2021-02-18

Gick jag vilse?

Är lägenheten så stor att jag gick vilse utan att hitta tillbaka till tangentbordet efter senaste uppdateringen? Nej. Jag gick istället in i en sorts tyst fas. Där jag mest hummar åt saker och håller mig lite för mig själv. Resonerar, funderar. Tar beslut.

Packade upp ungefär 90 kartonger och såg min fiolfikus tappa alla blad. Byggde ihop en säng och blev förbannad på barnlåset på spisen. Köpte ett skåp till köket och spikade upp en tavla.

Min tid går fortfarande mellan barn och jobb utan något egentligt avbrott men jag antar att det är så här det är när dem är små. Jag vill inte vara någon annanstans egentligen, fastän jag blir lite trött på att göra samma sak varje dag.

Varje dag tänker jag på att det här är en tid jag kommer sakna – när det var så självklart att det bara var vi fyra. När allt det viktiga var innanför de här väggarna, mellan oss i vår sammansvetsade kvartett. Det är en tid som aldrig kommer igen. Att känna på hur lös en tand är, en säng överfull med gosedjur och en liten som slocknat mitt i och snarkar högt. Att se ögon, stora som tefat när någonting spännande händer.

Att få titta på en sovande ryggtavla som hör till en snart sexåring och tänka att i en framtid är det inte jag som ligger här och tittar på den och tänker på hur mycket han har vuxit. För jag kommer vara utbytt mot någon som memorerar linjerna i hans nacke med förälskad blick.

Och jag vet att jag kommer sakna det. Redan nu.

26

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.