2020-08-02

Någon slags hemester

Märklig sommar för oss i år. Visserligen är det en märklig sommar för de flesta, men förutom att den präglas av covid har vi dessutom fått en liten bebis och bolaget jag jobbade på har gjort en exit. Det innebär att jag inte kommer gå tillbaka till mitt gamla jobb efter att föräldraledigheten är slut utan istället göra något nytt, antingen på frilansbasis eller in-house. Eller en blandning. Man får se. Så ja, det är en något märklig sommar. Det känns som att man är i en liten parantes i livet. Min kille jobbar och man vet ju inte exakt vilken dagsform bebis kommer vara i en vecka framåt, så att göra planer är lite svårt. Men vi vågade oss iallafall på att hyra bil för att köra till Trelleborg och testa nya Weinbergs Hotell.

Jag hade extremt höga förväntningar efter att ha läst om det hos otaliga favoriter, bland annat Tuvessonskan och min bloggkollega Karin. Dock var jag mest exalterad över poolen och orangeriet vilket visade sig vara mycket ironiskt då vi dels såklart glömde badkläder, och dels gallskrek bebis som aldrig förr när vi skulle käka middag. Det var alltså bara att glömma orangeriet där övriga gäster satt. Istället frågade vi om man kunde tända gasolvärmaren och sitta i trädgården. Och det kunde man!


Där satt vi helt själva. Det var perfekt. Så himla skönt att inte behöva sitta på helspänn ifall bebis skulle vakna och börja skrika. Jag har ju tagit med mig honom på lokal sen han var fyra dagar gammal (hehe nu är han ju hela fyra veckor, stengammal lol) och det har aldrig varit några problem, men just i helgen tror vi att han har haft lite ont i magen och att det är därför han varit kinkig.

Maten var hur som helst över all förväntan. Jag borde ju ha fattat att den skulle vara episk, men jag är så sällan på riktigt begeistrad över mat. Jag tycker liksom det mesta är gott. Jag gillar förvisso det lilla extra och älskar såklart härliga resto-upplevelser, men samtidigt känns det som att man sett det mesta innan. Så var det inte riktigt på Weinbergs. På något sätt har de lyckats vara minimalistiska men pampiga på samma gång, med kraftiga men lätta smaker. Som en enda paradox. Till och med dessertvinet var fantastiskt. Säger någon som hatar dessertvin.


Morgonen efter gick vi en lång promenad och tittade på fälten. Skåne va. Så himla vackert. Uppskattade det inte alls som barn, såklart, för vilka barn uppskattar öppna landskap. Men nu. Nu! Skulle kunna titta på fälten förevigt.

Och det var just över dessa fält vi satt och tittade när vi beslutade oss för vårt sons namn. Mer om det senare. Tills dess: boka in en tripp till Weinbergs. Vi bodde där över natten men man kan lika gärna åka dit endast för maten för wow vilken pangmiddag. Bebisens första fun dining experience, and it really was.

21

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.