Jag hänger typ inte mer med. 48+ timmar har gått sedan jag raderade Instagram och nu läser jag böcker snarare än story captions under våra amningsmaraton. Har haft kontakt med några få själar via sms men det är skrämmande hur mycket av min sociala kontakt som består av just Instagram. Men sen å andra sidan är det fullt hus här hemma—de stora barnen är hemma och min svägerska är här och hälsar på i några dagar. Alltså är vi hela sju personer här hemma just nu. Ofattbart. Det är ett virrvarr av engelskaläxor (13-åringen), fagottspelande (10-åringen), maratonamning (jag och Pom såklart) och jobbsnack (jag, svägerskan och killen, vad annars). Ett alldeles underbart virrvarr. Så ja, jag känner att jag inte riktigt hänger med eller hinner med allt som sägs på Instagram eller Twitter eller LinkedIn. Coinbases VD har tydligen publicerat ett helt overkligt blogginlägg? Eller nåt. Ja som sagt, jag har dålig koll. Men jag känner också att det kanske är helt okej.

Imorgon har jag dessutom en leverans som är både stor och viktig. Jag känner mig spänd och glad och pepp och det är väl den bästa känslan av de alla.

Så ja. Livet känns både stort och litet på samma gång. Som att närvaron med familjen gör livet stort och meningsfullt, även fast det också gör det ganska litet på något sätt. Man hinner liksom inte med så mycket mer. Och så känns det så ofattbart att man är där nu. Mitt uppe i livet på ett vis som sätter gamla saker i ett nytt ljus. Till exempel att hinna göra och dricka en kopp te? Vilken lyx. Men jag vet ju att det bara är så just nu. Snart är alla leveranserna över och då är det föräldraledighet på heltid som gäller. Ända in i kaklet. Fast precis tvärtom.

En som vill göra prick allt och lite till. Ja jag då alltså, även om Pom också är full av påhittiga initiativ. Lol.

1

Allt började med detta inlägget. Intressant, men inget för mig, tänkte jag då. Några dagar senare åkte jag till Köpenhamn för första gången på nästan ett år. Där kryllade det av köpenhamnskor iklädda västar. Och på Instagram fortsatte bilder med Lina iklädd västar dyka upp. Och ja, man är ju inte bättre än att man blir influerad. Helt plötsligt kändes ingen outfit komplett utan en väst.


Första västen inhandlades på Beyond Retro här i Malmö. Kostade nästan gratis. Här matchad med klänning från Köpenhamns Boii Studios och mina älskade Ganni-boots.


Denna åkte även på dagen innan min födelsedag, när vi firade med pizzaparty här hemma. Jag hade hyrt denna lila pangklänning signerad Baum und Pferdgarten av Kajsas kläduthyrning. Absolut att vi ”bara” skulle vara hemma, men det kändes så kul att ändå få klä upp sig till tänderna. Sagt och gjort!


Dagen efter var det min faktiska födelsedag. Firade med mer pizza, denna gång på Far i Hatten, iklädd en Ganni-väst jag också hyrt av Kajsa. Och till det en Ganni-klänning, en Ganni-väska och ett par Ganni-boots. Haha man är en vandrande kliché men ja, så är det.

Sedan dess har jag knappt lämnat hemmet utan väst. Denna khakigröna hittade jag på Björkå för 125 pix. Perfekt att bryta av en sockersöt klänning med, som denna från Boii Studios.


Eller varför inte en sportigare variant. Jag var på väg till Grandpa för att klämma på denna Patagonia-västen när jag ramlade över ovan väst för mindre än en tjugondel av priset. Skrattretande ju. Det blev ett köp. Av den billigare varianten alltså.

Och senast igår klämde jag på ytterligare en väst inne på Beyond Retro, en lång stickad en. Men den var alldeles för sticksig och man vet ju att om det inte är bekvämt blir det inte använt. En sak är iallafall säker och det är att väst är höstens plagg. Tack Lina för inspo!

