Hej från mig och min sommar. Man kan ju tro att frånvaron här innebär en paus från datorer och internet men så är det inte. Jag jobbar för fullt bakom Studion och med mitt vanliga jobb. Resten av tiden spenderar jag med familjen, på loppisar och med vänner. Jag har aldrig skrivit så mycket som jag gör nu, jag har aldrig varit så kreativ som jag är nu och jag har nog aldrig heller varit så trött som nu. Det är en ständig balansgång mellan allt för att det inte ska bli för mycket och jag har svårt att stänga ner datorn när det fortfarande finns så mycket kvar jag vill göra, läsa eller lära mig mer om. Men min hjärna behöver regelbundna pauser för att orka ta in all information, vilket är något nytt jag lärt mig om mig själv. Jag vet ju egentligen detta men påminns återigen om hur fantastisk kroppen är. Den ställer upp så oerhört mycket och signalerar så bra när den fått nog. Lyssnar jag inte på den lilla huvudvärken som börjar sippra in slutar det oftast med en hjärna seg som tuggummi. Så nu tar jag alla små tecken på stort allvar och sätter fasta tider för arbete och återhämtning. Äter ordentligt och läser en bok emellanåt. Jag får kanske inte gjort allt det jag vill men det jag gör blir bättre, så det är värt det i slutändan. Och så mår jag ju bra, det är också viktigt.

Hoppas ni har det fint, vi hörs snart igen.

14

Om det är något jag inte är så är det grafiker. Det verkar dessutom vara en känsla, en kompetens jag inte riktigt kan läsa mig till. Och annonser, de måste ju ut. Så jag försöker ändå, att få den hatten att sitta rätt.

När jag mötte Lunarstorms grundare i januari berättade han om alla roller han fick ta sig an i början när han var helt ensam i uppstarten. De orden tänker jag på varje dag nu, när jag tvingar på mig en ny hatt eller lägger upp den på hyllan bredvid de andra. En del av mig är trött, det gör nästan lite ont i huvudet av allt jag måste lära mig. En annan del är eld och lågor över all ny kunskap jag plötsligt besitter. Och stoltheten i att säga att jag gjorde detta själv, bankar i bröstet. Samtidigt upptäcker jag det fina i hjälpen från andra, som snällt knuffar mig i rätt riktigt när jag frågar.

Jag har således ingen semester. Varken från Studion eller från mitt nya jobb. Men det är inga långa dagar och när jag jobbat färdigt försöker vi komma iväg på en ny tur, helst till en plats vi inte varit på förut. Helst utanför stadskärnan. Det gör hela den här familjen gott.

Och den här sommaren, den kommer inte att försvinna in i den diffusa kategorin av somrar som har varit. Sommaren 2020 kommer jag att minnas. Med värme.

10

Jag har två nya baddräkter och vi åker till en av sjöarna häromkring. När jag går i vattnet känner jag barndomens invanda rörelser i benen. Kroppen minns somrarna på Skrea Strand och börjar röra sig på egen hand. Det är något annat som styr, det är inte jag. Redan innan hade jag bestämt mig att det här året ska jag bada. Vad jag tycker om min kropp ska inte mina barn behöva ta del av. De ska minnas en mamma som badar, som skvätter vatten och som simmar fram och tar tag i benen tills de tjuter av glädje. Inte en som gömmer sig på stranden. Just den platsen är alla hjärnspöken portade ifrån. De är förbjudna.

Min äldsta skrattar högt och jag ser varenda en av de små mjölktänderna. Hans hår är blött och rufsigt och på hans hud blänker solstrålar i vattendropparna. Kulissen bakom honom består av en skog som sluter sig runt vattnet. Herregud, så vacker han är. Ståendes mitt i sin barndom med en lurig blick och händer som tar sats för att skvätta vatten på mig. Älsklingsunge, tänker jag, förstår du hur mycket jag älskar dig?

Vi gör sommar på ett nytt sätt och upptäcker Alingsås. Mina tvivel jag kände i vintras suddas långsamt ut och jag börjar tro att jag kan stanna här. Nästan för alltid.

