Hej! Här kommer ett skepp lastat med lite inspiration för lampskärmar och lampor, några i rotting, ett par i textil och en favorit i papper, som jag själv köpt till vardagsrummet; Bidar från House Doctor. Så fint alternativ till de runda rislamporna som Hugo totalvägrat. Jag kan väl kanske inte påstå att det där var ett väldigt nödvändigt köp eftersom vi redan hade en fin funkislampa där men den här kändes mer rätt. Mjukare i formen och så ger den fint ljus. Ska visa snart, är nästan klar med vardagsrummet.

Men om vi ska återgå till ämnet – förmodligen har jag redan sagt det innan men förutom att agera bollplank åt mina närmsta tar jag mig också an inredningsuppdrag och i skrivande stund inreder jag ett helt hus. Det är kul och utmanande särskilt eftersom jag har någon annans stil och behov att anpassa mig efter och eftersom jag inte vill rekommendera saker som funkar ”så länge” utan det ska vara sådant som de verkligen tycker om och vill ha i sitt hem länge, helst för alltid.

Det här gör att jag springer på mycket fint på nätet eftersom det är min främsta sökkälla men jag dyker också in i andra (ytliga) bekymmer som häromdagen när jag började leta efter lampskärmar. Det är verkligen svårt att hitta lampskärmar som inte kostar hutlöst mycket eller är knasiga och ofta rent av fula eller tråkiga? (Ett litet sidotips för just skärmar till bordslampor är förresten att leta på loppisar, där finns det mängder. Särskilt mycket finns det av i äldre plisserad stil, vilket jag älskar.)

Men ja, man får verkligen vidga sina vyer, tänka nytt och till viss mån också kompromissa ibland. Dock tycker jag verkligen att de här är riktigt fina, allihop, och skulle gärna ha varenda en här hemma.

Lampskärmar i linne, rotting, papper och plisserad stil.

Alf 20 Lodden, China BluePablo bordslampa, Indochina oval silk, lampskärm Sky, Taklampa Bidar,  Sixten 20, Ferns Grön, taklampa Round flat, Le Klint lampskärm, Lampskärm i rotting

6

Jag sitter på tåget till Göteborg. Egentligen skulle jag ha öppnat, som jag brukar göra, men jag glömde nycklarna, som jag också brukar göra. Så jag bytte bort passet och börjar senare. Jag tänker mycket på den här tiden, att den är svår med Covid-19. Alla pratar om det, alla tänker på det. Hela tiden ligger det och lurar i små ord som ”om” och ”kanske”. Planer ställs in och det pratas klass, ekonomi och förnekelse. Saker och ting ställs på sin spets. Man får dessutom inte prata för mycket eller för lite om det, pekpinnarna är många. Jag följer rekommendationerna som staten ger oss, jag vistas inte i stora folksamlingar i onödan, håller mig (och barnen) hemma vid minsta tecken på förkylning. Och jag väljer att lita på att människor runt omkring mig gör detsamma. Jag måste det, måste lita på dem. Det blir svårt att göra något annat. Samtidigt räknar jag med att det finns de som beter sig som de vill, som tror sig stå över det mesta. Men de kan inte få lov att stå för hela min bild av omgivningen. Jag noterar dock att den gör det för många andra, när jag läser i kommentarfält och på olika forum är det hårda ord från rädda människor och människor som klär sig i auktoritära hattar som inte hör hemma på deras huvuden. Jag har inte något helt tydligt att säga med det här förutom att det är en svår tid på flera nivåer och lager, att vi inte får glömma bort att vara snälla mot varandra mitt i allt det här. Och att, fastän det tar emot, lita på varandra. Det finns ingen annan väg igenom. Eller kanske gör det, men den känns inte som ett alternativ. Åtminstone inte för mig.

19

För flera månader sedan köpte jag tyg till en sänggavel, som jag sen inte hann göra. Men häromdagen köptes en skumgummimadrass in och sen började jag sy. På känsla, bör tilläggas. Mönsterkonstruktion har aldrig varit min grej, inte ens i skolan. Skulle jag haft platsen så hade det kanske kunnat bli det idag. Men lägger jag ut någonting på golvet så tar det inte många sekunder innan det är små barnfötter som står på det. Eller barnhänder som vill ”hjälpa”. När jag sydde det här satt till exempel Sigge på bordet och petade på trådrullen som snurrade på symaskinen.

