Är lägenheten så stor att jag gick vilse utan att hitta tillbaka till tangentbordet efter senaste uppdateringen? Nej. Jag gick istället in i en sorts tyst fas. Där jag mest hummar åt saker och håller mig lite för mig själv. Resonerar, funderar. Tar beslut.

Packade upp ungefär 90 kartonger och såg min fiolfikus tappa alla blad. Byggde ihop en säng och blev förbannad på barnlåset på spisen. Köpte ett skåp till köket och spikade upp en tavla.

Min tid går fortfarande mellan barn och jobb utan något egentligt avbrott men jag antar att det är så här det är när dem är små. Jag vill inte vara någon annanstans egentligen, fastän jag blir lite trött på att göra samma sak varje dag.

Varje dag tänker jag på att det här är en tid jag kommer sakna – när det var så självklart att det bara var vi fyra. När allt det viktiga var innanför de här väggarna, mellan oss i vår sammansvetsade kvartett. Det är en tid som aldrig kommer igen. Att känna på hur lös en tand är, en säng överfull med gosedjur och en liten som slocknat mitt i och snarkar högt. Att se ögon, stora som tefat när någonting spännande händer.

Att få titta på en sovande ryggtavla som hör till en snart sexåring och tänka att i en framtid är det inte jag som ligger här och tittar på den och tänker på hur mycket han har vuxit. För jag kommer vara utbytt mot någon som memorerar linjerna i hans nacke med förälskad blick.

Och jag vet att jag kommer sakna det. Redan nu.

26

Vi är inflyttade och jag är alldeles mör i kroppen. Flyttfirman var fyra timmar sen och jag satt i en kökssoffa, nylevererad från Floda, och läste sagor för barnen långt efter läggdags medan de bar in alla våra saker i måndags.

Första timmen i lägenheten gick jag bara runt från rum till rum och tittade. Stod lutad mot fönsterbrädan och såg mig omkring. Tittade ut genom fönstret och försökte smälta att det här var vårt nya hem. Tog in varenda detalj och lärde känna varenda vrå.

Vissa lägenheter har haft den effekten på mig. Inte många men några. Det här är den sjätte lägenheten jag och Hugo bott i under våra snart tio år tillsammans och vissa av dem minns jag knappt. De har passerat nästan obemärkta förbi medan andra har hakat sig fast i en, som den vi hade på Wieselgrensplatsen. Med den visste jag direkt, redan vid första blicken in i hallen, att det var vår lägenhet. Vår plats.

Samma känsla fick jag här. När jag låste upp dörren i måndags slogs jag av en värme, av en självklarhet.

Låt oss gå på en liten tur.

Det här är vad man möts av direkt när man kommer in genom ytterdörren – matsalen.

Matsal och vardagsrum.

Ett hörn och två nya lampor i matsalen.

Från matsalen in i vardagrummet. Barnens rum till höger.

Vy från vardagsrummet.

Barnens rum.

Vardagsrummet.

Här är en liten bit av köket där vi har matbordet nu.

Signe fyllde på.

Vårt sovrum. Dörren till höger i hallen går till en klädkammare och rummet mitt emot är köket.

Och det var det. Världens bästa plats.

40

Nu är det mindre än en vecka kvar till inflytt! Vårt nuvarande hem är ett enda haveri. Så som det blir i när det är en flytt på gång. Jag dagdrömmer om vart allting ska stå och hur det blir att sätta ihop vår nya säng, en hög kontinentalsäng med stoppad sänggavel i tyg som kommer dagen efter. Kanske ett av de lyxigaste inköpen vi gjort, även om den ”bara” kommer från IKEA. I den leveransen följer också en stor matta som ska vara under sängen. Hoppas bara jag räknat rätt med måtten.

I sovrummet har vi fönster från två olika håll. Det är ganska stort men där finns också fyra garderober på varsin sida om dörren precis när man kommer in så det är lite begränsat med väggutrymme och finns egentligen bara en bra vägg att ställa sängen mot.

Väggarna är ljusgrå och jag vill ha det ljust med mycket textilier. En rejäl matta och puffiga täcken. Mitt gamla skrivbord ska äntligen få en ordentlig plats vid fönstret och jag hoppas hitta ett par nattduksbord och en byrå med lådor i trä. Här kommer ett litet gäng inspirationsbilder jag samlat på mig.

Ungefär så här har vi våra fönster med och precis där byrån står på bilden är där jag vill ha min egen. Några saker jag gillar lite extra är träpallen, det vita påslakanet och byrån. Så enkelt men ändå mysigt.

