Det blev en tidig morgon för mig. Signe vaknade redan klockan 05 och ville gå upp. Eftersom Hugo jobbat sent de senaste kvällarna så var det jag som tog henne i famnen och bäddade ner oss med täcket i soffan framför Babybossen. Signe är bra på att ta den platsen hon behöver men ibland behöver hon få uppmärksamhet hon inte måste kräva själv. Så de stunderna vi har alldeles själva är ovärderliga. För då kan jag ösa den över henne utan avbrott.

Nu när året närmar sig sitt slut har jag börjat fundera ganska mycket på vilket konstigt år som kommer ligga bakom mig när jag skålar in 2021.

I början av det här året höll jag min föreläsning på Interflora och jobbade med inredning på Ellos. Hade jag inte blivit tillfrågad av Interflora vet jag inte om jag hade tagit mig själv i kragen och fortsatt vidare mot kommunikationsbranschen. Men det blev som ett tecken. Sen blev det som det brukar bli, det ena ledde till det andra och jag släppte taget om Ellos.

Resten vet ni ju. Företaget, kontoret.

Det svåraste har kanske varit att förstå allvaret. Att det inte är en sorts hobby jag håller på med, utan att det faktiskt är ett yrke som jag kan leva på. Och den där konstanta frågan är det slut nu? som finns där innan, under och efter varje uppdrag.

Det här året har också parallellt handlat mycket om att hittat tillbaka till mig själv, till den som fanns innan jag blev mamma för både första och andra gången. Till den som fanns innan vi flyttade fram och tillbaka tvärs över landet. Och precis som när man öppnar en säck med gamla kläder så fanns där sådant som fortfarande passade men också mycket som jag vuxit ur eller ifrån.

Samtidigt firade jag och Hugo åtta år. Åtta år som två. Fem år som tre och två år som fyra. Vår familj är den finaste jag vet. Hugo med sitt tålamod, jag med min energi, Ebbe-Lou med sin kreativitet och Signe med sin attityd.

Den bästa kvartetten jag vet.

11

Visst är det konstigt hur mycket man kan fästa sig vid ett sorts alias? Vid ett påhittat ord, en påhittad identitet?

Vardagskonst blev min följeslagare i flera år och kom till bara några dagar innan vi flyttade till Stockholm för snart sju år sedan. I samma veva som vi skulle flytta tillbaka till Göteborg ett par år senare blev det en vägg mellan mig och personen som burit namnet. Det stillsamma livet jag hade haft i väntan på något annat, och som Vardagskonst symboliserade, ersattes av något helt annat. Idag är jag Sandra.

Och ju mer jag tänker på desto starkare blir insikten – att Vardagskonst aldrig följde med. Vardagskonst lämnade aldrig Stockholm.

8

Hittade den här lägenheten som varit till salu på Mariatorget, mitt absoluta favoritkvarter i Stockholm. Ju mer jag tittar på bilderna desto mer försvinner jag in i dem. Det är ett så lugnt och fint hem med flera genomtänkta detaljer. Gräddiga vita nyanser och varmt trä var bara några av de sakerna jag la märke till, andra grejer som hamnade på pluslistan var;

  • Bänken under TVn som var så fin i sin rödbruna ton.
  • Buketterna var helt fantastiska och särskilt den på vardagsrumsbordet.
  • De lågmälda designmöblerna som blandats upp med äldre.
  • Perfekt inrett för sin 76 kvadratmeter.
  • De gamla stolarna och träslaget, till det vita bordet
  • Rosetterna som tavlorna vid soffan hänger i samt ramarna.
  • Storleken på möblerna som passar perfekt på den lilla ytan.

Bilder från Historiska hem
Foto: Boukari Styling: Ahlqvist

8

Det här har jag längtat efter, det riktiga startskottet för julen. Vi ska ner i förrådet och hämta julstjärnor idag och baka saffranskaka och wienernougat. Ser fram emot kvällen när alla stjärnor är upphängda och lyser upp.

Något som är himla fint med vuxenlivet är att när man firat tillräckligt många jular så har man lärt sig vad som passar en och inte. Året därpå kommer en ny chans och då kan man ta med sig det som var bra från tidigare jular. För länge sedan var jag så stressad för att jag inte hade några typiska traditioner som passade mig. Men nu känner jag att jag sakta men säkert bygger upp egna.

I år vill jag ha mängder med hyacinter, amaryllisar och vackra tulpaner. Jag vill ha ljus överallt och tid att slå in paket. Söndagsmiddagar med jultema, en mistel ovanför dörren och hopknåpade juldekorationer från barnen.

Det kommer bli fint.

9

Vi går mot slutet av november månad och jag kommer på att det är väl nu vi borde ha bröllopsdag. Jag frågar Hugo som svarar att det står i kalendern. Den 23 svarar han efter att ha tittat efter. Tänk, jag som var så säker på att det var den 21. Vi glömmer både den 21 och den 23 tills jag kommer på det och frågar igen, har inte vi bröllopsdag idag? Vi tittar i våra ringar, det var visst den 21. Och vi kommer överens om att vi tar igen det en annan gång, något annat år <3

15

Det här hemmet och de här bilderna lär sprida sig som en löpeld över internet. Men det är ju inte särskilt förvånande med tanke på att det är Sofia Woods fantastiska hem, som nu är till salu.

