Förra helgen när det kändes som att hela familjen vaknat på fel humör tog min kille tag i mig och sa ”vet du, ska vi inte åka på dejt till Bauhaus”. Haha. Självklart. Vi packade ner Pom i lådcykeln och trampade iväg till Svågertorp.

Pom fick åka i babyskyddet han växte ur för cirka, ehh, två månader sen. Japp här vinner vi Parents of the Year Award prick varje dag.


Den här fiolfikusen skojar man inte bort minsann. Över tre meter hög och säkert minst 30 år gammal. 16 000 kostade den visst.

Det blev ingen fiolfikus för oss, däremot säsongens första glass på vägen hem.

Och några nya växter att byta ut gamla vissna mot. Som här, i hemmakontoret. En liten hörna i vårt sovrum som jag nu spenderar majoriteten av min vakna tid vid. Klart hemmakontoret ska ha några växter.

En milslång cykeltur, säsongens första glass och så lite nya växter på det. En fin liten dejtdag mitt i småbarnslivet.

24


För två veckor sedan var det alla hjärtans dag och jag chockade mig själv och hela familjen genom att göra hjärtformade bananpannkakor till frukost. Herregud? Det påminde mig om en svunnen tid. För flera år sedan, när jag precis hade lärt känna de stora barnen, och jag dukade upp någon slags hotellfrukost varje lördag söndag. Kommer ihåg att jag var stressad över att barnen skulle vakna innan jag hann duka klart. Det var några år sen ja, nu är barnen så stora att de gärna sover till lunch. Ingen stress med hjärtplättarna med andra ord!


Helgen efter tog jag tåget till pappa. Köpte med mig en sushi på vägen som matchade så fint med min nya gröna väst.

Annat nytt i konsumtionsbloggen är att jag äntligen hittat en jobbväska! Det tog sin lilla tid, men till slut landade jag i en rygga från Ganni. Jag hade ju en ambition om att köpa en läderväska men tyckte tyvärr att alla var så… fula? Ja. Fula. En leopardryggsäck, däremot, landar aldrig fel.

Dustbagen fick bli min nya tennisbollsväska. Två söndagar i rad nu har jag nämligen spelat tennis, då räknas det väl ändå som en rutin och tradition, visst? Jo men jag tycker det.

Blev så glad när jag skulle duscha efter tennisen imorse och insåg att jag betraktade badrummet och tänkte ”vad fint vi har det”. Den bästa känslan, framförallt eftersom det för mig är ett sundhetstecken att faktiskt se sånt.

Speciellt när man är så uppe i jobb att det är svårt att tänka på något annat. Så har det varit de senaste veckorna. ”Man märker att du inte tänker på något annat”, sa min kille, och ja, det stämmer. Det är svårt att slita sig när det är så roligt och när det finns så mycket att göra.


Då är det himla bra med en Pomse som tvingar en på andra tankar då och då. Som i helgen när vi varit på lekplatsturné. Att höra den ungen skratta är det allra bästa av allt. Mmm.

Och nu har våren kommit. Kanske kommer det ett bakslag men låt oss skita i det just här och nu. 7 grader idag, kändes som 13. Underbart.

24


Hej hej hallå från hemmakontoret! Nu är jobbet igång med besked, full rulle och pang på. Underbart är det. En dag i veckan lyxar jag till det och åker in till kontoret. Jag sitter då helt själv på marknadsdelen av kontoret, skulle gissa att jag har runt 50kvm till mitt förfogande. Där sitter jag, ensam och uppslukad av jobb. Timmarna går och jag märker det knappt, förrän när jag helt plötsligt är vrålhungrig eller när vattenflaskan är tom. Den känslan. Det var så längesen.

En dag i veckan är jag föräldraledig och då hänger vi i vanlig ordning på utegymmet. Kom dessutom upp i hela 28000 (!) steg nu när jag var ledig i torsdags. Under en arbetsdag kommer jag max upp i 10000, och det om jag tar en lunchpromenad eller en springtur efter jobbet. Pre-kids tränade jag alltid efter jobbet och aldrig på helgerna men eeeh, det känns som att det kommer bli lite tvärtom nu.