Man behöver dra åt tyget litegrann, det ser man ju, men annars tycker jag det blev fint. Som en liten inramning.

Senare i sommar ska jag nog försöka mig på att måla sovrummet gult igen. Jag påbörjade det projektet för ett par månader sedan men den gula färgen var alldeles för stark. Eller så kanske det blir blått?

Här är några fina saker jag köpt ganska nyligen. Ett fat från Soul of Sofie, en lila lykta från Vallgatan och en blå från mitt jobb. Tycker just den här mixen talar så mycket för varför det är så svårt för mig att få ihop det här hemma – jag dras mot vintage, trä och snirkligare detaljer men samtidigt mot det färgglada och mer stilrena. Kanske borde jag bara släppa tanken på att försöka inreda enhetligt och acceptera att mixen är…jag?

Hur fina? Fina.

16

Jag sjunger för Ebbe tills han somnar och sen har jag inte hjärta att röra mig därifrån för jag har lovat att sova hos honom. Så jag ligger på kanten i hans 105 centimeter breda säng och hör honom sova innan jag själv slumrar till. Det är så få gånger vi somnar så, tillsammans, och varje gång vi gör det tänker jag på när han var som allra minst och jag kunde varenda rörelse han gjorde innan de tunga, djupa andetagen kom. Tänk så nära ihop man lever med sina barn de där första åren. Så tätt, så tätt inpå varandra. Sen släpper man försiktigt taget samtidigt som man håller kvar. Man svajar lite hit och lite dit. Håller hårt, håller lätt. Signe måste man mestadels hålla hårt – häromdagen visade det sig att hon petat upp en pärla i näsan och dagen innan slog hon upp hakan. Maken till vildare unge har jag inte sett och maken till vrål har jag heller aldrig hört. När hon skriker stannar folk upp och jag, jag överväger hörselkåpor.

Av någon anledning känner jag en så stark tveksamhet och osäkerhet inför allt jag gör. Det är inte bra nog, inte fint nog, inte tillräckligt. Som om en blixt av tvivel, osäkerhet och dåligt självförtroende slagit ner hårdare än någonsin. Det ger mig skrivkramp, fotokramp, skaparkramp. Och med händerna bakbundna står jag och ser på hur alla andra gör, lever och finns. Jag suckar högt varje gång jag försöker, köper istället tulpaner och fina ljus, bygger en sänggavel och planterar dahlior, som Signe gräver ur krukan, med envisa nävar, när jag inte ser.

Tänker att snart ger det sig nog. Snart, snart, snart.

  
18

Rastlösheten spritter i varenda millimeter av min trötta, förkylda, kropp och jag sorterar sittandes alla skåp vi har. Hugo får bära och lyfta för jag orkar inte. Hostan slår till och jag är ännu tröttare. Idag slocknade jag mellan båda barnen när de såg på Bamse.

Ebbe-Lou saknar sina vänner, jag saknar mina. Och året då han äntligen förstår kalas blir det året han inget kalas får. Åtminstone inte så som det var tänkt.

Jag känner mig snuvad på våren som covid-19 lagt sig som en mörk, smetig sörja över. Människor dör, jobb försvinner och skräcken växer. Ingen vet egentligen vad det är vi står inför, ingen vet vad det kommer att landa i. Jag längtade efter lite för tunna kläder, marssol mot ansiktet och barn på lekplatsen. En utflykt med tåget och pannkakor på något café. Att dricka prosecco i folkmyller, fira födelsedagar och ta långa promenader i en allé.

Men alla hostar, alla är hemma och vi har en osynlig gräns dragen vid ytterdörren.

17

Det här fatet köpte jag på jobbet för ett par veckor sedan. Det är så fint. Opraktiskt. Men fint.

Förra lördagen började jag bläddra i min bok, sen kom jag inte längre. För mig är det e-böcker som gäller om jag ska lyckas läsa färdigt något. Tråkigt men sant. Den bästa tiden att läsa är när jag nattar Signe, hon kryper upp på min arm och somnar där medan jag läser. Ligger alltid kvar några sidor extra.

När jag skulle lämna Signe för första gången på förskolan visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Så jag gick till Ekstedts och läste.

Den här platsen ser inte ut att vara något särskilt men är ett av Göteborgs guldkorn – Victoriapassagen. Hit brukar jag gå för att köpa kaffe på lunchen. Ibland choklad. Förr brukade jag sitta där och läsa, men det är många år sedan nu.

