Ett litet bildspel.
image20
Hejhej.
Idag har jag varit lite sorgset poetisk, vilket bilden kan demonstrera.

image21
Det är faktiskt bevisat att vi poeter lider mer av depressioner och allmänt psykiska sjukdomar.

image22
Som tur är kan vi vara väldigt snygga, när vi censurerar våra ansikten med håret.
image23

I AM THE GIRL YOU NEVER KILLED FOR
men det är duktigt gosse lilla
det är bra att du förstod att du inte förtjänade mig.

0

Trogna bloggläsare kanske kommer ihåg min röda H&M-kappa? (Den varenda människa bar hösten 2006.) Vi har sett den i fotoreportage som till exempel det som innehöll bla den här bilden: (och som jag skulle länka till om det inte vore för att jag inte har lösenordsskyddat min gamla blogg än.) Den har följt mig i ur och skur och varit mig en trogen vän, jag skulle nästan vilja påstå ett signum för Ulrika, till den blev ersatt med den vita.

Men här ser vi den nu i ny tappning! Carl N., framför allt känd som ”brodern i bakgrunden”; bror till de två ytterst talangfulla systrarna Ulrika och Hedvig, men som även ägnar sig åt lite programmeringspysslande och kårpolitik, tex publicerad i UNT häromdagen (tack vare sin systers kontakter?) får nu äntligen själv ta steget ut i rampljuset!

Påverkad som han är av sin syster Ulrika/undertecknad, har dock vissa element av outfiten tagits från henne.

Carl har på sig:
röd kappa, H&M (storlek 34)
svart virkad mössa, Ulrika Productions
byxor, okänt fynd

 <—- se så lik jag är min bror!

0

Ingen skola denna fredag heller, eftersom min naturkunskap har slutat men mitt nya schema i och med period två inte har börjat. Förra fredagen tillbringades med att jag spenderade omotiverat mycket pengar för att vara jag i Stockholm (egentligen inte så mycket men jag får ångest av att spräcka hundralappar, så jag är rätt dålig på att hantera pengaförluster), men idag ska jag träna. Ett core-pass elva och ett aerobics-pass fem, och så plugga emellan (om jag orkar gå på aerobicsen). Så nu vet ni vart ni ska gå för att stalka mig. Träning på Friskis Väderkvarnsgatan, följ mig sedan vidare när jag klipper mig på Fancy Style, för att efter det iaktta mig när jag pluggar biologiprov på spunk! Oooh vilken attraktiv händelse. Eller inte.

Fortfarande inget internet. Min bror har suttit och försökt med datorerna under natten. Återigen kan jag somna till ljud av tangentbordsknatter från undervåningen.
Jag tror att ljudet av någon som skriver på ett tangentbord är ett av de ljud jag tycker allra mest om att lyssna till.

Jag tycker om sådana där saker. Ljud. Strukturer.
Att blunda och lyssna till saker, eller oh, att blunda och känna på saker. (…inte på något suspekt vis.) Världen ser helt annorlunda ut om man blundar.

”Mitt huvud dunkade som en asfalteringsmaskin.”
Åh. Gamla ljuva citat. Men faktum är att jag har ganska ont i huvudet. Glädje är dock enkel att ge mig. Kommentera eller dö.

0

Saker har en tendens att inte arta sig som tanken var från början, och det är just det som är så fascinerande. Man går där och tror att det har lagt sig till rätta, men sedan… små mönster.

Jag antar att den största anledningen till det här blogginlägget är att mitt internet hemma dog igår och jag kände abstinens och ville få skriva. Bara för att säga hejhej till bloggen liksom. Det är nästan sorgligt.

För övrigt kan man konstatera att kombinationen min  svarta hatt och känslor ger lite cowgirlkänsla, vilket skapar outsäglig lycka. Och att varma element är varma.

Nattens dröm:
Vi skulle göra ytterligare en föreställning av musikskolans melodifestival, men jag hade glömt de rätta kläderna så jag fick leta igenom en hög med smutskläder och det hela var jättestressigt och de gjorde ett fult extranummer innan de satte igång melodifestivalen bara för att jag skulle få extra tid. Det hela var relativt realistiskt – i alla fall mer än drömmen om björnen, skulle jag tro.

0
image6
image8

nejmen åååh så vackert pretentiös och svartvit man kan vara. Klänningen kommer från InWear, hatten kommer från H&M, min snygghet då? genetiskt betingad, antar jag.

0

Supernovor är väldigt fina.
Jag har just gjort mitt musikprov, som inte var så lätt som somliga sagt, inte så svårt som andra gjort, och sitter vid en sådan där dålig datasalsdator för att det verkar för skrämmande att hämta sin ryggsäck eftersom det stod en massa människor vid mitt skåp och jag tycker sådant är skrämmande.
Men det är väldigt trevligt. Alltihop.

Jag ska se om det funkar att se Amelie idag, jag tror att jag är på ett sådant humör. Sedan kan jag rita och låtsas att jag pluggar till mitt biologiprov.

Det finns en Severus som brukar sitta i soffan när jag går förbi. Framför allt på onsdagar tror jag, men dagarna har en tendens att flyta ihop. Det är fascinerande.

Vid sjukdomen stendammslunga, får man in små partiklar av sten i lungorna. De vita blodkropparna försöker bryta ner dem, med hjälp av starka ämnen som finns i de vita blodkropparnas organeller (= organen i en cell, ungefär). Men de kan inte bryta ner stenen, så organellen exploderar och fräter sönder de vita blodkropparna och sedan fräter det sönder hela kroppen, ungefär.

Kontentan är att det är de där små sakerna som gör det. Ajajaj, ungefär.