I torsdags pallrade vi också iväg oss till restaurang Lyran. Wow vilket ställe. Det var första gången jag var där faktiskt och det var minst så bra som alla sagt att det var. Jag vet att det räknas som en av Malmös dyrare restauranger men med det i åtanke så var det oerhört prisvärt. Älskar fun dining.

Hela veckan har det varit iskallt och strålande solsken. Vilket pangväder. Idag pallrade vi till och med iväg oss till Pildammarna och åkte skridskor. Bara en timme eller så, men det räckte gott och väl. Tänkte flera gånger att hur blev livet såhär bra. En underbar känsla den med.

29

Så kom första jobbveckan! Jag visste nog inte vad jag skulle vänta mig, mer än att jag var pepp på att komma igång. Och jag vet ju att jag gillar att jobba men her-re-gud vad kul det var att komma igång. Eftersom jag på eget bevåg hade smygstartat med onboardingen veckorna innan jag officiellt började kunde jag skippa mjukstarten och hit the ground running. Myste när jag åkte in till kontoret i måndags. Det var typ ingen där men det gjorde inte så mycket, känslan av att vara på Jobb™ var underbar.

Drog på mig samma par jeans varje dag hela jobbveckan, ett par Levis Ribcage som inhandlats specifikt för jobbstarten. Det är många, många år sedan jag känt mig bekväm i jeans annat än svarta, men som från ingenstans kändes det självklart att det är detta som är min nya jobbuniform.

Fick fina första-dagen-på-nya-jobbet-blommor med en ännu finare lapp av min familj. Det värmde såklart hjärtat extra mycket att det var ett av kidsen som skrev lappen <3. Tänk vilken tur man har.

Beställde hem en jobbväska som jag tänkte göra ett gammalt hederligt unboxing-inlägg om, men den var tyvärr inte alls var vad jag väntat mig. Skickade tillbaka väskan och det är väl tur att man faktiskt kommer jobba mest hemifrån, då behöver man ingen väska. Hehe.

På onsdag kväll fick jag syn på min stegräknare och fick en chock. Under föräldraledigheten har jag snittat 15000 steg om dagen, och nu detta. Wow. Planen nu är att försöka få in en löptur under varje lunch, då borde man iallafall komma upp i lite mer än ynka 2200 steg… Hoppas hoppas.

Och helt plötsligt var min första jobbvecka över. Ish. Tanken var att jag inte skulle jobba alls under de dagarna jag är föräldraledig men ojojoj vad det kliar i fingrarna. Inte helt lätt det där.  Det är ju så kul när det är kul som sagt.

Sen blev det fredag kväll och en Malmö-resto hemma i vårt kök! Vi har lite av en ny tradition här hemma om att köpa med oss kassar från olika restauranger varje fredag. Sist var det från Plant Magic Kitchen, nu i helgen blev det Namu. Längtar redan tills nästa fredagskasse. Takeaway är ju en sak, men det här med en hel kasse med trerätters är sannerligen något annat.

Helgen har seglat förbi och imorgon är det än en gång dags för JOBB! Mmm, längtar. Får man säga så? Jo men jag tror det. Jag längtar.

33

I fredags ringde jag efter en taxi, jag skulle nämligen på en kort solosemester i min egen stad. Den första semestern sen jag vet inte när.

Checkade in på MJs i stan, helt själv men med en sprängfylld resväska.

Ett mycket gulligt rum fick jag, inklusive det badkar jag både ringt och mejlat om att jag absolut ville ha. Om jag hade med mig eget badskum i en liten glasburk? Svar ja.

Kladdade på lite läppstift och slängde på mig en klänning.


Klockan 18.00 hade jag nämligen en bordsreservation nere i restaurangen. En middagsdejt med mig själv! Kommer inte ihåg sist det hände. I ett tidigare liv hände det ofta ofta. Hur som, tillbaka till nutid tack. Jag slog på stort och beställde in ett glas bubbel och lite snacks till förrätt. Råbiff och jordärtskocka till huvudrätt och mmmm. Underbart var det. Lite rödpang till det och en dessert också kanske? Jajamän. Blodorangesorbet och så en kopp te medan jag läste ikapp svensk och internationell media om GameStop-historien. Läs här om du har missat! Efter middagen tog jag en kort och extremt kall runda på stan i jakt efter snacks till kvällens film. Ostbågar och linschips, vad annars. Höjden av lyx.