10

Ibland känns det som att jag mått provocerande bra sedan förlossningen. Att det provocerar. Jag vet att det gör det och det tycker jag är konstigt och sorgligt på många sätt men ja, det har fått vara så. Våren var en bergochdalbana för de flesta, och i mitt fall gick diskussionerna varma här hemma om huruvida jag och bebisen skulle kunna flytta till Silicon Valley eller iallafall London, ensamma, för att följa med till bolaget som köpte företaget jag jobbade på. Skulle H kunna pendla varannan vecka? Skulle de tre stora barnen flytta med, kanske deras mamma också? Det var minst sagt tumultartat. Påfrestande. Så när allt det landat i att vi inte alls ska flytta och när bebisen väl kom och jag mådde bra kändes det så gött och njutigt att bara få göra det. Fastän folk gärna påpekat att ”ja nu går det bra ja, men vänta bara tills X”.

Och nu kanske X har kommit. De senaste veckorna har jag känt mig låg, lättirriterad, ledsen, inte alls på humör. Så nu troubleshootar vi här hemma. Jag har ju så smått börjat jobba, jag tackade ja till några uppdrag när Pom var runt åtta veckor gammal och fortfarande sov sig igenom dagarna. Det gör han inte längre och att parera jobb med en vaken bebis går riktigt dåligt. Så, inget mer jobb efter min sista deadline 15 oktober. Min kille påpekade att vi går och lägger oss riktigt sent. Det gör vi inte alls, sa jag, och gick in på Fitbit-appen som visade att vi går och lägger oss mellan halv ett och halv två varje dag. Herregud? Ja, så igår kväll gick vi och la oss kvart över elva. Alltid nåt. Jag tittade på Netflix dokumentär The Social Dilemma och började fundera över Instagrams roll i mitt liv. Jag älskar Instagram, det gör jag. Men det får inte alltid plats så mycket nyans där och på sistone har många av mina konversationer där mest gjort mig trött. Så jag har faktiskt raderat appen. Haha. Ja men jag kommer ju ladda ner den snart igen fattar ju vem som helst, men just nu känns det bra med en paus.

Och slutligen är det nu tre veckor sen jag satte in en p-stav. Och tyvärr misstänker jag att det är denna som ligger bakom det mesta. Det är första gången jag tar hormonellt p-preparat på åtta år och det känns sådär. Riktigt dåligt, till och med, om det är denna som ligger bakom min nedstämdhet. Men nu rättar vi till allt det andra och så ser vi om det blir bättre. Och om inte får man väl ta ut skiten och se om man kan hitta något annat, något bättre.

Japp. Det går upp upp upp, och ibland går det ner.

17

Imorgon fyller jag år. Det gör även familjens snart-tioåring. Att det inte är helt lätt att dela födelsedag blev vi varse om för några år sedan när han önskade sig köttfärsröra till middag. Det var min första födelsedag med kidsen och ja, köttfärsröra är kanske inte min favoriträtt hehe eller det jag önskar äta när jag fyller år. Sedan dess har vi delat upp dagarna. Nu firas jag den 19e och så får F den riktiga dagen.

Det betyder att jag just i detta nuet ligger i sängen med en kopp kaffe och hör hur hela familjen stökar där nere. Jag har önskat mig våfflor till frukost. Och linneservetter, juice och massor med kramar. Senare idag ska jag jobba (klassikern), åka och simma, och ikväll blir det hemmagjord pizza med amarone innan vi rundar av med bakelseprovning till efterrätt. Fem olika bakelser för fem personer att dela, alla får smaka av allt och så blir det betygsättning. En fin liten tradition.

Ja, imorgon fyller jag 31 och jag känner mig rik. Tänk att man får ha det såhär bra. Att höra familjen stöka är den största gåvan av alla. Och nu kommer dem!

