Idag är vi utan barnen hela dagen och ska röja här hemma. Vi ska äta en lunch tillsammans och fortsätta packa ner allt som vi klarar oss utan kommande två veckor.

Jag har haft en period där jag känt mig lite låg. Lite trött och lite lamslagen. Misstänker att det är den gamla klassikern som dyker upp vid den här tidpunkten varje år – brist på ljus. Men när snön kom till Alingsås så lättade det rejält. Särskilt de dagar som solen legat på och vinterdagarna har varit precis så perfekta man drömmer om att de ska vara. Under den här tiden har jag fått tid att fundera på vad jag ska göra och vilken riktning saker och ting ska ta. Företaget står stadigt men det kan bli dags att börja utveckla. Det var en raketstart som jag inte riktigt hunnit med att ta till mig och nu behöver jag göra en plan för det nya året. Kul, men svårt. Att göra planer när man ständigt går på tårna och undrar ”var det här det sista?”. Men jag måste våga. Lite till.

Den här bloggen behöver också få en ny riktning. Jag känner mig lamslagen när jag sitter framför webbläsaren och funderar på vad jag kan skriva om och inte. Jag landar i att jag antingen behöver avsluta eller göra om. Och med facit i hand – att inredning är det de flesta läser om helst, så blir det förmodligen ditåt det pekar. Förutom en del personliga reflektioner. Som hela tiden behöver balanseras på vad som går att skriva om och inte – barnen blir allt svårare att berätta om och likaså jobbet. Men kanske att jag hittar en form för det.

Vi får väl se hur det går.

13

Signe Victoria. Min älskade, orädda lilla människa. Med ett bubblande skratt och ögonbryn som fort åker ner som ett mörkt litet tak över de blixtrande ögonen när någonting inte är riktigt rätt.

I sin storebrors kläder sveper hon fram med ett trollspö i handen. Med både noggrant och hastigt målade streck av tuschpennor i ansiktet. Som sover på sin pappas arm varje natt. Som kräver sin rätt. Som biter sin bror.

Jag stryker henne över håret som hon inte låter mig borsta och funderar på vad det blir av henne i framtiden. Och hoppas att hon alltid behåller sin kraft, sin ton och sitt nej. Att hon alltid går igenom livet med ett trollspö i handen och vågar ta för sig.

17

Varje morgon vaknar jag före alla andra här hemma. Jag smyger ut när larmet ringer, tänder en liten lampa och sätter mig vid det stora matsalsbordet med en kopp kaffe och börjar jobba klockan 07. Håret är rufsigt och blicken nyvaken. Hjärtat tacksamt.

Jag packar var och varannan dag här och igår fyllde jag sex lådor. Jag längtar så mycket att jag börjar få svårt att sova på kvällarna. När alla somnat och ingen behöver någonting så går min hjärna på högvarv. Jag vänder och vrider på mig, planerar och försöker föreställa mig allting på detaljnivå.

Den 1 februari går flyttlasset, till ett gult gammalt gårdshus i puts som byggdes 1932. Vi kommer ha hela den andra våningen, som är uppdelad på tre rum och en matsal. Förutom kök och badrum då. Utanför finns en trädgård.

Lägenheten totalrenoverades i juni och alla väggar har bredspacklats och målats grå. Det tråkigaste med det är att köket är ganska trist och att golven förmodligen inte är i närheten av lika fina som de under den nya parketten.

På planritningen ser det ut att ha varit en öppning från det större sovrummet till matsalen men den är igenbyggd nu.

Som det ser ut nu blir det stora sovrummet mitt och Hugos medan det mindre blir barnens. De får det mindre rummet just för att det är i anslutning till vardagsrummet där vi i regel alltid befinner oss. Så småningom kanske vi sätter upp en vägg i matsalen så att vi får ett fjärde rum, vilket går att göra och fortfarande ha en naturlig passage till vardagsrummet. Men tills vidare tror jag det här blir bra.

