Visst är det konstigt hur mycket man kan fästa sig vid ett sorts alias? Vid ett påhittat ord, en påhittad identitet?
Vardagskonst blev min följeslagare i flera år och kom till bara några dagar innan vi flyttade till Stockholm för snart sju år sedan. I samma veva som vi skulle flytta tillbaka till Göteborg ett par år senare blev det en vägg mellan mig och personen som burit namnet. Det stillsamma livet jag hade haft i väntan på något annat, och som Vardagskonst symboliserade, ersattes av något helt annat. Idag är jag Sandra.
Och ju mer jag tänker på desto starkare blir insikten – att Vardagskonst aldrig följde med. Vardagskonst lämnade aldrig Stockholm.