Dagen efter vaknade jag dessvärre inte särskilt utvilad alls. Sex timmars sömn fick jag, som om kroppen nu är van vid att vakna mest hela tiden för att se till så att Pom har det bra. Fint ändå. Aja, sömn eller inte, till gymmet skulle jag. Första gymsejouren sedan september och det var underbart! Jag har tränat på ganska bra under hela hösten och vintern, men det är ändå svårt att få till samma känsla med bara kroppsvikt som när man går och lyfter tungt. En av mina bästa känslor helt klart.

Efter gymmet kastade jag mig på cykeln och begav mig iväg till nyöppnade Mygel. En ny lunchresto i ett gammalt industriområde. Kändes väldigt New York.

Fenomenal mat. Så roligt med något nytt på Malmös matscen!


Viktigt att matcha desserten, det är sen gammalt.

Helt plötsligt var klockan över 15 och jag fick himla bråttom. Jag skulle ju till stan och inhandla viktigheter till min jobbstart.


Men snopet insåg jag att stan nuförtiden stänger klockan 16 på lördagar. Hoppsan. Nåväl, jag hann iallafall med det jag skulle, det vill säga inhandla ett par jeans, en vit skjorta samt ett tiopack strumpor. En blus på rean blev det visst också.

Den åkte på direkt, till semesterns andra och sista middagsoutfit. Ingen såg den tyvärr eftersom det vankades uteservering, och med andra ord middag med någon annan än endast mig själv!

Gabi såklart. Vi drack alkoholfritt bubbel, klämde några ostron och så semesterns andra råbiff. Älskar råbiff så pass att jag en gång i tiden funderade på att starta en råbiffsblogg där jag endast recenserade olika restaurangers råbiffar. Det var då det.

Två timmar senare var jag en isbit och hoppade ner i ett bad innan jag somnade till en ganska så kass Netflix-film.

Jag hade storslagna planer för semesterns sista dag. Jag skulle gymma, gå och göra en mani, kanske ta en kaffe med en vän. Men så vaknade jag med möra armar och ben från lördagens gympass och ett lika ömt hjärta som längtade efter mina människor. Istället för gym och mani blev det alltså en snabb frukost, tack och hej och en taxi hem. Oj vad fint det var att vara iväg, och oj vad fint det var att komma hem. Vilken panghelg va, 10/10. Ett underbart slut på en underbar föräldraledighet, för ja imorgon börjar jag jobba! Nu börjar det, det nya livet. Känner mig mer än redo, och kanske framförallt efter en helg som denna. Tack livet.

31

Det kom en fråga:

”Kan du inte berätta lite mer om den genomskinliga tandställningen!? Ångrar jämt att jag tackade nej till tandställning som tonåring och funderar på att göra något åt mina snea tänder nu i vuxen ålder.”

Hej Sofie, visst kan jag det! Vi börjar från början. Jag fick min första tandställning när jag var 17 år. Året var 2006 och så länge jag kunde komma ihåg hade jag tyckt det var svårt att borsta tänderna. Det var trångt, svårt att komma åt och det var precis som att jag hade för många tänder. Och jovisst, det hade jag. Tandläkaren drog ut fyra tänder på mig innan tandställningen sattes på.

En av kanske tre bilder där man ser tandställningen. Här inför en Babyshambles-konsert i London 2007!

Eftersom jag var minderårig kostade inte tandställningen mig någonting, däremot hade jag himla bråttom att flytta till London efter studenten och jag vägrade att en tandställning skulle stoppa mig. Sagt och gjort tog jag av tandställningen knappt två år senare, trots att behandlingen inte faktiskt var klar. Jag struntade lite i vilket om jag ska vara ärlig, mitt smile var tusen gånger bättre än tidigare och äntligen gick det att komma åt när jag borstade tänderna. Tandläkare poängterade igen och igen att behandlingen inte faktiskt var klar, men för mig var den klar nog och jag var så nöjd.

Samma dag tandställningen togs av! Då hade jag aldrig sett rakare tänder. Hehe.

