Det finns en dag om året som är så speciell. Och innerlig. En dag som är surdegens. För mig är varje dag surdegens. Men den andra lördagen i april finns det en dag i kalendern för bara surdegen. Hur man väljer att uppmärksamma den väljer man ju självklart själv. Men jag kan tycka att bakning och förtäring av surdeg känd högst rimligt. Här kommer lite recept på bröd och bullar jag tycker du ska baka, dagen till ära. Eller iofs, varje dag tycker jag ju man ska baka. Hoppas du hittar något gott bland allt.

Först ut har vi ett grundrecept på bröd. Tryggt, och enkelt. Välbeprövat och bakat minst tusen gånger i mitt 25-åriga liv. Innan vi börjar vill jag säga att jag ALLTID bakar minst två bröd. Oftast fyra.På något sätt känns det enklare. Och roligare. Och så anpassar jag bakningen till olika tider jag måste ta hänsyn till, som mina arbetstider om jag vill kunna baka på fredagskvällen. Lediga dagar, så som lördagar och alla dagar en hel sommar, så är schemat lite annorlunda och spelrummet mer fritt. MEN, nu ska jag försöka berätta och förklara utifrån hur en bakfredag ser ut för mig.

Redan torsdagkväll väcker jag min surdeg. Detta för att ha en aktiv och bubblig (=bakredo) surdeg på fredagsmorgonen. På fredag morgon gör jag nämligen alltid en bulldeg som kräver en aktiv surdeg. Jag använder inte allt till bulldegen, så det finns kvar till att göra en fördeg (en större mängd matad surdeg som räcker till många degar eller större volymer), eller till att bara mata en liten skvätt med en liten mängd mjöl och vatten som kan ges några timmar innan den åker ner i en deg. Fördeg eller inte. Till denna bröddeg behöver du en aktiv surdeg. (en surdeg som bubblar och som blivit matad med mjöl och vatten och stått framme några timmar). Jag bakar på eftermiddagen/ kvällen, på så sätt kan jag baka av brödet morgonen efter och få nybakad bröd på helgen.

Fredag eftermiddag: 350 gram vatten, 75-100 g surdeg (mängden beror lite på hur aktiv surdegen hunnit bli, hur varmt det är inne, och hur lång tid i kyl brödet sen ska få i kyl), 425-450 gram vetemjöl special (mängden här varierar beroende på märke tex då olika mjöler suger olika mycket vatten). Blanda vatten, surdeg och mjöl. Låt vila 1 h. Tilsätt 10 g salt. Låt vila 2 h (vid kallare temperatur kan denna vila bli längre). Gör det första av fyra vik. Jag lyfter degen lätt med hjälp av blöta fingrar, och låter degen vikas över sig själv. Så kallat ”coil fold”, om du vill söka på youtube. Jag gör ca 2 coil folds innan jag roterar bunken, hela degen ska liksom vikas. och bli rund och fin. Denna process upprepar jag fyra gånger, med 30 minuters vila mellan. När alla fria vik är gjorda, stjälper jag ut degen på köksbänken. Rundriv. Låt vila en stund. Forma sedan likt en batard, återigen är youtube din vän här. Låg i en jäskorg med mjölad handduk. Slå in i handduken. Och låt jäsa i kyl över natten. Morgonen efter sätter jag på ugnen i god tid innan. 250 grader i ca 1 h. Jag har en baksten i ugnen. En plåt längst ner. När ugnen är väldigt varm (efter ca 1 h), skjutsar jag in brödet jag snittat, och kastar in ett glas vatten på den varma plåten som skapar ånga. Brödet får 20 minuter på 250 grader. Sedan öppnar jag ugnen, vädrar, och sänker till 200 grader. Brödet får ytterligare 25 minuter. Sedan tar jag ut brödet och låter det svalna på galler i 1 h innan jag skär igenom. Riktigt med smör är alltid rimligt.

Mormors Dinkeltoast. Ett bröd som ligger mig så varmt om hjärtat. Alla tider som är angivna ovan gäller även detta bröd. Det som skiljer är den specifika mängden, och sorterna mjöl. 200 g ljust dinkel, 50 g fullkornsdinkel och 200 g vetemjöl special. Jag formar brödet efter rundrivning och lägger i en smörad och mjölad bakform med skarven NEDÅT. Morgonen efter innan gräddning penslar jag med vatten. Toppar med sesamfrön och bakar av. Äts med en rejäl mängd bregott havssalt. Och mormors jordgubbssylt. Ingen macka i världen får mig att gråta så.

