Satan i gatan vad PMS:en slagit till. Jag känner hur det riktigt bränner till i mig för allt möjligt. Ena stunden är jag glad och positiv för att i nästa dyka ner i en grop av dåligt självförtroende och att vilja gömma mig under täcket. Det är dock en tröst i sig att veta att det är kemiskt, att det går över.

Önskar så mycket att någon hade tagit sig tiden att förklara för mig som tonåring om just PMS och vad det innebär. Är det inte konstigt att vi pratar så lite om det? Mer än på nivån att löst folk häver ur sig harumenseller ? Mina kids ska få veta allt om det – Signe för att hon ska kunna känna igen signalerna och Ebbe för att han ska ha förståelse och aldrig prata om det som en tjejgrej. Det ska tas på allvar och respekteras.

Jamen visst hör man i tonen, vilket humör jag är på. Jag brukar tycka att man kan läsa sådant mellan raderna, att det är svårt att dölja. Så därför försöker jag inte ens, det är som det är och det här är vad det är.

Men istället för att gå ner mig totalt i känslolivet så hänger jag mig åt kommande och lyxiga samarbeten jag har på gång varav ett innefattar en makeover för vardagsrummet. Visst är det inte helt svårt att gissa vad det är…? Jag kan inte säga något än, men snart.

Så just nu jobbar jag på en plan, som jag alltid gör i början och hoppas att det ska bli bra i slutändan. Jag har ju försökt så mycket med vardagsrummet att jag målat om det två gånger och möblerat om kanske tio. Det är verkligen ett svårt rum. Främst för att det är avlångt. Kvadratiskt är ju att föredra, som vi hade det innan.

Min målbild är fortfarande The apartment men en lite annorlunda version av hur jag tänkte tidigare och här är inspirationsbilderna jag hittat hos Elsa. Så just nu har jag ett gäng nyanser framför mig att välja mellan, jag jobbar på att Hugo ska gå med på att sälja våra fåtöljer och funderar på vart vår kelimmatta med mörkblå bas finns.

7

Sandy (ett fenomenalt bloggtips by the way) skrev att det som ny läsare kunde vara kul att läsa om hur vi hamnade i Stockholm och sen Göteborg och det har jag aldrig ens tänkt på men det kanske det kan vara? Särskilt eftersom jag nog aldrig dragit det så i ett svep.

När jag tänker tillbaka på  just den resan kan jag inte undgå att inse att den i det stora hela faktiskt var Hugos och i slutändan blev den även min. Tänk vad tillfälligheter och andras val gör med ens egna?

När jag träffade Hugo jobbade jag på en förskola och hade ganska nyligen flyttat tillbaka hem till min pappa, från ett förhållande som brustit. Jag sörjde inte alls förhållandet men däremot röran som blev efteråt. I vilket fall skulle jag vara singel ett tag och planerade en flytt till London, men stötte naturligtvis på Hugo och föll hejdlöst, på ett sätt jag aldrig tidigare gjort för någon annan. Det var så naturligt att vi skulle leva resten av livet tillsammans. Så när han slutade på Kokokaka och fick ett jobb han sökt i Stockholm,  följde jag med.

I ärlighetens namn ville jag absolut inte flytta eftersom jag är oerhört hemmakär och alla mina närmsta fanns här. Att dra iväg till London på eget bevåg var en sak och det här var en annan. Men han frågade mig innan han sökte jobbet om jag kunde tänka mig att flytta med om han fick det och nykär svarade jag ja (jag trodde faktiskt inte han skulle få det hehe). Så jag fick helt enkelt stå mitt kast. Då hade vi varit ihop i ett par månader och redan flyttat ihop.

Jag var nyss fyllda 26,  nyförlovad och hade ingen aning om vad jag skulle göra med resten av mitt liv. Jag tackade nej till ett jobb som förskollärare med en utbildning inbakad i tjänsten och visste med mig att jag inte riktigt ville börja om med att arbeta mig uppåt igen. Jag började läsa Modevetenskap och fick en rätt så fin tillvaro. Och där hade det kunnat stanna, i en annan värld hade det kunnat bli bra.

Men, i grunden var planen så här; vi skulle bo i Stockholm i ett år och sen skulle vi flytta tillbaka.

Så blev det inte. Vi bodde på Telefonplan i ett år och sen köpte vi en sekelskifteslägenhet i Södertälje centrum (längtan till småstad har alltid varit stark hos mig).