33

I torsdags när jag flåsade som bäst på barnvagnsjympan pep telefonen till. Det hade kommit ett paket till mig på posten. Så fort jympan var över joggade Pom och jag raskt bort till postutlämningen och sen hem igen för att öppna detta härliga.

Ett paket! Från mig till mig! Jajamensan. Inte bara nalkas det en födelsedag, på sistone har jag också tagit mig an en del roliga jobbuppdrag. Det gör mig så glad att folk kontaktar mig och vill anlita mig för olika saker. Kände för att fira.


Och hur firar man bäst om inte med Ganni? Nä. Tänkte det.

Ett par otroliga boots. Jag har inga vinterboots jag faktiskt gillar, ja förrän nu dådå.


Otroliga är dem. Perfekt klumpiga, och lika snygga till klänning som till byxor.


Älskar dem faktiskt. Tog på mig dem nästa gång jag skulle ut och fick tyvärr akut skoskav efter 500 meter, så nu hoppas vi att skomakarn kan töja ut hälen något. Blir så ledsen annars. Men tills dess lever vi på hoppet! Och compede, hehe.

Hur som helst, stort grattis Sandy! Tack Sandy.

(ps – de verkar vara slut på hemsidan, men en liknande variant finns här)

18

En kväll i veckan träffas vi, fyra småbarnsmammor som egentligen inte känner varandra men alla älskar att bada.

Iklädda tjocka tröjor, mössor och raggsockor beger vi oss ut på en brygga. Ibland i Sibbarp, ibland på Ribban.


Jag älskar ju att bada och är extremt uppstissad varje kalliskväll. Rafsar ihop mina grejer och kastar mig på cykeln. Och när vi väl kommer fram hoppar jag direkt i plurret. Idag fick jag veta att det är tydligen inte så man kallbadar, man ska gå ner i vattnet.

Nåväl. Efter ett snabbt dopp med några simtag fram och tillbaka korkar vi upp termosarna med te och plockar fram det numera traditionsenliga chokladet. Med 85% kakao såklart, så att de ammande mammorna vars bebisar är mjölkallergiker också kan få en bit.


Och så sitter vi där med vårt te och snickesnackar tills solen har gått ner och det blivit helt mörkt. En underbar paus i vardagen. Kallisklubben va, vilken grej.

40

Om två veckor fyller jag 31. En ganska intetsägande ålder. Förra året slog jag på stort och hade en megafest här hemma med inhyrd kock som lagade en sexrättersmiddag, efterföljande hotshots och dans till fem på morgonen innan vi rundade av med presentöppning. Kanske en av mina roligaste kvällar någonsin? Och två veckor senare blev jag gravid. Minst sagt ett värdigt avslut på livet utan barn!

I år blir det betydligt lugnare. Det blir middag med familjen och brunch med några vänner. Fint det också, och väldigt passande för 2020. Min kille undrade vad jag önskade mig och först kändes det vulgärt att över huvud taget önska sig något. Jag har det mesta. Kanske till och med allt. Men när någon frågar, ja då får man svara. Här kommer den, den första önskelistan jag skrivit på kanske… Ja men tjugo år?


Megavas av Saskia Cort
Saskia har nyligen börjat sälja sin keramik och lyllos den som köper. Älskar allt, men allra mest den gigantiska vasen. Den hade gjort sig perfekt i vårt sovrum. Mmmm. Nu är ju tyvärr just den gula vasen redan såld MEN jag är ganska säker på att hon gör på beställning.

 

Aesop Reverence
Nu är badkarssäsongen igång och vad passar då bättre än en flaska Aesop Reverence? Inte mycket. Detta är egentligen handtvål men jag använder den som body wash i och med att den är exfolierande. Den har varit en favorit i badrumsskåpet sen 2012 men nu är det längesedan jag unnade mig en flaska själv.

 


Rund badborste
På samma tema hittar vi denna runda badborste. Visste ni att jag har hemmaspa varje söndag kväll? Nej hur skulle ni kunna veta det. Men varje söndagskväll spenderar jag en timme i badrummet. Skrubbar, filar, färgar, rakar, smörjer och håller på. En rund badborste hade gjort spautrustningen komplett.