Tre olika frallor. Okej. Varje ”sort” på fralla är ett bröd. Alltså, tomatfrallorna är ett bröd. Citron & vallmofrallorna är ett bröd. Oliv, timjan och citron- frallorna är ett bröd. Här reglerar jag mängden mjöl eftersom andra roliga grejer ska till. Ca 425 g mjöl. Ibland mindre. Jag tillsätter saltet. Men istället för att ge degen 2 h, ger jag den 1 h. Sen tillsätter jag smaksättningen. Då stjälper jag ut degen på köksbänken. Och drar ut degen. En så kallad lamineringsprocess. Till en ganska stor kvadrat eller rektangel. Degen ska liksom stärkas ut, och bli väldigt tunn (kanterna blir dock lite tjockare. Tänk som hur man gör när man bakar en pizza, bara de att denna ska dras ut och bi väldigt stor och tunn. Nu störsslar jag på fyllningen.

Till tomatfrallorna: jag använder Zeta’s ugnsbaka detomater jag hackat i mindre bitar och lite färsk timjan.

Till oliv, timjan och citron: en burk kalamata oliver (urkärnade pga enkelt), mest från 2 citroner och färsk timjan efter smak (med snåla absolut inte)

Till citron & vallmo: zest från 2 citroner och 30 gram vallmorön.

Bröden formas likt det vanliga brödet. Men morgonen efter delar jag brödet på längden och får två baguetter. Dem 2 baguetterna delar jag sedan på 4, och får då 8 frallor. Jag lägger över dem på ett bakplåtspapper för enkelhetensskull, bakar av på 225 grader i 22-25 minuter. Varje liten fralla blir det vackraste jag sett. Jag värmer ugnen på samma sätt, och har även en plåt längst ner.

Men bullar då. Jo men, såklart ska det delas recept. Recept på vetedegen hittar du HÄR. Min rekommendation är att börja med att baka det receptet. Med en apelsinig- kardemumma fyllning. När du känner dig trygg, skippar du kardemumman i degen och tillsätter mer vanilj istället och gör en god vaniljvetedeg. Fyllningen jag gör till blir då: 300 g smör. 175 g rårörsocker. Mest från 3 citroner, juice från 1/2. 30 g vallmofrön. Vaniljpulver och salt. Istället för att snurra bullarna runt fingrarna flätar jag. Låter dem jäsa i en muffinsplåt, variant större. Bakar av på 225 grader, ca 13 minuter. Låter dem svalna ordentlige innan jag penslar med brynt smör och doppar i socker. En bulle som nådde nya nivåer. Herregud.

Och avslutningsvis: en focaccia. Lika vacker som en eftermiddag i kvällssolen. Som min kropp värker efter prick den stunden.

Mer om surdeg: HÄR, ställdes en fråga och jag gav ett svar.

Det finns en dag. För mig är den dagen varje dag. Inte en endaste sekund går av mitt liv som surdegen, bakningen och allt omkring inte finns med mig. Att få älska något så djupt och innerligt är min tryggaste känsla. Mitt viktigaste verktyg. Min största stolthet. Det är en sådan ynnest att kunna baka. Och ge.

12

Igår var det fredag. Min klocka ringde runt 06 och jag satte på ugnen. Bröd och bullar skulle ju bakas. I denna lilla hörna lyser morgonsolen rakt på. Så himla himla himla vackert. ÄLSKAR morgonsol. Älskar så mycket.

Så himla stökigt känns det, fastän jag har full koll på varenda pinal. Jag snurrade bullar. Bakade av bröd. Lät bullar jäsa. Vände bordet åt det andra hållet. Försökte plocka bort diverse saker från bordet.

Sen skruvade jag ihop ett ivar-skåp. Älskar Ivar. Står i valet och kvalet om jag ska måla skåpet eller inte. Just nu pryder en bukett tulpaner skåpets ovansida och ett fotografi från Portugal jag tog när min bästa kompis och jag var där sommaren 2019. Som varenda del av min kropp längtar så innerligt efter. I skåpet har jag fyllt upp med ljus och vaser. Diverse saker som klassades som krims-krams i flyttkartongerna.

Och sen förstod jag att tulpaner, i min mening, är väldigt underskattade. Vackert blev det ju.

En liten hörna i lägenheten har blivit fin och mysig. Resten? Ungefär såhär? Ouppackade balkongmöbler (nu mer uppackade), ungefär 13 kg sättpotatis (jag i ett nötskal), uttag, verktyg, diverse osv.

Det hänger skrynkliga gardiner i fönstret. Och massa fröer ligger där och väntar på att få komma ner i jorden. Idag, eller imorgon. Längtar.

Och balkongen. Här står mitt fabrikörskåp som jag inte har någon aning om vart det ska stå. Lådor som ska till vinden men det finns inte en chans på jorden att jag går dit själv, tyvärr. Här ska jag inreda och göra mysigt mot slutet av april tänkte jag. Balkongen är inte jätte mycket i fokus just nu, heh.

Mot slutet av morgonen stod här nybakade bullar istället för ogräddade. En sån lyx. Sen började jag fara runt på dagens ärenden. Massor av kartonger och så slängdes. Förvaring inhandlades. En ny bulldegs sattes. Ett liv jag älskar.

