2019-04-07

Jag hatar sandlådor

Tänk att Betty blev två och ett halv ändå? Att vi är HÄR nu.
Jag har pratat om denna period SÅ länge, ja faktiskt sen innan hon föddes. Jag har ju jobbat på förskola och då har jag analyserat mig till att barn under just två och ett halvt är gulliga och allt det där men det är verkligen efter två och ett halvt det händer. ÄLSKAR att vara med Betty nu. Vi har liksom… roligt?

Skjut inte av nu men jag har tex haft lite problem med lediga helger fram tills nyligen för jag har liksom inte vetat vad vi ska göra HELA dagarna. Har längtat till måndag och avlastning. Ingenting som hon har tyckt är kul har jag tyckt är roligt. Kan liksom inte njuta av en go timme i sandlådan eller se framemot att va hennes personliga gungvakt. Jag ÄR inte en lekplatsperson och jag vägrar att vika mig helt åt att vara förälder. Jag är kanske en sådan som inte är en barnperson?  Jag vill liksom att vi ska va kul IHOP, göra sånt som VI tycker om.

Och nu är vi där. ALLT är kul.
Trotsåldern är till och med härlig, inte för att jag njuter av att hon skriker rakt ut och vägrar sitta i vagnen utan för att hon nu är en egen människa. Med vilja. Humor. Och egna tankar. HERREGUD, jag bryter fan ihop när hon spelar teater och testar olika humör.  Det är som att jag är nykär?!
Förstår absolut att det är runt denna period som folk börjar planera flera barn för allt det jobbiga med första två åren lär ju vara bortglömt lagom till september.

13

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.