Tänk att nyårsafton redan har varit? Jag lever fortfarande i tron att det är ”om två veckor”. Tidsuppfattningen känns inte helt med. Men nyår har trots allt redan firats och fint blev det. Också alldeles lagom för mig som somnade när jag nattade Signe och väcktes av fyrverkerier som smällde utanför. Jag vet inte om det någonsin har hänt, att jag sovit mig förbi tolvslaget. Kanske är det här det nya sättet att fira på, för oss. Åtminstone ett tag så länge barnen är små. Det kändes väldigt bra och lagom.

Vi började dagen med att städa och greja. Dammandet struntade vi dock i och jag slog den perfekta Hollandaisesåsen som jag sen råkade ställa in i kylskåpet och som stelnade. Men gott ändå.

När Bill och Ebba kom dukade vi fram sparris, äggröra med créme fraîche, smörstekta äpplen, fattiga riddare, Hollandaisesås och roiboslatte på havremjölk med tahini. Temat var ju trots allt brunch.

Till efterrätt blev det som sagt fattiga riddare med vispad grädde och croissanter med nutella och flingsalt och citron och vallmokakor.

Sigge gav kakorna tummen upp och ville inte äta något annat. Vi försökte gömma dem. Det gick sådär.

Blommor, det gör så himla mycket, tycker jag. Ebba hjälpte mig föreviga dem.

Det gick också sådär. Men äsch. Vad gör det när man har två såna här<3

12

Jag hade en så ambivalent inställning till nyårsafton – till att börja med hade jag glömt när det var och hade fastnat i att det är sen, nästa vecka. Så jag fick en lätt kalldusch dagen innan. Och ångest utan dess like. För av någon anledning tänkte jag mycket på min storasyster, som gick bort när jag var femton. Min sorg efter henne har kommit i vågor sedan dess och inför nyår var det dags för en ny. Ett år till utan henne var förbi och ett år till utan henne skulle börja. Det lamslog, lamslår, mig när jag går in i de tankarna. I vanliga fall har jag ett väl utarbetat skydd mot det, en sorts sköld. Men kanske börjar den brisera nu? Jag vet inte. Men jag önskar att hon fanns. Hon börjar tyna bort i mina minnen. Rösten, skrattet. Det blir svårare att hålla kvar.

Vi måste göra någonting så jag slipper tänka, känna sa jag till Hugo och styrde upp en brunch med Ebba och Bill som kom och firade in det nya året med oss mitt på dagen och fick mig att känna kärlek ända in i märgen. Tänk vad livet har gett mig de senaste åren. Jag glömmer det aldrig, att vara tacksam för det jag har och samtidigt för det jag slipper.

När jag tänker på vad 2019 gav mig inser jag att det på flera sätt var ett stort år för mig, jag gick från att vara föräldraledig till en fast tjänst och jag fick även ett par uppdrag som konsult. Vi flyttade till Alingsås och jag satte gränser för människor i mitt liv, lärde känna nya och lärde samtidigt även känna mig själv mer. Det var på många vis ett omtumlande år men i slutet började det mesta att falla på plats. Mycket som blev var tack vare flera tillfälligheter eftersom jag egentligen inte hade några konkreta mål eller planer. Jag hade nog mest tänkt vara föräldraledig och läsa på universitetet. Det här året tänkte jag göra tvärtom och sätta upp mål i förväg, stora som små, i form av att…

…ta min examen
…få minst två uppdrag till som konsult
…skriva mer kontinuerligt om inredning
…inreda klart alla rum i lägenheten
…göra fler utflykter med barnen, gärna på tu man hand med ett barn i taget.
…träna regelbundet
…tömma lägenheten på allt som inte betyder något och som bara tar plats
…ta mig tillbaka till storleken jag var innan jag blev gravid med Signe, på ett sunt och vettigt sätt.
…läsa facklitteratur inom ämnen som intresserar mig och lära mig mer
…sova
…äta bra och regelbundet
…våga välja bort
…våga säga ja

Gott nytt år, mina vänner. Jag önskar er allt, allt, allt fint<3

    

 

 

 