8

Jag hoppar rakt förbi det nyårsrelaterade och rakt in i det nya året. För mig var inte nyårsafton en särskilt stor händelse i år. Vissa år är det bara så, en del saker flyter bara förbi nästan obemärkt. Eller okej obemärkt var det väl inte. Vi hade glitter på bordet, marängsviss med tomtebloss och discokula i taket. Bland annat. Signe rattade dessutom runt med en lång glittergirlang om axlarna.

När nyår var över längtade jag tillbaka till jobbet. Jag antar att det här är vad alla klyschiga citat om ”love what you do” och så vidare handlar om. Jag kan vara trött, tom på idéer och ibland ganska utarbetad. Men jag älskar det jag gör. Den enda gången jag haft samma känsla var när jag arbetade med barn, för flera år sedan. Jag har med andra ord hamnat precis där jag ska vara. Hoppas bara det fortsätter som det gör så jag slipper välja något annat.

Men hörni, nytt år och nya möjligheter – berätta, vad vill ni läsa mer om?
Inredning? Dagboksinlägg? Inspirationsinlägg? När läser ni? Tycker ni om långa eller korta inlägg?

Jag vet att när jag ställt de här frågorna förr har ni alltid varit måna om att jag ska blogga för min egen skull och i min egen takt, vilket jag alltid uppskattat<3 och det kommer jag ju såklart också att göra. Men det skulle vara roligt att veta vad ni tycker om, vad som intresserar er. Så att vi får några gemensamma ämnen också.

Antingen här i kommentarsfältet, på mailen (vardagskonst@gmail.com) eller här i enkäten –https://sv.surveymonkey.com/r/2LW7FYC

<3

Ps. Bilden här nedan är inspiration för vårt nästa vardagsrum som vi flyttar till den första februari! Kommer från min nya inspirationskälla @andrealisaanna vars konto jag gått igenom flera gånger bara idag.

13

Jag sitter i sovrummet. Det är fullt med flyttkartonger. Signe kryper omkring och jamar. Just nu är hon katt. Ibland är hon bebis. Ganska ofta är hon SINNE. I vardagsrummet spelas Maggio och Hugo gör kaffe. Ebbe-Lou sitter förmodligen på sitt rum och plussar. Häromdagen plussade han ihop 6 plus 6 genom att räkna på hans och mina fingrar. Matematik. Tänk att det var något han skulle tycka om.

Det blir bara vi idag och ikväll. Vi ska äta tunt hyvlad mandelpotatisoch jag ska försöka mig på att göra kronärtskocka. En Brillat Savarin och en rejäl bit Gruyere väntar till efterrätt vid sidan om ingredienserna till barnens marängsviss.

För första gången på flera år vill jag verkligen fira. Jag vill tacka av året som har varit för det var fint, för oss. För mig. Som prövade vingarna och flög ganska högt. Nästa år blir också spännande – det börjar omedelbart på ett sätt som aldrig tidigare.

Men mest hoppas jag att det nya året ska handla om balans och gränssättning för mig som är så intensiv och gärna gör flera saker samtidigt. När jag jobbar ska jag jobba, när jag är med barnen ska jag vara med barnen och när jag har tid för mig ska jag lägga tiden på mig. Det håller inte riktigt i längden, att låta allting flyta ihop. Jag håller inte. Jag vill inte vara ett slitet kugghjul. Jag vill vara ett väloljat maskineri som rör sig i en alldeles lagom snabb takt.

Drömmen för mitt 33:e nyår blir alltså det. Att vara ett väloljat maskineri. Snacka om att nyårsönskningarna förändras.

11

Jag hade egentligen inga förväntningar på julafton i år. Jag var ganska trött och regnet utanför fönstret hjälpte inte till med julkänslan.

Vi pyntade en kungsgran, jag gjorde kola med havssalt och wienernougat. Tomtar ställdes fram och de röda gardinerna hängdes upp. Men det gjorde ingen skillnad för mig. Hade det inte varit för barnen hade jag nog struntat i julen i år. Låtit den passera.

