Känns det inte som att hela internet just nu kämpar för att hålla modet uppe? Tycker det känns lite så. Eller så säger det en del om min egen sinnesstämning kanske. Gud vad man kämpar på, men trots detta nådde coronadeppen även mig förra veckan. Jag var så deppig. Grät till och med en skvätt på Beyond Us uteservering där jag satt i iskylan och åt lunch i min pandemiensamhet. Jasmin, som ju jobbar där, höll mig sällskap en kortis och tog min hand för att trösta efter att hon försäkrat mig om att ”jag har precis spritat händerna”. Samtiden va.

Men som tur är har inte allt varit deppigt. Vi har hunnit med några guldkorn sen sist trots allt.

Vår 16-åring fyllde exakt det, 16, och hon blev firad med pompa och ståt. Sushi, pavlova och en magnumflaska alkoholfri cider. Vilken fest! Så fint att få fira henne.

Gabi och jag tog en kaffe på mitt kvartersfik Geijersgatan 53. Jag är så tacksam för det fina vädret vi fått under november månad. Tänk vilket mög det varit om det hade regnat hela månaden.

Gick på höstpromenad med Pom och hälsade på ankorna i Pildammsparken. Han blev *lyrisk*. Han är ganska glad och nöjd vår Pom men han är sällan riktigt pepp. Fåglarna fick igång honom dock, om än bara för några minuter hehe.

När ångesten peakade som värst i helgen satte jag mig vid datorn och gjorde äntligen de där beställningarna jag tänkt göra i flera månader. Min eviga lösning på ångest: rörelse. Framåt! Ja, hur som. Jag klickade hem massor med tavlor till kök och vardagsrum, samt saker till Poms rum. En girlang, en taklampa, en sängkappa, tre bokhyllor, några ramar. Han kommer inte flytta in i sitt rum på ett tag ännu men det känns bra att iallafall ha det inrett innan jag börjar jobba igen.

Och igår kom tavlorna. Två sattes upp i köket och jag kände mig genast… Nykär? Kan man bli det av två tavlor? Jo men det kändes så. En tacksamhet över att vi får bo i vårt fina hus och att vi har möjlighet att sätta fina tavlor på väggarna. Tack bästa livet för det ❤️.

4

Hejhej hallå från någon som gör typ ingenting men ändå är ruskigt trött. När jag ser tillbaka på sommaren och den första tiden med Pom är det så tydligt att jag var i en total eufori, stormkär i min bebis, min man, vårt nya liv som en ännu större storfamilj. Det är jag förstås fortfarande men euforin har nu ersatts av en känsla av… slitage? Jag känner mig sliten. Pom är knappt fem månader och han är en frisk, pigg och glad bebis. Han sover bra så anledningen att jag är trött är nog framförallt att jag går och lägger mig på tok för sent. Sällan före midnatt. Katastrof, jag vet, men ett resultat av att det ofta tar 60-90 minuter av att natta Pom och att jag sen gärna vill få en möjlighet att hämta andan och landa innan jag går och lägger mig själv. Jag förstår nu vad småbarnsföräldrar menar när de säger att duscha är egentid. Det sägs alltså inte med sarkasm utan det är det. Och känslan av att vara trött har fått en ny innebörd, hehe.

