2020-05-14

Om att sakta ner och vad det gör

Det känns som att man praktiserar slow living på riktigt nu och inte längre i form av någon trendig fras man bara drar. Nu går det långsamt på riktigt. Och en stor del av mig trivs bra med det – att hela världen tvingades sakta ner gjorde att även jag gjorde det. Så jag finner mig mest i det, påtar runt här hemma, lägger tid på att laga god mat, skriver och gör en sak i taget.

Och jag längtar efter andra sätt att leva på, jag längtar efter picknickar, utflykter till skogen och jordgubbsplock. Det är som att när de gamla vanliga sakerna jag alltid gör försvann så hittade jag tillbaka till andra värden. Jag planterar om små skott innan jag öppnar datorn, jag ser blombuketten jag köpt i affären och jag äter min lunch. Samtidigt gör jag bättre ifrån mig än, kanske, någonsin tidigare.

Kanske är det så här jag ska leva, kanske är jag en frilansare egentligen?

11

Kommentera

ja. den tanken slår mig också ofta. på ett sätt hade mitt liv redan långsammats ner, börjat förändras mycket, innan det här kom. det finns mycket i den här långsamma närvarande världen som passar så himla bra med hur jag funkar. inte hur alla funkar, tror jag, men definitivt för mig.

vardagskonst

Ja jag känner precis så – ”det finns mycket i den här långsamma närvarande världen som passar så himla bra med hur jag funkar”. Jag har nog aldrig förstått det, men det här ÄR nog jag för hela jag liksom blommar ut och går runt med en så behaglig känsla i magen (när allt går som det ska då hehe).

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.