15

Det känns så bra, säger jag till Hugo med jämna mellanrum. Han ler och när han pussar mig kittlar hans skägg min haka. Ebbe-Lou hittar flygplan och ett ånglok på loppisen. Loket döps till Tuff-Tuff och följer med överallt. När jag ska sova känner jag den hårda leksaken under ryggen, jag lirkar bort den och lägger den på golvet. Bredvid mig sover min stora men fortfarande lilla femåring, precis som han gjort alla andra nätter de senaste veckorna. Jag tänker att det är ett sätt för honom att få vara nära. Ett behov han inte ger uttryck för på dagarna.

På Nolbygård är stockrosorna tunga, jag tänker att vi ska plantera likadana på vår balkong. Kanske går det, kanske inte. Barnen leker och tjoar, jag och Hugo serverar dem kanelbullar. De har spring i benen och nyfikenhet i bröstet. Mina modiga, fina ungar.

Vi åker till Göteborg, jag går in till mitt gamla jobb och lämnar min nyckel. Signerar papper och ställer in en herrgårdskaka i kylskåpet. Hejdå och tack för den här tiden, tänker jag när jag stänger dörren till personalrummet.

Ebba kommer till Alingsås och sitter i soffan med barnen medan jag lagar middag. Ibland kastar jag ett öga på dem och tänker att jag har haft en sådan enorm tur. Tänk att det här är min vän, att det där är mina barn, att Hugo är min man och att det här är mitt liv.

22

Vilken tur att jag inte har influencer som drömyrke, för det hade ju varit kört för länge sedan.

Sommaren har börjat. Jag har gjort mina sista dagar på Ellos och bytt titel från butiksbiträde till copywriter. Cirkeln är sluten och som om det inte vore tillräckligt har jag dragit igång ett eget företag. Ett företag som har och fortfarande slukar all min tid. Jag har byggt hemsidan från ett blankt ark, labbat med färger och nyanser och letat efter typsnitt. Funderat på vad jag har att erbjuda, skrivit, skrivit om och redigerat bilder tills de är lätta nog för sajten.

Plus sjuttiofem tusen andra saker. Ännu är inte arbetet slut. En del av basen är satt men det är fortfarande mycket kvar. Det tar tid när man gör allting själv. Som tur är har jag fått input från tre bra personer på vägen som verkligen varit till god hjälp på olika sätt.

Vill man se, det jag tror kommer vara version 1.0 är adressen www.studiobergstrom.se. På instagram är det också rätt och slätt studiobergstrom, om man vill titta där.

Annars går min tid ut på att njuta av sommaren. Sommaren runtomkring Alingsås är fantastisk. Den går inte att jämföra med de tidigare stadssomrar vi haft. Dessutom skaffade vi bil i veckan. Tidigare har vi varit med i en bilpool men det var ändå inte optimalt. Vi är knappast några storåkare men det ska bli skönt att inte behöva göra av med energi, kraft och ork på vägen till destinationen när vi väl vill göra något.

Igår gjorde vi premiärturen som gick till Mjörn. Det var bara vi där. Jag krängde på mig min bikini på parkeringen och vi hade med oss fika. Barnen tjöt av glädje i vattnet. Det är klart att det bråkades en del med ungarna om att man inte får vara i vattnet utan en vuxen och sen när vi skulle åka hem. Men sånt hör till, tänker jag.

Och om det är något jag verkligen fått lära mig sedan jag fått barn är det att se det positiva. Som igår – javisst det tjatades och gnatades men i sin helhet var det verkligen riktigt bra. Förr hakade jag upp mig mycket mer på det som inte blev som jag föreställt mig och lät sen den besvikelsen stå i vägen för resten av dagen. Det är skönt att det tankesättet är borta.

14
 

Signe och mamma.

13

Jag har skrivit på kontrakt och bytt jobb. Från och med nu är jag copywriter och vid sidan om bygger jag upp min  egen verksamhet. Det slukar all min tid. Trots det känner jag ett lugn jag inte känt på väldigt länge.