Linn frågade mig på Instagram om jag inte kunde skriva lite om rutinerna i bebislivet och visst kan jag det. Dagarna är ganska lika och man får väl ändå påstå att vi har ganska fasta rutiner vid det här laget. Om Pom är vaken när min kille går upp vid sjutiden får Pom följa med upp och så sover jag vidare. Vid åtta blir jag väckt och så börjar vår dag. Pom är som absolut gladast på morgonen så då blir det mycket joller och skratt medan vi lyssnar på Ekot och fixar frukost, han sitter i babysittern medan jag donar. Fyra dagar i veckan tränar vi så då gäller det att vara ute ur huset senast 10.30. Jag försöker tajma det så att han ätit innan och därför sover medan vi promenerar till träningen och, om jag har riktigt tur, när jag tränar. Ibland går det, ibland inte, men jag försöker ta det hela med ro. På vägen hem träffar vi ibland en mammakompis på promenad, eller så går vi något ärende i stan, eller så snabbar vi oss hem (framförallt om det är ruskigt väder) och så kollar vi Netflix i soffan, läser en bok eller sjunger en sång. Ibland leker Pom i gymmet och jag snoozar sidan om. Om vi har de stora barnen brukar de alltid vilja hänga med Pom när de kommer hem från skolan och det är verkligen guld värt. Nuförtiden är det mest jag som lagar middag och middagen brukar stå på bordet runt sextiden, Pom är med sina syskon eller i sittern medan jag lagar mat. Vid två tillfällen har jag dock satt honom framför Babblarna hehe. Efter maten är det fri lek för mig då min kille tar Pom och fixar i köket. En gång i veckan kallbadar jag, annars tar jag ett bad där hemma eller så hänger vi hela familjen, oftast i musikrummet men ibland hinner vi också med att spela lite vändtia eller Uno. Mellan åtta och tio på kvällen lägger jag Pom och så ligger vi i vår säng och ammar i allt från 15 till 90 minuter. När jag sen går och lägger mig försöker jag lyfta över honom till hans bedside crib. Detta gick strålande tills han var typ fyra månader men på sistone har det börja krångla något, så nu samsover vi för det mesta.

Japp, det var det hele. Varken mer eller mindre. Ganska så mysigt och lågmält. Jag är så tacksam över att vi har haft så fint väder under hösten, det har gjort att vi kunnat vara ute mycket. Vi rör oss mycket på stan även om vi nu undviker att gå in i butiker, vi beställer till exempel kaffe och lunch genom dörren eller så ringer vi in beställningar. Det funkar bra. Ibland kan jag få lite dåligt samvete över att Pom har så få leksaker (han har typ fem leksaker hehe) eller att jag inte gör tillräckligt mycket bebisaktiviteter (typ går på babysim) men då påminner min kille mig om att Pom har tre syskon som underhåller honom dagarna i ändå och att han faktiskt är en väldigt nöjd och glad bebis. Och så är det. Tack universum för det ❤️.

22

Igår kom då ännu striktare restriktioner och det kan väl knappast bli tydligare: gå inte på gym, gå inte till bibliotek, ha inte middagar. Ställ in. Detta drabbar oss olika såklart, vi som bor med våra familjer som vi dessutom tycker om har det enklare än singelhushåll. Vi som dessutom bor i hus eller lägenhet med trädgård har ännu en fördel. Men med det sagt är det ändå piss för de flesta. Så vad gör man då? Här är några förslag på aktiviteter som inte blivit inställda:

1. Ta fram en gammal kokbok och laga alla recept i tur och ordning. Själv ser jag fram emot att äntligen laga samtliga recept ur Sofia Woods Chez Wood. Japp, jag var lite sen på den bollen, och tur är det visar det sig nu!

2. Bli en hejare på att baka bröd. Hade prick aldrig bakat bröd innan pandemin och nu gör jag det en gång i veckan, minst. Mina favoriter är denna och denna där man slipper jäsningen. Jag slänger dock alltid i några extra nävar frön och nötter.

Brödbak från helgen som gick

3. Lär dig om pengar och investeringsstrategier. Jag har sedan sex veckor tillbaka upptäckt den fenomenala podden Rika Tillsammans och har sedan dess äntligen strukturerat upp mitt sparande och placerat det i diverse fondrobotar. Den känslan! Fler vuxenpoäng än att föda barn. Jag rekommenderar avsnitten om fyrahinkarprincipen, fondrobotar, och kom igång med att spara. Det bästa av allt? Du behöver bara spendera typ tio timmar på detta, sen är du igång och behöver aldrig mer tänka på det (ja förutom när tidshorisonten för ditt sparande förändras). UN-DER-BART.