13

Jag hittar inte i mitt kök. Jag plockar undan och plockar fram, flyttar runt och försöker organisera. Nu står all mat och alla glasburkar och sånt på köksbordet, golvet och på den lilla köksbänken. Och allt är så rörigt, och även om bordet är fullt med mat känns det tomt ändå. Eller mat. Typ en början till en snackshylla, lite tonic, mjöl, diverse andra torrvaror. Men men. Jag älskar det ändå. Här är mitt hem nu.

Jag har två olika planer. Eller ja, visioner om hur jag vill att lägenheten ska bli. Det är en lägenhet från 60-talet och orginalskåpen finns kvar = otroligt djupa skåp och perfekt för en som älskar att ha allt hemma. I det ena stora skåpet finns redan hyllplan. I det andra högskåpet är det tänkt att vara städskåp men min plan är att sätta upp en garderob i hallen, och det lilla skåp som då finns i hallen kommer bli ett städskåp istället, med dammsugare, tvättställning osv. Så bygger jag antingen 1, hyllplan i det befintliga städskåpet. Eller 2, staplar ikeas billigaste vinställ på varandra och har vin. Och annat också..

En del av detta ska ju då in i skåpet man skymtar till höger.

ÄLSKAR, är BESATT AV, plastboxarna. Dessa är från Lagerhaus, och det är dem finaste jag vet. Clas Ohlsson har också, Hay osv. Jag har kryddor, konserver, ljus, lakan osv osv osv i mina. Perfekt förvaring och fina.

Älskar. Älskar. Älskar. Mitt kök. Luckorna är så vackra. Knopparna likaså. Så svårt att ge rättvisa på bild. Men. Jaja. Stäket finns fortfarande. Men mysigt ändå.

Och så har jag valt en färg till vardagsrummet. Samma som till köket. Än så länge gör den sig väldigt annorlunda här inne. Den översta och den understa på bilden är samma färg, och den jag valde. Har målat två gånger nu, och ska måla en tredje innan jag är klar. Den upplevs inte lika gul som den överta klutten, heller inte lika vit som den understa. Utan väldigt varm. Väldigt perfekt skulle jag säga, efter den känsla jag vill skapa här inne. I hallen ska jag hitta någon färg. Lutar åt något rosa, rostrött, kanel, någon vacker Jotun- kulör. Sen är jag klar med all målning, hoppas jag.

Ja. Vilket jobb det är att flytta. Även till en liten lägenhet. Men här ska jag bo. Här vill jag skapa mitt hem. Här vill jag att alla delar av mig ska reflekteras. Stöket ska finnas. Spår av en bagare. Och ja. Fortsättning om lägenheten följer.

20

Äntligen. Äntligen bor jag här nu. I min nya lägenhet. I världens bästa, finaste, trevligaste, underbaraste och varmaste lägenhet. Som är min. Mitt nya hem. December, januari, februari och halva mars gick, sen fick jag nycklarna i min hand. Och idag har jag bakat det första surdegsbrödet i min lägenhet. Vilken känsla. Det var så pirrigt att baka igår. Det kändes som att jag gjorde något för första gången. Och nästan som att jag glömt. Men ändå sitter det så djupt i mig. Varje steg. Men nu gör jag allt i en ny lägenhet, och då känns allt annorlunda. Och det är knappt så jag hittar i mitt egna kök. Men.

I fredags gjorde jag som jag inte fick. Eller som pappa sa va onödigt. Jag tog fram några ljusstakar i desperat försök om att göra lite mysigt, trots byggstöket. Vardagsrummet ska målas därför är allt lite sådär fortfarande. Men nu är i alla fall köket målat och klart. Jag bryggde sex koppar kaffe och drack under tiden jag bakade både bröd och bullar.

Sen bakade jag mina nya favoritbullar. Citron&vallmo bullar i en otroligt vacker flätad form. Ska penslas med brynt smör och doppas i socker. Om jag känner sommaren i kroppen. Varje sekund av denna årstid.

Ett recept på dessa kommer. Kanske till och med i appen Omami. För den har ni väl INTE MISSAT! Jag måste bara fota några bra steg för steg bilder!

Sen skar jag upp brödet och åt en jätte sen frukost. Men inget är som det brukar nu. Och det är mysigt, spännande och skönt. Eller jo. Allt är precis som det brukar. Jag har bakat. Det godaste brödet jag vet. Dem godaste bullarna. Jag har alla saker omkring. Brödet är mitt vanliga. Herregud, jag fann dig och livet blev komplett. Jag är så full med känslor just nu att jag inte vet något. Allt är upp och ner. Pirrigt. Och tråkigt på samma gång. Men. Så är det ibland eller ofta. En söndag i lägenheten. En söndag som söndagar ska vara.