Visst – jag är trött, huvudet går konstant på högvarv och jag tänker på hela det här året då jag jämt lovade mig själv att skala ner. Men jag är inte sådan. Jag är inte avskalad och minimalistisk vad gäller livet. Jag vill ha allt.

Men detta allt måste vara sammanhängande och rätt för mig. Jag blir inte dränerad när jag befinner mig i mitt rätta element, när jag känner mig trygg i det jag gör och när jag inte känner att jag bara står på en hållplats och väntar på nästa tåg.

Där jag befinner mig nu kommer jag inte stanna för alltid men jag kan vila i den här tillvaron just nu. Och den känslan var det flera år sedan jag mötte.

Samtidigt inser jag hur tillfreds jag är med att få arbeta på distans. Det är ljuvligt. När jag kör fast eller behöver fundera går jag ut och planterar om någonting medan jag tänker. Jag ställer mig i dörröppningen till barnens tomma rum och låter blicken vandra över deras sängar, leksaker och det röriga skrivbordet medan tankarna arbetar på sitt håll. Jag kan inte riktigt förklara det mer än med att jag mår bra.

Och att sommaren känns lovande.

 

17

Det är måndag, studiedag och Hugo är i Göteborg så jag är ensam med barnen. Jag pratar med Ebbe-Lou om samvetet och om hur vi ska bli bättre på att lyssna på varandra. Förutom det sover jag middag med Signe, äter pasta direkt ur kastrullen och funderar på att måla dörren till vardagsrummet blå. Har ungefär samma färg hemma redan, som på bilderna och kan inte släppa tanken på hur fint det skulle kunna bli. Vi har slitna gabondörrar som ger rummet lite kontrast men de har nog gjort sitt i originalskepnad. Kanske byter jag också handtag när jag ändå är i farten. Ska bara hitta några jag tycker om och som passar måtten.

Bilder från Jonas Ingerstedt

10

Jösses, vad hände? Hur kunde det plötsligt bli måndag igen? Jag har varit så uppslukad av mitt nya projekt att jag knappt tittat upp på flera dagar. Just nu håller jag nämligen på att bygga upp en grafisk profil, en kommunikationsplan och en hemsida för från och med början på juli går jag ut till en ny verklighet och ger mig in i livet som konsult. Det är bra mycket mer att göra än vad jag trodde och jag är lika delar trött som jag är energisk. Skitläskigt är det med, om jag ska vara ärlig. Men den känslan får läggas på hyllan ett tag, för annars kommer jag ingenvart. Så jag bara stålsätter mig och gör, gör, gör. När jag tappar tråden plockar jag upp den igen och trasslar vidare. Så småningom kommer det bli bra.

Mitt i det här har jag också tänkt på det som pågår efter mordet på George Floyd. Debatten som sker får mig att rannsaka mig själv lite mer och jag funderar på hur jag är och vad jag lär mina barn. Just rasism har varit en sådan icke-fråga för mig eftersom jag vuxit upp med en polsk mamma i ett betongområde där svenskar var få. Man lärde sig lite arabiska, lite bosniska och turkiska. Att kulturer var olika, att människor var olika. Gränser suddades ut. Så, det här får mig inte helt osökt att tänka på min egen uppväxt, på hur jag varit, hur jag är och vad mina barn tar del av och hur de pratar om andra människor. Om någonting behöver styras om och isåfall hur.

9

Jag har varit ganska låg idag, känt mycket, tänkt mycket.  Gått in i mig själv och stannat där. Stått länge på balkongen och rensat bort fula blad, bundit upp på bambupinnar och planterat om. Hugo gick iväg och köpte lunch ensam och jag grävde ner fingrarna i jordpåsen. Jag varvade väntan på svar med att korrekturläsa texter. Sen fick jag svar och nu väntar jag igen.

Tänk att jag har fått ett jobberbjudande, går och väntar på svar från ett annat och att jag sagt upp mig på Ellos. Egentligen skulle jag suttit still i båten, men den där viljan till framåt, mot någonting annat hittar på något sätt alltid ut.

Jag gav mig förresten på det här med att klippa ihop en liten film med några korta ögonblick från idag. Tyckte den blev fin.

14