2020-05-08

Min plats och en liten bit torsdag

Jag säger någonting till honom och han mumlar sovande till svar. Han är trött, jag såg det i hans ögon innan idag, och han somnar fort när han väl har dragit upp täcket över axlarna. Jag ligger vaken. Läser om luktärter och kan inte somna. Så jag går upp och förbi allt som ligger på golvet. Dammsugare, leksaker, kuddar och korgar. Jag tittar in hos barnen som sover på varsin sida av rummet. Signe ser ut som en blandning mellan ostkrok och sjöstjärna, Ebbe-Lou ligger på kanten och håller hårt i sitt täcke. Jag drar igen deras dörr försiktigt och går ut på balkongen, nyper av toppen på mina luktärter i mörkret och går tillbaka in.

I mig tickar ångesten, inte alls högljutt, men tillräckligt för att jag ska känna av den. Blir det någonsin något av mig, gör jag rätt, vad kan jag egentligen och ska jag inte bara släppa allting och bli förskollärare istället? Ta upp den gamla drömmen och bara göra något analogt. Flytta ut på landet. Eller tillbaka till Göteborg? När har man tragglat för länge på samma väg?

Det tar tid innan jag somnar och när jag vaknar slår det mig att veckan nästan är slut.

Här sitter jag förresten om dagarna nu. Jag har flyttat skrivbordet så jag kan titta på mina pelargoner och mitt lilla palettblad. Någon dag ska jag röja i hörnet där. Men den dagen var inte igår. Och blir inte idag.

Pionerna som jag köpte i början på veckan när jag och Hugo tog en lunchpromenad har slagit ut till max. Det har varit något skönt i att se rörelse och förändring, fastän allt står lite stilla just nu. Ett långsamt fyrverkeri kallade Hugo dem.

En välpyntad plats.

Vi lånade böcker åt dem på biblioteket under gårdagens lunchpromenad och när Signe kom från förskolan tog hon hela högen med sig ut på balkongen. Balkongen som jag numer kallar för trädgården. Det syns inte här men överallt står det krukor fulla med sådant som ska eller redan växer. Som en botanisk trädgård säger min svärfar.

Jag beställde ytterligare ett gäng fröer som jag tänkte kunde bli fina där ute. Allt hinner nog inte odlas men krasse och riddarsporre ligger just nu under jord.

Jag fick proffshjälp, av den här lilla loppan som tagit av sig alla kläderna. Helt rätt, Sigge. Lev livet.

Nej, här är vi inte rädda för smuts.

En lyxig avrundning på en middag med gårdagens microvärmda fiskpinnar och pulvermos – blåbärspaj med vaniljglass.

Och lego medan jag halvlåg i soffan med en kopp kaffe och såg på Trädgårdstider.

Allt som allt 10 av 10, trots fiskpinnarna.

18

Kommentera

är så svag för vackra skrivbordsplatser. du sitter verkligen välpyntat och fint!

vardagskonst

Åh tack Ulrika <3

midis

<3

vardagskonst

Puss<3

Emilia Leide

Så fint skrivet. Kärleken kan verkligen ta sig olika uttryck! Vi tycker om att se på film tillsammans och äta chips typ. Att sätta på kaffe åt varandra på morgonen är också en kärleksförklaring. ❤️

vardagskonst

Åh höjden av kärlek är att ladda eller sätta på kaffekokaren åt varandra – så mycket omtanke i det 🙂

Skriv ett svar till vardagskonst Avbryt

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.