 

 

15

Nu slänger jag allt åt sidan och byter bana. Jag blir en floristisk kreatör istället. Nej, okej, jag ska inte göra riktigt så dramatiska livsval men för första gången på länge fick jag så stark lust att byta bana efter att ha läst om Thierry Feret hos The socialite family som helt sonika valde att göra något annat i livet och nu tycks leva ut den härligaste av drömmar. Jag är inte alls främmande för att göra något sådant i framtiden, det här är ju också ett sätt att driva butik på. Men skulle det här fungera i Sverige? I Göteborg? Kanske, man vet aldrig.a

I vilket fall – inspireras av bilderna, gå in och läs intervjun och ha en fin söndag <3

      

Bilder: The socialite family

Bild: Flowered by

6

Det börjar bli en fin liten vana här, att gå upp och skriva innan alla andra vaknar. Kanske börjar jag återigen bli en morgonmänniska. Idag ska jag jobba med blommor och det gör jag hela vägen fram till måndag, samtidigt har jag ett stylinguppdrag på distans och så skriver jag på min handbok. Och jobbar på Ellos. Mitt nyårslöfte blir att vara snäll mot mig själv och att sluta ta på mig för mycket. Att lära mig äta bra och regelbundet, sova ordentligt, bygga upp lite muskler i ryggen och att vila. Att sluta säga ja, ja, ja till allting och våga vara mer selektiv i vad jag tar mig an. Jag går mot det här året slut med en känsla av att jag fortfarande står och stampar på en och samma plats samtidigt som Hugo högt summerar – ”du fick ett fast jobb på Ellos, du började blogga på JWHF, du gjorde din första lägenhetsstyling och du har ett stort uppdrag för Interflora.”. Först då landar jag lite och känner att ja, jo kanske blev det lite mer. Dessutom drev vi ju trots allt igenom en flytt för att säkra barnens framtid. Eller förstöra den, ännu vet jag inte riktigt hur bra det blev men det kan bara tiden utvisa. I oktober skulle vi dessutom ha blivit en till i familjen, men det gick ju inte vidare. Vilket jag kanske inte sörjer så eftersom realisten i mig konstaterar att det inte var en bra tid för att bli, men som mamman i mig ändå tänker mycket på. Vem hade det blivit? Vem var det vi gick miste om?

Till slut inser jag dock att även om det var en del som gick förlorat så drog jag ändå den högsta vinsten – ett år till med min lilla familj.

Det finaste jag har.

 

12

Då var min julledighet slut och jag ska snart hoppa på tåget till jobbet. Det blir en kort dag eftersom vi inte har öppet lika länge som vanligt och det är ganska skönt för jag är något mör tack vare Signe som inte sover ordentligt just nu.

Julen var fin men jag hade mer bråttom än vad jag trodde att komma ifrån den och redan igår gjorde vi oss av med granen. Lite julpynt finns kvar men jag känner mig så redo nu för januari. Längtar inte alls efter nyår, bara förbi. Jag känner mig färdig med den här tiden nu. Ebbe-Lou längtar efter förskolan, jag längtar efter att bli färdig med universitetet som jag tragglat med under så många år vid sidan om allt och jag ser fram emot efter Interflora-konferensen som är i januari. Snart, snart, snart.

Jag kom förresten över de här bilderna från ett hus som flyttats från Dalarna till Nynäshamn. Fortfarande något av det märkligaste jag kan tänka mig – att man kan flytta ett helt hus. Men går gör det ju. Tyckte det såg så ombonat men samtidigt enkelt ut. Lampan, sofforna och väggfärgen i vardagsrummet var det finaste. Och de äppelgröna kuddarna. Aldrig tänkt att en furusäng skulle kunna bli så fin med rätt bäddning.

 

alla bilder kommer från Fantastic Frank

11

Hej hur går det för er i julstressen? Eller ni kanske inte ens stressar. Jag gör det inte riktigt än, men så har jag ju en rätt bra lista på saker att göra som endast går att göra precis innan julafton. Så stressen lär väl komma och flåsa mig i nacken alldeles strax. Men först ska jag jobba två pass till.

