Vi går upp för grusgången och vid husväggen står de utblommade solrosorna och nickar långsamt åt det håll som vinden för dem. Jag stannar till och tittar på honungsrosorna som blommat ut och över. Kanterna har börjat vissna. De gör sig redo för att vila.

Längst bort i hörnet av den stora trädgården finns ett tomt bord åt mig och Hugo. På brickan framför oss har vi soppa med fisk och vitt vin, krutonger och solrosfrön. En smörgås till mig och en smörgås till honom.

Ett litet barn tultar runt och jag känner en saknad i min famn. Jag känner den allt oftare, längtan efter ett till barn.

Hugo reser sig upp och hämtar kaffe åt oss. Kaffe som smakar strävt och hårt. Det går inte att dricka.

Jag lutar mig bakåt och försöker förklara det långsamma, känslorna och tankarna. Men inget går att fånga, inget av det går att klä i ord. Så jag sitter tyst, i skuggan av den stora trädgården och iakttar alla andra, som sitter i solen.

9

Vi har gjort en liten uppdatering i vardagsrummet nu under sommaren.

Jag hittade den finaste soffan jag sett på Vindens secondhand för 600 kr och den var i så bra skick så det var inget att fundera över särskilt länge.

Så oerhört mysig att sitta i.

Och fin med franska tulpaner.

Passar perfekt hos oss.

En ny lampa har fått flytta in. Jag har funderat på att måla om foten men börjar landa i att den är fin som den är.

Ett par kuddar har det blivit med, såklart. Från Marimekko.          

Och Svenskt tenn.

Tycker de går ihop, fastän de är så olika. Gillar mixen.

Visst börjar det bli bra här, i vårt lilla hörn?

17

Bild från Historiska hem

Perfektion i inredningsväg. Särskilt golvet och gardinen. Kände plötsligt ett helt nytt behov av äppelgrönt växa fram hos mig. Jag orkar inte måla om några väggar mer men ska nog investera i ett par gröna påslakan till vårt numera vaniljgula sovrum. Blev så himla inspirerad av det här och tycker det börjar bli roligt med inredning igen efter en extremt intensiv period där allt bara ”måste fungera” och grejer har staplats på hög i hörnen och i hallen.  Jag ska nog faktiskt börja med att flytta in en fåtölj till sovrummet och städa på mitt skrivbord direkt, bäst att smida medan järnet är varmt.

11

Sommaren är officiellt slut ändå blev det ett bad häromkvällen med Ebba. Kallbad ändå, vilken grej det är. Kroppen reagerade helt annorlunda än jag hade räknat med och när jag kom upp ur vattnet var det varmt. Inte kallt, som jag trodde det skulle bli.

Jag välkomnar hösten med öppna armar i år. Det blir inget pendlande och jag har som mål att ta hand om mig själv. Det känns mer nödvändigt än någonsin nu när min tillvaro är så som den är. Återhämtning, sömn och näringsrik mat står högt upp på listan. Allt sådant som är lätt att glömma och svårt att hitta tillbaka till.

 

14

Vi var i Varberg, vi var i Falkenberg. I Skövde, i Vara och runtomkring Alingsås. Vi bråkade i bilen, vi sjöng med till Gyllene tiders gamla dängor och ibland till Baby shark. Vi badade, vi promenerade, gick på loppis, vi letade efter Pokémons och åkte hem med ett fint lager sand om våra solbrända ben. Vi köpte mjuklass, jordgubbsglass och chokladglass med regnbågsströssel. Signe lärde sig säga ”äckit” och Ebbe-Lou berättade för mig om hur hans drömvärld såg ut. Jag pussade Hugo på axeln, han gav mig sovmorgnar och morgonkaffet i sängen. Jag fick svårt att sova och svårt att vakna. Jag byggde företag, jag våndades, jag oroade mig och sen satte jag mig ner och fortsatte skriva ord efter ord. Byggde vidare och satte den ena foten framför den andra.