På min byrå vill jag helst ha en riktig stor spegel. Men en som jag fyndade secondhand på Hisingen för ett par år sedan och som är i ungefär samma storlek som den på bilden skulle också kunna bli ett fint alternativ. Fint med lampan och skålarna. Kan leva utan statyerna.

Hårda, kantiga former som kontrast. Mmmm.

Bordet. Stolen. Så fint att ha ett ordentligt avlastningsbord i ett hörn för tidningar, böcker och annat man bara samlar på sig. Och en stol att lägga kläderna på.

Vi har ju nattduksbord men det här är också fint. Ett mindre bord precis bredvid som rymmer böcker, smycken, lampa och (i mitt fall då) alla Greta Gris-böckerna, nappisar, stenar och teckningar.

Ljusa långa gardiner, blandade växter på ett eget litet bord. Kan också vara fint med piedestaler i olika höjder.

Lägenheten kommer inte stå utan färg men jag vill gärna ha en bas av varma nyanser och mycket trä. Sen vill jag blanda in lite poppigare nynser ihop med lite murrigare. Gärna mycket gult, kanske lite rosa och lite blått. Tyckte kombinationen här ovan såg så lugn men ändå kraftfull ut. De svarta detaljerna är en favorit.

Sängen. Med vår ljusgrå rynkade sängkappa och mjuk filt längst ner. En matta som möter fötterna på morgonen istället för min uthällda garderob, fluffiga täcken vi köpte i vintras och precis så lagom med kuddar så jag kan ligga riktigt bekvämt när jag läser min klassiska litteratur.

Haha skojar. Menar såklart när jag läser Bamse, Greta Gris och Pelle Svanslös åt någon som skriker åt mig att björnen, grisen och katten inte alls heter sådär utan DOM HETTA SINNE, MAMMAAA!

Men ja, det är vad jag tänker på just nu. Ett snällt och inbjudande sovrum i gräddiga och jordiga toner. Inte helt olikt en semla i färgerna, när jag tänker efter – bulle, grädde och mandelmassa.

Alla bilder och bildkällor finns i mappen Gula huset på Pinterest

14

När jag fick barn var det någonting som hände. Plötsligt såg jag mina barn i alla andra barn. Små händer, nyfikna ögon och snabba små ben. De kunde lika gärna hört till mina egna. Mina barn och andras ungar var ingenting jag kunde relatera till alls. Det var mina barn och alla mina andra barn.

Och så är det fortfarande. Mitt hjärta slår i princip lika hårt för andras barn som för mina egna. Att läsa om barn som far illa river upp en smärta jag aldrig tidigare upplevt och att föreställa mig småttingar utan mat, vattentäta skor eller regnkläder gör ont.

Kommer en liten fram till mig, när jag ska hämta barnen på förskolan, gråtandes och med armarna i vädret så lyfter jag upp. Håller i min famn, tröstar och kramar tills jag hittar en pedagog som tar över. Det går på ren automatik. Jag kan inget annat.

Ibland funderar jag på hur livet hade varit om jag hade löpt linan fullt ut och blivit förskolepedagog. Om jag faktiskt inte ska ta och skola om mig och slå liv i min gamla dröm och fylla dagarna med att torka tårar, hålla händer, snyta små näsor, sjunga Björnen sover och svara på varför.

35

Jag vaknade med en fin känsla i magen. Eftersom jag börjar jobba runt klockan 06 varje dag fick jag sovmorgon och kom upp till två barn som var både glada och kramiga. En kopp kaffe till mig och godnatt till Hugo som gick och la sig igen.

Tänk att den tiden skulle komma? När barnen blir så stora att man kan bjuda varandra på lite extra sovmorgon eller egentid bara sådär.

Det blir såklart mer och mer komplext med äldre barn eftersom det är fler frågor, funderingar och situationer som dyker upp men samtidigt blir det också enklare. Det går att prata om vad som är fel, om vad som är bra och dynamiken i familjen blir bara bättre och bättre och jag är verkligen så genuint tacksam för att vi fick de ungarna vi fick. De är bäst.

Idag skiner solen över Alingsås och jag vill ut för att prova mitt nya objektiv. Äta en semla på Nygrens och gå till en lekplats med barnen. Prata om framtiden med Hugo och kanske lägga en liten beställning på fröer att så till våren.

Jag längtar efter prunkande gröna pelargoner, solrosor och dahlior. Trots att vi fick in bladlöss på balkongen som tog över allt. Istället för att skörda fick vi slänga efter att duschat allt med mängder av såpa som inte gjorde någon nytta. Men i år ska jag bannemej få åtminstone en bukett solrosor till köksbordet.