 


Kapsylöppnare
Några av er kanske minns att jag köpte en fantastiskt fin kapsylöppnare på loppis i somras. Den föreställde en fågel och typ tjugo personer skrev på Instagram och sa att deras farmor/mormor också hade haft en sån. Tyvärr upptäckte jag för några veckor sedan att tanden på öppnaren var av och därför var den helt obrukbar. Vilket himla fint sammanträffande då att denna fantastiskt roliga kapsylöppnare från Skultuna nu är på rea! Måste vara ödet.


Två timmars styling och shopping med Filippa
Jag är tyvärr ingen hejare på att handla kläder second hand. Jag blir mest trött. Men nu är det stora delar av min garderob som måste rensas ut efter graviditeten och jag är nog lite vilsen i min stil. Filippa är en sann second hand-veteran och jag blev SÅ impad när jag såg resultatet av en av hennes konsultationer. Så ja, detta kanske skulle kunna vara något? Det kvalar iallafall absolut in på önskelistan!

 

En gigantisk salladsskål
Vi är ju en fyrabarnsfamilj (ja det är så sjukt faktiskt) och vi gör ofta gigantiska sallader. Just nu serveras de i en glasskål från Ikea och det hade varit roligt att addera en stor skål i någon rolig färg eller form till samlingen. Det är inte så lätt att hitta gigantiska skålar, men denna från Jacobs Butik i Skurup tyckte jag var både fin och rolig. Man gillar ju roligt. Oj, skrev jag nu fyra ”roligt” på tre rader? Ja nu blev det så. Roligt!

Ja, det var det hele! Ser så fram emot att fylla år.

18

I lördags gav Pom och jag oss ut på ett äventyr. Ciao Lola, matstudion och restaurangen på Karlskronaplan, skulle ha en liten loppis och utförsäljning av porslin och annat. Vi hade egentligen andra planer men jag fick syn på några koppar på deras instagramkonto och blev blixtförälskad. Kastade mig själv och Pom på bussen och hoppades vara där vid öppning.

Det var vi inte. Vi kom fram 20 minuter efter öppning och jag började kallsvettas(!) när jag såg horden av människor utanför.

Bad föreståndaren hålla ett öga på Pom medan jag gick in och hoppades att ingen annan var där på samma koppuppdrag.


Som tur var verkade det inte så! Flera koppar stod kvar. Jag haffade 10 snabbt som tusan. Pratade lite med konstnären som målat kopparna och frågade om han skulle kunna tänka sig att ta beställningar på till exempel skålar. Det skulle han, så vi får se om det kanske läggs en beställning framöver.

Sen tog vi bussen hem igen och varje dag sedan dess har jag druckit mitt morgonkaffe ur en av dessa fenomenala koppar. De är oväntade, roliga, och precis lagom kaxiga.


Att all cups are bastards har man ju till exempel vetat sen länge.

Samma med att den som väntar på något gott är dum i huvet. Nu ska det va!


Och så min personliga favorit: för mycket e lagom. Helt rätt!

Jag älskar dem alla och ser fram emot ett långt och härligt liv tillsammans. Konstnären, Mats Haglund som driver Create Destroy Design Concept, kan ni följa här.

15

På en vecka har vi hunnit med tre kräftskivor. Otroligt ändå. Jag älskar ju typiskt svenska traditioner som midsommar och kräftskivor. Tror det har att göra med att jag var borta från Sverige så länge? När jag sen kom hem ville jag frossa i allt svenskt och lite av det hänger fortfarande kvar, trots att det nu är fyra år sen jag flyttade hem.