Klipp till några år senare och jag fick en infektion i tandköttet. För att behandla infektionen rekommenderade tandläkaren att ta bort stålremsan som satt på baksidan av tänderna för att fortsatt hålla dem på plats. Det var ett minst sagt enkelt val, remsan åkte av och infektionen behandlades. Det som dock också hände är att tänderna började, ehh, röra på sig igen. Några år senare hade jag helt plötsligt gått från att ha ganska raka tänder till att ha stora mellanrum på vissa ställen medan det var trångt på andra. I början brydde jag mig inte så mycket, jag hade fullt upp med att både plugga och jobba.

På min 26-årsdag. Hade precis börjat irritera mig på tänderna.

När jag sen flyttade tillbaka till Sverige hade jag dock börjat irritera mig något o-er-hört på mina mellanrum. Jag tyckte att jag såg lite elak ut i profil som ett direkt resultat av mellanrummen, lite som en häxa? Givetvis satt det mesta bara i mitt huvud, men så var det. Jag höll alltid handen över munnen när jag skrattade, undvek att le på bild och skulle aldrig få för mig att använda läppstift eftersom jag inte ville dra uppmärksamhet till mina tänder.

På min 30-årsfest, veckor innan jag påbörjade behandlingen med Invisalign.

Till slut berättade en väninna om något så fenomenalt som en genomskinlig tandställning, skenor som man tar av och på. Invisalign hette det och det lät som magi. Jag kontaktade praktikertjänsten Thor Henrikson här i Malmö dit hon gick för att se om jag också kunde få dessa magi-skenor. Och jajamän, det kunde jag! Året var 2019 och sedan dess har jag bytt skenor en gång i veckan. Skenorna fästs på små genomskinliga krokar som är limmade på tänderna och man tar av skenorna för varje måltid och när man borstar tänderna. Mina mellanrum är äntligen borta och mina tänder har aldrig varit rakare. Jag fick syn på mig själv i ett Zoom-call häromdagen och blev lite chockad över hur fina mina tänder var, hehe. Nä men jag är så himla nöjd, trots att behandlingen ännu inte är klar. Denna gången tänker jag dock löpa linan ut och jag har ytterligare ett halvår kvar av behandlingen. Jag brukar alltid få frågor om hur mycket det kostar och svaret är att det varierar. I mitt fall kostade det 29.000 och jag misstänker att det är i det lägre spannet för vad det brukar kosta, och detta då korrigeringarna jag behövt göra inte har varit så omfattande. Ibland får jag frågan om det har varit värt tiden och pengarna och då skrattar jag alltid för herregud, utan tvekan ja. Önskar att jag gjort det tidigare. Önskar också att detta var ett samarbete, jag vet nämligen att mitt prat om Invisalign redan har konverterat flera kunder till dem men AJA detta är alltså inte ett samarbete utan jag har betalat för min behandling, och jag får inte betalt för att prata om den.

Idag! Ett Colgate-smile rikare.

Så ja, behandlingen är ännu inte klar men jag har redan börjat använda läppstift titt som tätt. Och om jag en dag gifter mig kommer jag kunna le stort på alla bilder utan att oroa mig för att se ut som en häxa. Underbart.

Det var det hela! Snipp snapp snut så var den lilla tandställningssagan slut.

22

Hallå hallå! Är det inte dags för en liten lista här? Jo men jag tycker det. Vi kör en lista, snodd av Gabriella snodd av Sandra!

Veckans känsla: Pepp inför jobbstart på måndag. Detta är alltså möjligtvis livets sista vecka som föräldraledig på heltid? Wow.

Veckans bok: Läser följaktligen massor med jobblitteratur. Är insnöad på emotional intelligence as per usual och jobbar mig just nu igenom Harvard Business Reviews boxset om just detta. Läser böckerna om Mindful Listening, Self-awareness och Authentic Leadership parallellt och mmm vad bra de är. Rekommenderar verkligen. Boxsetet var för övrigt en julklapp från mitt bolag till mig. Att man har ett bolag som köper såhär lyxiga julklappar till en? Himla bjussig chef måste jag säga.