Imorgon kommer all mat som ska förberedas och då börjar jag även duka bordet, för om det är någonting vi lärt oss i den här familjen är det att jag och Hugo inte är bra på stressiga moment. Så allting behöver göras i så god tid som det går, annars blir stämningen mellan oss riktigt dålig.

I år håller vi det enkelt och åker ingenstans. Det ska bli skönt, att gå runt och greja hemma och duka i lugn och ro. Jag har köpt en röd linneduk på jobbet och har en idé om att gå i rött och rosa (på tal om en juldukning i rött och rosa -!). Eller så satsar jag bara på rött? Lila skulle vara fint med. Ja man hör ju, det är fortfarande inte helt tydligt. Men här kommer lite bra inspiration som fått igång huvudet. Och såklart JWHF-dukningen med flera bra tips, missa inte.

Fint med röda servetter mot vita tallrikar och ett rött siden eller sammetsband runt. Mycket grönt till är ju en klassisk och alltid pålitlig kombination.

Ah. Blomsterarrangemang är jag så svag för, gärna på fot. Kruxet är bara att de måste vara tillräckligt låga och lagom stora för att passa på ett matbord så man kan se varandra. Jag harr en idé om att det kan gå om man använder en sockerkaksform som vas. Många röda kvistar i små glas är också fint. Eller flera blommor i olika färger och höjder i små vaser. Och som kronan på verket – en riktigt maffig julbukett någonstans i närheten av bordet som lyfter den där lyxiga, ombonade känslan ännu mer.

Som sagt, klassiskt med mycket grönt funkar alltid och gärna med granatäpplen eller röda äpplen till. Varianten bredvid är också härlig, mer modern och maffig men samtidigt inte med vaniljvita ljus och lyxiga arrangemang med bara A-blommor. Och vinglas som vattenglas, såklart.

Alla bilder finns på min pinterest Holidays

5

Här kommer ett sent hej från mig med lite inspiration för julklappsinslagning, som jag från början gjorde till JWHF,  men det skadar ju inte att visa det här inne med.

En del av årets julklappar ser alltså ut så här, färgglada, småblommiga och traditionella men med en liten twist.


Det roligaste var det fina papperet, det tråkigaste var att få rätt temperatur på lacken. Höll på i en evighet med det men fick ändå inte till den rätta knycken.  
Men det blev bra ändå.

Grönt och lila är ju en given kombination. 

Likaså röd och lila.
 
Jag har några julklappar till att slå in men det ska jag ta itu med på måndag, kvällen innan julafton. De kommer gå i ungefär samma ton som de här.   
Den här kändes så lyxig och traditionell. Det är rejäla papperet och sidenbandet som gör det.   

Hoppas ni fick lite inspiration!

9

Hej från sjukstugan, igen. Signe vaccinerades för ett tag sedan mot mässlingen och reaktionen kom i förrgår. Så vi har hanterat feber som pendlat och en både slö och ledsen liten typ. Förresten, det här med med feber och febernedsättande, vilken svår balansgång det är – det pratas ju mycket om att vara väldigt restriktiv med det och att är man inte det så kan det få konsekvenser vad gäller immunförsvaret.  Och det är i de stunderna jag verkligen känner att jag måste axla min föräldraroll och ta beslut över huvudet på mina små människor och hoppas att det blir bra. Jaja det var inte det jag tänkte ge mig in på idag, utan jag ville mest spara ner några inspirerande bilder här så de inte bara försvinner i Pinterest-havet.

Bild från Finders keepers

Först ut är den här väggen, tyckte om de olika storlekarna på tavlorna och att de hänger i just den ordningen. Blir glad av den stora postern och funderar på att slå till på en ur samma serie men känner mig lite tveksam till att hänga upp namn och text på väggen.

Bild från James Nelson
Blir glad av den här bilden. Så fint med en så blå bakgrund och varmt ljus. Letar ju alltid efter olika sätt att fota blommor på och det här fick det att rycka i kreativitetsnerven.
Bild från HAY.DK

Koppar från HAY. Har tittat på dem ett tag och funderar på om de ska vara våra 6 likadana koppar här hemma.

