2020-04-25

Orimlig men samtidigt helt rimlig på en och samma gång

Den här lilla vaknade redan vid fem och vände upp och ner på hela lördagen. Hugo tog de två första timmarna och sen bytte jag av honom. Men jag var så trött att jag bara låg och halvsov i soffan. Det var som en scen ur en valfri serie där jag öppnade ögonen, såg Signe hälla ut leksaker över golvet och sen blev allt suddigt och jag slumrade till igen. Nästa gång jag öppnade ögonen stod hon med ett av mina nagellack en centimeter från mina ögon och skrek att jag skulle måla hennes naglar, ögonlocken åkte ner och nästa gång de åkte upp hade hon klätt av sig allt och hällt ut innehållet ur min väska på golvet.

Efter frukosten, när alla äntligen kommit upp och vi fått i oss vår första kanna kaffe, klättrade hon upp på bordet och tog tag i lampan och tog sats för att svinga sig i den. Både Hugo och jag rusade fram för att rädda både unge och lampa.

Det är alltså fullt upp med den här lilla galningen och jag konstaterar att tvååringar är ett ljuvligt men sinnessjukt släkte. Ettåringar är definitivt i en klass för sig med men tvååringarna är sju resor värre. Eller härligare. Beroende på hur man vill se det.

11

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.