4. Starta ett projekt. Mitt eget projekt är att stärka min bäckenbotten efter förlossningen hehe, men när det är mer stabilt ser jag fram emot att börja träna inför ett triathlon. VA SARU? Ja, det är sant. Ett annat projekt skulle kunna vara att beta sig igenom Star Wars-filmerna. Har själv inte sett dessa och inte ens en pandemi kan få mig att gör det hehe. Men man kan ju ha watch parties på Zoom, också ett tips!

5. Klä upp dig och bjud på dejt hemma vid köksbordet. Åk till Frankrike, Mexiko eller annat land genom maten. Duka med finaste dukningen! Samma koncept funkar även på Zoom, fast då får var och en laga mat själva.

Dejt hemma vid köksbordet

6. Finkamma din stad efter Corona-anpassade aktiviteter och erbjudanden. I Malmö erbjuder till exempel Möllans Ost ostbricka som takeaway med tillhörande instruktioner som berättar om varje ost, Saluhallen erbjuder Fredagskassen med bland annat havskräftor som takeaway och min bloggkollega Karin som också är utbildad sommelier erbjuder vinprovning över Zoom.

7. Sätt upp en Kallisklubb. Vi får fortfarande ses utomhus, så länge vi håller behörigt avstånd. Nu mörknar det dessutom tidigt så det är inga problem att nakenbada från klockan 18.00. Bylsa på er ordentligt med kläder, vantar och mössor och packa med en termos med hett te. Cykla till närmsta brygga, hoppa i plurret och njut av te och sällskap efteråt. En extra bonus är att det finns massor med forskning som visar hur bra kallbad är för den mentala hälsan.

Min Kallisklubb, varje veckas höjdpunkt

8. På tal om klubbar och forskning, sätt upp en tacksamhetsgrupp med två, tre vänner. Starta en WhatsApp-grupp där ni varje kväll listar tre saker ni är tacksamma för från dagen som har gått. Det kan vara allt från en god lunch, att solen tittade fram en kortis, eller ett telefonsamtal med mormor. Enda regeln är att man inte får upprepa samma gratitude om och om igen. Återigen, det är bevisat att utövandet av tacksamhet stärker den mentala hälsan och jag är redo att hålla med. Testa i sex veckor och märk skillnaden.

9. Nyttja ”the Great Outdoors”. Ok att jag nu börjar låta extremt helylle alternativt högerkristen men Sverige är ett fantastiskt land för att vara utomhus. Jag har nog inte fattat vidden av detta riktigt själv förrän nu under min föräldraledighet då jag också köpte ordentliga kläder för att vistas utomhus i. Piss vad dyrt det var, tills jag kom på att jag inte har några problem att lägga massa pengar på en Ganni-klänning till samlingen av klänningar jag redan har. Hehe ja med det i åtanke köpte jag ordentliga kläder att ha utomhus och sedan dess har jag varit ute varje dag. Man kan: träna på utegym, promenera med kompisar, grilla korv i skogen, gå på springtur, och så vidare.

Jag och några vänner tränar i grupp utomhus varje onsdagsmorgon

10. Ta en promenad till torget med en podd i öronen. Köp blommor vilka du senare gör till en maffig bukett att titta på där hemma.

11. Läs en bra bok, till exempel Ett Litet Liv eller Testamente.

12. Skriv ner en lista över alla du vill ge eller skicka julklappar till i år och försök att i största möjliga mån göra dem själva. Kakor, bullar, sylt, you name it. Tar massor med tid (perfekt!) och är en uppskattad present.

13. Bjud in till tre- eller femkamp med din sambo där hemma eller din bästis över Zoom. Japp vi är alla trötta på Zoom nu men vad göra. Alternativt kan man köra trekamp ute i naturen, så länge man tänker på avstånd osv osv.

14. Ring en vän från forna tider. Jag har hört från flera vänner och bekanta från när jag bodde i London, Uganda och Wales. Gamla vänner som är i lockdown i Australien, USA, Storbritannien. Är ganska säker på att vi inte hade hörts om det inte var för pandemin. Fint ändå.