16

Tisdag, 23/3-21. Igår, måndag, var jag inte i lägenheten. Utan efter jobbet gick jag direkt hem, fixade med en skoluppgift, handlade lite snabbt och gick hem igen för att packa ihop saker jag inte använder. Lämna över en mängd chili och tomatplantor till mamma (plantorna får bo hos dem i någon vecka tills flytten är klar). För i vanlig ordning planterar jag enligt mig, en helt rimlig mängd, men enligt mamma en ”Rebecca, du är knäpp”- mängd. Sen blev klockan närmare halv elva och jag hade än inte ätit middag. Sen gick denna dag, äntligen och jag kunde åka till lägenheten. Och vad har hänt då. JO. Och ni skymtar en liten provmålning av färgen på väggen. (Jag har provmålat överallt).

Jag har gjort ett försök till att välja en väggfärg. I lördags fick jag ett sammanbrott, föll ihop och grät på golvet för färgen var så ful. Soft Touch från Jotun vart GUL, eller ja, helt obehaglig på väggen så det gick inte. När vi köpte färg köpte vi hyllplan till sovdelen också där pappa hjälper mig att platsbyggd en hylla ovanför sängen. Tanken är att sovdelen ska målas i samma färg som vardagsrummet (det är en vägg i det stora rummet ”vardagsrummet”, som delar av för en sovdel). Färgen upplevs mörkare där inne då det uppenbarligen blir mindre ljust. Köpte två nya provburkar i lördags. ABSOLUT INTE nöjd, trodde jag. Så på söndagen köpte jag två nya. Nehe. Men sen övertalade, och kanske så ändrade jag mig, om en av dem vi målat på lördagen. Hon i affären döpte den till ljusare macchiato, Jotuns Macchiato utgick vi ifrån då. Längst ner till vänster är färgen jag hoppas blir bra tillslut.

Hyllor som målas. Och ni skymtar en del av golvet. Ett ljus, otroligt trägolv. Herregud. Jag kan aldrig önska mig något annat.

Här är sovdelen. På reglarna ligger sängen, och så finns det en utdragbar låda under. Förvaring, som man älskar den. Och lite gillar jag tanken att den är optimerad i en lägenhet på 40 kvadrat och att man måste vara kreativ = jag måste ha fina korgar och lådor till allt.

I garderoben har jag ställt prick ALLT, så länge. Pappa har tagit hit såg, en stor byggdammsugare, grejer och lampor och allt av olika slag. Bäst är han. Och vad han kan. Underläggen är från Svenskt Tenn, plastkorgarna under är från Lagerhaus och likaså är korgarna med värmeljus.

Och juste, på balkongen står en massa, massa, massa saker. Och man skulle ju då kunna tro att denna flytt är sponsrad av Crown Relocations, men icke sa nicke. Det är min mamma som jobbar där, så kartonger och makulatur och flyttbil såklart fanns nära till hands. Och mitt trasiga Lisabo- bord, eller ja, måste hitta något att fästa benet med igen bara. Sen, när vardagsrum, sovdel och kök är klart ska jag göra fint på balkongen. Min föreställning är att det kommer vara som att kliva in i ett drömmigt växthus.

Och så var det färgprover till köket. Skandinaviskt Lys, tror jag, från Jotun är även den en av em värsta färger jag sett. Den ljusgula. Målade sedan med Bomull, från Jotun. Och man skymtar lite svagt Kalk. Sen vart en av färgerna jag använde till vardagsrummet istället den som jag efter tjat från pappa provmålade och älskade. Dem översta, äggsal/ cremefärgade. Kommer bli så fint med mina ljusgröna köksskåp. Och massa tavlor på väggen.

Och det är väl där saker är just nu. jag pendlar mellan två olika hem. Tycker allt är jätte jobbigt. Jag vantrivs i min gamla lägenhet, för allt som är jag är i min nya. Och jag har inte bakat på två veckor, för ja. Men tänk att allt som ibland behövs är det som jag absolut inte besitter, och det är ju tålamod. Men skam den som ger sig. Nej. Herregud. Livet är för kort för att jag ska vänta på saker. Till 100%. En dag hittar jag hem igen. Bara inte nu. Men snart så.

21

Och så kommer man in. I en hall som med tiden ska målas i en vacker kulör. Något grönt eller rosa. Kanske. Igårkväll monterade jag ett väldigt enkelt, men fint köksbord och jag kunde ställa av allt där på. Här ska jag måla någon vit, lite mjuk, creme färgat. Idag är det ljusgrått och jag är inte vit, grå eller svart.

Köket som blev mitt. Herregud.

Och alla skåp är fyllda. Med det vackraste jag äger. Koppar i olika färger och former. Glas i mängder. Tallriksskåpet och skåpet med vin och drinkglas får jag återkomma med.

Vidare in i vardagsrumsstöket. Här ska det målas om, och känns det rätt blir det Soft Touch från Jotun. Garinder. Soffa. Matta. Soffbord. Och jag äger inte ens en tv och har aldrig gjort, och jag undrar om jag är intresserad av att ha en ens.
Köpstopp gällande vaser och ljusstakar/ lyktor har även börjat.