Tack sommaren 2020, för allt du var och allt du gav. Dig glömmer jag aldrig.

17

Hej från mig och min sommar. Man kan ju tro att frånvaron här innebär en paus från datorer och internet men så är det inte. Jag jobbar för fullt bakom Studion och med mitt vanliga jobb. Resten av tiden spenderar jag med familjen, på loppisar och med vänner. Jag har aldrig skrivit så mycket som jag gör nu, jag har aldrig varit så kreativ som jag är nu och jag har nog aldrig heller varit så trött som nu. Det är en ständig balansgång mellan allt för att det inte ska bli för mycket och jag har svårt att stänga ner datorn när det fortfarande finns så mycket kvar jag vill göra, läsa eller lära mig mer om. Men min hjärna behöver regelbundna pauser för att orka ta in all information, vilket är något nytt jag lärt mig om mig själv. Jag vet ju egentligen detta men påminns återigen om hur fantastisk kroppen är. Den ställer upp så oerhört mycket och signalerar så bra när den fått nog. Lyssnar jag inte på den lilla huvudvärken som börjar sippra in slutar det oftast med en hjärna seg som tuggummi. Så nu tar jag alla små tecken på stort allvar och sätter fasta tider för arbete och återhämtning. Äter ordentligt och läser en bok emellanåt. Jag får kanske inte gjort allt det jag vill men det jag gör blir bättre, så det är värt det i slutändan. Och så mår jag ju bra, det är också viktigt.

Hoppas ni har det fint, vi hörs snart igen.

20

Om det är något jag inte är så är det grafiker. Det verkar dessutom vara en känsla, en kompetens jag inte riktigt kan läsa mig till. Och annonser, de måste ju ut. Så jag försöker ändå, att få den hatten att sitta rätt.

När jag mötte Lunarstorms grundare i januari berättade han om alla roller han fick ta sig an i början när han var helt ensam i uppstarten. De orden tänker jag på varje dag nu, när jag tvingar på mig en ny hatt eller lägger upp den på hyllan bredvid de andra. En del av mig är trött, det gör nästan lite ont i huvudet av allt jag måste lära mig. En annan del är eld och lågor över all ny kunskap jag plötsligt besitter. Och stoltheten i att säga att jag gjorde detta själv, bankar i bröstet. Samtidigt upptäcker jag det fina i hjälpen från andra, som snällt knuffar mig i rätt riktigt när jag frågar.

Jag har således ingen semester. Varken från Studion eller från mitt nya jobb. Men det är inga långa dagar och när jag jobbat färdigt försöker vi komma iväg på en ny tur, helst till en plats vi inte varit på förut. Helst utanför stadskärnan. Det gör hela den här familjen gott.

Och den här sommaren, den kommer inte att försvinna in i den diffusa kategorin av somrar som har varit. Sommaren 2020 kommer jag att minnas. Med värme.

10

Jag har två nya baddräkter och vi åker till en av sjöarna häromkring. När jag går i vattnet känner jag barndomens invanda rörelser i benen. Kroppen minns somrarna på Skrea Strand och börjar röra sig på egen hand. Det är något annat som styr, det är inte jag. Redan innan hade jag bestämt mig att det här året ska jag bada. Vad jag tycker om min kropp ska inte mina barn behöva ta del av. De ska minnas en mamma som badar, som skvätter vatten och som simmar fram och tar tag i benen tills de tjuter av glädje. Inte en som gömmer sig på stranden. Just den platsen är alla hjärnspöken portade ifrån. De är förbjudna.

Min äldsta skrattar högt och jag ser varenda en av de små mjölktänderna. Hans hår är blött och rufsigt och på hans hud blänker solstrålar i vattendropparna. Kulissen bakom honom består av en skog som sluter sig runt vattnet. Herregud, så vacker han är. Ståendes mitt i sin barndom med en lurig blick och händer som tar sats för att skvätta vatten på mig. Älsklingsunge, tänker jag, förstår du hur mycket jag älskar dig?