13

Jag fick en fråga om inredningen till nästa lägenhet och eftersom jag är helt besatt av den så LÅT OSS göra ett litet dyk ner i tankarna som håller mig vaken om kvällarna.

Det är nu lite mindre än två veckor kvar tills flyttlasset går och jag har gått helt in i inredandet. Jag spenderar mängder med tid på Marketplace och Blocket, letandes efter de perfekta stolarna, borden och skåpen. Hittills har jag hittat en hel del men jag saknar fortfarande en kökssoffa, fåtöljer och vitrinskåp.

Precis efter vi skrivit på kontraktet gick jag runt i tankarna av ett ljust vardagsrum. En ljus soffa, en stor matta och varmt trä. Detaljer i tenn, stora gröna växter, terracottakrukor och möbler med rena linjer. Svalt men ombonat. Stilen jag är ute efter är svår att beskriva men kanske en eklektisk stil med tydliga inslag av 30-50-tal?

Jag har faktiskt ingen aning. Men det här var det allra första jag satte ihop. Det var en mix av saker vi redan har och saker som jag vill ha. En vit soffa, svarta kontraster, pudriga toner och mustiga nyanser som tar sin plats.

Sen gick jag vidare till lite och rensade alla mina gamla mappar och landade i de här bilderna som jag fortsatt hålla hårt i för inspirationen.

Bild från Historiska hem

Det här hemmet har jag bloggat om tidigare och det är fortfarande en favorit. Vill verkligen ha en liknande sideboard. Och lampa.

Bild från Historiska hem

Hård form i piedestalen, mjukt med vasen och robust med skåpet.

Bild från Johanna Bradford

– Det torkade bladet på väggen.
– Rödrandiga gardiner. Mmm så fint.
– Ett högre soffbord.

Bild från Johanna Bradford

– Korta gardinlängder på svart, smal gardinstång.
– Sängbord med plats för mycket.

Bild från @andrealisaanna

Vi köpte nyss ett soffbord i glas, men det är så ostabilt att vi inte vågar ha det framme. Det får istället bli ett avlastningsbord som inte hamnar så mycket i centrum sen när vi flyttat. Så tanken var ju ett lågt från början.

Men när det ställts undan och min kompis Ebba skickade den här bilden föll jag di re k t. Och gissa vad – redan dagen efter lyckades vi faktiskt lägga vantarna på ett liknande. Nu vet jag inte om jag kan gå ifrån ett högt bord till ett lågt igen – skillnaden är verkligen stor. Det är enkelt att ställa ifrån sig kaffekoppen och lätt att pussla vid med barnen utan att behöva sitta på golvet.

Bild från Johanna Bradford

Johanna Bradford är det bästa exemplet jag vet på lyckad eklektisk inredning och är absolut en förebild på den fronten sedan ett par år tillbaka. Den här gången inspireras jag av den ljusa kelimmattan och de små avställningsborden.

Bild från Marie-Louise Sjögren

Den här bilden från Marie-Louise Sjögren tyckte jag om för att det var fanns riktiga foton blandade med vackra stilleben. Och en riktigt rejäl lampa. När jag såg det här slog det mig att jag verkligen måste framkalla lite mer bilder.

Bild från Sofia Wood

Lösningen på alla mina problem med TV-väggen kommer från Sofia Woods förra lägenhet. Så fint att hänga konsten lågt och att jobba med TV:n istället för emot den.

21

Idag är vi utan barnen hela dagen och ska röja här hemma. Vi ska äta en lunch tillsammans och fortsätta packa ner allt som vi klarar oss utan kommande två veckor.

Jag har haft en period där jag känt mig lite låg. Lite trött och lite lamslagen. Misstänker att det är den gamla klassikern som dyker upp vid den här tidpunkten varje år – brist på ljus. Men när snön kom till Alingsås så lättade det rejält. Särskilt de dagar som solen legat på och vinterdagarna har varit precis så perfekta man drömmer om att de ska vara. Under den här tiden har jag fått tid att fundera på vad jag ska göra och vilken riktning saker och ting ska ta. Företaget står stadigt men det kan bli dags att börja utveckla. Det var en raketstart som jag inte riktigt hunnit med att ta till mig och nu behöver jag göra en plan för det nya året. Kul, men svårt. Att göra planer när man ständigt går på tårna och undrar ”var det här det sista?”. Men jag måste våga. Lite till.