Än så länge är det såhär långt jag har kommit. Sovdelen ska gå från mörkgrå till Soft Touch. Det ska upp hyllor i sovdelen också. Sen börjar väl det roliga med textilier. Och låt oss inte glömma, STORHANDLINGEN. Herregud. VAD jag längtar till den dagen.

24

Så vad har hänt sen sist. JO! Förra helgen var min sista bakhelg i lägenheten innan flytt. För mig är det en märklig känsla att tänka på för allt jag har levt i den lägenheten är bakning, det var där allt började. Så jag bestämde mig för att ha en sista bakhelg. Jag var ledig så kunde baka både lördag och söndag. Bröd, bullar och focaccia stod på schemat. Och lite mjölrens. Jag bakade vanliga bröd, och mina traditionella bulla med kardemumma och apelsin och varje gång, varje gång jag äter dem golvas jag? Då har jag aldrig smakat något godare. Ni hittar receptet HÄR!

Och när allt var klart packade jag ihop en kasse med två bröd och massa bullar och hängde på en väns dörr. Några dagar efter berättade hon för mig att hon ätit sju av dem bullarna. På en gång. För dem är SÅ GODA REBECCA! DEM ÄR SÅ GODA! Det värmer mitt väldigt osäkra hjärta <3 En bulle och ett bröd åkte till en annan kompis som gjorde mig sällskap när jag uträttade massor med ärenden.

Sen på lördagen satte jag igång med nya bröd. Och bullar. Den morgonen hade jag satt en bagelsdeg, jag följer ett recept från bagare.wilson, och ändrade denna gång till 60% hydrering. Hittills bäst, men lite överjästa då ju högre hydrering – ju snabbare går jäsningen. Och sen glömde jag mjöla underlaget så dem fastnade tills dagen efter, men vart fina ändå. Åh. Bagels. Det är så mysigt att baka.

Jo. Och sen bakade jag ju en till sats bullar. Jag hade en helt otrolig plan, som behöver fin justeras lite. Dels gjorde jag min favoritsnurra, men den flöt ut TYVÄRR, så jag måste jobba på den, för annars. WOW. Sen gjorde jag en flätad variant. Och fyllningen i dessa. Jo, citron och vallmo. Snurran toppade jag med mandeltosca. Och flätan skulle jag penslat med brynt smör och doppat i socker men rensade istället med knäcken från toscan och låt mig säga att…. Bullarna var tänkta till lite vårkänslor, och visst vart det så.

Här varvades också vanliga bröd. Inga extra roliga frallor eller så, tyvärr. Men detta var liksom en bakhelg. Den sista i lägenheten. Sen packade jag ner allt. Vad märkligt.

På lördagkväll blev jag sjuk. Söndag sjukare. Halsont och snorig som bara den. Jag blev hemma hela veckan från jobbet. Två dagar symtomfri är kravet. Testade negativ för covid i måndags, vilket känns så konstigt för mig ibland. Vi hade nämligen föräldrar på jobbet förra veckan som testade positivt och det var då min första tanke när jag blev sjuk. Men men. Jag har druckit råsaft hela veckan <3 En tröst när man är ”sjuk”, usch, gillar inte att prata om mig själv som sjuk. Åkomma, brukar jag säga.

Allt från en bakhelg. Och mer kommer. Så fort jag har flyttat. DÅ.

16

När mat blir ett minne, något som jag senare refererar till, som någon i min omgivning pratar om långt efter och önskar att jag lagar eller bakar igen, så finns inget annat. Allt är liksom oviktigt då. Att baka med surdeg är ju att ge så himla mycket av sig själv. Tid och tålamod. För att skapa något man slukar på en sekund. Men som förblir oförglömligt. Och så vart det med denna focaccia.

Focaccia för mig är ett bröd bakat i en långpanna, eller en ugnsform. Ganska hög temperatur. Lagom länge. Toppat med olivolja och salt. Eller en ”saltbrine”. Kanske lite örter? Botten ska bli sådär krispig av olivolja, och lite krispig ovanpå. Eller använd som grund till någon typ av ”pizza”?Men alldeles mjuk och luftig inuti. Tid är då min bästa vän. Focaccia är ett VÄLDIGT enkelt bröd, som genom att få lite tid på sig, utvecklas till något helt otroligt. Surdeg, mjöl, vatten, salt och olivolja är vad jag använder. Ibland en uns med socker. Ibland börjar jag baka direkt på morgonen, men sällan hinner jag det, bortsett från sommaren som var och jag hade sex veckors semester och bakade om och om och om igen varje dag. Annars passar det perfekt att kalljäsa, och baka en kväll för att sedan låta jäsa i kylskåpet över natten. Och sen är det bara att ta fram några timmar innan man bakar av den. Och såhär gjorde jag då, när jag lät den kalljäsa.

Det var fredag. Och bakdag!!! Som jag älskar den dagen. Jag hade gjort en fördeg med tanke om att jag skulle baka fem bröd. Men i och med flytt och att jag börjat (om än har väldigt mycket kvar) att minimera innehållet i mina köksskåp och lådor så hade jag ingen bunke jag gillar för just frukostbröd, över. Och jag ville inte slänga den fina fördegen, eller den sista delen av den. Receptet är i stort sett lika som alla bröd jag bakar. Men. På ett ungefär då (eftersom det är så jag alltid jobbar i runda slängar, säger man så?)