Det här är den raka och okomplicerade versionen, den andra är att jag inte alls trivdes i Stockholm. Jag ville tillbaka till Göteborg och hade svårt att komma till ro. Utåt sett såg det ganska bra ut – jag läste Modevetenskap på universitet, hade föreläsningar vid Karlaplan, lärde känna kul och intressanta människor, levde livet som en riktig söderhipster på alla sätt och vis och hade säkert kunnat få en riktigt fin tillvaro där.

Men i mig fanns ett svart hål av ångest, jag ville inte vara där. Jag ville tillbaka hem igen. Och kunde därför inte släppa in någon på djupet, min nyfikenhet och vilja till att ”bli ett” med Stockholm försvann och allt som fanns kvar i mig var sorg och hemlängtan. Det var inte min stad, inte min plats, inte mina människor.

Så, en dag bestämde jag mig bara för att söka en lägenhet i Göteborg. Då hade vi bott i Södertälje i två år, tror jag. Och den lägenheten jag sökt, den fick jag och tackade ja till. Hugo fick antingen stanna kvar eller följa med, mig spelade det inte längre någon roll för nu skulle jag hem. Oavsett vad.

Vi flyttade tillbaka hem och sålde lägenheten i Södertälje och har inte ångrat oss en sekund.

9

Det finaste jag vet med internet är alla otroliga platser man lyckas rusa in i emellanåt, som den här otroligt fint inredda lägenheten hos Historiska hem. Barnrummet är mitt absoluta favoritrum men köket var också fantastiskt. Tänk vad glad man blir av att få gå in och laga mat där? I vilket fall slängde jag ihop ett hitta stilen-kollage med tillhörande länkar, men jag vill, precis som vanligt, rekommendera att först börja leta på loppisar, i förrådet och på secondhand. Lite extra rekommenderar jag det när det gäller just det här rummet vars grund är byggd på vintagemöbler. Just det – missa inte de puderrosa snickerierna.<3

Tapet Rosseau från Cole & Son / Säng Sniglar från IKEA / Kelimmatta ÅBO / Luftballong från Authentic modelsKorg från Åhlens / Byrå från Bukowskis / Kudde från DAY home / Vintagebänk från Reforma / Sminkbord från Stockholms auktionsverk / Saffransgul pläd Knut från Klippan / Dinosaurie från HM Home / Lejon från Brigbys /

10

Hej, nu är klockan snart tio och vi är tre som sitter i soffan. Ebbe-Lou somnade efter flera om och men så nu är det bara en liten kvar to go, så att säga. För det mesta brukar vi lyckas få dem i säng samtidigt men det är inte alltid det går, som hela förra veckan då det inte kändes som att det fanns ens en minut kvar åt total tystnad och lugn för att det var barn, tåg, jobb, tåg, barn och godnatt.

Om maskineriet aldrig stannar får man aldrig en chans att pusta ut. Vilket behövs. Särskilt för någon som är så mottaglig för alla intryck, ljus och ljud. Min hjärna är alltid igång och likaså känslolivet. Jag har inget mellanläge, har aldrig haft och kommer antagligen aldrig att ha. Vilket till stor del är ganska bra har jag insett för när jag är igång så är jag igång och när jag vilar så vilar jag.

Just nu är jag i en fas där jag tagit ett hårt grepp om mig själv och släpar, knuffar framåt. Det är den där drivkraften som jag i regel alltid kan lita på och därför också vågar ta det lugnt i perioder. För när det där drivet går igång kompenserar jag för all vila och flyttar berg. Nåväl, kanske inte riktigt men nästan.

Den här helgen var jag förresten själv med Ebbe-Lou i två dagar, för första gången sedan Signe föddes och jag måste medge att det kändes ovant. Vi är alltid fyra och det är nog så vi fungerar bäst. Mycket tankar om mig själv som mamma och mitt föräldraskap fladdrade förbi och jag undrar om jag verkligen är så bra som jag trott och tänker att det är skönt att vi är två i föräldrarollen som kan kompensera för varandras brister.

Det är dessutom lättare att komma undan med en liten vad gäller brister och mycket mer krävande med en större som ser och ifrågasätter allt. Men det får vi prata mer om en annan gång, först måste jag nog smälta och sortera alla tankar och intryck. Det var i vilket fall två fina dagar, med min skatt. Ovant och något energikrävande ja, men kanske innebär det helt enkelt att det just därför är något som behöver göras mer.

Godnatt!