15. Börja julpynta precis när du vill. Japp, i år får man julpynta redan 17 november. KBK.

Slutligen, man får lov att känna att allt är piss. Det är en pandemi där ute. Ofattbart är det och givetvis är det helt okej att bara lägga sig ner och sträckkolla Netflix tills allt är över. Och mår man riktigt dåligt ska man såklart söka hjälp. Detta inlägget kanske inte hjälper någon alls, vad vet jag. Men många av sakerna här är en del av min egen strategi för att må bra och inte bara se denna tid, som dessutom är min föräldraledighet, som förlorad tid. Ja, det är inte vad vi hade tänkt oss. Men det finns ändå många fina saker att hitta på, tillsammans men på avstånd.

28

Ja herre, vilken tur det är att man älskar sitt hemma med tanke på hur mycket tid som spenderas där nuförtiden. Under veckorna är jag och Pom nästan alltid iväg dagtid, vi tränar med PT eller mammagrupp (utomhus) måndag till torsdag och på fredagar går vi i terapi inne i stan. Fullt upp med andra ord. På helgerna däremot är vi mest hemma. Det blir någon enstaka runda till affären eller en promenad på sin höjd. Roligare än så blir det inte i coronatider. Tur då att man älskar sitt hem som sagt. Och att man inte låter fantasin tryta. Några av våra aktiviteter på sistone, alla matrelaterade:


I torsdags dukade jag upp för dejt med mina killar. Ostbricka från Ost & Vänner, lite rödpang och så lite trekamp på det.


Min kille är bäst på allt som heter spel. Som tur är är han också en fantastisk vinnare, vilket också har gjort mig till en bra förlorare. Tror tyvärr inte jag var en särskilt bra förlorare innan jag träffade honom, men wow vad livet hade blivit jobbigt om jag hade blivit sur varje gång jag förlorade mot honom i ett spel hehe. Hur som! Vi spelade fiskspelet och vändtia. Förlorade absolut i båda. Vi avslutade med arga leken som slutade oavgjort eftersom jag började grina av tacksamhet när jag stirrat in i hans ögon i x antal sekunder. Ja tyvärr är man den klyschan, men fint var det. Allt som allt, en underbar dejt hemma vid köksbordet.


På fredag kväll var det dags igen! Jag lagade middag och serverade Pollys till snacks. Kändes vilt och vågat och det om något säger väl något om nivån på 2020…

Det blev en pomodorini al forno till middag och mmmm vad gott det var. Och så en halvflaska amarone såklart. Jag har helt gett upp att köpa helflaskor, nu trängs det istället en massa halvflaskor i barskåpet.


Söndag morgon och med det brödbak. Slogs av hur fantastiskt fint vårt kök är och hur mycket jag älskar det. Det är inte det stora och sociala köket som jag hade i lägenheten på Kirseberg och det kan jag sakna ibland, men köket är trots allt otroligt. Känner mig väldigt lyckligt lottad som får stå här och baka söndagarna i ända.


Med det sagt har vi hunnit diskutera kökets framtid lite vad gäller inredning. Jag vill gärna tapetsera, det vill inte min kille, så nu har vi förhandlat och kommit fram till en kompromiss om att det ska inhandlas lite konst till väggarna. Så återupptar vi förhandlingar om några år hehe. En liten tavla ska upp ovanför knopplisten och en stor tavla ska upp på väggen till vänster. Kommer bli hur bra som helst.


Och så avslutade vi denna helg i hemmets vrå med en middag som kändes så pass fransk att vi kompletterade med Spotifys spellista ”French Café Lounge”. Släckte ner, tände ett ljus, avnjöt en omelett och morotssoppa och fick känslan av att sitta på en bistro i Paris. Underbart var det.

Ett minst sagt lugnt och skönt veckoavslut i köket. Som sagt, tur man gillar hemma.