350 gram vatten, inte iskallt, och inte varmt. En skvätt olivolja, 100 g aktiv surdeg. Blanda så surdegen löses upp. Tillsätt 425 gram mjöl. Här brukar jag blanda. En favorit är något tipo 00- mjöl (väldigt fint malet och rinner lätt igenom fingrarna, Dallari eller Mulino Marino gillar jag), blandar med stenmalt vetemjöl special också. Eller kanske dinkel. Detta låter jag stå 1 h. Tillsätter sedan 10 g salt, lite vatten och olivolja för att blanda in saltet. Låter degen vila 1 h. Gör 3 vik var 30:e minut efter den timmen. När jag vikt degen sista gången, lägger jag över degen i en form som jag penslat med olivolja, ganska rikligt. Formen är 30×20, ungefär. Sen låter jag den vila någon timme, innan jag försiktigt drar/ trycker ut degen mot kanterna så den börjar fylla hela formen. Jag upprepar samma process 30 minuter senare. Ibland också 30 minuter efter det, alltså totalt 3 gånger. Sen låter jag den jäsa upp 1-2 h innan jag slår in den i plastfolie och låter den stå i kylen över natten. jag tar fram den 2-3 h innan jag ska baka av då jag vill att den kommer ner i rumstemperatur och jäser upp lite till. Ugnen sätter jag på i god tid innan. 230 grader. Ringlar en generös mängd olivolja på, och trycker lätt med fingrarna genom hela focaccia. Sen salt på.

(Vill man då göra som dem gör i Ligurien, och göra smörgåsar av brödet sen är inte dem stora bubblorna uppskattade. Så då petar man bara hål på bubblorna.) Men vem vill, egentligen. Mmm.

Det finns liksom inte en sekund av tiden spenderad på landet som jag inte älskar. Och sommaren som var, slog alla rekord. Jag bakade focaccia så många gånger. I vedugnen, och i vanlig ugn. Otroliga minnen.När det är sommar. Och jag är på landet. Och det är ljust dygnets alla timmar och jag inte vill missa en sekund av ljuset, känslorna, värmen, allt allt allt allt som sommaren är för mig, så bakar jag focaccia som blir klar samma kväll redan, och som äts då. Jag tar fram och matar min surdeg kvällen innan jag ska gå och lägga mig. Morgonen efter, runt 7 eller så, gör jag enligt instruktionerna ovan, och efter att jag dragit ut degen en sista gång, ibland gör jag bara en gång, så lägger jag plast runt och låter den jäsa upp i rumstemperatur resten av dagen. Kanske eldar jag ingång vedugnen? Åh. Sommar. Sommar. Sommar. Jag känner så starkt för dig.

Hoppas ni bakar focaccia inom en snar framtid. Jag längtar redan tills jag ska baka. Och nog blir det imorgon. Tänk att att att vi får uppleva såhär vackra saker. Jag golvas om och om och om igen.

15

Det finns en historia bakom allt. Och ibland är historien en del av något större, av erfarenheter som jag undermedvetet samlat under ett helt liv. Det är en dröm som jag inte vetat att jag haft, men att alla val jag gjort lett dit. Att alla intressen jag har flätas ihop och blir ett liv. Och tillslut, ett för alltid och en självklarhet.

Varje sommar när jag var yngre, åkte jag och min syster till mormor och morfar i en vecka. De bor mindre än en timme bort från oss, men när mamma och pappa inte hade semester åkte vi dit. Jag kan skriva om allt vi gjorde och hur mycket jag älskade dem dagarna även om jag och min syster bråkade varje sekund nästan. Men. Hos mormor och morfar gick vi med varsin skål eller liten hink och plockade hallon från buskarna. Jordgubbarna lät vi bli röda under dagen, och kunde plocka varje kväll. Vi hämtade potatis från landet, till middag. Gurka, sylt, gelé och marmelad fanns i skafferiet. Och alltid för oss att ta. Mormor och morfar hade en stor kompost ute vid trädgårdslandet, eller den finns ju fortfarande kvar. Och en likadan, men mindre, inomhus. Jag tyckte alltid den luktade så illa. Och under en lång tid visste jag inte vad det var. Men idag är det en sån självklar del av mitt hushåll, och jag förstår vikten av den. Här, varje sommar under så många år, väcktes något inom mig. Erfarenheter jag har burit med mig till idag. En del vetskaper. Framförallt är det dessa minnen som är vissa känslor som idag fyller min kropp med värme, kärlek och lust. Det är en ära att få göra det min mormor och morfar har gjort under så många år, och det är en ära att få ge till dem, något jag odlat, lagat eller bakat.