En dag när jag var ledig hade jag besök av Julia och hennes bebis Hennie<3 Jag hade köpt tårta från bageriet.

Just idag, i skrivande stund är jag förkyld. Riktigt typiskt med tanke på att vårsolen flödar. Trakasserar hela familjen med städ och sortering som jag sen inte orkar slutföra.

Sovrummet som måste målas om. Det räcker med ett rosa rum i lägenheten.

Godisbiten. Som snart fyller två.

Göteborg, Göteborg<3

13

Det är svårt att veta vad man ska tycka och tänka nu när det är som det är. En del av mig har hållit allting med viruset så långt bort som möjligt eftersom det har känts så stort och svårt att ta in. Men nu har det kommit närmare och svårt att värja sig mot. Jag tänker dock som så att det är en självklarhet att skydda riskgrupperna och hålla sig inne om man känner av symptom och att det inte är någon fara för den som inte ingår där. Men något mer jag tänker på är den globala reaktionen. Det känns som att Corona sätter så många spår i så otroligt många led att det är svårt att inte oroa sig.

Eftersom barnen var sjuka för ett tag sedan och hade lite eftersläntrande hosta, som brukar sitta i veckor efteråt, höll vi dem hemma för säkerhets skull i veckan. De blir dessutom hemma resten av veckan med eftersom Signe kräktes rakt ut igår.

Förutom den incidenten har vi haft det rätt så härligt här hemma. Jag har jobbat hemifrån, vi har lagat pizza och varit på lekplatsen. Slagit på 11-kaffet och bakat en chokladkaka. Jag och Ebbe-Lou har spelat Nintendo och vi har planterat om palettblad.

Och jag tänker att vi ska minnas sen, att det här var vad vi gjorde när Corona blåste upp till storm – spelade Nintendo, lekte i små hus och drack kaffe.

14

Om det är något jag ofta får frågor om på mitt jobb (och något som vi själva nyss satt upp hemma hos oss så är det gardinskenor). Och eftersom det är både praktiskt, snyggt och lite svårt att få till om man är helt ny på temat (vilket jag fortfarande till stor del är) så tänkte jag berätta om hur vi gjort och hur vi gått till väga Ok? Ok.

(Låt mig bara först nämna att det inte är vi som bor så fint som på bilden, utan det är en inspirationsbild från Alvhem.)

Vi använde oss av den här U-skenan från Hasta, som vi köpte på Ellos och som passar för lättare gardiner. De finns i några olika storlekar men hittar man ingen som passar de mått man vill ha så är det inga problem  – de går nämligen att göra både längre och kortare. Vill man till exempel täcka en vägg samt fönster som är 3.5 meter så köper man en skena som är 2 m och en som är 1.5 m. Till dessa köper man en skarvdel. Skruva sen loss glidstoppet, som sitter i slutet, och skjut in skenorna i varsin ände av skarvdelen. Tada, färdigt – nu har du en skena som är 3.5 m lång.

Hittar du däremot ingen skena som är tillräckligt kort kan du såga bort en bit med en metallsåg. Skruva bara bort glidstoppet först och skruva sen på igen när du är klar.

När det kommer till själva fästningen av takskenan är det viktigt att ha en bra borr som passar taket. Vi behövde en riktigt bra slagborr men bor man i ett äldre hus kanske det räcker med en vanlig borrmaskin eller skruvdragare till hålen.

Börja med att mäta ut var skenan ska monteras och tänk på att den behöver hamna en bit framför fönstret för att gardinen inte ska bli liggandes mot fönsterbrädan. För att slippa det – mät från väggen och till slutet på fönsterbrädans djup och lägg sen till ca 2 cm.

Mät sen ut mittpunkten i taket så du får den centrerad över fönstret. Ta en vinkelhake och sätt ut ett kryss och fördela därefter ut hålen i förhållande till längden på skenan.