20

Jag vet inte vad som är mest deppigt just nu, att läsa ett deppigt eller peppigt inlägg? Vet ej faktiskt. I våras när jag trodde allt var som värst bloggade jag inte på några veckor för jag var så deppig och konfunderad, visste varken ut eller in. Nu känns det som att allt återigen har ställts in och allt är piss. Men varje kväll skriver mina brittiska vänner i vår gratitude group och till skillnad från Sverige är Storbritannien i nästintill total lockdown. Igen. Det sätter sannerligen saker i perspektiv. Jag är så tacksam för att vi till exempel fortfarande får lov att vistas utomhus med vänner. Och därför tacksam för att det nu inte ska regna på flera dagar. Och just nu är jag tacksam för den fantastiska dagen jag haft idag, fullspäckad med Corona-vänliga aktiviteter.


Vi började med träning i grannens trädgård. Vi är tre stycken på vår gata som har fått bebisar inom fem månader och det är ju himla trevligt. Framförallt kommer det bli kul med bebisarna när de blir större, och just nu är det härligt för mammorna att kunna träna tillsammans utomhus. Vi kör styrka och så avslutar vi med tabata, övningar jag fått av min fysioterapeut som också är bäckenbottenspecialist.

Efter träningen bytte jag om och så begav vi oss ut på promenad med Gabi. Plockade upp en kaffe på vägen och köpte blommor på torget. Underbart. Och återigen, inte något man kan eller bör ta för givet med tanke på att liknande aktiviteter är förbjudna i flera delar av Europa. Så ja, underbart var det! Tack snälla vädergudarna för uppehåll. Jag svängde till och med förbi Ost & Vänner på vägen hem och beställde en påse med ostar genom dörren. Imorgon nalkas det nämligen dejtkväll här hemma, det blir ostbricka och femkamp! Mmmm.


Jäktade hem, lagade en snabb tomatpasta till mig och kille innan jag kastade mig på cykeln mot havet. Onsdag kväll innebär Kallisklubben. Varje onsdagkväll sen i augusti har vi badat ihop. Nu är det tio grader i vattnet och det känns ännu kallare. Efter tre raska dopp brukar vi vanligtvis festa på te i termos, men idag fick vi äntligen korka upp champagnen som legat på kylning sen förra veckan i väntan på resultatet i USAs presidentval. Så ja, ikväll skålade vi i champagne och i vanlig ordning skrattade jag så jag grät både en och tre gånger. Kallisklubben va, det bästa på hela veckan.

Tre underbara aktiviteter. Alla utomhus, alla corona-approved. Ja, vad är det dem säger. Hålla i, hålla ut, stå ut. När vi tänker att allt är piss bör vi komma ihåg att det faktiskt kan bli ännu värre. Tyvärr. Deppigt avslut på ett peppigt inlägg. Ibland får det vara så. Ta hand om er där ute ❤️.

33

I våras när man trodde att C härjade som värst (hehe, little did we know) blev jag till slut så trött på att jobba från köksbordet eller sängen att jag tog tag i saken och köpte en större bänkskiva till vårt Elfa-system i matsalen. Vips, så hade jag ett litet kontor.

Underbart var det. Ja förutom att på den lilla pinnstolen satt jag. Och där har jag suttit sedan dess, varje gång jag suttit vid datorn. Inte konstigt man fått ont i ryggen. Och rumpan. Så för några veckor sedan frågade jag om råd i den eminenta 925-gruppen på Facebook.

Tipsen lät inte vänta på sig. Det var tydligt att detta är ett ämne som berör, och det fattar man ju eftersom många av oss nu jobbar hemifrån. Så efter 50 tips på olika stolar i varierande stilar och budgetklasser landade jag till slut i en stol från Brandstationen i Stockholm.

Lite läskigt att beställa en stol online som man aldrig suttit i, men det var den finaste jag sett och det kunde ju knappast bli värre än min lilla pinnstol. I veckan kom den och den är magisk.

Inte den billigaste stolen och heller inte den dyraste. Tidlös design som jag inte kommer tröttna på. Skön att sitta på och dessutom har den hjul. Med andra ord, den är en vinnare och jag har numera ett någorlunda komplett kontor. Hurra!

