2020-03-23

Dagboksanteckning 23 mars

Rastlösheten spritter i varenda millimeter av min trötta, förkylda, kropp och jag sorterar sittandes alla skåp vi har. Hugo får bära och lyfta för jag orkar inte. Hostan slår till och jag är ännu tröttare. Idag slocknade jag mellan båda barnen när de såg på Bamse.

Ebbe-Lou saknar sina vänner, jag saknar mina. Och året då han äntligen förstår kalas blir det året han inget kalas får. Åtminstone inte så som det var tänkt.

Jag känner mig snuvad på våren som covid-19 lagt sig som en mörk, smetig sörja över. Människor dör, jobb försvinner och skräcken växer. Ingen vet egentligen vad det är vi står inför, ingen vet vad det kommer att landa i. Jag längtade efter lite för tunna kläder, marssol mot ansiktet och barn på lekplatsen. En utflykt med tåget och pannkakor på något café. Att dricka prosecco i folkmyller, fira födelsedagar och ta långa promenader i en allé.

Men alla hostar, alla är hemma och vi har en osynlig gräns dragen vid ytterdörren.

16

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.