2020-04-29

Om vad som blev och vad som är just nu

Det är alldeles tyst här hemma. Det som hörs är bilarna från vägen här utanför, kaffekokaren som jobbar och fåglarna. Idag är jag ensam, Hugo har åkt till kontoret och barnen är på förskolan. Jag minns inte sist jag var hemma själv. Innan klockan är nio hinner jag måla dörrkarm, skåp och pall. Jag har beställt nytt tyg till soffan som ska kläs om och ikväll kommer matleveransen.

Imorgon fyller jag år. Jag väljer att hålla en låg nivå och det känns så befriande på något sätt. Som en del av det nya vuxna livet som lurar runt hörnet. Det blir färdigköpt kladdkaka med salt karamell och jag tackar mig själv för att jag inte tvunget gör det större än så. Croissanter till frukost och min dagliga tur på vår lilla balkong för att inspektera luktärter, dahlior, solrosor, rosenskära och kan det ha varit vallmo? Eller kanske var det lejongap. Lite Nintendo med Ebbe-Lou och bråk med Signe om tops och tandborstar. Kanske en ostbricka med Hugo när barnen somnat. Det känns som att årets födelsedagsfirande mer handlar om en sammanfattning, för mig.

Jag fick två ljuvliga, fantastiska, kreativa krutpaket till barn. En snäll, snygg och intelligent man som från start varit min närmsta vapendragare. I mitt liv finns vänner som jag älskar djupt och jag tar mig hela tiden framåt. Det går långsamt men det går framåt. I år blev jag fast anställd på Ellos, jag fick hålla föreläsningar för Interflora, jag har snart avverkat en tre månader lång praktik som digital innehållsproducent och copywriter. Och jag har skickat in den svåraste tentan jag någonsin skrivit. Nästa år hoppas jag att jag ska ta min examen och bara ha ett enda jobb som någon form av kommunikatör.

Det känns visserligen sent att bli färdig som 34-åring, men jag får helt enkelt se till allt annat jag gjort de senaste åren och acceptera det som blev. Förutsättningarna för att jag skulle ta en examen har egentligen inte ens funnits där, så kanske är det bra nog ändå. Att det ens blir någon.

Jag tänker mycket på min storasyster, som tog sitt liv när jag var 15. Jag saknar henne. Och jag undrar vem jag hade blivit om hon hade stannat kvar. Jag tänker mycket på all den där spriten som fanns med i min uppväxt och vem jag hade blivit om den inte funnits där.

Skulle jag ha blivit tryggare, gladare och nått ännu längre? Jag vet faktiskt inte. Men imorgon blir jag 33. Resan har varit lång, svår och ljuvlig. Och det blev trots allt bra, till slut.

40

Kommentera

vita_margarita

Vissa saker kommer i rätt tid. De kunde inte hänt tidigare….
Grattis, ha en bra födelsedag!

vardagskonst

Jag har burit de här orden med mig sedan du lämnade kommentaren, de sjönk verkligen in i mig. För du har nog rätt i det – de kunde inte ha kommit tidigare. Det gav mig ett litet lugn. Tack<3

så fint skrivet, stillsamt och känslosamt på samma gång, som livet är.

vardagskonst

Ulrika, tack <3 Och tack för din blogg med alla dina texter och pricksäkra och hjärtträffande formuleringar<3

grattis och så fint att få en inblick i ditt liv 💛

ps min kille börja plugga när han va 33
kram!

vardagskonst

Agnes! Om du visste vilken tankeställare din sista mening gav mig – tack! <3<3<3

Oj och aj vad fint du skriver. Känner igen mig i mycket. Stort grattis på din dag, det låter som att den kommer bli ljuvlig <3

vardagskonst

Tusen tack Sandy. Det känns alltid lite bättre när något sånt här landar hos någon som har en liten aning om vad man pratar om<3

Amanda

vardagskonst

Kram<3

Fia

Fint skrivet. Du är modig och stark. Kreativ och cool. I admire u!

vardagskonst

Bästa Fia, tack<3 så oerhört fint och snällt sagt. DITO<3

Emilia Leide

Grattis i efterskott. Hoppas du fick en varm och fin dag. ✨

vardagskonst

Tack detsamma bästa Emilia!! ❤️

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.