Utanför mitt fönster finns höga träd och i ett av dem ett övergivet fågelbo. Bädden av de nu rostfärgade löven påminner mig om gamla hus som ingen längre bor i. Det känns vemodigt när jag tittar dit från mitt skrivbord. Som en så tydlig sammanfattning av livet.

Vårt hem är som mest levande just nu. Ebbe-Lou fascinerar mig genom att bygga den ena manicken efter den andra. Alla med en detaljerad specifikation för varje funktion. Funktion, som alltid går före formen. Han trollar fram det mest avancerade ur en toalettrulle. Struntar i det yttre, huvudsaken är att den gör det den ska. Designingenjör kallar Hugo honom, kreatör säger jag och uppfinnare säger han själv.

Lilla grindamen kallar han mig och säger att mamma du behöver inte vara så sur. Han bjuder in mig på disco till sitt rum och försöker locka med att man får göra vad man vill där, man får till och med jobba hos mig! Kom in mamma!

Åh. Som hjärtat drar ihop sig då.

När han ska sova ber han mig sjunga för honom för du har så vacker röst. Och varje kväll gör han plats åt mig och lägger sig alldeles nära. Vi pratar om det lilla och det stora. Sen sjunger jag medan jag ser hur han klipper med de svarta ögonfransarna, som när han var liten.

Och jag undrar precis samma sak som jag alltid har undrat – hur mycket kärlek för honom rymmer mitt hjärta, innan det brister?

11

Har man flyttat sju gånger på åtta år så blir man rätt bra på att bo in sig fort. Att flytta in på kontor är inget undantag, det är bara ett nytt rum som ska fyllas. Skillnaden nu är väl att det är mycket mer genomtänkt vad gäller färgskalan – blått, brunt och gult. Sen lär det väl slinka in en och en annan färg så småningom. En pall jag har här är röd och mitt skrivbord är lila.

Nu är det min andra dag jag spenderar här och kände redan i söndags att det här är den bästa investeringen jag har gjort. Det hade inte spelat någon roll med ett extra rum i lägenheten för det är det där med att gå hemifrån och inte kunna göra något annat än att jobba som är det stora. Ljuset är dessutom fantastiskt eftersom det är fönster från två olika håll. Ja men jag är glad, absolut. Det här är min näst bästa plats. Och finaste, för här hamnar alla favoriter som inte går att ha hemma.

Förutom två IVAR-skåp är detta vad som hamnat här sedan jag flyttade in;

En vattenkokare i gråblått från Alessi.

En bricka från Svenskt tenn i mönstret Notturno.

Och brunspräckliga Spruzzi-koppar.

Så fina detaljer.

Gör sig perfekt till det gula väggarna och det bruna i kopparna.

10
  • Hösten börjar bra. Jag har jobbat för Serneke och jag har fått ett uppdrag för Rubrik. Bland annat. Mitt schema är fullt och det där frilansandet går bättre än jag kunde föreställa mig. För jag föreställde mig faktiskt ingenting alls, förutom att de här månaderna skulle gå åt att bygga upp företaget och att jag kanske kunde nå ut för betalda uppdrag först efter nyårsskiftet.
  • I veckan skrev jag på papper för ett kontor. Det ligger i ett fint litet hus här i Alingsås och i rummet finns två stora fönster som släpper in ett magiskt ljus. Ikväll flyttar vi över mina saker dit och imorgon sitter jag förhoppningsvis min första dag där.
  • När jag gick in på Artilleriet igår och köpte kaffekoppar, vattenkokare och dricksglas kände jag att jag nådde en punkt i livet. En sorts målbild som aldrig varit min, som jag aldrig haft. För att den inte riktigt varit för mig. Men det slog mig att här gick jag och handlade till mitt alldeles egna kontor, i en av Göteborgs finaste inredningsbutiker.
    .
  • Mimi Thorissons bok måste vara en av de vackraste jag sett? Hoppas innehållet är lika bra. Oavsett så åkte den omedelbart upp på önskelistan när jag såg den igår.
  
9

När jag bodde i Falkenberg tyckte jag inte havet var en stor grej. Stranden fanns alltid där och var en helt vanlig del av livet.

Men när jag badade i en sjö här i Alingsås med barnen och vaknade hela min kropp till och mindes varenda rörelse, varenda känsla som vattnet ger. Alla minnen sköljde över mig och sedan dess har jag längtat efter vattnet nästan varje dag. Om inte för att bada men för att få vara där.

Dock svårt att övertyga Hugo som tycker det är för långt för att åka dit så ofta. Men en tur till Falkenberg och en till Varberg fick jag åtminstone. Varberg var ganska nytt för mig när det gällde stranden. Själva staden var jag mycket i som yngre eftersom de hade roligare butiker att handla kläder i och under en period hade dessutom min mamma en butik där.

Ebbe-Lou gick på snäck-jakt och Signe skrotade mest omkring. Jag gick långsamt fram och tillbaka, lyssnade på de välbekanta ljuden och silade sanden mellan fingrarna. Fint.

                
11

Vi vaknade med båda barnen i sängen imorse och det var morgonmys till både höger och vänster. Ibland känns det overkligt att jag får vara med om det, att det där är mitt liv. Hugo lämnade dem på förskolan och nu står han vid sitt skrivbord medan jag sitter i soffan och tycker det är skönt att han är hemma.

