2020-12-28

Sju

För sju år sedan vaknade jag klockan tre på natten med värkar. Fem minuter emellan. Omedelbart regelbundna. Det hade varit en varm och slaskig vinter dittills, särskilt för att vara i Umeå. Men när vi gick in till förlossningen den natten hade snön börjat falla. När vi lämnade BB någon dag senare var världen täckt i vitt, och jag hade min son.

Han föddes in i en värld där en tvåårig Storasystern fanns, redan från start redo att överösa ett småsyskon med all sin översvallande kärlek. Ett och ett halvt år senare blev han storebror. Det är, oundvikligen, ett liv som präglas av att vara mittemellan. Men han har alltid hittat sina hörn i världen, ögonblicken för egen kontemplation. Under en rutschkana. Med böckerna i sängen om kvällen. Ovanpå klätterställningen, där man har utsikt över världen så att man kan iaktta den innan man deltar i den.

Men man behöver inte bara platser i livet där man får vara ifred, man behöver platser där man får vara alltings centrum.
Jag försöker tänka på det. Att ibland rikta allt ljus mot den pojke som inte kastar sig in i strålkastarens sken. Inte bara när han kommer i kläm mellan två systrars starka viljor eller i vardagens stress. Att rikta uppmärksamheten mot hans tankar när han är alldeles nöjd.
De ögonblicken vill jag ju också dela.

Man kan behöva dra orden ur pojken, fast dölja den dragkampen i ett stillsamt pockande.
Åh jag vet inte, det är lite svårt att förklara, säger han allt som oftast när man frågar om något.

Hans kriterier för att något ska vara värt att berätta närmar sig att det ska vara sensationella upptäckter, gärna av potentiell Nobelprisvinnarkaraktär.
En mammas kriterier för att något ska vara värt att lyssna till är av ett annat slag.

Men om man slänger fram några nyckelord, ställer några följdfrågor, väntar ut. Då kommer orden. De säregna berättelserna från ett säreget litet sinne som jag har fått leva intill under sju års tid.
Samtalsskatter som glimmar som guld genom vardagen.

Hur mycket det betyder för mig – de orden, de åren – är lite svårt att förklara,
men kanske måste inte heller alla upplevelser täckas i ord.

Liknande inlägg:

 

 

 

 

1

Kommentera

Mikael Öhman

Så fint du skriver Ulrika !

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.