Borra hål, slå i plugg, sätt upp alla fästen löst med skruv och skjut in skenan. Dra sen åt alla skruvar och häng upp dina gardiner. Här finns det dock en risk för att stöta på en annan fråga – vad ska de hängas i? Ja, det här är inte mitt expertområde men för olika effekt finns olika upphängningsmetoder. Själv har jag använt mig av både nålkrok och fyrfingerkrok. Här på Hastas hemsida finns en bra förklaring för hur man ska göra och vad man ska använda. De tar också upp en del bra tips men så nu kanske det blir lite upprepning men här kommer iallafall mina;

1. Välj alltid dubbelt så mycket tyg som du vill att gardinen ska vara bred. Med andra ord; vill du ha en meter gardin på sidan så ska den vara två meter bred.
2. Våga använda dubbelbredd även till vanliga fönster – det blir väldigt fint och känns både lyxigt och ombonat. Storlek på mattor och gardiner ska man aldrig snåla på om man inte måste.
3. Har du en liten bit vägg bredvid fönstret så låt gardinen gå hela vägen över den.
4. Sätt inte upp en skena som är precis så lång som fönstret är brett utan se till att skenan är längre för att kunna dra undan gardinerna från hela fönstret när du vill ha in ljus.
5. Gör dig inte av med dina gamla gardiner för att de bara går att hänga på stång, köp till ett sånt här band som gör att de blir kompatibla med upphängning för skena.

Lycka till!

inspirationsbilder från Alvhem

6

Vi är fortfarande kvar i Signes inskolning som aldrig riktigt tycks ta slut. Först blev Hugo sjuk, sen blev Signe sjuk och sen slog Corona ner med studiedag. Men trots det har de få dagarna som vi varit där gått bra. Det är en långsam inskolning redan utan alla incidenter som egentligen ska hålla på i två veckor. Det är den typen av inskolning jag tror mest på – en där man successivt ökar tiden som barnet är där och samtidigt är med ganska mycket. Dessutom har den hittills gett ett fint resultat eftersom Sigge så gärna springer rakt in och leker med knappt en blick tillbaka mot mig eller Hugo.

Jag vet inte hur mycket det har att göra med att hon har varit hemma fram tills nu eller hur mycket det har att göra med hennes personlighet eller att hon har en storebror och förskolan därmed blivit någonting naturligt. Men jag antar att det är en blandning av allt och just det faktumet att hon ändå vet att Ebbe-Lou är i närheten.

I onsdags var det dags att lämna henne själv för första gången och blev inte bemött med mer än en lite förvirrad blick. När jag stängt dörren hörde jag ett mamma! och sen tystnad. Det blev ingen hjärtskärande gråt. Snopet gick jag därifrån och satte mig på ett café i närheten, läste min bok och väntade på att de kanske skulle ringa. Men ingen ringde.

Vid hämtning var alla barnen ute på gården, både små och stora, och jag såg att i en av gungorna satt min lilla minsta medan Ebbe-Lou stod bakom och knuffade på. Han kunde valt att göra något helt annat men där stod han och gungade sin lillasyster.

16

NU börjar det äntligen bli dags att fundera på hur balkongen ska inredas. Har bara låtit den vara sedan vi flyttade hit eftersom så mycket annat har behövt gå före men nu börjar det mesta bli klart.

Det är ju inte mycket yta att skryta med men lite finns det att jobba med. Ganska ful är den med, tyvärr. Men så är det ju generellt med balkonger i höghus, betonghus. Där finns inga vackra originaldetaljer att förlita sig på. Så vad gör man då? Jo, trollar lite.

Vi kommer sätta upp en skena eller någonting annat där man kan hänga på linnegardiner, lägga ut en kelim på golvet och jobba med de två små väggarna som finns. Det viktigaste är att det finns en liten plats för att umgås, odla smått och en plats för ungarnas lilla bassäng som var högt uppskattad under förra årets varmaste dagar.

Vad gäller just plantering har jag inga särskilt höga ambitioner, men det vore fint med dahlior i en kruka och roligt för Sigge och Ebbe att få se någonting växa, så det är ungefär där jag lägger nivån. Kanske odla potatis i hink, som jag sett och hört att man kan göra. Jag får göra lite fler efterforskningar kring det för där är min kunskap rätt så klen. Men det får bli sen. Om någon här sitter inne på lite tips så får man gärna lämna en kommentar.

Själv ska jag ner i förrådet och börja leta för jag tror nämligen att jag kan hitta några saker där, som jag har på min lista som ser ut så här;

– Lite fina planteringsverktyg
– Knopplist
– Blomsterhylla eller bänk så man kan stapla på höjden
– Bekväma klappstolar eller en fåtölj
– Ett litet bord
– En piedestal
– Belysning
– Gardinstång/skena
– Gardinlängder
– En större kruka
– Dynor till rottingsoffan vi redan har

alla bilder och källor finns här

9