På min agenda idag står två fotograferingar och lunch ute på Nolby Gård eller Sjöö. Imorgon hoppas jag hinna med ett dopp i sjön under lunchen – min kompis Ebba fick med mig på ett så kallat kallbad och jag är fast. Det var helt otroligt vilken känsla som kroppen kom i under tiden och efteråt. Tänk att allt detta finns i Alingsås? Bra ställen för att äta en lyxig vardagslunch och en fantastisk sjö? Bara ett par minuter hemifrån oss. Är så glad för att vi flyttade hit.

Jag gick igenom min telefon häromdagen och hittade bilder från sommaren. Inser att inredningen fått stå tillbaka och det är ganska skönt att släppa det ett tag, men man skulle behöva ta en dag och verkligen bli klar i sovrummet nu när vi har bytt igen. Men det är så mycket annat som hela tiden ska göras, sånt som är viktigare än att sätta upp rätt tavla eller bädda med rätt färg på påslakanet.

Som att äta glass med kompisar, ta en egen stund med Ebbe-Lou efter förskolan och rikta strålkastaren mot bara honom och spana på mina två kottar när de gör saker ihop. Åka till Göteborg för att hämta saker till ett galet roligt samarbete och att inviga min nya höstkappa.

Livet. Nu händer det.

8

Vi går upp för grusgången och vid husväggen står de utblommade solrosorna och nickar långsamt åt det håll som vinden för dem. Jag stannar till och tittar på honungsrosorna som blommat ut och över. Kanterna har börjat vissna. De gör sig redo för att vila.

Längst bort i hörnet av den stora trädgården finns ett tomt bord åt mig och Hugo. På brickan framför oss har vi soppa med fisk och vitt vin, krutonger och solrosfrön. En smörgås till mig och en smörgås till honom.

Ett litet barn tultar runt och jag känner en saknad i min famn. Jag känner den allt oftare, längtan efter ett till barn.

Hugo reser sig upp och hämtar kaffe åt oss. Kaffe som smakar strävt och hårt. Det går inte att dricka.

Jag lutar mig bakåt och försöker förklara det långsamma, känslorna och tankarna. Men inget går att fånga, inget av det går att klä i ord. Så jag sitter tyst, i skuggan av den stora trädgården och iakttar alla andra, som sitter i solen.

12

Vi har gjort en liten uppdatering i vardagsrummet nu under sommaren.

Jag hittade den finaste soffan jag sett på Vindens secondhand för 600 kr och den var i så bra skick så det var inget att fundera över särskilt länge.

Så oerhört mysig att sitta i.

Och fin med franska tulpaner.

Passar perfekt hos oss.

En ny lampa har fått flytta in. Jag har funderat på att måla om foten men börjar landa i att den är fin som den är.

Ett par kuddar har det blivit med, såklart. Från Marimekko.          

Och Svenskt tenn.

Tycker de går ihop, fastän de är så olika. Gillar mixen.

Visst börjar det bli bra här, i vårt lilla hörn?

17

Bild från Historiska hem

Perfektion i inredningsväg. Särskilt golvet och gardinen. Kände plötsligt ett helt nytt behov av äppelgrönt växa fram hos mig. Jag orkar inte måla om några väggar mer men ska nog investera i ett par gröna påslakan till vårt numera vaniljgula sovrum. Blev så himla inspirerad av det här och tycker det börjar bli roligt med inredning igen efter en extremt intensiv period där allt bara ”måste fungera” och grejer har staplats på hög i hörnen och i hallen.  Jag ska nog faktiskt börja med att flytta in en fåtölj till sovrummet och städa på mitt skrivbord direkt, bäst att smida medan järnet är varmt.

11

Sommaren är officiellt slut ändå blev det ett bad häromkvällen med Ebba. Kallbad ändå, vilken grej det är. Kroppen reagerade helt annorlunda än jag hade räknat med och när jag kom upp ur vattnet var det varmt. Inte kallt, som jag trodde det skulle bli.

Jag välkomnar hösten med öppna armar i år. Det blir inget pendlande och jag har som mål att ta hand om mig själv. Det känns mer nödvändigt än någonsin nu när min tillvaro är så som den är. Återhämtning, sömn och näringsrik mat står högt upp på listan. Allt sådant som är lätt att glömma och svårt att hitta tillbaka till.

 

14

Vi var i Varberg, vi var i Falkenberg. I Skövde, i Vara och runtomkring Alingsås. Vi bråkade i bilen, vi sjöng med till Gyllene tiders gamla dängor och ibland till Baby shark. Vi badade, vi promenerade, gick på loppis, vi letade efter Pokémons och åkte hem med ett fint lager sand om våra solbrända ben. Vi köpte mjuklass, jordgubbsglass och chokladglass med regnbågsströssel. Signe lärde sig säga ”äckit” och Ebbe-Lou berättade för mig om hur hans drömvärld såg ut. Jag pussade Hugo på axeln, han gav mig sovmorgnar och morgonkaffet i sängen. Jag fick svårt att sova och svårt att vakna. Jag byggde företag, jag våndades, jag oroade mig och sen satte jag mig ner och fortsatte skriva ord efter ord. Byggde vidare och satte den ena foten framför den andra.

Tack sommaren 2020, för allt du var och allt du gav. Dig glömmer jag aldrig.

17