25

Ja, äntligen kan jag prata om detta roliga. 2020 har ju onekligen varit ett pissår på många sätt, men för mig personligen har det varit ett otroligt år på typ alla sätt och vis. Ja, minus C då såklart. I våras såldes det förra bolaget jag jobbade på till Facebook. Efter det lovade jag mig själv en paus. Man har ju jobbat på som en galning i hur många år som helst, med många sena nätter på kontoret, jobbresor kors och tvärs över olika kontinenter, allt med ett högt tempo som sällan saktat ner. Nu skulle det vara på sin plats med en paus.

Men. Ja, men. Det är ju så kul med jobb. Så när möjligheten att hoppa på rollen som global PR-chef på Joint Academy kom kändes det här med paus helt plötsligt lite mindre intressant. Joint Academy har tagit fram en kliniskt bevisad behandling för knä- och höftartros, en av samtidens snabbaste växande folksjukdomar. Tidigare har artros främst varit förknippad med äldre personer, men i takt med att vi väger mer och rör på oss mindre blir artros mer och mer utbrett även bland 45-plussarna. Det är med andra ord ett gigantiskt och växande problem som dessutom ofta försämrar livskvaliteten radikalt bland de drabbade. Joint Academy har som sagt tagit fram en kliniskt bevisad behandling och kopplar ihop patienter med fysioterapeuter genom sin plattform för att minska besvären hos patienterna. Bolaget har redan vunnit imponerande marknadsandelar i Sverige, de har tagit in över en kvarts miljard i riskkapital och nu satsar man i Europa och USA.

Som sagt, en paus kändes helt plötsligt lite mindre intressant. Vi skrev kontrakt för några veckor sedan och igår gick Breakit ut med nyheten. 1 februari tillträder jag min nya tjänst och jag är så pepp. Och glad. Och riktigt, riktigt tacksam över att få känna en så stor glädje när jag tänker på jobb. År ut och år in. Vilken ofantlig ynnest det är.

Med andra ord har nedräkningen till 1 februari officiellt börjat—hurra!

35

De nya restriktionerna kom förra onsdagen och sen dess har mer eller mindre allt ställts in. Om jag tidigare spenderade mycket tid i trädgården har det nu blivit ännu mer. Klädd i mina nya funktionskläder såklart, vad annars. Vågar nog påstå att de redan känns värt pengarna. Bästa känslan när man köpt något dyrt men inte vet om det kommer kännas värt.


I fredags var jag i stan för att ta lite nya pressbilder och på vägen hem köpte jag två kransar på torget till våra två ytterdörrar. Och väl hemma kom jag på att vi har tre ytterdörrar. Detta känns så symboliskt på något sätt, jag försöker mentalt komma ifatt hur ofattbart vuxen jag blev, som över en natt. Det var bara fem år sen jag spenderade majoriteten av tiden utanför jobb på Londons diverse restauranger och barer, med en cocktail i ena handen och Tinder i mobilen i andra, typ. Att nu bo i villa med fyra(!) barn och kontinuerligt slänga fram halvfabrikat till middag för att man *inte hinner med*, nej men det är så sjukt. Absolut, fem år är ganska lång tid, men inte så lång tid.

På tal om halvfabrikat hade jag som mål att sänka både krav och ambitionsnivå när jag blev mamma. Å ena sidan har det väl gått sådär (har ju tex spenderat stora delar av min mammaledighet med att jobba), men å andra sidan är hemmet nu ofta vad jag för ett år sedan hade kallat för totalt bombnedslag, och det är inte sällan jag föreslår fiskpinnar till middag. Och på något sätt känns det som en seger? Ja men allt behöver inte vara så perfekt och prydligt hela tiden. Huset är ett hem, och i det bor jag och mina fem bästa personer. Det får väl vara lite stökigt, så länge alla mår bra.