När jag bodde hemma tog det mig runt 20 minuter att gå till jobbet. Nedför backen, genom industriområdet, förbi den gamla posten och på den leriga stigen genom kolonilottsområdet. Jag var så obrydd då, och såg inte. 2018 flyttade jag hemifrån, mitt i den tidiga och varmaste sommaren i mitt liv. Så min väg till jobbet blev ny. Och inomhus gick inte att vara. Så varje kväll satt jag på balkongen, badade med kompisar och promenerade runt på kolonilottsområdet. Så otroligt vackert var det. Så jag mailade till ordförande i föreningen och ställde mig i kö. Köplats 37 eller så. Hur länge skulle jag behöva vänta? Ett impulsivt mail, kanske.

Allt som hände efter var övning på det större som väntade. Hela 2019 gick, och jag odlade ändå. Logistiken fick jag bara lösa. Vart alla tomater skulle vara. Physalisen. Gurkorna. Grönkålen. Och allt det andra. Hur som. Sen, kom 2020 och i vanlig ordning stoppade jag ner chili och tomater i jorden, och olika örter och annat. Jag beställde sättpotatis till min lägenhet på 31 kvm. Logistiken kommer senare. Sen, den 26 mars damp ett mail ner i min inkorg. Jag stod på tur att välja lott. Jag ringde min kompis, som jag frågat om hon ville vara kolonilottsägare med mig, och vi kunde knappt tro det. Kvällen efter gick vi dit och kollade på alla lediga lotter. Valet föll på nummer 56. Helt igenvuxen. Och som det visade sig efteråt, full med ogräs och en väldans massa jobb. Men den vart vår. Och jag skrev under papper någon dag efter. Hur mycket aning jag hade om odling, hur mycket aning jag har idag om odling är en helt annan fråga. Jag tror på att ta mig ann saker, att kasta mig in i och aldrig våga tänka ”men tänk om”. För tänk vart det leder.

Under tiden som blev väntan så har jag ändå odlat väldigt mycket. Hemma i min lägenhet och på balkongen, på landet och på jobbet. Det bästa jag vet med att jobba med barn är precis det. Att få ge dem erfarenheter om det viktiga i vårt liv. Det som är aktuellt idag, i det lilla och stora, i samhället vi lever i, jorden vi bor på. Planeten som vi måste värna om. Hur vi är medmänniskor till varandra är lika viktigt som dem medmänniskor vi är till naturen också. Och då är det en sån ynnest att få se små händer bidra till, skapa, uppleva och erfara delar av något så viktigt. Får frö till frö, som vi brukar säga.

Också, så handlar odlingen för mig om respekt till mat. Att skapa en stor förståelse för vad jag äter. Handlar. Lagar. Jag har mycket att säga om just detta. Om mat. Odling. Respekt. Och kretslopp. Men nu ska vi prata odling. En väldigt spretig och oplanerat sådan. För sån är jag! Logistiken kommer alltid sen, och det blir som det blir och faktiskt bäst så. Hur vidare min mamma håller med är en annan fråga.

Tidig vår 2020 blev jag med kolonilott. Jag och en vän. Kolonilottsområdet ligger precis där jag bor, och precis där jag jobbar också. För mig är det den mest perfekta platsen. Jag älskar alla vårdagar där. Alla sena sommarkvällar när solen aldrig går ner. Men att ha en kolonilott var också otroligt mycket mer jobb än vad vi väntat. Vi fick lotten ganska sent, och kände snabbt att vi inte skulle hinna med allt vi önskat. MEN. vi rev upp precis allt, utan vidare eftertanke. Rensade, slängde, tog bort, flyttade om, och började bygga med pallkragar och en egensnickrad låda och ett potatisland. Jag hade beställt potatis innan vi ens fått lotten för jag ville så gärna odla potatis, återigen fick logistiken lösas senare (men det gjorde den ju också). Men vi satte och fick så fin potatis förra året, zucchini var också något vi lyckades otroligt bra med!!! (herregud vad vi åt zucchini), och grönkål. Rabarbern, herregud som den växte och vad jag längtar efter dem. Morötter också, och pak choi. Egentligen var nog allt väldigt ostrukturerat och väldigt mycket prövning. I år har jag storslagna planer och hoppas att precis allt blir som jag drömmer om. Jag älskade att flera vänner anslöt sig och pausade i solen, eller hjälpte till med något grävande av något slag. Vi vände jorden då den är full av ogräs, väldigt djupt rotade rorippor (tror vi) eller något annat ogräs. Men vi har valt att försöka hålla efter och gräva i jorden varje år på våren och hålla efter så gott det går. Kanske gör vi annorlunda i framtiden. MEN. Att få äta något man själv odlar, det som vi så länge värnar om blir en del av, eller en hel måltid, och något vackrare har jag aldrig varit med om.

