantone har utsett Classic blue till årets färg och tittar man på färgtrender via Alcro, Beckers, Jotun osv så spår de grön, gul och rosa som årets stora trendfärger på väggarna. Intressant. Och inspirerande – jag tänkte skriva mer om det så småningom. Och om lite annat jag skulle vilja fördjupa mig i, som litteraturen jag fick hem för ett tag sedan.

Nu är alla uppe här och vi tittar på Scooby Doo. Signe står bredvid och säger mämma och ler stort varje gång jag vänder mig mot henne. De kommer allt oftare nu, orden. Hon pratar mer och mer med oss. Och härmar! Det är som att konstant ha med en liten mimare att göra, som gör samma kroppsgester som en själv gör. Fina lilla unge.

 

10

Hej, har ni en bra dag? Min är rätt så fin, fastän jag är lite trött. Jag har precis ätit lunch och nyss hällt upp dagens andra kopp kaffe. Medan Signe sover och Ebbe-Lou är på förskolan hinner jag samla tankarna, släppa ut dem och bara vara. Det är inte ofta det händer, det är inte ofta det är alldeles tyst här. Ebbe-Lou är dessutom i en extrem varför-fas och ibland går det så långt att jag måste be honom sluta prata i några sekunder för att det blir ett konstant malande som jag inte hinner hänga med i.

Men morgonen var ändå snäll, trots alla frågetecken och trots alla nej, stopp, sluta, kom, skynda. Och hjärtat känns mjukt. Det känns som att jag befinner mig i ett moln och jag antar att det är summan av en nästan försvunnen förkylning och en hektiskt tid som betats av. Skönt. För snart börjar en intensiv period igen.

I eftermiddag kommer svärfar med nylackerade, röda köksstolar och vi har tänkt köpa och klä en gran. Så det känns som att dagen kommer fortsätta i samma typ av anda som den gjort hittills. Nu vaknade Signe och kom ut till mig, alldeles rufsig i lockarna med högljudda gäspningar och med sömn kvar i kroppen. Livets bästa -texturerna, nivåerna, nyanserna.

bild härifrån

9

Vad trixigt det är med julen. Julkänslan sa adjö häromdagen, eller var det kanske häromveckan, och sedan dess har jag letat överallt efter den. Just julen är den enda högtiden jag bryr mig om, ingen annan spelar någon roll för mig. Det slår mig nu att jag inte känner någonting alls för andra högtider men för julen gör jag det. Det är både komplext och härligt på en och samma gång.

Samtidigt som jag försöker hålla fast vid mina egna känslor, de mjuka, inför den här tiden så försöker jag också ge barnen detsamma. Jag vill att de ska se, känna och märka när julen kommer till oss. Den ska vara rolig, glittrig och mysig. Det ska vara pirrigt att ta upp juldekorationerna ur förrådet. Och julen ska inte smygas in i stilrena saker som matchar väggfärgen och som bara blir ytterligare en del av inredningen. Den ska sticka ut, den ska synas.

Vi hade inte särskilt mycket saker och jag har inte hunnit gå på secondhand för att fynda lite mer till vår lilla hög, vilket jag annars rekommenderar varmt eftersom där finns mängder med julsaker till knappt några pengar alls och i superfint skick, så jag har klickat hem några saker och handlat i butikerna i stan. Det har inte varit helt enkelt eftersom jag bara vill ha saker som måste hålla i flera år, så det har tagit lite tid men nu är jag rätt nöjd, för det här året. Tänkte jag kunde visa några av sakerna, ifall det finns någon som behöver lite inspiration.

Mistel i mässing, randig julduk, spräcklig julstjärna

Den stora mässingskransen ska jag hänga på Ebbe-Lous dörr.

En så himla fin liten kruka från Bergs Potter blev det. Den kommer jag dock ha framme hela året.

I den hamnade den här julstjärnan. Så fint att den är spräcklig tycker jag. Förresten, om ni köper en – kom ihåg att de är känsliga för kyla och vattna med lite varmare en ljummet vatten.

Den här tomtegirlangen (heter det så?) köpte jag två av på Balders Hage i Alingsås. De står på gröna skåpet i vardagsrummet och är gulliga.

mistel med rött sidenband

En mistel, såklart. Den har jag hängt ovanför vår säng. Tycker den är fin.

När julen är över ryker det röda bandet och den kan hänga kvar resten av året.
Röd randig julduk, kolibri, mistel

En duk till matbordet som ska kompletteras juliga underlägg.

Och två kuddfodral med kolibrier.

Inte så illa ändå, om jag får säga det själv. Och för den som undrar så kommer kuddarna, mässingskransen och duken från H&M.

11

 

Hej! Jag heter Sandra.