Men att vila och spendera tid med barnen var i vilket fall något jag längtat efter att göra, jul eller ej, och efter att ha arbetat fram till långt efter midnatt bestämde jag mig för att ta en riktig paus. Så när jag gick och la mig natten till den 23:e december lovade jag mig själv att inte plocka upp datorn på ett par dagar. Vilket jag heller inte gjorde.

Istället för att slå upp datorn åt jag och Hugo frukost på Nygrens med barnen och köpte de sista klapparna. Barnen fick välja kläder att ha på julafton och när de somnat hyrde jag Love actually, öppnade en Aladdin-ask och slog in deras julklappar. Det var så välbehövligt att sjunka in i familjelivet. Att se samma film man sett innan julafton, de senaste tio åren.

På julafton lät vi ungarna öppna alla paket från oss och sen varvade jag pärlande och skelettbyggande med att nästla mig ur krångliga frågor om tomten från Ebbe-Lou.

Runt eftermiddagen kom min familj på middag och jag hade dukat bordet med äpplen som Signe gick och tog en tugga av närhelst det behagade. Tänkte att om det var priset så var det väl okej.

Bäst av allt var nog ändå att jag lyckades hålla mig ifrån det typiska stresspåslaget och varje gång jag var på väg åt det hållet påminde jag mig själv om att det viktigaste är att barnen är nöjda, att maten är god och bordet är fint dukat. Resten får ordna sig ändå.

Vilket det också gjorde.

14

Idag är jag hemma och förkyld men i måndags hade jag en heldag i Göteborg. Det var filminspelning på Marimekko som stod på agendan och jag skulle jobba ihop med en, för mig, alldeles ny person som heter Oskar. Det är ganska mycket på det viset just nu, som frilans. Man hittar hela tiden nya kollegor som kan sånt man själv inte kan och skapar egna team och uppsättningar av kompetenser.

Mitt selfiegame var on.

Jag hade ny mössa och läppstift. Bakom mig steg solen upp över Vasa. Som är en varmt älskad plats för mig.

Jag var lite tidig så jag köpte med mig kaffe och gick upp till mina kollegor på Knodd, där jag nu har gått upp i tid. Trivs så bra där.

Efteråt blev det en sväng in till Blomrum som har de bästa blommorna i Göteborg. Där finns alltid en fantastisk kompott av lite mer annorlunda blommor än i de andra butikerna.

Titta bara så fint.

Underbart.

Kom ut med ett fång godisbitar i blomsterform.

Att blommor kan vara så vackra?

Kom upp till Marimekko och körde lite test.

Lampa set.

Monitor i Oskars telefon så jag kunde se allting i realtid utan att hänga över hans axel.

Oskar.

Oskar och min kollega Victor som kom med julklapp från jobbet. Jag hade redan fått en lyxig ostlåda levererad hem så var ganska nyfiken på vad det kunde vara nu.

Det var såklart en tröja med Knodds logga på <3

Sen var den dagen slut och det var dags att skynda sig hem till den andra delen av livet – tacomiddag, diskberg och ”mamma, mamma”.

Otroligt ändå, att jag får leva i de bästa av två världar. Vilken oerhörd tur jag har haft<3

14

Det sker en total utrensning här hemma. Ut med allt som är lite trasigt, som har stått i kartonger och som jag valt på egen hand utan Hugo.

Det här blir det första hemmet som vi verkligen skapar tillsammans, där han för första gången sedan i Majorna går in och pekar på vad som är viktigt för honom.

Annas har hemmet hela tiden varit min arena. Min plats där jag gått loss. Vilket har varit nödvändigt eftersom det tog mig tid att lära mig vad jag trivs i och det var skönt att få utforska det på egen hand och växa in i det själv, utan kompromisser.

