2020-02-05

Ett enda långt hej

När jag tittar i mina bilder ser det ut som att jag inte gör annat än att tänka på inredning eller vara med barnen. Vilket trots allt är till viss del ganska sant. Men ändå inte helt eftersom man ju så sällan tar med sig kameran ut när man träffar kompisar för att äta middag eller ta en fika. Fastän man kanske borde? Men om jag skulle sadla om till en regelrätt dagboksblogg med dagarna som bas hade det nog blivit än mer enformigt. Jag tycker om de få rutiner jag har och har inget emot att äta samma rätt i en månad eller att alltid gå till samma café och beställa det jag alltid beställer. Dagarna med barnen ser också ungefär likadana ut, vilket jag gillar. Om det är att vara tråkigt så är det helt okej med mig, jag har gärna Tråkig som titel. Det är mycket skönare än många tror.

De senaste dagarna har jag varit ledig, målat med barnen och bakat banankaka. Barnens farfar har också varit hos oss en del eftersom han är snäll och tar hand om våra små medan vi jobbar. Tacksamheten för det är stor. Och barnen älskar honom. De har sin egen relation och sina egna grejer och jag tänker att det är fint. Jag hade aldrig det och varken har eller har haft en vettig relation till mina egna föräldrar. Mina barn har tre vuxna att luta sig emot och i min värld är det så oerhört lyckosamt.

Förutom allt det här har jag varit hos läkaren och lämnat fyra rör med blod för att ta reda på vad det är som pågår i min kropp. Främst har det varit tröttheten som varit ett bekymmer men annat med. Om inte proverna visar något kan det vara medicinen men i övrigt tycker jag du ska se över din livsstil, sa min läkare och tyckte jag skulle ta utmattningssyndrom på allvar. I samma veva började jag trappa ner på min medicin och har nu gått ner till hälften. Och just nu tycker jag att jag börjat bli lite mer energisk och mindre trött.

Men vi får väl se. Nu ska jag till jobbet, vi hörs!

15

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.