Vi gör sommar på ett nytt sätt och upptäcker Alingsås. Mina tvivel jag kände i vintras suddas långsamt ut och jag börjar tro att jag kan stanna här. Nästan för alltid.

15

Det känns så bra, säger jag till Hugo med jämna mellanrum. Han ler och när han pussar mig kittlar hans skägg min haka. Ebbe-Lou hittar flygplan och ett ånglok på loppisen. Loket döps till Tuff-Tuff och följer med överallt. När jag ska sova känner jag den hårda leksaken under ryggen, jag lirkar bort den och lägger den på golvet. Bredvid mig sover min stora men fortfarande lilla femåring, precis som han gjort alla andra nätter de senaste veckorna. Jag tänker att det är ett sätt för honom att få vara nära. Ett behov han inte ger uttryck för på dagarna.

På Nolbygård är stockrosorna tunga, jag tänker att vi ska plantera likadana på vår balkong. Kanske går det, kanske inte. Barnen leker och tjoar, jag och Hugo serverar dem kanelbullar. De har spring i benen och nyfikenhet i bröstet. Mina modiga, fina ungar.

Vi åker till Göteborg, jag går in till mitt gamla jobb och lämnar min nyckel. Signerar papper och ställer in en herrgårdskaka i kylskåpet. Hejdå och tack för den här tiden, tänker jag när jag stänger dörren till personalrummet.

Ebba kommer till Alingsås och sitter i soffan med barnen medan jag lagar middag. Ibland kastar jag ett öga på dem och tänker att jag har haft en sådan enorm tur. Tänk att det här är min vän, att det där är mina barn, att Hugo är min man och att det här är mitt liv.

23

Vilken tur att jag inte har influencer som drömyrke, för det hade ju varit kört för länge sedan.

Sommaren har börjat. Jag har gjort mina sista dagar på Ellos och bytt titel från butiksbiträde till copywriter. Cirkeln är sluten och som om det inte vore tillräckligt har jag dragit igång ett eget företag. Ett företag som har och fortfarande slukar all min tid. Jag har byggt hemsidan från ett blankt ark, labbat med färger och nyanser och letat efter typsnitt. Funderat på vad jag har att erbjuda, skrivit, skrivit om och redigerat bilder tills de är lätta nog för sajten.

Plus sjuttiofem tusen andra saker. Ännu är inte arbetet slut. En del av basen är satt men det är fortfarande mycket kvar. Det tar tid när man gör allting själv. Som tur är har jag fått input från tre bra personer på vägen som verkligen varit till god hjälp på olika sätt.

Vill man se, det jag tror kommer vara version 1.0 är adressen www.studiobergstrom.se. På instagram är det också rätt och slätt studiobergstrom, om man vill titta där.

Annars går min tid ut på att njuta av sommaren. Sommaren runtomkring Alingsås är fantastisk. Den går inte att jämföra med de tidigare stadssomrar vi haft. Dessutom skaffade vi bil i veckan. Tidigare har vi varit med i en bilpool men det var ändå inte optimalt. Vi är knappast några storåkare men det ska bli skönt att inte behöva göra av med energi, kraft och ork på vägen till destinationen när vi väl vill göra något.

Igår gjorde vi premiärturen som gick till Mjörn. Det var bara vi där. Jag krängde på mig min bikini på parkeringen och vi hade med oss fika. Barnen tjöt av glädje i vattnet. Det är klart att det bråkades en del med ungarna om att man inte får vara i vattnet utan en vuxen och sen när vi skulle åka hem. Men sånt hör till, tänker jag.

Och om det är något jag verkligen fått lära mig sedan jag fått barn är det att se det positiva. Som igår – javisst det tjatades och gnatades men i sin helhet var det verkligen riktigt bra. Förr hakade jag upp mig mycket mer på det som inte blev som jag föreställt mig och lät sen den besvikelsen stå i vägen för resten av dagen. Det är skönt att det tankesättet är borta.

14