Den här bloggen behöver också få en ny riktning. Jag känner mig lamslagen när jag sitter framför webbläsaren och funderar på vad jag kan skriva om och inte. Jag landar i att jag antingen behöver avsluta eller göra om. Och med facit i hand – att inredning är det de flesta läser om helst, så blir det förmodligen ditåt det pekar. Förutom en del personliga reflektioner. Som hela tiden behöver balanseras på vad som går att skriva om och inte – barnen blir allt svårare att berätta om och likaså jobbet. Men kanske att jag hittar en form för det.

Vi får väl se hur det går.

15

Signe Victoria. Min älskade, orädda lilla människa. Med ett bubblande skratt och ögonbryn som fort åker ner som ett mörkt litet tak över de blixtrande ögonen när någonting inte är riktigt rätt.

I sin storebrors kläder sveper hon fram med ett trollspö i handen. Med både noggrant och hastigt målade streck av tuschpennor i ansiktet. Som sover på sin pappas arm varje natt. Som kräver sin rätt. Som biter sin bror.

Jag stryker henne över håret som hon inte låter mig borsta och funderar på vad det blir av henne i framtiden. Och hoppas att hon alltid behåller sin kraft, sin ton och sitt nej. Att hon alltid går igenom livet med ett trollspö i handen och vågar ta för sig.

17

Varje morgon vaknar jag före alla andra här hemma. Jag smyger ut när larmet ringer, tänder en liten lampa och sätter mig vid det stora matsalsbordet med en kopp kaffe och börjar jobba klockan 07. Håret är rufsigt och blicken nyvaken. Hjärtat tacksamt.

Jag packar var och varannan dag här och igår fyllde jag sex lådor. Jag längtar så mycket att jag börjar få svårt att sova på kvällarna. När alla somnat och ingen behöver någonting så går min hjärna på högvarv. Jag vänder och vrider på mig, planerar och försöker föreställa mig allting på detaljnivå.

Den 1 februari går flyttlasset, till ett gult gammalt gårdshus i puts som byggdes 1932. Vi kommer ha hela den andra våningen, som är uppdelad på tre rum och en matsal. Förutom kök och badrum då. Utanför finns en trädgård.

Lägenheten totalrenoverades i juni och alla väggar har bredspacklats och målats grå. Det tråkigaste med det är att köket är ganska trist och att golven förmodligen inte är i närheten av lika fina som de under den nya parketten.

På planritningen ser det ut att ha varit en öppning från det större sovrummet till matsalen men den är igenbyggd nu.

Som det ser ut nu blir det stora sovrummet mitt och Hugos medan det mindre blir barnens. De får det mindre rummet just för att det är i anslutning till vardagsrummet där vi i regel alltid befinner oss. Så småningom kanske vi sätter upp en vägg i matsalen så att vi får ett fjärde rum, vilket går att göra och fortfarande ha en naturlig passage till vardagsrummet. Men tills vidare tror jag det här blir bra.

9

Jag hoppar rakt förbi det nyårsrelaterade och rakt in i det nya året. För mig var inte nyårsafton en särskilt stor händelse i år. Vissa år är det bara så, en del saker flyter bara förbi nästan obemärkt. Eller okej obemärkt var det väl inte. Vi hade glitter på bordet, marängsviss med tomtebloss och discokula i taket. Bland annat. Signe rattade dessutom runt med en lång glittergirlang om axlarna.

När nyår var över längtade jag tillbaka till jobbet. Jag antar att det här är vad alla klyschiga citat om ”love what you do” och så vidare handlar om. Jag kan vara trött, tom på idéer och ibland ganska utarbetad. Men jag älskar det jag gör. Den enda gången jag haft samma känsla var när jag arbetade med barn, för flera år sedan. Jag har med andra ord hamnat precis där jag ska vara. Hoppas bara det fortsätter som det gör så jag slipper välja något annat.

Men hörni, nytt år och nya möjligheter – berätta, vad vill ni läsa mer om?
Inredning? Dagboksinlägg? Inspirationsinlägg? När läser ni? Tycker ni om långa eller korta inlägg?

Jag vet att när jag ställt de här frågorna förr har ni alltid varit måna om att jag ska blogga för min egen skull och i min egen takt, vilket jag alltid uppskattat<3 och det kommer jag ju såklart också att göra. Men det skulle vara roligt att veta vad ni tycker om, vad som intresserar er. Så att vi får några gemensamma ämnen också.

Antingen här i kommentarsfältet, på mailen (vardagskonst@gmail.com) eller här i enkäten –https://sv.surveymonkey.com/r/2LW7FYC

<3

Ps. Bilden här nedan är inspiration för vårt nästa vardagsrum som vi flyttar till den första februari! Kommer från min nya inspirationskälla @andrealisaanna vars konto jag gått igenom flera gånger bara idag.

13