Jag är 32 år gammal, mamma till Ebbe-Lou som är fyra och Signe som är 1. Och så är jag gift, med Hugo. Jag bor i Alingsås och har studerat modevetenskap, svensk formgivning och olika typer av marknadsföring och kommunikation. Om dagarna varvar jag kommunikation med inredning, både som jobb och intresse. Det är ett hektiskt men roligt litet liv och nu börjar jag dessutom blogga här på JWHF. Tidigare har jag funnits på vardagskonst.se och några av er känner kanske igen mig från när jag huserade på style challenge-bloggen i höstas.

Här inne tänker jag att jag ska skriva om inredning som inspirerar och fascinerar, om annat fint som som fångar min uppmärksamhet och om livet som det är. Högt och lågt. Finns det något särskilt som ni vill att jag ska skriva om så säg gärna till.

Vi hörs!

17

SOM jag har längtat efter den här lediga lördagen när både jag och Hugo är hemma med kidsen. Stämningen blir en annan och det är så skönt med ett par extra händer. Och att faktiskt vara hemma tillsammans eftersom att vi nu för tiden mest går om varandra, om vi inte hinner mötas för en lunch eller kaffe ihop när vi båda jobbar i stan. Det är visserligen fint det också.

Fast jag är rätt trött, för på min jobbfront är det nämligen fullt ös nu – jag bygger, som kanske tidigare nämnt, en sajt åt en organisation OCH jag har blivit bokad som föreläsare på Interfloras konferens i januari. I samband med det släpper jag även en digital liten handbok. Som om inte det vore nog har jag ett stylinguppdrag och så gör jag ett juligt litet reportage som jag tror kommer bli riktigt fint. Det är med andra ord mycket kul i livet just nu och jag älskar projekten jag hoppar emellan. Är det kanske så här det skulle vara att arbeta som frilans? Konsekvent lite trött men samtidigt full av energi och idéer?

Barnen är dessutom extra härliga, det är som att de båda kommit över någon fas och hamnat i total symbios med varandra. Eller så har de bara vuxit till sig lite. I vilket fall är jag så glad över dem och längtar alltid hem till deras lilla värld, när jag är någon annanstans. Strax ska jag göra ett djupdyk ner i den, i deras värld. Eftersom det är lördag så är det lördagsgodis och det är alltid jag och Ebbe-Lou som går i godisaffären och plockar tillsammans. Mysigt.

Men ja, den senaste tiden har alltså detta varit en del av mitt liv; julen, barnen, lägenhetsstyling, stök hemma hos oss och nya grejer uppspikade på Ebbes (och Signes) rum. Igår gjorde jag även ett av Sofia Woods recept med karamelliserade päron och det rekommenderar jag varmt, det enda som saknades var lite flingsalt.

När jag skriver det här tänker jag på att jag lite här och var stött på samtal om att det sker en romantisering av att ha mycket att göra, att det inte uppskattas att man beskriver det som något eftertraktat eller roligt, att det i sin tur kan bidra till stress och psykisk ohälsa. Jag hoppas inte det upplevs så här. Jag råkar bara ha mycket att göra just nu som också råkar vara väldigt kul och jag är liksom trött men lycklig. Ungefär som första tiden i bebisbubblan.

 

5

Nu ger jag upp och deklarerar JUL. Åtminstone hos mig.  Här är det pepparkakor, saffransbullar och julmust. Jag har börjat med önskelista och har till och med köpt några julkulor. Häromdagen gjorde jag dessutom ett julreportage och passade på att filma lite från när jag höll på, tyckte det blev ganska fint. Om inte annat så bidrog det till beslutet att låta julen dra igång.

Tycker det är kul att filma och kommer nog göra det mer, läser just nu en kurs om att filma för sociala medier och känner att det kan vara något för mig att ta vidare och fortsätta med. Men jösses vad trött man blir när man håller på. Och än är jag inte helt hemma men övning ger ju färdighet, tänker jag. Sen är det ju det här med ljudet som är ett jäkla gissel med – att hitta rätt musik. Just nu finns det tyvärr inget ljud till filmen för jag orkade inte hålla på med det där, men en annan gång kanske.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, klä på mig och hoppa på tåget till Göteborg för idag står jobb på schemat. När det är klart blir det äntligen lördagsgodis med Ebbe-Lou.

Ha en fin lördag, hörreni!

3

Hej! Jag spenderar mängder med tid på internet och letar efter det perfekta julpyntet för här hemma blev det bra snopna miner när vi tog fram AAAALLLLLTTTT julpynt som visade sig vara en tredjedels flyttlåda och några stjärnor. Ebbe-Lou frågade är det här allt och jag stammade fram att det kändes som mycket mer förra året.

Men så slår det mig att förra året började jag samla på mig julsaker och för någon som inte haft sånt innan så kändes det ju som rätt mycket. Men nu har jag klickat hem några saker till så nästa år känns det kanske lite bättre.

Men jag ska inte sticka under stol med att det är svårt med julpynt eftersom Signe så gärna vill greja med allt hon ser. Clementinerna på fatet i vardagsrummet blev perfekta små bollar att rulla ut på golvet och ljusen i ljusstaken var riktigt kul att banka i bordet. Ska bli spännande att se hur det går med granen.