Veckans playlist:
Vår 13-åring har bestämt sig för att lära sig piano så nu plinkas det för fullt här hemma samtidigt som han spelar facit genom att lyssna på olika playlists med Queen. En otrolig ynnest är det att få bo i ett sånt här musikaliskt hem.

Veckans podd:
Får väl erkänna att jag är en riktigt usel poddlyssnare. Har hittat två poddar de senaste åren som jag fastnat totalt för, The Life Coach School och Rika Tillsammans. Men nu har jag lyssnat mig mätt på båda och har integrerat deras respektive filosofier i mitt liv så pass mycket att jag inte känner något behov av att lyssna vidare, så nu är det tomt på poddsidan. Igår lyssnade jag dock på The Motherkind Podcast, ett avsnitt med terapeuten Philippa Perry om vad vi som föräldrar kan göra för att inte föra vidare till våra barn de trauman vi fick av våra föräldrar. Riktigt bra avsnitt, även om den ofta hit very close to home så att säga.

Veckans TV:
Måste väl ändå vara Instagram-liven jag och Gabi körde där vi pratade om Malmö? Nästa 4000 pers har tittat när vi testar bakelser och pratar om hur vi hamnade i Malmö, varför vi älskar staden, våra favoritstadsdelar och annat. SÅ kul var det. Längtar redan till nästa för japp, nu kommer vi köra en live en gång i veckan några veckor framöver. Annars rekommenderar jag Utrikesbyrån och Ekonomibyrån på SVT Play. Public service va, bäst är det.

Veckans mat:
De stora kidsen är här denna vecka vilket innebär att vi (jag) skrivit matsedel som ser ut såhär:
Måndag: Fisk i ugn
Tisdag: Falukorv och makaroner
Onsdag: Broccolisoppa
Torsdag: Krämig carbonara
Fredag: Kyckling i ugn
Lördag: Palak Paneer
Söndag: Rester

Vi har en ganska tydlig matfilosofi här hemma. Just denna veckan äter vi betydligt mer kött än vad vi vanligtvis gör. Vi brukar köra så att vi har soppa och fisk en gång i veckan, halvfabrikat max en gång i veckan och i övrigt vegetariska röror och grytor. Vi gör alltid 12-14 (!) portioner så det finns ordentligt med rester till matlådor och till söndagen. Sjukt att vi är så uppstyrda? Det förenklar dock vardagen något oerhört. När de stora kidsen inte är här är det mer high chapparal och det blir ofta typ majs till middag… Hehe.

Veckans happening:
Jag ska på semester! Ja, det är sant. På fredag checkar jag, helt själv, in på MJs här i stan för en weekend away. Pom har typ slutat amma, sover mer eller mindre hela nätter (peppar peppar) och jag ser fram emot att få en hel helg för mig själv. Ska måla naglarna, gå på stan, ta en löptur utan barnvagn, ta ett långt bad, dricka ett glas vin, käka på uteservering med Gabi. Ska faktiskt också testa på brunch på nya Mygel. Ser orimligt mycket fram emot detta.

Veckans fundering:
Är jag en dålig mamma som vill åka på en 30 timmars lång semester? Haha. Svaret är givetvis NEJ. Jobbar aktivt på att inte ha dåligt samvete åt något håll, men man får pass på. Det kan krypa upp när man minst anar det.

Veckans köp:
Jag sålde av ungefär 50% av min garderob på Instagram häromveckan, inlusive mina två Festklänningar™. Blev följaktligen ett inköp av en ny festklänning på Stine Goya-rean. Mmm. Ser fram emot att ha den på Poms 1-årskalas i sommar, vilket såklart egentligen är en jag-har-varit-mamma-i-ett-år-fest. Man får inte vara dum!

Veckans plagg:
Igår hade jag för första gången på mig mina nya täckbyxor. Satt på uteservering, gick sen på lekplats och var ute totalt fyra timmar utan att frysa det minsta. Herregud? Tänk om man hade vetat.

Veckans längt:
På måndag börjar jag jobba och jag längtar så. Vi har ett perfekt upplägg, tre dagar i veckan kommer jag jobba och två dagar i veckan är jag hemma med Pom, ända fram till 1 september. Så bra det kommer bli.