7

Det är morgon och vi har en röra här hemma som tycks vara ständigt återkommande. Men jag antar att det här är så livet med två små barn ser ut och man får väl mest försöka sicksacka sig igenom allting utan att trampa på en kloss eller halka på en bok. Det finns för lite tid för att lägga den på att städa just nu, det mest nödvändiga görs men där stannar det. Jag är inne i ett kreativt projekt med en oväntad parhäst och har fullt upp med det, det är en ny väg att ta och kanske kan man lansera det hela om ett par månader. Men än så länge görs allt lite under radarn eftersom det kräver så mycket i uppstarten och eftersom jag inte riktigt vet vad det kommer att landa i.

Annars är jag mest trött och sover ganska dåligt. Det är som att jag inte riktigt somnar när jag somnar och när jag vaknar är det som att jag varit det hela tiden. Sömnen, detta eviga gissel. Tänk vad mycket av livet som småbarnsförälder går ut på att tänka och planera sömn?

En annan tanke som har börjat tränga sig in hos mig är att det här livet som det är, snart kommer att vara slut. Barnen växer ifrån mig lite mer för varje dag som går och när de har somnat tänker jag att det var den dagen. Det får mig att vilja ta alla i min famn och låsa in oss i ett rum dit tid aldrig når. I ett rum där jag alltid är jag, Hugo är Hugo och barnen är två och fem år gamla.

13

Hej här kommer ett finfint tips lastat, nämligen pistageglass med ricotta! Som inte kräver en glassmaskin, minimalt med jobb och knappt något tålamod eftersom den fryser ganska fort. Och nej, no worries – jag har inte sadlat om till matblogg men det här var så lyxigt och enkelt att det nästan vore fult att inte dela med sig av.

Ingredienser
5 dl vispgrädde
1 burk kondenserad mjölk
250 g ricotta
1 påse pistagenötter
150 g Gridelli pistagekräm
Flingsalt

Gör så här
Hacka pistagenötterna och lägg undan till sen.
Vispa grädden och blanda ihop den väl med övriga ingredienser, häll över allt i en form som tål att vara i frysen (jag tog en sockerkaksform), strö över pistagenötterna, lite flingsalt och skjuts in i frysen et voilà – några timmar senare är livets enklaste och godaste glass klar.

13

Vi har fortfarande några timmar helg och jag väntar på att kaffet ska bli klart. Barnen ser på film och Hugo diskar. Vi åt lyxgröt till frukost och jag har snart läst färdigt boken Rich boy. Tänk att det här är mitt liv, att jag får ha det här?Detta långsamma, snabba, fina lilla liv.

Jag hittade förresten en så fin liten film från Astier de Villatte som visar ungefär allt jag vill göra på keramiken. Jag vill inte nödvändigtvis dreja men däremot kavla, skära ut former och jobba med händerna. Ser framför mig hur lugnande det ska bli att få sitta i lugn och ro och göra allt det här. Det blir förmodligen en hel del inspirerat från just ADV men utan djur och den mörka leran som tittar farm genom glasyren även om den är fin och förstärker både mönster och form.

Just Astier de Villatte är  ett varumärke jag kommit i kontakt med först och främst genom Artilleriet och sen genom andra som hyllat det i sociala medier. I regel har jag varit ganska svalt inställd till det, de har gjort vackra saker men det har varit det. Habegäret har inte infunnit sig, direkt. Och det har det inte direkt gjort nu heller men jag har en helt annan inställning till sakerna efter jag sett klippet. Tänk att man kan leva på att göra något så härligt och så roligt om dagarna? Att kunna förädla sin passion och se den växa vidare till något man kan arbeta med om dagarna? Och tänk att vara på en plats där man gör sådant här utan maskiner? Det ser så härligt ut.

Vill man kan man läsa mer om grundarna till Astier de Villatte här och här.

Alla bilder kommer härifrån

6

Häromdagen frågade Moa  (i det här inlägget) om jag kunde tipsa om några märken jag handlar barnrumsinredning. Kul, tänkte jag, eftersom jag blev tvungen att tänka till och kom fram till att jag nog inte har något särskilt märke som jag handlar just inredning till Ebbes rum ifrån, som klar favorit.

Men jag har ett par varumärken som ändå levererar, tycker jag. Som till exempel H&M Home, Åhlens, Littlephant, Fine little Day, Majvillan, Mini Rodini, Ferm Living, Lagerhaus, Afroart, IKEA och Ellos. I regel när jag ska köpa något nytt i inredningsväg är det de här märkena jag tittar på och jag gillar när allt är samlat så för mig är till exempel Jollyroom en bra sajt.

