2021-01-13

Att leva utan smartphone: en uppdatering

Nu är det snart ett år sedan jag slutade ha en smartphone. Jag tänkte att det var dags för en uppdatering. Om vad jag ser för fördelar och nackdelar med att leva utan smartphone och ha en knapptelefon istället.

Jag slutade alltså att ha en smartphone för att jag var less, och det skrev jag mer om här. Min gamla telefon gick sönder och jag var inte lockad att betala för att skaffa en ny maskin som åt upp tid jag inte längre märkte att jag hade. Jag ville ha en telefon att kunna ringa 112 med om katastrofen kom när jag var i parken med mina barn, men jag ville inte scrolla, scrolla, scrolla i jakt på något som skulle få mig att känna mig värdefull och lycklig medan jag satt på den där parkbänken. Jag ville dricka en cappucino och läsa böcker.

Att rota fram en gammal knapptelefon ur en låda och prova att leva utan smartphone blev ett givet val. Nu, snart ett år senare, är jag fortsatt nöjd med det valet. Det här är en uppdatering på vilka fördelar, nackdelar och utmaningar jag ser med det.

Röd gammal telefonkiosk i Gamla Linköping.

Fördelar med att leva utan smartphone

Det här är de största fördelarna jag upplevt med att inte ha en smartphone:

  • Jag har lättare att hålla fokus en längre tid.
    Det kan gälla stora projekt, som att skriva på min roman. Det kan gälla små projekt, som att plocka disk i maskinen. Det blir ett helt annat flöde när jag inte hela tiden blir avbruten eller avbryter mig själv. I stunden jag stannar upp och tappar bort vad det var jag skulle göra drar jag inte genast fram en telefon i jakten på en annan tanke att fylla huvudet med. Istället väntar jag tills jag kommer på vart jag var på väg igen. Det gör skillnad för resultatet av det jag gör.
  • Jag läser mer.
    Mellanrum och pauser som tidigare fylldes av scrollande fyller jag nu med text. Jag har skrivit mer om att hinna läsa här.
  • Jag är mindre orolig.
    Inte alltid, eftersom det inte är en sektig mirakelkur för allt ont i livet att leva utan smartphone. Och eftersom jag är en orolig själ av naturen. Men det hänger samman med den första punkten – att hålla fokus. Genom att inte ständigt vara på jakt efter någon annan input, och få gå in i djupt fokus, får min hjärna vila från alla tankar som snurrar.
  • Jag får trovärdighet inför barnen när jag säger att de ska leka och inte se på film.
    Det är så tråkigt och jag hatar mitt liv vad ska jag GÖRA!!!?!?!?, säger de. Ni kan läsa en bok, säger jag, det gör jag när jag har tråkigt. Och så sitter jag faktiskt där i soffan med en bok, och inte med böjd nacke stirrande på en skärm.
  • Jag sparar pengar.
    En knapptelefon är ofta billigare än en smartphone. Abonnemanget jag har kräver av naturliga skäl ingen surf. Jag har Spotify Premium bara i perioder (när jag är i intensiva skrivprojekt och vill kunna ladda ned spellistor till datorn offline.)
    Det finns nog mer pengar att spara för de som ofta använder sin smartphone för konsumtion av något slag, men det gjorde aldrig jag. Jag är ju inte en så impulsiv konsument som ni vet.
Ulrika Nettelblad läser en bok, svartvitt, framför ett fönster.

