2020-08-10

Att träffa någon med barn

En av de vanligaste frågorna jag får på Instagram är hur det var att träffa någon som redan hade barn. Jag brukar skämtsamt svara att det var perfekt, jag hade nämligen inga planer på att gå in i en seriös relation och jag kunde absolut inte se mig själv på allvar dejta någon som hade tre barn. Klipp till några år senare och nu har vi ett fjärde barn ihop och jag känner så mycket och stark kärlek till de tre barnen som rent biologiskt inte är mina.

Ja, hur hamnade vi här? Jag blev blixtförälskad i min kille men hans väldigt vuxna-vuxna livsstil kändes långt från min egen. Och det var den. När vi träffades hade jag precis köpt min första bostadsrätt samtidigt som jag hade storslagna planer om att flytta till New York. Jag reste mycket och ofta och var lika mycket ute på restauranger och barer som jag var hemma. Jag älskade det livet och hans liv med villa, bil och tre barn varannan vecka kändes väldigt långt borta och så oförenligt med mitt eget liv att jag faktiskt inte ens åkte hem till honom de tre första månaderna vi dejtade. Det kändes som att om jag åkte hem till honom skulle jag få det svart på vitt hur olika och oförenliga våra liv var. Inte så kul eftersom jag som sagt var stormförälskad.

Sommaren 2018. Lika stormförälskad då som nu som då.

Dessutom var jag färgad av hur populärkulturen skildrar styvmödrar och pappans nya kvinna. Hur det uppstår konkurrens mellan barnen och kvinnan och hur kvinnan mer eller mindre alltid är den elaka styvmodern. Jag var absolut inte intresserad av att konkurrera med min killes barn, än mindre vara någon elak styvmoder, eller egentligen någon styvmoder alls. Barnens fullkomliga rätt till sin pappa är för mig oumbärlig och har varit det sedan dag ett. I den konstellationen är det självklart för mig att jag och mina behov alltid kommer sist. Det var med detta i åtanke det dröjde ett halvår innan jag ens träffade barnen, och då bara några timmar under en eftermiddag när vi bakade lussekatter och spelade spel. Det var helt enkelt viktigt för oss att jag och min kille kände varandra ganska väl och att vi var säkra på varandra innan vi introducerade mig för barnen. Det dröjde ytterligare 13 månader innan vi flyttade ihop. Under den tiden åkte vi på två semestrar ihop och jag hade också lärt känna barnen på tu man hand.

Första resan till fjällen ihop

Mina farhågor visade sig ha noll förankring i verkligheten. Det har aldrig funnits någon konkurrens och jag känner heller inte att barnen ser mig som en styvmamma. Kanske för att vi har varit tydliga med barnen från dag ett att jag inte är en extra-mamma eller en extra-förälder. De har redan två fantastiska föräldrar och behöver inte en tredje. Däremot är jag en extra-vuxen i deras liv som finns där för dem i den utsträckningen de själva vill. Det är en ärofylld och fin roll att ha, och en jag tar på stort allvar. Det är viktigt för mig att visa barnen att jag finns där för dem, helt enkelt för att jag bryr mig om dem. Barnen är nu ganska stora, 10, 13 och 16 år gamla, och de har på många sätt vigt in och introducerat mig till vårt gemensamma familjeliv, vare sig det gäller de bästa badställena på sommarstället eller hur man bygger upp de bästa spelstrategierna i familjens favoritkortspel. Det betyder såklart inte att allting varit lätt. Det är aldrig lätt när två vuxna och deras liv ska sammanflätas till ett, och inte blir det lättare när det dessutom finns tre barn med i bilden. Vi hade till exempel väldigt olika kostvanor när vi träffades, olika inredningsstilar och olika res- och konsumtionsvanor. Det har tagit ganska lång tid för oss att hitta det som nu är vårt och givetvis har det inte varit lätt alla gånger. Det kan fortfarande vara svårt och vi lär oss hela tiden. För oss har det hjälpt att ha några grundprinciper att utgå ifrån: vi vill att alla ska må bra och vi vill vara tillsammans. Om man startar där blir det svåra lite enklare. Sen hjälper det såklart att jag och min kille har väldigt lika värderingar. Och att han är en närvarande, lyhörd och ödmjuk pappa, och partner med för den delen. Utan det hade det aldrig gått. För oss har det varit helt avgörande med massor av kommunikation, transparens kring ens egna osäkerheter och också en vilja att själv förstå dessa och hur de påverkar en själv och andra.

Första sommaren på Koster ihop. Barnen lär mig flyga drake.

Jag hade aldrig kunnat tro att jag vid 30 års ålder skulle leva villalivet med man och fyra (!) barn. Men nu när jag tänker efter känns det helt självklart att det skulle bli såhär. Självklart att jag skulle få bli en del av en familj där trygghet och kärlek sätts före allt. Självklart att jag, som på senare år drömt om en stor familj, skulle få världens bästa bonuskids på köpet, och självklart att få vara med någon som är tryggheten själv.

16-åringen och jag. Tyvärr är det absolut jag som är den korta 🙂

En sista sak. Något som förvånat mig är omgivningens reaktioner. Allt från en bekant som sa att ”oj, tre barn, den ryggsäcken vill du nog inte ta på dig” till bekantskaper som verkar tro att jag blivit en annan person för att jag nu bor med man och barn i ett villaområde, och därför mer eller mindre slutat höra av sig. Detta har såklart varit jobbigt och stundtals gjort mig mycket ledsen. Men the flip side är att på sistone har andra gamla bekanta börjat höra av sig. Jag var den första i min bekantskapskrets att träffa någon med barn, men nu är vi flera och det är många som undrat hur det egentligen funkar. Går det att vara med någon som har barn sedan tidigare?

Ja, blir mitt svar då, det går alldeles, alldeles strålande.

55

Kommentera

Vicks

Så fint! <3

I perspektiv av ett bonusbarn med en underbar bonusmamma (som kom in i mitt liv när jag var 5 och hon 24) blev jag så himla glad av det här inlägget. En ynnest att ha en sån extravuxen i sitt liv som hon, och som du verkar vara. Och så känner jag även idag när jag själv är ”vuxen”. Så himla fint skrivet Sandy!

Sandy

Vad fint och generöst skrivet, tack snälla. Och vad härligt att du har en positiv erfarenhet av att ha en extravuxen! ❤️

Elin

Blev så glad av att läsa detta. Befinner mig själv i en helt färsk datingrelation där jag är den med barn. Var superskönt att läsa dina tankar 💛.

Sandy

Vad roligt, vad glad jag blir. Stort lycka till till dig och din kärlek 💖

Linn

<3 blir typ RÖRD! <3 kan du fatta eller vilket jäkla spännande liv? du varit med om så så så mycket. Kontrasterna osv haha

Haha jaaa det är kontrasterna som gör det.
Är så tacksam för alla mina liv ❤️

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.