2020-10-15

Citaten jag sparar.

Utanför mitt fönster finns höga träd och i ett av dem ett övergivet fågelbo. Bädden av de nu rostfärgade löven påminner mig om gamla hus som ingen längre bor i. Det känns vemodigt när jag tittar dit från mitt skrivbord. Som en så tydlig sammanfattning av livet.

Vårt hem är som mest levande just nu. Ebbe-Lou fascinerar mig genom att bygga den ena manicken efter den andra. Alla med en detaljerad specifikation för varje funktion. Funktion, som alltid går före formen. Han trollar fram det mest avancerade ur en toalettrulle. Struntar i det yttre, huvudsaken är att den gör det den ska. Designingenjör kallar Hugo honom, kreatör säger jag och uppfinnare säger han själv.

Lilla grindamen kallar han mig och säger att mamma du behöver inte vara så sur. Han bjuder in mig på disco till sitt rum och försöker locka med att man får göra vad man vill där, man får till och med jobba hos mig! Kom in mamma!

Åh. Som hjärtat drar ihop sig då.

När han ska sova ber han mig sjunga för honom för du har så vacker röst. Och varje kväll gör han plats åt mig och lägger sig alldeles nära. Vi pratar om det lilla och det stora. Sen sjunger jag medan jag ser hur han klipper med de svarta ögonfransarna, som när han var liten.

Och jag undrar precis samma sak som jag alltid har undrat – hur mycket kärlek för honom rymmer mitt hjärta, innan det brister?

11

Kommentera

så mäktigt i det alldeles vardagliga det är, föräldraskapet!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.