Nackdelar med att leva utan smartphone

  • Man blir tvungen att förbereda sig.
    När jag åkte på arbetsresa till Sverige var jag tvungen att kontrollera vägen till kurslokaler och restauranger på min laptop på hotellrummet innan jag gav mig av. Om jag ska träffa en kompis brukar jag påpeka att de inte kan skriva på Messenger efter som jag inte ser vad de skrivit när jag inte är vid en dator. Dock upplevde jag att en stad blev mer levande och inpräntad i mitt minne när jag behövde förstå hur den satt ihop innan jag gav mig ut i den, och folk är duktiga på att sms:a eller ringa om man bara ber dem.
  • Jag kan inte lyssna på musik jämnt.
    Det här trodde jag att jag skulle sakna mer än vad jag gör. Jag är mindre stressad av tystnad numera. Det är som om tystnaden inte längre är tomhet, utan ett utrymme. Vet inte om det låter begripligt men så känns det i alla fall.
    Jag lyssnar fortfarande på musik på datorn – när jag skriver, när jag jobbar. När jag promenerar och när jag städar lyssnar jag på poddar som jag lägger över på en gammal ipod.
  • Jag känner mig konstig.
    Det här är förvisso knappast bara för att jag lever utan smartphone, men den udda detaljen hjälper i alla fall inte till. Man kanske inte tror det när man läser den här bloggen men jag när en dröm om att bara kunna göra som alla andra. Tyvärr vantrivs jag ofta då så jag får leva med att göra udda grejer.
    När det gäller knapptelefonen har jag dock upptäckt att många tycker att det är lite häftigt, så det känns mindre pinsamt än vad det gjorde förut. Det ligger väl i tiden kanske.
  • Jag har ingen mobilkamera. Tänker aldrig på det här längre, men i början var det en omställning. Sedan gjorde jag det till en vana att alltid ha min systemkamera över axeln, den blev en lika självklar sak att ha med som min väska. Resultatet blev fler riktigt bra bilder och ett större fotointresse.
    Men det blir mindre selfies förstås. Vet dock inte om det är en fördel eller nackdel…
  • Jag kan inte använda ”nödvändiga appar”. Jag bor inte i Sverige, så mina ”nödvändiga appar” är inte samma som för de flesta av mina läsare. Men bankärenden och identifiering på internet kan jag ju inte göra via mobilen. Jag har en sådan där bankdosa som ens föräldrar hade när man var liten, och det funkar bra. Men om det är en möjlig lösning i Sverige vet jag inte. Swish finns inte där jag bor, så det har inte påverkats. Bodde jag i Sverige tror jag dock inte att jag skulle behöva använda det så mycket eftersom jag så sällan köper saker.
    Vid några tillfällen har jag köpt kläder i svenska Facebookgrupper och då bad jag en kompis att hjälpa mig att swisha för att göra det smidigt. Jag köpte tax free-champagne åt honom på en färjeresa till Stockholm som tack, så alla var nöjda med utbytet.
svartvit kvinna läser

Att leva utan smartphone: utmaningar för att bibehålla det positiva

Jag är inte rätt person för att lista nackdelarna med att leva utan smartphone, som ni märker. Jag är ju nöjd. De flesta nackdelar har också någon fördel kopplat till sig. Jag tänker inte ofta på att jag inte har smartphone, det är en vana. Det finns inga dagliga hinder som stör mig.

Andra skulle säkert uppleva fler nackdelar. Det här är ingen lösning för alla. Det är en berättelse om en upplevelse jag har, och som någon annan kanske också skulle kunna få.
Fler problem med att sluta med smartphone och hur jag löste dem skrev jag om i mitt första inlägg om att sluta med smartphone.

För mig är den största utmaningen inte nackdelarna med att vara utan smartphone, utan risken att fastna i nackdelarna med att ha en smartphone igen. Jag lever ju inte utan sociala medier, eller internet. I tider när jag är inomhus mycket, och har svårt att lägga aktiv fokuserad tid på aktiviteter jag tycker om, riskerar jag att fastna vid datorn och göra samma meningslösa saker som jag brukade göra på telefonen. Framförallt om jag är lite trött och skör och liksom inte orkar styra upp saker. När jag satt i karantän med barnen i december och vädret utomhus var två grader plus och duggregn och man aldrig såg solen… jamen då var djupfokus long gone och Facebookscrollet ett faktum.

De perioder jag märker att jag blir sittande för mycket vid datorn har jag olika trick för att ändra på det. Kanske är det ett tema för ett eget inlägg. Oavsett vet jag att jag är hjälpt av att inte kunna ta med mig den där världen av ändlös planlöshet runt i hela huset. Att inte kunna ta med mig den ut. Att stänga av den, och behöva gå och sätta på den och sätta mig på en stol och välja den varje gång jag ska in i den.

Och jag vet vilken upplevelse som väntar när jag väljer bort den.

Liknande inlägg:

Vill du läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

1

Kommentera

Måste bara, igen, kommentera om den där spellistan du tipsade om. Nu plötsligt kom låten ”Willst du” med Alligatoah upp och jag ba VA är det denna spellista? Lyssnade på den och den artisten mycket när jag bodde i München och har hängt med sen dess. Men nog aldrig riktigt hört den i något annat sammanhang? Det känns som en magisk spellista jag öppnat…. 🙂

alltså blir SÅ lycklig av denna kommentar, haha. Jag älskar ju den där spellistan för att den är så spretig, alla låtarna i den har något gemensamt i mitt huvud att de skapar en viss känsla men sinsemellan är de ju verkligen… olika. den är liksom lite knäpp och vild och extra allt men kanske inte för alla just därför. så kul med någon annan som uppskattar upplevelsen av den!
(om någon annan rör sig i kommentarsfältet och undrar vad vi babblar om är det alltså denna spellista: https://open.spotify.com/playlist/5TtLzWHlMGfHWECxtteCMs?si=qzy06dHSQYutp-p0kahXqw )

Pratar du mycket i telefon? Isf funkar det bra med handsfree och ljud?

