2020-03-16

Signe på förskolan

Vi är fortfarande kvar i Signes inskolning som aldrig riktigt tycks ta slut. Först blev Hugo sjuk, sen blev Signe sjuk och sen slog Corona ner med studiedag. Men trots det har de få dagarna som vi varit där gått bra. Det är en långsam inskolning redan utan alla incidenter som egentligen ska hålla på i två veckor. Det är den typen av inskolning jag tror mest på – en där man successivt ökar tiden som barnet är där och samtidigt är med ganska mycket. Dessutom har den hittills gett ett fint resultat eftersom Sigge så gärna springer rakt in och leker med knappt en blick tillbaka mot mig eller Hugo.

Jag vet inte hur mycket det har att göra med att hon har varit hemma fram tills nu eller hur mycket det har att göra med hennes personlighet eller att hon har en storebror och förskolan därmed blivit någonting naturligt. Men jag antar att det är en blandning av allt och just det faktumet att hon ändå vet att Ebbe-Lou är i närheten.

I onsdags var det dags att lämna henne själv för första gången och blev inte bemött med mer än en lite förvirrad blick. När jag stängt dörren hörde jag ett mamma! och sen tystnad. Det blev ingen hjärtskärande gråt. Snopet gick jag därifrån och satte mig på ett café i närheten, läste min bok och väntade på att de kanske skulle ringa. Men ingen ringde.

Vid hämtning var alla barnen ute på gården, både små och stora, och jag såg att i en av gungorna satt min lilla minsta medan Ebbe-Lou stod bakom och knuffade på. Han kunde valt att göra något helt annat men där stod han och gungade sin lillasyster.

16

Kommentera

Så fint, Sandra! Hoppas det går bra för Signe på förskolan nu framöver också. <3

vardagskonst

Tack, Linnea! Jag med 🙂 <3

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.