24

Var en runda på stan idag och plockade upp några paket som känns som en studie i tid. Dåtid, samtid, framtid. Först ut var ett besök hos tandläkaren. Det är ju sjukt att det numera känns lyxigt att gå till tandläkaren, men det är väl vad 2020 gjorde med en. En gång i kvartalet går jag till min tandregleringstant och får nya skenor. Pom har nu hängt med tre gånger och när jag kikade i journalen idag såg jag att där bland annat stod ”pat har med sig sin bebis (som skriker)”. Hehe. Jaja, det är vad det är. Idag var det iallafall dags att plocka upp nya skenor och nu är det bara 23 veckor kvar tills tandregleringen är klar! Hurra. Har ju haft genomskinlig tandställning sen oktober 2019. Ska bli så skönt att bli klar.

Nästa stopp var på Stadium, där jag plockade upp ett paket med ett par… termobyxor. Haha. Säg något mer samtida.

Och slutligen sprang jag upp på kontoret (!) där jag hämtade min nya jobbdator. Jag kommer ju framförallt jobba hemifrån, känns skönt att redan nu ha dator på plats. Bara tolv dagar kvar! Tiden ja. Den rusar.

19

En före detta kollega smsade igår och sa ”det är is på sjön, ska vi inte packa med oss kidsen och dra dit och åka skridskor?”. Wow vilken grej. Har inte åkt skridskor sen jag åkte på Winter Wonderland i Hyde Park. Året var 2012. Men nu var det dags! Klockan ringde tidigt imorse, killen hade lagt fram högar med underställ, termobyxor, mässar, vantar, vanliga skridskor och längdskridskor, hjälmar och liggunderlag och hej och hå. Vi packade matsäck och kokade varm choklad innan vi begav oss iväg till Krankesjön utanför Lund.


Redan på parkeringen tyckte Pom att det var, ehh, sådär.


Jag tyckte det var underbart! Snö, is, frisk luft. Mmm. Pom var dock fortsatt skeptisk.


De stora barnen begav sig långt långt ut på isen och ville prick aldrig åka hem.


Pom piggnade till efter en amningssejour och en nap i en IKEA-kasse (såklart) och till slut insåg även han storheten i en pulka.

Och efter nästan fem (!) timmar på sjön packade vi oss återigen in i bilen och sa ”varför gör vi inte sånt här oftare”. Ja, varför. Man undrar ju. Så kul det är att åka ut och göra saker allihop.

Och nu är det söndag kväll, jag har sprungit en runda på hela fem kilometer och ska precis ta en dusch innan det blir kvällsfika. Hemmagjorda semlor minsann. Vilken bullmamma man blivit va. Fint.

31

Idag var spektrat i mammalivet minst sagt… Rejält. Började på BVC där Pom fick MVG+ i allt innan vi jäktade vidare till mammaträning i Pildammsparken och därifrån till Slottstaden för att luncha med Poms pappa, och dessutom lösa ut min Pom-present! Någon dag efter förlossningen sa nämligen min kille att han gärna ville ge mig en gåva efter att ha mäktat igenom både graviditet och förlossning, men presenten, ja den fick jag välja själv. Så kul och så svårt. Det tog ett litet tag och jag funderade på många parametrar. Jag ville välja något genomtänkt, något jag kommer kunna ha länge (helst livet ut) och som kommer vara bra i livet med Pom, och helst också något jag vet att min kille skulle tycka om att ge. Till slut landade jag i ett par handsydda boots. Ett par RM Williams, ett köp jag själv tänkt göra i flera år men alltid skjutit upp. Tills nu alltså!


Tanken var att vi skulle köpa dem under vår inplanerade tripp till Stockholm i höstas men ja, ni vet vad som kom i vägen för den. Nu blev det istället en lunch i Slottstaden och jag i träningskläder. Inklämt mellan ärenden. Ja, det blev verkligen något annat, men fint ändå.

Och sen var det dags för dagens bottennapp (iförd mina nya boots vad annars), en kortisoninjektion rätt in i handleden för att behandla inflammationen jag fått till följd av graviditeten och förlossningen. Ja, swings and roundabouts var det ja. Och hela tiden med Pom på höften. Älskar den ungen så att jag vet inte vad, oavsett flådiga presenter och kortisoninjektioner. Fint så.

31