2020-05-18

Veckan som var – traderafynd, en nygammal jacka, äppelträd och blåbärssmörgås

Vilken jäkla dag. Båda kidsen är sjuka och vi som glömt hur svårt det är att jobba med två barn hemma tänkte att äsch, det gör ingenting, att vi fixar det. Ha. Ha. Haaa. Förstår inte hur vi fick någonting gjort alls innan de började på förskolan. Inte konstigt att man var så sliten. Hoppas bara det inte blir långdraget, särskilt inte med tanke på att jag var så ur fas förra veckan.

Kalabalik var det iallafall idag, särskilt eftersom Hugo mitt i allt behövde åka in till kontoret.

I helgen jobbade jag i butiken. Åkte tåg, lyssnade på pod och njöt av frukost från DaMatteo två dagar i rad. En kväll träffade jag Tove och Linda för att äta sushi på ett riktigt sunkigt hak som hade passande öppettider. Älskar det med vår trio, huvudsaken är att vi är tillsammans. I helgen kommer de kanske hit på middag, hoppas det och hoppas jag får pli på balkongen så vi kan sitta där ute.

Här är förresten ett litet Tradera-fynd. Tänkte att de kan bli fina bordstabletter.

Detta gänget. Som just idag idag (när inlägget skrevs) faktiskt slocknade på ett par minuter, båda två. Lika trötta som jag, antar jag.

Sigge, som en rockstjärna med sin manager.


En dag när alla var friska gick Hugo med Ebbe-Lou till lekplatsen. Jag blåste upp poolen åt Signe, slog på Husdrömmar Sicilien och satte mig mitt emellan med kaffe.

 

Förra veckans höjdpunkt var lunchkaffet på Nygrens.

Jag hade grävt fram min trench.

Vi gick in i en liten vintagebutik och sen satt vi extra länge på uteserveringen. Fördelen med att faktiskt äta lunchen framför datorn medan man jobbar är friheten under den faktiska lunchen. 

Förresten, fatet. någon som vet varifrån det kommer?

Det här hörni, grovt bröd, ricotta, blåbär och hasselnötter <3 Halva veckans frukost.

En utblommad pion från min skrivbordsbukett. Ska absolut sätta minst en riktigt stor låda med sådana nästa år.

11

Kommentera

Så ambivalent kring det där, ibland är jag så avis på alla som ”kan jobba hemma med barnen” (jag är läkare inom psykiatrin och även om vi nu under corona börjat ta besök på distans kan jag ju liksom inte ha mina möten med ett barn som när som helst kan storma in halvnaken och skrika efter mackor, typ. även om det kanske skulle lindre någons livsleda för ett tag…). Men sedan påminner jag mig om hur det var när jag pluggade och hade barn hemma, till exempel, att det här att ”kunna jobba hemma med barnen” är en sanning med modifikation. man kan fysiskt vara hemma och försöka jobba, ja, men ständigt dåligt samvete för att inget blir gjort kanske? kanske är det bra för en att bara inte kunna, ibland.

vardagskonst

Ja men vet du, du satte fingret på något där Ulrika (som du faktiskt ganska ofta gör) att det kan vara bra att inte kunna, ibland. Det finns något gott i att inte kunna sträcka armarna längre än vad dem är, att man inte kan trolla fram 20 fingrar istället för att jobba med de 10 man har. Kanske är det helt enkelt bäst att bara kunna göra en eller några få saker i taget. För ens egen skull.

Evelina

Jag är en ny läsare på din blogg, och ville bara säga att jag verkligen gillar dina inlägg. Gillar särskilt att du inte väjer för att berätta när det är tufft, det får mig själv som småbarnsförälder med kärlek för det vackra i livet (som inträffar i stunder när saker är i synk!). Relaterar verkligen till det tuffa när barnen är sjuka, och värst är ju känslan av otillräcklighet tycker jag – jag känner mig trist och trött som mamma, samtidigt kan jag inte prestera bra arbetsmässigt. Vet inte om det här blev virrigt, men vill bara säga att du gör det bra och att jag verkligen uppskattar dina inlägg. Stort som smått. Kram!

vardagskonst

Hej Evelina! Om du visste hur betydelsefull din kommentar är<3 Det här gör det så mycket enklare att våga dela, att våga berätta, när man vet att det landar hos människor som tar emot det så fint som du gör. Det blev absolut inte virrigt, utan jag förstod precis vad du menade. Det är ju verkligen så jag känner när jag försöker göra så som jag gjorde igår – jag kände mig tröst och trist som mamma och kunde faktiskt absolut inte prestera så som jag hade velat. Jag behövde höra att någon annan känner samma sak, det är något oerhört befriande i att inte känna sig ensam när det blir som det blev. Så tack<3

Alltså rock-Sigge!!! <3 för cool

vardagskonst

Haha men visst är hon!! <3

Oh så månbga fina bilder, så ljuvliga

vardagskonst

Tack snälla du! <3

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.