Det kommer fortfarande vara ett hem med färg om än lite mjukare och mer samlat. Men med en del rena linjer som kompletterar det snirkliga och sirliga som jag gillar. Någonstans mellan 30-50-talet har jag landat rent detaljmässigt vilket går att se på mina senaste köp från Tradera (ja jag har redan börjat).

Först ut är den fulsnygga fisken som ska få hänga i köket. Sen en nättare funkislampa än den som vi redan har och som förmodligen kommer hänga i hallen. En kaffekanna från 30-talet i perfekt skick, två vita plisserade lampskärmar till sovrummet och så en gardinkappa till köket.

Och slutligen, det här soffbordet som kommer redan idag, men inte från Tradera utan från Reforma. Tror det kommer sätta hela tonen i vardagsrummet.

16

Jag kastades in i ett panikprojekt förra veckan som har tagit mycket av min tid vid sidan om alla andra. Ett panikprojekt på allra bästa sätt som går ut på design, färg, form och kommunikation.

Samtidigt gick jag en dagskurs med Mattias Åkerberg som driver Please copy me-bloggen och Rulla vagn för att se vart jag befinner mig kunskapsmässigt inom SEO, copy och UX-writing. Jag var inte särskilt långt ifrån det som togs upp på kursen och samtidigt kom jag på en ny idé för ett projekt jag är inne i för stunden.

Mattias blogg var den första jag började läsa när jag funderade på om copywriting var någonting för mig, så det var roligt att få ta del av allt han så generöst delar med sig av, samlat under en hel dag.

Jag insåg verkligen där och då att det verkligen behövs att få möta andra i samma värld, som tampas med samma funderingar och frågor som en själv. Det känns lite tryggt och skönt att inte känna sig helt ensam, vilket man lätt gör som frilans och samtidigt är det såklart också inspirerande.

Kanske att man skulle dra ihop ett gäng frilansare, en sluten krets som föreläser för varandra där man kan mötas, umgås och dela med sig av sina kunskaper, på något vis?

Just nu funderar jag väldigt mycket på nästa år. Jag har ingen direkt planering. Det jag vet är att jag har en app som jag ska jobba med i ett par dagar, att jag går från två till tre dagar på mitt ”vanliga” jobb och att jag kommer finnas här på JWHF som redaktör.

Men jag har inte hunnit sätta mig ner och ta ut någon riktning eller några mål. Inte heller har jag hunnit planera min egen marknadsföring som jag faktiskt inte riktigt vågat dra igång på allvar, eftersom jag haft så mycket att göra de här månaderna. Det värsta jag vet är nämligen att behöva säga nej till uppdrag. Vilket man måste göra ibland för att det är bättre att göra få saker bra än flera halvbra.

Nej nu ska jag ner i förrådet och röja. Vi flyttar den 1/2 och eftersom dagarna går så himla fort har vi redan börjat förbereda oss inför flytten.

8 veckor till, sen bor vi inte här mer. Sen börjar något nytt.

10

För ett par månader sedan ställde oss i en lägenhetskö. Det var ett infall och en i-stunden-känsla av att vi borde bo större som fick mig att göra det.

Sen glömde jag bort det. För alltid hör man ju, att det är omöjligt att få en lägenhet på det sättet om man ska hyra.

Men i måndags fick jag ett mail som bottnade i ”Det finns en lägenhet ledig. Är ni intresserade?” Jag kastade mig på telefonen. ”Självklart. Vi är intresserade”.

Samma dag bokade vi en visning och jag fick gå in ensam och se mig omkring. Nästan hundra kvadratmeter stort och med nymålade grå väggar, i ett gult hus med en innergård. En hel våning av huset, bara till oss.
Det fanns inga tvivel.

Och på torsdagen ringde jag fastän jag lovat mig själv att ha is i magen, bara för att fråga hur det går. ”Jo, jag sitter och skriver ert kontrakt just nu, ni har det i brevlådan på fredag eller på måndag. Välkomna”.

37