2020-06-28

Att gå över tiden

Nej men hörrni, vilken vecka. Under många år har jag jobbat hårt på att förbättra min kapacitet att styra mina tankar kring omständigheter jag inte själv kan kontrollera. Ofta med bra resultat. Jag har skrivit en del om detta bland annat här och här. Men denna veckan tappade jag det lite.

Jag har nu gått en vecka över tiden. Det i sig är ju inget konstigt alls, men av någon anledning har jag låtit mina tankar kring detta löpa amok och jag har varit arg både på min kropp och min bebis för att de liksom inte sätter igång?! Under flera, flera veckor gjorde jag allt för att förhindra att sätta igång förlossningen eftersom jag hemskt ogärna ville missa sluttampen på jobb kring att vi gick ut med uppköpet. Detta är nu 10 dagar sen och det känns som en evighet. De första dagarna var väl ok och jag tänkte mest att det är bra att jag faktiskt får lite vila mellan jobb och bebis. Men allteftersom tiden har gått har jag blivit mer och mer frustrerad och uppgiven. Och det hjälper just precis ingen alls, allra minst min bebis. Och kanske ännu mindre min stackars kille hehe. I kombination med sommaruppehåll på terapin och att jag mest ätit glass till frukost, lunch och middag de senaste veckorna har det uppstått något som mest påminner om en perfekt storm.

En kompis skickade ett podcast-avsnitt till mig där man diskuterar hur det finns en risk att stress kring due dates och att gå över tiden ironiskt nog skjuter upp förlossningen. Som höggravid behöver man ju ingen stress och inget adrenalin, man behöver lugn och ro och oxytocin. Jag började också tänka lite på hur detta faktiskt påverkar min relation till bebisen. Vill jag verkligen stressa fram bebisen och börja vår livslånga relation med att vara arg? Haha. Nej. Det vill jag inte. SÅ med det i åtanke har jag nu följt det fantastiska rådet om att göra planer jag ser fram emot för varje nästkommande dag. Helst ska planen vara så rolig att tanken på att missa det gör en lite irriterad. Idag har jag till exempel testat ett nytt pastarecept och slipat ett av två trappräcken i trädgården inför en ommålning. Jag älskar ju att hålla på med sånt så det var perfekt. Imorgon ska jag ut på lunch, sen göra en plan för uterummet och inhandla soffa och annat. Tanken är att jag, bebisen och resten av familjen sen ska hänga i uterummet resten av säsongen/livet. Perfekt.

Och så väljer jag nu att aktivt lita på kroppen tills jag har data och evidens på att något kanske är fel. Jag har hittills haft tur nog att ha en totalt felfri och exemplarisk graviditet. Jag är inte ens officiellt överburen så all stress som skapas kring detta kommer bara från mig själv. Och nu får det lite vara nog. Bara att tänka detta och göra en slags analys kring veckan som gått har redan hjälpt och idag har varit den bästa dagen på mycket länge. Och nu ser jag fram emot att gå på lyxlunch imorgon! Bra så.

Kvällens för mig nya recept: Sofia Woods vodkapasta
19

Kommentera

Det låter bra att du förlitar dig på kroppen, snart är ni där,

Sandy

Tack snälla!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.