Hur som. Kräftskiva var det! Jag pitchade in till kidsen att vi skulle ha kräftskiva här hemma en ganska så ovanlig fredagskväll för att fira skolstart. Sagt och gjort. Av någon anledning lyckades jag få stresspåslag av att jag pitchat in detta till kidsen, tills jag kom på att de bryr sig prick noll om huruvida dukningen ser ut som något hämtat från Svenskt Tenns showroom. ”Köp kräftor, sen är det klart”, som min kille sa hehe.


Jag köpte kräftor och killen gjorde västerbottenpaj. Vi hällde upp vars ett glas vin, kidsen fick cider och sen gick vi laget runt och skålade för valfri sak från veckan som gått. Jag skålade för kidsen och att de nu börjat mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. Så stort.

Ja dukningen går ju knappast till världshistorien som sagt men kvällen fick ändå högsta betyg, framförallt när ett av barnen konstaterade att ”gud vad detta är mysigt”. Nä men inget gör en gladare. Då känns det verkligen som att man får MVG++.


Dagen efter var det dags för kräftskiva nummer två. Jacob hade tagit examen och bjöd in till examensfest tillika kräftskiva hemma hos hans föräldrar i Viken. Jag kladdade på lite läppstift och tog Pom med mig.


30 pers var vi, på den största tillställningen jag varit på sen covid började. Kändes nästan som förr.


Jag är så glad att vi kunde vara med men i ärlighetens namn blev det inte så många kräftor för mig hehe. Det är också enda gången jag fått lite dåligt samvete för att jag släpat med mig Pom på galej. Även om jag själv bara drack ett halvt glas vin var det fest med allt som hör till och det var lite ovant att navigera med ensamt ansvar för bebis (H var hemma med de stora barnen). Det gick ju bra såklart, inte minst efter att H smsade med lite pepp och sa att jag absolut inte behövde ha dåligt samvete. En av anledningarna att jag tycker att H är världens bästa pappa är inte bara för att han är det för sina barn, utan också för att han är en så fantastiskt stöttande och fin medförälder. Tack livet för det ❤


Slutligen smsade Petter och Kajsa och bjöd in till en spontan kräftskiva på deras altan i fredags. Så himla trevligt.


Denna stod på den öppna spisen och gjorde mig varm i hjärta och själ. Hellre gröt tillsammans än oxfilé ensam som sagt.

Och ett tu tre hade Pommsen varit på sina tre första kräftskivor! Nu tar vi kräftpaus tills nästa år.

17

Hade det inte varit typiskt att bränna ut sig under föräldraledigheten? Herregud. Jag har ju haft den stora ynnesten att hittills ha en väldigt lugn och snäll bebis som inte har något emot att flänga med mamman på äventyr. Jag ammar och byter blöjor i affärer, på gymmet och på gatan. Vi går på Kallis, diverse restauranger och hemliga möten om spännande jobbuppdrag. Det är barnvagnsjympa, kallbad med nya bekantskaper och otaliga dinner parties som både ska hållas och gås på. Jag har kanske aldrig haft ett så rikt socialt liv som de senaste sju veckorna och det har ju varit underbart. Men det börjar också ta ut sin rätt. Nu har vi haft två nätter av ganska kass sömn och jag inser ju att det är ingenting i jämförelse med de som kämpar på vecka efter vecka, månad efter månad. Men jag känner mig helt slut som artist.

Samtidigt har jag så svårt att komma till ro. Jag är rastlös och utmattad. Det är som att hela världen brer ut sig med roliga möjligheter och saker man ska passa på att göra nu när man är ledig med bebis. Och samtidigt vill man ju såklart inte missa tiden med bebis. Man vill ju gärna inte vakna om sex månader och inse att ens spädbarn blev en storbebis medan man själv hade fullt upp att titta i restaurangmenyer och bjuda in till massa dinner parties hehe.

Såå vi ska försöka ta det lite lugnare. Kanske bara göra en plan per dag eller kanske till och med varannan dag. Snusa mer, stressa mindre. Fast stora vida världen lockar.

Dagens lunch i hemmets lugna vrå.
27