Många av de här märkena är ganska dyra och jag har själv köpt väldigt lite därifrån men när det väl har blivit av har jag lagt pengarna på snygg förvaring och fina textilier som kan hänga med länge.

Jag satte ihop några fina saker här nedan som jag gärna skulle inreda med, men jag kan inte nog betona att om någon här blir inspirerad så tycker jag, som vanligt, att ni ska börja leta i skåpen, i förrådet, hos era nära och kära, Tradera, Blocket, lokala secondhandbutiker och köp och säljgrupper på nätet. Om man bara vidgar sina vyer lite kan man hitta mycket mer än man tror. Bestäm bara färger och mönster i förväg och börja leta.

Alla bilder i kollagen finns med källor i min mapp Kids interior inspiration på Pinterest

7

”Vi har fått svar på dina prover. Allt var helt normalt.”

Så står det i brevet jag fick från Vårdcentralen häromdagen så nu gör jag det som sades och ser över livet. Jag har helt slutat med min medicin mot PMS,  jag har börjat dricka blutsaft och redan nu har skillnaden blivit markant. Nästa sak på min lista är att ta tag i kosten på ett vettigt sätt och lära mig mer om hur jag bör äta för att hålla blodsockret i schack och få i mig bra mat regelbundet. Dessutom tillåter jag mig att somna med Signe vid nattningen, om jag känner att jag behöver det. Jag tvingar inte mig själv att vara vaken mer. En bra bas att luta mig emot är väl egentligen det jag håller på att bygga upp.

Igår cyklade jag ner till keramiken. Bengt, som håller i den, serverade oss starkt pulverkaffe och fina praliner samtidigt som han deklarerade att leran tyvärr inte hunnit komma än. Det mynnade istället ut i långt samtal mellan oss alla i gruppen om keramik, teknik och vad man vill och kan göra. Min första känsla var att det här kanske inte var tillräckligt uppstyrt för att lägga min tid på och att det kanske inte riktigt skulle leva upp till förväntningarna jag blivit med efter kursen på Järntorget. Men sen slog det mig att kanske är detta precis vad jag borde lägga min tid på. Kanske blir detta mycket mer lärorikt på flera sätt än vad jag, från början, trodde. I en tid när vi alla kämpar så mycket med att skapa de perfekta stunderna var det lite skönt med Eldorado-kaffe och hoppsan. Som ett steg tillbaka till den ofiltrerade men ändå faktiskt rätt så fina, och befriande, verkligheten.

Och ju mer jag tänker på det desto fler tillfällen minns jag, då en brokig skara människor samlats i en mindre ordnad tillvaro – att mer givande, har det alltid blivit.

 

17

När jag efterfrågade lite hjälp på saker att skriva om kom det upp ett särskilt kul ämne; vardagsdukningen och hur man gör den fin och mysig.

Jag har ganska länge varit dålig på att duka just vardagsfint och har istället lagt mer krut på när man haft folk inbjudna. Men för ett tag sedan började jag känna att det fanns ett behov av att göra något annat än slänga fram ett par tallrikar och säga varsågoda. Jag tänker att ett lite mer dukat bord kanske signalerar något annat till barnen och även oss – det sätter en annan ton och bäddar för mig och Hugo att sitta kvar längre, när barnen är klara. Det betyder inte att jag gör det jämt, för jag är en ganska vanlig småbarnsförälder med begränsad mängd tid och energi men jag har börjat göra det allt oftare.

  • När jag dukar tänker jag alltid att det är trevligt att ha allting till hands, så jag ställer fram all mat på bordet. Då behöver ingen avbryta för att resa sig upp och hämta mer mat.
  • Jag släcker ner i köket och tänder ljus som från början var väldigt intressanta för barnen men som de nu struntar i.
  • En fin duk som tål att spillas på eller som eventuellt får ackompanjeras med underlägg hamnar också på bordet.
  • Alla äter på fint porslin.
  • Små barnbestick är väldigt praktiska men jag tycker även en dessertgaffel fungerar bra (och ser trevligare ut).
  • Är jag väldigt rädd om duken kan jag ibland lägga en kökshandduk under underlägget som skyddar kanten. Underlägget brukar jag för övrigt dra ut en liten bit.

Mina bästa tips för vardagsdukningen är alltså – håll det enkelt, strunta i att stryka duken. Våga använda finporslinet men hoppa över finglasen till barnen, tänd levande ljus, investera i fina inlägg, kökshanddukar och grytlappar. Undvik plast i den mån det går och ställ fram allt ätbart på bordet.

     
16