Jag fick en fråga:

Jag blir inte riktigt klok på det här med surdeg vs surdegsgrund/starter. den aktiva surdegen, vilka proportioner har du till den? jag brukar ta ut min lilla burk med det jag kallar surdegsgrund ur kylen tidigt på morgonen och mata med 50/50 mjöl o vatten. när den dubblat sin storlek tar jag någon sked från den (ca 30 gram) och blandar med ca 100 g vatten och ca 80 g mjöl och låter stå runt 6 timmar. är det detta som är den aktiva surdegen? är nybörjare på surdeg och blir så förvirrad av alla tusen olika tillvägagångssätt som finns på www. lite rörig fråga men hoppas du förstår vad jag menar! så taggad på att baka mormors toast <3

Som jag tänkte ge ett svar på, mitt svar, och hur jag tänker kring detta. Och lite så. Först vill jag säga att jag känner med din förvirring, jag fick sammanbrott efter sammanbrott i början för att jag inte förstod? Men jag hoppas kunna ge ett någorlunda tydligt, och underlättande svar på frågan.

Den burken som står i kylskåpet alla dagar den inte används, kallar jag för surdegsstart. Eller lilla älsklingen. Men i sammanhanget så är ordet jag använder för den: surdegsstart. Eller bara surdeg. Nej, nu rör jag till det. Den burken som är i kylskåpet, med bara litegrann i som när den tas fram blir matad med mer mjöl och vatten är det jag refererar till som surdegsstart, surdegsgrund eller bara surdeg.

Den burken som står i kylskåpet brukar oftast innehålla runt 25-50 gram, och just med dem måtten är jag inte så noga. När jag sen tar fram den matar jag ALLTID med 100 gram vetemjöl special från Saltå Kvarn, och 100 gram vatten. ALLTID. Detta sker nästan alltid en gång i veckan, då jag bakar minst en gång i veckan (ibland varannan). Men oftast alltid. Jag har ju ett litet bakschema, som börjar torsdagkväll då jag runt 21-22 tar fram den, och matar med mjöl och vatten för att sedan på fredagmorgon ha en aktiv surdeg. En aktiv surdeg är en surdeg som fått påfyllning med mjöl och vatten, sedan fått stå framme några timmar i rumstemperatur och bubblat upp och dubblat i storlek.

På fredagmorgon använder jag då en del den bubbliga och aktiva surdegen till en bulldeg, och en liten del lägger jag över i en ny burk som jag i sin tur matar med nytt mjöl och vatten. Denna gång matar jag dock med 200 gram mjöl och 200 gram vatten och gör det som jag kallar fördeg. Enkelt sagt är en fördeg den deg du gör före huvuddegen, alltså själva bröddegen. Och varför kallar jag det fördeg? Jo, för denna deg är större i volym (matas med med mjöl och vatten), och kommer i sin tur ge en större bröddeg, eller flera olika om man så vill (som jag oftast gör), och denna ger jag några extra timmar. Oftast en hel jobbdag. Så mellan 8-10 timmar. Oftast bakar jag alltid på fredag eftermiddag/ kväll.

Om jag inte gör en fördeg, om jag bara ska baka ett bröd, typ, så kan jag ta fram min surdeg ur kylen på morgonen, och mata med 100 gram mjöl och 100 gram vatten och ge den några timmar innan den är redo att baka med, alltså använder jag surdegen från burken då (precis som med bulldegen). Även om jag ska göra pizza gör jag på detta sätt då jag använder så lite surdeg. Det viktiga är ju att alltid se till att den finns lite surdeg kvar burken. Med tiden lär man sen också känna sin surdeg, och hur lång tid det tar innan den blir perfekt att baka med och så. En annan faktor som spelar in är ju temperaturen, på sommaren behöver min surdeg absolut inte lika lång tid på sig. Och så förhållandet mellan surdeg och mängd ”mat” spelar in. Om du matar 50 gram surdeg med 100 gram mjöl och 100 gram vatten så brukar jag räkna ungefär 5-6 timmar. Men om jag matar med 200 gram mjöl och 200 gram vatten brukar jag ge den 8 timmar.

Mitt allra bästa tips kommer alltid vara att bara baka. Baka bröd efter bröd efter bröd. Om och om och om igen. Jag har lärt mig genom att bara baka och att se skillnaden mellan olika tidsperspektiv, och hur den sakta växer från ingenting till allt i hela världen. Och var inte rädd. Fortsätt fråga om ni undrar något så svarar jag utifrån bästa förmåga. Det är en så häftig känsla att kunna baka något på bara mjöl, vatten och salt. Och till sist; sluta aldrig baka.

14

Du får gå på repeat om och om och om igen, helgen. Minus ångesten som har legat som ett stort svart moln över mig från fredag till nu, söndag kväll. Under en hel helg har jag tagit upp mobilen och skrivit ner min känsla just exakt i den stunden, för att kunna skriva ner den senare, mer sammanfattat. Ångesten, alltså. Det hjälper mig att skriva om den, även om det inte är för någon att läsa. Kanske en dag så får jag klarhet i allt. Eller så finns det inte någon klarhet i ångest. Jag gråter nu, i denna stund. Jag grät imorse och senare på eftermiddagen. Igår och i fredags. Varje dag gråter jag om och om och om igen. Jag kände att denna helg måste jag göra ALLT jag kan för att må bra. Jag måste göra prick allt jag älskar. Och, det gjorde jag. Så, vad har jag gjort?

Min klocka ringde tidigt i lördags Jag gick upp och satte på ugnen. Sen halvsover jag ett tag till. Och nästa gång jag öppnade ögonen var himlen blå. Nej, MEN. Mitt hjärta slog så hårt. Och ångesten var redan där. Jag skjutsar in dem första bröden. tar fram bulldegen. Och smörfyllningen. Plockar och fixar. Gör en kanna kaffe. Sitter ner en halv sekund. Och sen går tiden ändå framåt så snabbt. Jag kavlade ut bulldegen, och snurrade bullar. Och körde in två bröd till i ugnen! Satte en bagelsdeg och gjorde en fördeg. Bullarna la jag på plåtar och täckte med handduk. Sen var klockan dags att gå dem ca 0 metrarna till träningslokalen. Och för första gången på så länge, hörde jag musiken. Jag kände att jag var där. En känsla som är ett framsteg. Sen gick jag hem, bakade av bullar, duschade, åt frukost ståendes och pratade med mamma om vinflaskor, odling och alla bröd och bullar hon skulle hämta. Sen träffade jag en kompis och köpte två gulliga skålar, och ingredienser till bakning. Solen sken och jag tog på mig vårjackan och lät håret självtorka.

Kom hem. Hackade upp alla goda grönsaker till en otrolig middag. Packade en ikeakasse med nybakade bullar och bröd, och frysta bullar till mamma och pappa och grannar till dem, försökte plugga men HELT omöjligt var det, och sen städade jag och tvättade två maskiner. Rensade inför flytt och vek bröd emellan. Tre kartonger åkte upp på vinden och nu är vinden full men min lägenhet är FORTFARANDE full. Hur flyttar man? Varför känns det så övermäktigt?

Bakade av en otrolig focaccia, den fick jäsa i kyl över natten och sedan i rumstemperatur några timmar för att jäsa upp efter kylen. Olivolja och salt på, och till. Middagen då? Jo, ett recept, väldigt oexakt, får komma. Men aubergine, tomat, kakao, kanelstång och rött vin är fina grejer. Och länge på en spis! Jag kollade på Water for Elephants och sov oroligt den natten.

SÖNDAG. Och. Jag vaknade med ångest, igen. Men jag satte på ugnen. Gjorde en kanna kaffe. Satte på en diskmaskin. Tog fram några av dem bagels jag skulle baka av. Jag ville prova skillnaden mellan att sjuda några som fått bli rumstempererade och inte bara kylskåpskalla. Pluggade mellan brödbaken. Bakade av frallor bagels. Solen sken in. Jag åt frukost sent och kände ångesten krypa ännu närmre. Slängde iväg ett sms till mormor och morfar och frågade om dem var hemma, och insåg i stunden jag tryckte på skicka vilken dum fråga. Såklart dem är hemma. Så jag packade bröd och två burkar med aubergine/tomat/kanel&kakao/rödvinssåsen från igår och stannade och köpte pasta och en bit parmesanost påvägen. Jag älskar dem så mycket. Och solen lös så fint. Vi drack kaffe på altanen. Och jag gråter nu. Saknaden av dem är så stor. Så stor är den. Jag måste få krama dem snart. Jag måste. Morfar har så svårt med avståndet och är så knäpp och jag känner mig farlig i deras sällskap. Tänk om är allt jag kan tänka på. Som jag älskar dem. Så mycket att jag inte vet hur jag ska hantera känslorna. Jag vill var med dem resten av livet. Och jag vill inget annat.

Sen åkte jag hem. Och jag gråter när jag sätter mig i bilen. Det finns inte ord som förklarar kärleken för dem som är hela mitt liv. Alla delar av mig. Min trygghet. Och mitt största.

Jag han plugga lite. Och städa lite mer. Och frysa in bröd. En dusch senare. Och snart ska jag äta middag. En helg med lugn. Och ångest. Jag tänker att ångesten kommer infinna sig i min kropp en lång tid framöver. Det är okej. Imorgon är det mars. Och, flytt-månad. Det känns övermäktigt just nu. Men det blir bra. Och i veckan då! Vad finns det att plantera, tänker jag? Jag ska plugga. Börja läsa någon ny bok! Äta god mat. Ta hand om mig själv. Och så var det en miljon andra saker. Imorgon är det måndag. Och då får jag träffa barnen igen. Som jag längtar. Hoppas dem har cyklat i helgen!

15

God morgon från mig och DENNA spellista! Det finns inte stund jag älskar mer än denna. En lördagsmorgon, med sol i den tidiga timmen. Är det pirret av att det känns som att man är vaken före alla andra? Av bröden som är i ugnen? Inom sin tid ska bullar snurras. En traditionsenlig helg som behövs mer än någonsin nu. Jag älskar varje stund av denna tid, så innerligt.

Denna helg ska jag bara fokusera på att må bra. Jag ska göra alla dem saker som jag älskar, och som är så viktiga för mig. Baka bröd och bullar, träna en sväng, vara utomhus. laga goda middagar, läsa en bok (och kurslitteratur), leta lite lägenhetsinspiration (flytt närmar sig verkligen), plantera om diverse plantor. Göra en strukturerad veckoplan och ja. En kaffe i solen ska jag också hinna med. Snart går jag till lotten en tidig morgon. Snart ska plantorna avhärdas. Snart. Tydligen finns det vårtecken på lotten redan, så dit måste jag också en snabbis. Juste! På tal om lotten, ett odlingsinlägg eller två är ju ett måste. Kanske är bokrean något att kolla in?

Saker som jag ska baka i helgen: andra omgången av bagels efter ett recept från bagare.wilson, bullar!!!!, focaccia som fått jäsa i kyl sen igår och som gjordes på surdeg som blev kvar så då kunde jag ändå….. Bröd som ska med mamma och pappa, och ännu mer bröd. Vill baka några goda frallor också. Ett helt otroligt bakschema. Hoppas ni får en fin lördag.

14

Jag undrar så mycket. Hela tiden. Min senaste fundering är hur tiden kan finnas? Hur vet vi att den finns. För just nu, igår och idag, imorgon och nästa vecka, och för en månad sen och långt innan dess så föll den bort för mig. Inget är något, eller en del av något, tiden finns inte för allt flyter ihop för mig och jag gör allt på rutin och sover vaknar äter lever en hel dag och sen sover jag igen? Och jag undrar så om jag ens sover för allt jag drömt har hänt, eller så tror jag det eller så händer det. Det finns ingen tydlig gräns mellan det verkliga och det overkliga. Det finns inget stopp i något just nu. Och ingen känsla är tillräcklig. Eller så är alla känslor för mycket. Hur ska jag veta något? Sånt här tänker jag på samtidigt som jag lyssnar på en föreläsning efter ett tandläkarbesök och innan kommande seminarium och redovisning, och medan jag väntar på att kaffebryggaren ska brygga klart dem sex kopparna jag ska dricka för jag har tappat förståndet om rimliga gränser när det gäller kaffe, och samtidigt gör jag hummus och förbereder lunchsoppan sen har vi en kort rast och jag klunkar varmt kaffe, och frukosten äter jag närmare 10 för jag glömde och hann inte på morgonen? När får jag sätta mig ner nästa gång. Allt snurrar. I så hög hastighet hela tiden. Men. Mitt i allt detta på kvällen när jag ska sova tänker jag på dem frysta ärtorna som ligger i frysen och på zucchinin jag köpte för inga pengar alls och så blir det en soppa med zucchini, citron, ärtor och brynt smör. Och jag skriver ner. Och så längtar jag efter att få laga den en hel natt, och genom tandläkarbesöket och föreläsningen och genom seminariet och redovisningen. Men jag lagade den.

Något jag längtar till så mycket är till min lägenhet. Som jag ska flytta till, snart. Kanske har jag nämnt den? Men jag vet att jag inte har visat en endaste bild. Knappt nog sagt något. För alltid känns det så långt bort. Samtidigt som jag redan har fyllt min vind med fulla flyttkartonger. Och nu är det snart? Men jag längtar efter att packa upp allt i mitt nya kök. Och sen, sen ska jag åka och storhandla och fylla varendaste vrå i hela köket. En överväldigande känsla som jag tänker på varje dag. Och tills dess då, så försöker jag äta det som finns i skafferiet, kylen och frysen.

OCH IDAG. Så gjorde jag en så god soppa. MMM. Jag delade en zucchini på längden, i en form med en gul lök delat i fyra, några krossade vitlöksklyftor, salt, olivolja, några kvistar rosmarin, och lite citronzest fick dem gå i ugn någon timme. 175 grader. Under tiden tog jag fram ärtorna från frysen. Kanske 200 gram? I en kastrull grundade jag med smör, medelvärme, krossa tre vitlöksklyftor och lägg ner. Det ska börja dofta. Ser med zucchinin som gått i ugn. Tillsammans med löken. Krama ur bakplåtspappret så oljan och vitlöken och rosmarinen blandar sig men blir dill en vätska som rinner genom pappret bara. Ner med ärtor. Citronzest från en hel citron. Grönsaksbuljong. Salt. Vitpeppar. Vatten. Koka upp, mixa. Bryn smör i en kastrull och häll över i en skål när det är klart. Häll ner vegansk matlagningsgrädde i kastrullen där smöret bryntes. Värm sakta. Rör ner det brynta smöret. Häll över i soppan. Mixa igen. Lite citronsaft. Och klart? Jag tappade med linser som jag hade. Annars, om jag inte levde ett rens- liv hade jag toppat med en gräsig olivolja? Brödkrutonger? (och nu orkade jag inte). Någon finriven stark ost, parmesan känns då givet. Örter? Ni vet. Allt går. Gott. Snabbt (bortsett från tiden i ugn). Och så tryggt.

Och jag drömmer om tiden då jag gör soppa på allt från lotten. Tänk att den tiden kommer. Närmare. Och närmare. Och närmare. Den tiden kommer jag uppleva. Och känna. Och ta in. Den tiden är jag desperat efter. Så kanske känner jag inte tiden nu, för att jag vill ha tiden om några månader.

11

Fredag. Och det är min bakdag. Eller bakhelgen börjar. Men, idag ska jag inte baka. Faktiskt. Får ont i hjärtat av det. Men jag ska jobba hela helgen och då blir det lite stressigt att hinna på morgonen. Och så blir det ju zoommöte med AW ikväll, och så ska jag vara hundvakt (!!!!). Update ang min hund, mamma tyckte jag skulle tänka igenom beslutet och nu har det gått två veckor sen jag blev desperat. Och jag vill forfarande ha en hund. 2022, i början av nästa år, ska vi prata om det på riktigt. SA HON! Det är ju närmare en hund än ingen. Aja. En labrador eller en labradoodle är två raser jag har kikat på. Men. Åter till bak då.

Två bröd som ni måste baka i helgen. Eller som är en varm rekommendation att baka i helgen. Det första brödet är inget mindre än Mormors Toast. OM jag fick välja ett favoritbröd så är det Mormors Toast. Mormors Dinkel Toast. En djup, nötig smak. Bakas i form. Toppas med sesamfrön. Jag bakar ju alltid på kvällen, eller eftermiddag/ kväll, efter jobb. Så jag väcker surdegen fredag morgon. Beroende på hur många bröd jag ska baka gör jag ibland något jag kallar fördeg. Men nu är det bara att väcka din surdeg, så som du brukar mata den. Råg eller vete spelar ingen roll. Men jag använder vetesurdeg.

Eftermiddag/ kväll: 350 g vatten, 75-100 g aktiv surdeg, 50 g fullkornsdinkel, 200 g ljust dinkel, 200 g vetemjöl special. Blanda snabbt. Låt vila 1 h. Tillsätt någon matsked vatten och 10 g havssalt (jag använder alltid Maldon). Blanda in saltet, detta gör jag genom att trycka försiktigt i degen några gånger innan jag viker ihop den till ett paket, och sen kör slap & fold- metoden tills degen fått en slät yta. Låter degen vila 2 h. Sen gör jag fyra vik, ett vik var 30:e minut. Jag gör enligt en metod som kallas coil fold. När alla vik är klara, efter ytterligare 2 h stjälper jag ut degen på köksbänken. Rundriver och låter vila ca 15 minuter. Under tiden smörar jag och mjölar en vanlig bakform. Sen så vänder jag degen uppochner, så den släta sidan hamnar mot bänken. Sen viken jag ihop degen. Jag tar den nedre kanten, viken nästan över halva degen. Viker in sidorna så dem överlappar varandra. Sen tar jag den övredelen av degen, och viker in och sen rullar jag ihop. Hmm, ett orimligt svårt moment att förklara, men. Det finns massor med bra tutornas på youtube. Ner i formen med skarven nedåt. Brödet vilar i kyl över natten.

Morgonen efter: i god tid sätter jag på ugnen. Eftersom brödet bakas i form låter jag bara ett galler vara med. Och längst ner är en plåt som blir varm med ugnen. Ugnen är på 250 grader. När ugnen är ordentligt varm, ca 1 h, penslar jag med vatten och toppar med sesamfrön. Gör tre snitt diagonalt längst med brödet. In i ugn. Kastar ett glas vatten på den varma plåten längst ner så det skapar ånga. Bakar av i 20 minuter på 250 grader, sedan öppnar jag, vädrar och sänker till 200 grader. 25 minuter till får brödet då. När brödet är klart låter jag det svalna ca 10-15 minuter i formen inan jag tar ut det från formen och låter brödet svalna på gallen. Minst en timme.

Bröd nummer två. MMMM. Otroliga frallor med apelsin, jordgubb och chili. Processen går till på prick samma sätt. Men när jag tillsätter saltet gör jag lite annorlunda. Jag stjälper ut degen på köksbänken och drar ut den till en stor rektangel. Jag strör på saltet. Zest från 2 apelsiner, hackad chili efter smak och 70 g torkade jordgubbar (skuret i mindre bitar), sen viker jag långsidorna mot varandra så dem överlappar och sen rullar jag ihop. Därefter låter jag den vila 2 h innan jag börjar med viken. Viken kan bli lite krångliga då det är fyllning i men det blir ändå 4 vik. Stjälp ut degen på köksbänken efter ytterligare 2 h. Rundriv. Vila 15 minuter. Denna gång använder jag en jäskorg istället. Så jag formar degen, med batard- metoden (youtube!!!), och lägger över den i jäskorgen med mjölad handduk i botten. Skarven uppåt. Slår runt handduken. Och låter den jäsa i kylskåp över natten. Morgonen efter värmer jag ugnen, 250 grader, med baksten i mitten och plåt längst ner. Jag tar ut brödet från kylen, vänder upp och ner på mjölad köksbänk, delar mitt i tu, på längden, och delar varje ”baguette” i tre eller fyra delar. Snittar kanske något litet. Lägg över på bakplåtspapper och skjutsa in i ugnen. Kasta in ett glas vatten längst ner. Frallorna tar bara 20 minuter, typ. Låt svalna. Smaken? Otrolig.

Lova att ni bakar!

13

Jag längtar till prick varje ledig helg. Till helgen hör ju nu lördagspromenaden med Majja. Dvs vi gör picknick, packar ner bullar och väljer någonstans i närheten (oftast) som vi kan promenera i. Inget märkvärdigt men en sån otroligt uppskattad stund. Jag började helgen med att baka av bröd och snurra och baka av bullar. Det finaste jag vet med att gå upp så himla tidigt är att jag är med om ett mörker på morgonen, som sedan sakta övergår till en ny dag. Och helt plötsligt lyser solen på byggnaderna intill. Så. Bullarna blir dem vackraste jag snurrat. Brödet och jag är inte riktigt ense en. Men gott iaf. Och i solen är det ju det vackraste jag sett.

Mackorna jag gjorde denna helg var: chilimayo, grönkål, ugnsbakad sötpotatis och lök, juliennad morotssallad med mirin, yuzu och ingefära, koriander och en ärt/ jalapenodressing jag hade i kylen. Mmm. Längtar redan till nästa helgs mackor. Hihi.

Nej men. Jag slås om och om igen över hur vackert det är just nu. Vädret har varit otroligt varje dag i flera veckor? Solen lyser och snön glittrar. Kylan är isande men så himla frisk. Samtidigt som jag längtar efter ett slut på denna säsong så att lotten kan tina upp och börja grävas i så är den snötäckta marken något jag hellre har än mellansäsongen som kommer…

Vi gick ett spår runt sjön och jag hittade en kana. 100& att jag åkte om och om och om igen och bad Majja fota. Vi får aldrig glömma bort hur det är att vara barn.

Vi drack kaffe ur dessa OTROLIGA koppar som Majjas mormor gjort. Varje helg är det också nya koppar. Jag tog med Majjas mormors den första gången vi var ute, sen har Majja tagit med. Djupt blå, en pastellblå och en pastellrosa och nu dessa gröna. Undra vad det blir nästa helg?

Vi pratade om allt och inget, i vanlig ordning. Skrattade åt allt. Gjorde storslagna planer för kommande tider. Köpte godis. Åkte hem. Himlen var såhär fin. Jag bakade. Kollade Pretty Woman. Åt dumplings. Och ja. Lördagen tog slut sen.

På söndagsmorgonen bakade jag av bröd. Och snurrade nya bullar. Skrev och skrev och skrev på min allra första tenta. Fick panik och började städa och fylla min hylla med saker som kan packas ner i flyttkartonger. Byggde upp någon ledsamhet och ilska i kroppen. Ett obehag av ångest. Men. Sen packade jag ihop alla bröd och bullar och åkte med mamma till mormor och morfar. Min mormor och morfar. Finns inte två personer jag älskar mer. Lånade två böcker av mormor, En blomma i afrikan öken och Nu hade du fel lillebror. En ska jag läsa, och en ska jag läsa för barnen. Längtar. Jag har nästan övertalat mamma till att skaffa hund. En labradoodle. Och sen tog nog helgen slut? Och jag har än inte bakat en endaste semla.

I veckan då:

Måndag – studiedag med jobbet.

Tisdag – seminarie, gruppredovisning, tentaskriv.

Onsdag – jag har helt klart glömt något? