2020-01-07

Artilleriet, tips på pizzadeg och bästa kompisar

Vad trött man blir när alla rutiner kastats upp i luften och Signe fått för sig att sluta sova middag tidigt på dagen. Istället kämpar hon envist på och nickar gärna till, sittandes, runt femtiden innan någon hinner stoppa henne. Sen har man inte riktigt hjärta att väcka den lilla pösmunken sådär omgående. Nåväl, bara att hålla ut. Antingen reder det ut sig självt när förskolan börjar eller så får väl jag och Hugo ta oss i kragen och ordna upp det.

Nu börjar man förresten känna att ljuset är på väg tillbaka, fastän molnen ser ut som ett grå lock lyckas det sippra igenom några solstrålar då och då. På nyårsafton sken solen in en liten stund i köket, för första gången på månader, och jag kände livet rusa igenom kroppen. Allting kändes möjligt, allting kändes okej. I filmen Paddington säger en röst att engelsmännen harr 107 olika uttryck för regn och ja det ju är en barnfilm men jag kan inte låta bli att fundera på hur många uttryck vi svenskar har för mörkret och ljuset, som vädret bär med sig, här?

Det verkar som att många går tillbaka till jobbet idag, långledigheten är slut ekar det överallt och jag vinkade precis hejdå till Hugo. Jag har barnen ensam idag och ska hinna med ett telefonmöte och jobb vid sidan av. Sen ska jag laga middag och spela TV-spel med Ebbe-Lou. Fastän han kan spela tycker han det är absolut roligast att se på när jag gör det och jag som älskat Nintendo i hela mitt liv är glad för det. Men nu sover både han och Signe så jag betar av några saker på min lista och tänkte visa några ögonblick från de senaste veckorna. Först ut är Artilleriet, vars färgskala inför julen var så fin, så fin. Det rena träet tillsammans med det röda, vita, blågrå och gröna. Älskade clementinerna i nätkorgen och porslinssvamparna bredvid skärbrädorna. Mixen, alltid perfekt här. Och den där vita vasen på fot, förmodligen från Astier de Villatte, blir det i år jag unnar mig den? Kanske. Eller kanske inte – för tack och lov, den ser ut att vara slut.

Min äldste som ropar ni är världens sämsta föräldrar innan han drar igen dörren till sitt rum. Åh så högt jag älskar honom, detta pratiga yrväder som i nästa andetag säger du är vacker som en blomma, mamma, jag älskar dig. Han och hans lillasyster är det bästa jag vet. Fem år blir han i april. Fem år har jag varit mamma. Hurra, hurra. 

Detta temperamentsfulla lilla knytte. Lilla Signesson, som häromdagen slängt en napp i brödrosten som inte hittades förrän det började lukta bränt när jag gjorde en smörgås.

Jag tog en bild på ett knippe mistel en dag när jag hoppade in och jobbade i Majorna.

Här var jag på väg till Hisingen, hem till Ebbe-Lous bästa kompis, efter jobbet. Hugo och gänget var redan där. Hade en så fin dag och älskar att Ebbe har en bästis. De började samtidigt på den gamla förskolan och alla vi vuxna anstränger oss för att de ska kunna fortsätta vara kompisar. I år ska de få ha födelsedagskalas tillsammans eftersom de fyller år med några dagars mellanrum.

En annan dag i Majorna när jag köpte pizzadeg på Cum Pane – 40 kronor för en deg som räcker till två pizzor från ett av Majornas finest. Rekommenderas.

Myset. En dag tar det slut. Saknar det redan.

11

Kommentera

Fia

Gu så mysigt. Sista bilden asså 😍

vardagskonst

Verkligen, lille myspysen 😍

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.