I detta är det så mycket som inspirerar mig. Jag ser allt som finns i naturen att ta tillvara på, för mig. Flädern som blommar tidigt, syrenen. Vinbärsbusken hemma hos mamma och pappa som ag aldrig tidigare brytt mig om. Blåbären, som blir sylt och bullfyllning resten av året. Allt blir väldigt mycket större. Allt blir också väldigt mycket godare.

Vad jag odlar hemma och på landet, och vad årets odlingsplan på kolonilotten blir får bli ett annat inlägg.

19

Jag fick en fråga:

Jag blir inte riktigt klok på det här med surdeg vs surdegsgrund/starter. den aktiva surdegen, vilka proportioner har du till den? jag brukar ta ut min lilla burk med det jag kallar surdegsgrund ur kylen tidigt på morgonen och mata med 50/50 mjöl o vatten. när den dubblat sin storlek tar jag någon sked från den (ca 30 gram) och blandar med ca 100 g vatten och ca 80 g mjöl och låter stå runt 6 timmar. är det detta som är den aktiva surdegen? är nybörjare på surdeg och blir så förvirrad av alla tusen olika tillvägagångssätt som finns på www. lite rörig fråga men hoppas du förstår vad jag menar! så taggad på att baka mormors toast <3

Som jag tänkte ge ett svar på, mitt svar, och hur jag tänker kring detta. Och lite så. Först vill jag säga att jag känner med din förvirring, jag fick sammanbrott efter sammanbrott i början för att jag inte förstod? Men jag hoppas kunna ge ett någorlunda tydligt, och underlättande svar på frågan.

Den burken som står i kylskåpet alla dagar den inte används, kallar jag för surdegsstart. Eller lilla älsklingen. Men i sammanhanget så är ordet jag använder för den: surdegsstart. Eller bara surdeg. Nej, nu rör jag till det. Den burken som är i kylskåpet, med bara litegrann i som när den tas fram blir matad med mer mjöl och vatten är det jag refererar till som surdegsstart, surdegsgrund eller bara surdeg.

Den burken som står i kylskåpet brukar oftast innehålla runt 25-50 gram, och just med dem måtten är jag inte så noga. När jag sen tar fram den matar jag ALLTID med 100 gram vetemjöl special från Saltå Kvarn, och 100 gram vatten. ALLTID. Detta sker nästan alltid en gång i veckan, då jag bakar minst en gång i veckan (ibland varannan). Men oftast alltid. Jag har ju ett litet bakschema, som börjar torsdagkväll då jag runt 21-22 tar fram den, och matar med mjöl och vatten för att sedan på fredagmorgon ha en aktiv surdeg. En aktiv surdeg är en surdeg som fått påfyllning med mjöl och vatten, sedan fått stå framme några timmar i rumstemperatur och bubblat upp och dubblat i storlek.

På fredagmorgon använder jag då en del den bubbliga och aktiva surdegen till en bulldeg, och en liten del lägger jag över i en ny burk som jag i sin tur matar med nytt mjöl och vatten. Denna gång matar jag dock med 200 gram mjöl och 200 gram vatten och gör det som jag kallar fördeg. Enkelt sagt är en fördeg den deg du gör före huvuddegen, alltså själva bröddegen. Och varför kallar jag det fördeg? Jo, för denna deg är större i volym (matas med med mjöl och vatten), och kommer i sin tur ge en större bröddeg, eller flera olika om man så vill (som jag oftast gör), och denna ger jag några extra timmar. Oftast en hel jobbdag. Så mellan 8-10 timmar. Oftast bakar jag alltid på fredag eftermiddag/ kväll.

Om jag inte gör en fördeg, om jag bara ska baka ett bröd, typ, så kan jag ta fram min surdeg ur kylen på morgonen, och mata med 100 gram mjöl och 100 gram vatten och ge den några timmar innan den är redo att baka med, alltså använder jag surdegen från burken då (precis som med bulldegen). Även om jag ska göra pizza gör jag på detta sätt då jag använder så lite surdeg. Det viktiga är ju att alltid se till att den finns lite surdeg kvar burken. Med tiden lär man sen också känna sin surdeg, och hur lång tid det tar innan den blir perfekt att baka med och så. En annan faktor som spelar in är ju temperaturen, på sommaren behöver min surdeg absolut inte lika lång tid på sig. Och så förhållandet mellan surdeg och mängd ”mat” spelar in. Om du matar 50 gram surdeg med 100 gram mjöl och 100 gram vatten så brukar jag räkna ungefär 5-6 timmar. Men om jag matar med 200 gram mjöl och 200 gram vatten brukar jag ge den 8 timmar.

Mitt allra bästa tips kommer alltid vara att bara baka. Baka bröd efter bröd efter bröd. Om och om och om igen. Jag har lärt mig genom att bara baka och att se skillnaden mellan olika tidsperspektiv, och hur den sakta växer från ingenting till allt i hela världen. Och var inte rädd. Fortsätt fråga om ni undrar något så svarar jag utifrån bästa förmåga. Det är en så häftig känsla att kunna baka något på bara mjöl, vatten och salt. Och till sist; sluta aldrig baka.

21