2020-02-25

Om hur vi hamnade i Stockholm och sen i Göteborg

Sandy (ett fenomenalt bloggtips by the way) skrev att det som ny läsare kunde vara kul att läsa om hur vi hamnade i Stockholm och sen Göteborg och det har jag aldrig ens tänkt på men det kanske det kan vara? Särskilt eftersom jag nog aldrig dragit det så i ett svep.

När jag tänker tillbaka på  just den resan kan jag inte undgå att inse att den i det stora hela faktiskt var Hugos och i slutändan blev den även min. Tänk vad tillfälligheter och andras val gör med ens egna?

När jag träffade Hugo jobbade jag på en förskola och hade ganska nyligen flyttat tillbaka hem till min pappa, från ett förhållande som brustit. Jag sörjde inte alls förhållandet men däremot röran som blev efteråt. I vilket fall skulle jag vara singel ett tag och planerade en flytt till London, men stötte naturligtvis på Hugo och föll hejdlöst, på ett sätt jag aldrig tidigare gjort för någon annan. Det var så naturligt att vi skulle leva resten av livet tillsammans. Så när han slutade på Kokokaka och fick ett jobb han sökt i Stockholm,  följde jag med.

I ärlighetens namn ville jag absolut inte flytta eftersom jag är oerhört hemmakär och alla mina närmsta fanns här. Att dra iväg till London på eget bevåg var en sak och det här var en annan. Men han frågade mig innan han sökte jobbet om jag kunde tänka mig att flytta med om han fick det och nykär svarade jag ja (jag trodde faktiskt inte han skulle få det hehe). Så jag fick helt enkelt stå mitt kast. Då hade vi varit ihop i ett par månader och redan flyttat ihop.

Jag var nyss fyllda 26,  nyförlovad och hade ingen aning om vad jag skulle göra med resten av mitt liv. Jag tackade nej till ett jobb som förskollärare med en utbildning inbakad i tjänsten och visste med mig att jag inte riktigt ville börja om med att arbeta mig uppåt igen. Jag började läsa Modevetenskap och fick en rätt så fin tillvaro. Och där hade det kunnat stanna, i en annan värld hade det kunnat bli bra.

Men, i grunden var planen så här; vi skulle bo i Stockholm i ett år och sen skulle vi flytta tillbaka.

Så blev det inte. Vi bodde på Telefonplan i ett år och sen köpte vi en sekelskifteslägenhet i Södertälje centrum (längtan till småstad har alltid varit stark hos mig).

Det här är den raka och okomplicerade versionen, den andra är att jag inte alls trivdes i Stockholm. Jag ville tillbaka till Göteborg och hade svårt att komma till ro. Utåt sett såg det ganska bra ut – jag läste Modevetenskap på universitet, hade föreläsningar vid Karlaplan, lärde känna kul och intressanta människor, levde livet som en riktig söderhipster på alla sätt och vis och hade säkert kunnat få en riktigt fin tillvaro där.

Men i mig fanns ett svart hål av ångest, jag ville inte vara där. Jag ville tillbaka hem igen. Och kunde därför inte släppa in någon på djupet, min nyfikenhet och vilja till att ”bli ett” med Stockholm försvann och allt som fanns kvar i mig var sorg och hemlängtan. Det var inte min stad, inte min plats, inte mina människor.

Så, en dag bestämde jag mig bara för att söka en lägenhet i Göteborg. Då hade vi bott i Södertälje i två år, tror jag. Och den lägenheten jag sökt, den fick jag och tackade ja till. Hugo fick antingen stanna kvar eller följa med, mig spelade det inte längre någon roll för nu skulle jag hem. Oavsett vad.

Vi flyttade tillbaka hem och sålde lägenheten i Södertälje och har inte ångrat oss en sekund.

13

Kommentera

Carin

Ny här så kanske finns någonstans men… blev så nyfiken på tv:n på staffliet! Hade en plan på det tidigare men flera sade till mig att det inte alls går så gav upp den tanken, men blev inspirerad igen och vill veta mer hur ni gjorde.

Intressant att läsa om boende-resan 🙂

vardagskonst

Hej och välkommen hit! 🙂 staffliet är gammalt och min man har ärvt det av sin pappas gudmor.
Det är väldigt stabilt och tvn stod jättebra där. Vi dolde grejer längst ner med en tavla 🙂
Sen vi fick barn har just den konstruktionen inte fungerat eftersom det var svårt att barnsäkra. Men har man inte klåfingriga små ungar så är det absolut något jag rekommenderar 😊

Carin

Tack, massa mysigt här, dessutom trevligt med bloggare som inte bor i Stockholm 😉 Inga klåfingriga barn eller djur här (än). Hur fick ni fast tv:n så den satt stabilt? Liksom, på baksidan?

vardagskonst

Haha tack <3 😊 vi gjorde ingenting mer än att ställa på den som en tavla. Jag vet inte hur det är med andra stafflin men detta har en kant så att ”tavlan” inte glider iväg. Den påminner om en sådan där tavelhylla, nu när jag tänker på det 😊 jag gjorde en snabb googling och så här ser liksom kanten ut

https://www.penstore.se/mabef/ateljestaffli-m09?gclid=Cj0KCQiAqNPyBRCjARIsAKA-WFxwf6SPPAWoUrrKGe84TOWBGJFaaiscXQncydFRy4tZ_4fmoZf8ZqYaAmkYEALw_wcB

Hoppas det hjälpte något, säg bara till om det fortfarande känns oklart 😊

Sandy

Wow! Vilken story ändå. Och fint att ni följt med och efter varandra <3

vardagskonst

Ja det blev nog så i slutändan nu när jag tänker på det, att det inte bara var jag som följde med utan även han som till slut följde mig. 😊

Kram och tack för inläggsidén ❤️❤️❤️

Amanda

Hej! Har följt dig ett par år på insta men också här på bloggen! Har alltid undrat kring denna storyn. 🙂 jag bor i Kvillebäcken så när ni bodde vid Wieselgren så brukade jag se dig ibland. Hehe. Men undrar faktiskt vilken hyresvärd ni hade när ni bodde vid Wieselgren och vilken adress det var? Vi letar ny lägenhet nämligen och bor gärna kvar här i Kvillebäcken/Wiesel. Kram!

vardagskonst

Haha åh nej, hoppas du slapp se mitt ”pedagogiska” föräldraskap bara 🙂 vi bodde på Sockenvägen och det var Poseidon som ägde huset. Rekommenderar just det området varmt, supermysigt. Kram! ❤️

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.