Och idag var vi på BVC för Poms fyra-månaderskontroll. Fyra månader. Vad är det i ett liv? Inget och tydligen allt. Det är ofattbart för mig att om fem år är Pom bara fem år. Herregud. Han ska vara svinliten svinlänge. Och jag är redan så trött. Haha. Trots att han fortsatt sover helt okej, trots att han inte är grinigare än vad som kan väntas. Jag är helt slut. Och varje gång jag tycker att något är svårt blir jag lite chockad. Som om jag tänkte att jag inte skulle tycka något var svårt. Eller att ”jaja det blir bra”. Och det blir det såklart, det vet man ju. Men småbarnschocken. Nu är den här. Med mf råge.

26

Varje dag har varit fullbokad med aktiviteter i flera veckor nu. Månader. Alltid med avstånd, handsprit, frenetiskt tvättade händer. Men som vi har varit ute på galej. Igår blev det tvärstopp. Bruncher, skogspromenader och detta halvårets första pedikyr avbokades. Trots att allt skulle genomföras med avstånd, handsprit och frenetiskt tvättade händer. Blev så himla trött igår när de nya restriktionerna kom men japp, det är bara att rätta sig i ledet. Och så blev jag så glad att några av mina favoritaktiviteter ändå sker utomhus. Mammaträningen varje onsdag morgon och Kallisklubben varje onsdag kväll. Med avstånd, handsprit och frenetiskt tvättade händer. Än säger Tegnell ok till båda. Tack för det.

18
Gud alltså, tiden. Den är så flyktig. 26 oktober idag, Pom är nästan fyra månader och jag ser hur föräldraledigheten rusar förbi framför mig. Hela världen har hänt sen jag sist var här och skrev, och samtidigt… ingenting. Men bland annat: det visade sig att kläderna jag beställt hem för att vistas ute fick ett rungande IG av de som faktiskt kan något om funktionskläder. Hehe. Allt skickades tillbaka och istället tog svärmor och jag en tur till Naturkompaniet. Inhandlade de dyraste byxorna och tröjan jag någonsin köpt. Har dock absolut använt båda delarna varje dag sedan dess och har nu insett att jag inte haft några kläder att ha på mig i trädgården. Har med andra ord varit i trädgården nästan varenda dag sen mina nya funkiskläder inköptes. Bara det.
Har också varit en sväng på Hilma af Klint på Moderna Museet. Blev lite golvad av de stora verken, hade absolut inte fattat hur mastiga de skulle vara. Och moderna, framförallt för att vara gjorda på tidigt 1900-tal. Rekommenderar varmt.
Förra veckan var jag också på affärslunch och signade ett otroligt spännande avtal. Kommer kunna berätta mer om det framöver men wow vad kul det känns.
Och i samband med att jag modererade Nordic Female Investor Meetup för snart två veckor sedan fick jag en enorm spark i baken att styra upp mitt sparande. Sedan dess har all fri tid gått åt att lyssna på Rika Tillsammans, prata fonder och index med min kille och klura över hur jag ska strukturera mellanriskhinken och passiva hinken. Ja jag fattade inte heller vad det betydde för bara en vecka sedan, men du kan läsa mer här.
Ja men ni hör ju, det var minst sagt full rulle förra veckan. Var dessutom på event med Heja Livet, som Lina skrev så fint om. Lunchade med Gabi, fikade med Vanja, firade en framgång, allting med Pom på höften. Och det låter ju inte särskilt jobbigt men när helgen kom var jag helt urlakad. Slut som artist, tömd på energi. Bokade ett vattenhål i form av en natt på Karlaby Kro att se fram emot. Och någon gång i allt detta insåg jag att nu är småbarnslivet här. Absolut att jag fortfarande är föräldraledig, men saker som jag tidigare tog för givet hinns nu absolut inte med. Banala saker kanske, men ändå. De har inte känts banala. Till exempel, för första gången på tio år är det mer än två månader sen jag fixade fötterna. Samma sak vad gäller färg av bryn. Och målade naglar. Haha. Ja uppenbarligen är det de yttre faktorerna som ryker när tiden och energin inte räcker till. Och det är väl kanske tur det.
18