Men någon som tycks kunna gå loss utan begränsningar och skapa magi är Sebastian Bergström, som också driver instagramkontot Mosebacke. Finare fingertoppskänsla får man leta efter och julen ser så jäkla mysig ut hos honom. Önskar jag kunde flytta in ett par veckor.

Alla bilder kommer från sebastians.se

4

Jag minns att när jag väntade Signe så tänkte jag ofta att “det här är för mig, det här barnet är för mig”. Och att jag skulle få revansch på den förvirring som uppstod när Ebbe-Lou föddes. När han kom gavs han inte till mig, utan till Hugo. Jag fick ensam åka ner till uppvaket och jag vet än idag inte varför. När jag sov frågade barnmorskorna Hugo om de fick lov att ge Ebbe flaska, trots att jag tragglade på med amningen som inkluderade många främmande händer på min kropp som skulle “hjälpa”. Det var mer, som gjorde att jag kände mig degraderad, från start. När vi kom hem kände jag en osäkerhet på min egen förmåga. Jag var inte rädd, inte orolig men jag kände mig inte trygg. Hugo var bättre. Han kunde slappna av mer, sitta still och verkade så instinktivt bra på att vara förälder. Och jag, jag kände mig vilsen och inte särskilt kompetent.

Det var också svårt med omställningen för mig, att gå från mig och mina egna tankar till att ständigt vara uppkopplad gentemot någon annan. Jag visste inte riktigt hur man skulle koppla av och samtidigt vara hundra procent tillgänglig och närvarande.

Med tiden blev det bättre, enklare. Men jag slutade aldrig känna mig snuvad på någonting viktigt. På starten. Och när jag började vädra en graviditetsdepression i väntan på Signe började jag gå och prata hos en person som i sin tur hjälpte mig att nå fram till det jag känt men inte kunnat sätta ord på – att jag var ovärdig från start. Redan på BB räknades jag bort. Nu när jag förstod lite mer så blev jag också hårdare. Jag krävde mer. Men det hade jag inte behövt för på Östra fanns inte ovanstående som alternativ. Självklart skulle bebisen till mig, om inga allvarliga komplikationer uppstod. Och självklart behövde jag inte amma om jag inte ville och självklart var det jag som stod för besluten kring min bebis, som inte var av medicinsk karaktär. Så jag behövde inte föda med knutna nävar eller oroligt hjärta.

Som lovat fick jag henne till mig på en gång och sen skiljdes vi knappt åt det första dygnet. Den första natten var ljuvlig och jag minns den med värme. Hur hon sov på mig och hur jag kunde säga åt Hugo att sov du, jag säger till om det är något. Och på den vägen fortsatte det. Den första tiden med Signe var underbar och jag tog alla chanser att krypa ner med henne i den stora sängen och bara ligga bredvid. Ebbe-Lou låg gärna på den ena sidan och tittade på film medan hon sov på den andra och jag kan inte påstå att jag ens nuddades av tvåbarnschocken. Förmodligen ren och skär tur i lotteriet. Men man får vara glad ändå, tycker jag.

Nu har hon funnits hos oss i lite mer än 1.5 år och ur den lilla bebisen har ett litet barn vuxit fram. Ett som är oerhört pappigt, tar plats och som skriker högt när hon inte blir behandlad som hon (själv tycker) bör. Jag hoppas hon håller fast vid den egenskapen, den behövs i en värld som den här. Och jag hoppas hon håller fast vid egenskapen att vila, som hon ser till att vi andra gör, med henne.

Älskade lilla människa. Så glad att du finns hos oss.

4

Då nådde vi även hit, till den 1 december. Till den 1 advent. Vilket betyder att det snart är slut med det här året, fastän att den ljuvligaste av tider bara börjat. För mig är det här den bästa högtiden, av dem alla. Och jag har redan varit uppe och förberett, fastän klockan bara är 05.44. Råkade nämligen somna på soffan igår och vaknade ganska pigg halv fyra. Så sedan dess har jag städat, plockat och ställt fram clementiner och julstjärnor. Senare idag ska vi plocka upp julpysslet från förrådet, strössla ut julen i hela lägenheten och pynta pepparkakor med kristyr. Bra dag, framför oss, med andra ord.

Hoppas även ni får en fin första advent<3

Då nådde vi även hit, till den 1 december. Till den 1 advent. Vilket betyder att det snart är slut med det här året, fastän att den ljuvligaste av tider bara börjat. För mig är det här den bästa högtiden, av dem alla. Och jag har redan varit uppe och förberett, fastän klockan bara är 05.44. Råkade nämligen somna på soffan igår och vaknade ganska pigg halv fyra. Så sedan dess har jag städat, plockat och ställt fram clementiner och julstjärnor. Senare idag ska vi plocka upp julpysslet från förrådet, strössla ut julen i hela lägenheten och pynta pepparkakor med kristyr. Bra dag, framför oss, med andra ord.

Hoppas även ni får en fin första advent<3

1