Jag är absolut lockad av att leva utan smartphone för satan i gatan vad den tar av min tid. Nu har jag dock fått en dexcom6 och kan följa mitt blodsocker i mobilen… så jäkla coolt och skönt. Kanske kan man ha en smart-watch och telefonen någon annanstans. Tål att tänkas på. Tack för bra inlägg.

Kul att du gillade inlägget! Jag pratar inte särskilt mycket i telefon tyvärr, så kan inte uttala mig om det riktigt.
Verkar ju oerhört skönt att kunna följa blodsockret i mobilen, så där fattar jag absolut att det måste tillföra stort värde. Tror att det är som att du är inne på lite, att man får plocka fram fördelarna och se om de går att lösa på ett annat sätt, och går inte det kanske det är värt det – att få sköta blodsockret så smidigt som möjligt kanske trumfar om man lägger lite för mkt tid på telefonen, till exempel.

Christina

För mig är största problemet att inte ha bankid i mobilen, eftersom lokaltrafikens app kräver bankid för biljettköp. Ibland förutsätts det på jobbet att man har en också.
Annars funkar det fint, jag har aldrig haft en smartphone. Jag inser dock attjag skulle fastna precis som du beskriver om jag hade en, det ser jag bara på hur mycket tid jag dumsurfar på ipaden hemma…

Ja, med lite appar och liknande påverkar det säkert! Typ lokaltrafik och sånt. KOmmer säkert märka om jag börjar åka på mer jobbresor i Sverige igen, här går och cyklar jag ju mest så blir inte lokaltrafiksåkande. Men som du säger, det går nog att få det att funka smidigare oftare än vad många kanske tror.

Elin

Vilket intressant inlägg. Jag skulle nog också kunna tänka mig att leva utan smartphone. Jag är 23 år men jag kommer på mig själv med att nästan omedvetet föredra det ”gammaldags” viset att göra saker på. När jag flyttade till Washington D.C. 2016 frågade jag min värdfamilj om det fanns någon karta jag möjligtvis kunde låna. De fnissade lite och tyckte att det var komiskt att fråga om en karta i en värld fylld av navigeringsappar.
Men det är ju något visst att kolla, vrida och vända på en fysisk karta tills man känner sig lite mindre förvirrad i en ny stad. Och till exempel handskrivna brev känns ju inte så tokigt, heller, de gånger det inte behöver vara snabb kommunikation.
Det enda som får mig att tveka är tillgången till BankID, men det går ju kanske att lösa genom att man har det på till exempel en iPad.
Fint inlägg också nedan om syskon! Härlig läsning.

Kul att det väckte tankar! Jag är lite äldre än du (är 28) och jag minns så tydligt just när smartphones kom, folk diskuterade kring att ha en eller inte. Och hur mycket noggrannare man var innan med att kolla upp vägen i förväg om man skulle någonstans. Gillar verkligen det fysiskt handgripliga, men framförallt ogillar jag vad för mycket smartphoneanvändande gör med mig. Vet som sagt inte hur man löser BankId om man bor i Sverige, men tror som du säger att en padda med det kanske kan vara något? Eller om det finns något annat sätt, någon kanske kan tipsa i kommentarerna.

Tycker mycket om när du skriver om detta! Då blir jag påmind om att hålla mig borta från min smartphone, vilket gör att jag blir lugnare, läser mer, skriver mer och vilar hjärnan ordentligt.

Min två år gamla smartphone håller fint än så länge, så det känns inte som ett alternativ att byta ut den mot en knapptelefon just nu. Något som däremot fungerar bra för mig är att stänga av den och lägga undan den i en låda. Då blir steget till att ta fram den tillräckligt långt för att jag ska låta bli. Jag har också gjort det till en vana att aldrig ta med mobilen när jag lämnar huset. Det är en sån befrielse! Ingen musik, ingen podd, inga distraktioner. Skulle jag mot förmodan behöva ringa ett samtal går det alltid att låna telefon från någon.

Jag börjar mer och mer drömma om att ha en fast telefon. En telefon med krullig sladd och tillhörande telefonbänk, helst begagnad från 80-talet.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.