Bild från HAY DK

Vas som också är från HAY men det är inte den jag fastnade för utan mimosan som kommer nu, alldeles knoppig och smygandes in bland allt det juliga. Som en liten påminnelse om att snart kommer det nya året, bara lite till kvar.

8

Snart blir vi med två små förskolebarn och får således en lite enklare vardag. För fastän vi själva har valt att ha barnen hemma så länge det går så blir det ju ett väldigt pussel eftersom vi ju även jobbar.

Jag vet att det är en känslig fråga ur olika perspektiv för flera, att inte låta barnen börja tidigt på förskolan och jag är medveten om den lyx vi haft som kunnat dra ut på det så länge. Det har ju inte kommit helt gratis eller utan huvudvärk men det har ju gått.

Men nu håller det inte längre för oss och nu är nog Sigge redo för att göra annat på dagarna och börjar i mars, nästan precis en hel månad innan hon fyller två på samma förskola som Ebbe-Lou. Tror hon kommer älska det för hon vill så gärna vara nära andra barn och utforska utan oss vilket blir så tydligt när vi besöker Ebbes förskola och hon vinkar fram ett hejjå och sticker iväg utan en blick bakåt och gråter sen så förtvivlat när vi måste gå.

Tänk att de faktiskt kommer till den punkten, när de blir stora nog att kräva annat av livet och vill ha mer. Allt det kommer ju i olika doser under hela tiden men allt som oftast går det ju att ge av det man har i den egna lilla världen som man skapat med dem. Men som en dag plötsligt blir för liten, vilket känns ogreppbart och avlägset under de första åren då det inte ens finns en tanke på man ska skiljas åt någon gång.

Men nu sker det. I mars börjar Signe bli sin egen, skapa egna relationer och bli en del av ett sammanhang där jag står utanför. Hon kommer lära sig saker av andra människor och formas av andras värderingar samtidigt som jag måste spela min roll väl och försiktigt börja släppa taget så att hon får utrymme att bli den hon vill vara.

Vilka utmaningar vi står inför, jag och min allra minsta.

17

Det här måste vara en av de sakerna jag får mest frågor om – Ebbes bokhylla, som jag byggde för att få bort alla böcker från golvet och för att få en bra översikt. Det må se ut som ett stort projekt men det var rätt så enkelt och eftersom så många frågat tänkte jag dela med mig en beskrivning av hur jag gjorde. Och nej, mina artistiska skills vad gäller illustrationer är väl kanske inte på någon hög nivå just här, men jag hoppas ändå det blir någorlunda tydligt 🙂

Material

  • Valfri färg för snickerier samt skumgummiroller 
  • 6 obehandlade foglister från Hornbach
    som hade måtten 8x44x1000 mm
    (Sök på Art. 8576953 på Hornbachs hemsida så kommer de upp)
  • 3 obehandlade kvarsstavar, också från Hornbach
    som (jag tror) hade måtten 12x12x2400 mm
    (Sök på Art. 8576919 på Hornbachs hemsida så kommer de upp)
  • 6 st tippskydd/vinkeljärrn
  • Japansåg, skruv, borr

    Tillvägagångssätt

  • Började med att måla allt i den färgen du vill ha och låt torka ordentligt.
  • Borra hål i foglisten längst ner samt i de på sidorna, innan du skruvar ihop dem. Detta för att minimera risken att träet spricker.
  • Måtta ut vart ”hyllplanen” (de andra foglisterna) ska vara och gör likadant som innan – borra och skruva ihop.
  • Mät och såga av kvartsstavarna så de blir 1 m långa, jag gjorde inte det så noga och det syns men det gick bra ändå.
  • Upprepa därefter samma procedur med kvartsstavarna som med foglisterna – borra och skruva fast dem i lagom höjd för att inte böckerna ska trilla ut.
  • Montera fast tippskydd/vinkeljärn (som jag inte hittar på Hornbach nu men som ser ut ungefär så här) på hyllplanen.
  • Et voila – klar!

 

 

sista bilden kommer härifrån

8