2020-01-16

Om att vara hemma och om att känna sig som en bluff – bluffsyndromet

Hela den här dagen har jag njutit av allt som livet här hemma bjuder på – dubbla koppar kaffe, dans till Nicke Nyfikens intro och min gullfia som kommer fram och säger mmmmmm maaaaamma samtidigt som hon slår sina små armar runt mitt ben. Jag har borstat de små lockarna, hämtat min skatt på förskolan och slängt ihop en middag. Läst saga, borstat tänder och pussat godnatt.

Samtidigt har jag försökt sortera alla känslor och intryck som de senaste dagarna har bjudit på. Jag höll fyra föreläsningar igår och för varje gång som en av dem var slut kom jag på hur nästa kunde bli bättre. Det enda som inte riktigt räckte hela vägen till slutet var energin. Att föreläsa i flera timmar och säga samma sak så många gånger som jag gjorde på en och samma dag var en utmaning. Men så var det ju också första gången jag gjorde något sådant så det kan ju bara bli bättre framöver, nu när man har lite av den erfarenheten med sig. Nästa gång ska jag även se till att få i mig något annat än frukost och en flaska vatten.

Dessutom gick det faktiskt bra, vilket jag hela tiden måste påminna mig själv om. De som lyssnade var engagerade, det kom många bra frågor och efteråt fick jag flera fina komplimanger. Ändå drabbades jag av ”bluffsyndromet” vilket vi borde prata mer om. Jag hör det så ofta fladdra förbi men aldrig att man riktigt kommer ner på djupet med det. Bluffsyndromet handlar i grunden om att inte lita på sin egen kompetens och intelligens, att ständigt förvänta sig bli påkommen med att man egentligen inte är kapabel nog att utföra det som andra tror eller förväntar sig. Citatet nedan som kommer från den här artikeln tyckte jag var så träffande för just det här fenomenet;

”Kvinnor som upplever bluff-fenomenet fortsätter ha en stark tro på att de inte är intelligenta: de är i stället övertygade om att de lurat alla som tror annorlunda. Till exempel fantiserar studenter ofta om att de av misstag kommit in på universitetet på grund av något fel hos antagningskommittén,”

Ungefär den känslan spökade hos mig igår och jag bar hela tiden omkring på en känsla av att någon när som helst skulle resa sig upp och säga hallå, det här vet vi redan, du kan ju ingenting som vi inte redan vet. En känsla som det naturligtvis inte fanns någon grund till.

Måste arbeta bort det. Omedelbart.

 

 

16

Kommentera

Vad roligt att höra att föreläsningen gick bra! Jag blir så otroligt imponerad av dig. Och intressant – det där med bluffsyndromet. Så lätt att känna igen sig i det.

vardagskonst

Oj vilken fin kommentar, tack ❤️ Både intressant och läskigt, tänker att vi måste prata mer om det och låta det hämma oss mindre. Kram ❤️

gillar din blogg!

vardagskonst

Tack! Jag gillar din!!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.