Vardagsrummet är min absoluta favorit. Jag tycker att den gula färgen är perfekt tillsammans med möblerna i trä och de gröna växterna. Jag har det själv mycket spretigare men hittar ändå så mycket inspiration i det ombonade, enhetliga och mysiga att jag får lust att flytta runt på lite saker i vardagsrummet. Kanske att soffan skulle göra sig bra vid fönstret? Och kanske ska jag slå till på kransen från Svenskt tenn som jag spanat på så länge?

Vill ni se resten av lägenheten? Då kan ni klicka in er här eller här där Sofia själv berättar om sitt hem.

Bilder från HusmanHagberg
5

Ibland hugger det till av längtan tillbaka till vår lägenhet i Göteborg. Älskade att bo i den. Jag minns första gången jag gick in i hallen och kände mig hemma direkt. Minnet av det det första steget in och den känslan är fortfarande lika starkt som om det var alldeles nyss. Tänk att man kan fästa sig så mycket vid ett hem? Att man liksom känner en samhörighet med något så fysiskt? Det var min plats. Och som jag våndades medan vi väntade på att få veta om lägenhetsbytet skulle gå igenom. Det var ju där jag skulle bo.

Vi flyttade in i december och den första morgonen jag vaknade där låg jag kvar en liten stund och blickade ut mot hallen. Sen gick jag upp och njöt av det knarrande golvet. Min plats. Som gjordes om flera gånger.

Särskilt barnrummet, som slutligen landade i ett rum med ljusa väggar och grått brädgolv med olika färgstänk här och där. Med lite knasiga djur på väggarna, lite guld och utvalda detaljer. En skön fåtölj och ett bord att rita vid.

11

Fredag! Och det känns i hela kroppen! Idag kommer jag bollas mellan olika projekt men det gör inte så mycket för det är jag som styr prioriteringarna och det är ganska skönt ibland. Generellt så gillar jag balansen, att det ibland är någon annan som tar täten medan jag följer för att sen göra tvärtom andra dagar.

Idag jobbar jag med en kampanj för RFSL och ett annat projekt som är lite hemligt. Trodde aldrig att jag skulle skriva en sån rad, men here we are. Tänk ändå, vad livet kan förändras? Fast en sak är konstant – oron för att nej nu är det slut, nu får jag inga mer uppdrag. Fast på tal om uppdrag så är ett av de finaste att jag går in som redaktör här på Just Wanna Have Fun! Det ska bli så oerhört roligt att få jobba tillsammans med Christin på den här färgsprakande platsen och det känns lite som ett fyrverkeri i magen varje gång jag tänker på att jag kommer få lov att skapa innehåll hit.

Ja ni hör ju, mycket av mitt liv kretsar kring jobbet. Och barnen, såklart. Det finns väldigt lite tid över åt något annat så det är ju ganska skönt att det är två bitar som jag tycker väldigt mycket om. Men ibland så får jag lite tid till annat, som för ett tag sedan när jag och Ebba hade en riktig lyxdag och vi åkte till Nääs fabriker. Som måste vara en av världens finaste platser? Efteråt blev det kantarellsmörgåsar och julmust, på en instagram-vänlig dukning, tack vare Ebbson.  Och nu hörni, nu laddar jag inför julen. Ni också? 

13

Jag köpte med mig ett fång solrosor efter lunchen idag och ställde dem i en för liten vas jag hittade på kontoret. De gör sig bra på mitt skrivbord och höll mig vid gott mod hela eftermiddagen. Fram tills vi hämtade barnen och åkte och handlade. He rre gud. Att man (vi) aldrig lär sig (oss)? Det var hysteriskt från allas håll. Alla gapade. Jag med. Inte Hugo. Så ja, det var väl jag och barnen som gjorde det. Ingen skulle prova vantar och alla mössor var fula eller fel på något annat sätt.

Det tog aldrig slut.

Och ändå älskar jag det. Att stå och bråka med mina ungar mitt i affären. De är envisa, starka och modiga. Och det är så här jag har fostrat dem. Att de tar ställning mot mig hör till. Det finns inget farligt i att stå på sig, hävda sin rätt eller ifrågasätta.

Men nej det var inte vad jag tänkte när jag stod mitt i kaoset, såklart.

12

Har man flyttat sju gånger på åtta år så blir man rätt bra på att bo in sig fort. Att flytta in på kontor är inget undantag, det är bara ett nytt rum som ska fyllas. Skillnaden nu är väl att det är mycket mer genomtänkt vad gäller färgskalan – blått, brunt och gult. Sen lär det väl slinka in en och en annan färg så småningom. En pall jag har här är röd och mitt skrivbord är lila.

Nu är det min andra dag jag spenderar här och kände redan i söndags att det här är den bästa investeringen jag har gjort. Det hade inte spelat någon roll med ett extra rum i lägenheten för det är det där med att gå hemifrån och inte kunna göra något annat än att jobba som är det stora. Ljuset är dessutom fantastiskt eftersom det är fönster från två olika håll. Ja men jag är glad, absolut. Det här är min näst bästa plats. Och finaste, för här hamnar alla favoriter som inte går att ha hemma.

Förutom två IVAR-skåp är detta vad som hamnat här sedan jag flyttade in;

En vattenkokare i gråblått från Alessi.

En bricka från Svenskt tenn i mönstret Notturno.

Och brunspräckliga Spruzzi-koppar.

Så fina detaljer.

Gör sig perfekt till det gula väggarna och det bruna i kopparna.

12