I natt drömde jag att en björn som gömt sig under vår trappa försökte döda våra kaniner, och gick runt och smaskade, men vi kunde inte göra något, för då skulle björnen döda oss.
Sedan hade jag ett eget hotellrum i Mariefred, av alla ställen, och jag skulle gå ut och festa tillsammans med Pixies beundrare. Men när vi frågade i receptionen fanns det inga nattklubbar i Mariefred, bara en bugg-klubb. ”Mariefred är ju inte direkt känd för sitt partyliv”, sa receptionisten bara och tittade på oss som om vi var dumma.

Drömtolkare sökes.

0
Öhm, jag har börjat försöka förstå mig på det där med bloggdesign. Det går inget vidare. Men därav vissa skumma grejer på bloggen.

Uppdatering, 13.32:

Okej, efter att ha fått bort den sista gröna texten kan jag i alla fall säga att min blogg i sann White Stripes-anda går i rött, svart, vitt. Man kan fundera över hur länge det dröjer innan jag tröttnar, men… det är bättre än att jag inredde hela mitt rum eller gjorde om hela min garderob till att bara gå i dessa underbara tre färger, vilket jag tidigare har tänkt.

Jag är stolt över mig själv. Jag övar upp min tekniska ådra. Det är fantastiskt imponerande och duktigt gjort.
Och så är det roligare än att göra engelskläxan.

Planerna för idag är Friskisträning, skolarbete och väldigt mycket Simpsons. Och så tänkte jag göra en snölykta, woho!

0

Jag har börjat rita små serier.
Fråga mig inte varför. För mycket Simpsons kanske, så jag tror att sanningar bara uttrycks i tecknad form. Men mina figurer är inte gula.
Jag tror det började med min nya pluggteknik i torsdags; den gick ut på att rita upp skeenden i stället för att anteckna om dem. (Jag skulle plugga sjöars ekosystem… mwäääääh.) Sidorna fylldes med glada små nedbrytare som skulle hantera algblomningen och annat nördigt.

Sedan blev jag nostalgisk och satte in pratbubblor i stället.

Sådant man annars kan nämna om någon vill hålla sig uppdaterad, är att saker rimligtvis hände den sjunde i stället för den åttonde, och att ironin med mellanstadiediscot därför kan tyckas bortkastad.

Men så kan det gå, när inte haspen är på.

Godafton.

0

Den nyinflyttade grannkvinnan (till Marge): Oh, maybe I should explain. Me and Laura’s father was divorced two years ago. They’re so sweet when you marry them, but then it’s just career, career, career…
Homer (utanför fönstret, till hunden): MY hammock! Do you understand that! MY!

Åh, Simpsons simpsons simpsons. Återupplivade lite minnen med säsong fyra igår, den är ju så bra, bättre än vad jag mindes den. Jag har sett de gamla säsongerna så mycket också, de känns ännu mer som gamla vänner.

Förresten kan och bör detta noteras: min statistik med kommentarer är fantastisk nu. Fyra kommentarer på två inlägg ger i snitt två kommentarer per inlägg. Om ni inte fortsätter kommentera lär ju statistiken sjunka, så… kommentera.

Jag och min bror har vissa likheter i tänkandet.

Fel saker skapar lycka.

0

Hej, jag heter Ulrika. (HEJ ULRIKA). Detta är min tredje blogg, senast bloggade jag på kilklack.blogg.se, men den kommer snart lösenordsskyddas, för den som bryr sig. Jag tröttnade lite på den, tror jag.

Jag går i ettan på gymnasiet, på Spunkgymnasiet i Uppsala, och spunk äger, för det är världens bästa stämning och en jätteliten gullig skola och vi får välja i princip helt själva vilka kurser vi vill läsa, vilket betyder att jag läser natur med språk-och-lite-estet-inriktning (läs: jag läser jättemånga kurser för det är så mysigt).

Jag frilansar som journalist en del också. Och fotograferar en massa, fast jag är… alltså, fotografering är inte direkt min största talang.
Och så spelar jag oboe. Och skriver manus till min kör. Och gör musik. Och kramar vackra människor.

Jag tycker om Läkerol och gröna extra drops.
Jag har en tendens att se ner på fega människor men jag försöker att älska så mycket som möjligt och hata så lite som möjligt, och av och till funkar det faktiskt.

Jag har sett läskigt lite film.
Jag är dålig på att köpa vanliga kläder men köper onödigt mycket kappor, skor, hattar och handskar. Och svarta klänningar också, men det kanske kan sägas vara mer användbart.

Jag värderar intelligens högt. Det kallas narcissism – jag råkar vara intelligent.
Jag får jättelätt dåligt samvete.
Jag är lätt paranoid.

Jag har en växlande personlighet.
Jag älskar att balansera på saker.
När jag blir stor ska jag bli författare men först tänker jag utbilda mig till civilingenjör, eller kanske rymdforskare, men jag klarar ju inte av långtidsprojekt.

Jag lyssnar på äckligt mycket olika sorters musik. Men jag älskar kvinnor med pianon, som Tori Amos. Och så tycker jag om åttiotal, väldigt väldigt mycket. Och hiphop och techno. Och allmän electronica. Och Within Temptation. Och Nirvana och The White Stripes. Och hej-jag-kan-name-droppa-resten-av-dagen.

Och så är jag besatt av Simpsons. Hejhej-jag-har-första-tio-säsongerna-på-dvd-jag-vet-vad-avsnitten-heter-och-vem-som-har-skrivit-dem-besatt. Och så har jag tre Simpsonströjor i garderoben, men förårdet måste utökas.

Saker som är mina projekt är att skriva en bok, lära mig programmera (min bror håller på att lära mig) och köpa jeans. Jag har bara två par och det ena har gått sönder och det andra tycker jag inte om.

Hejdå.

0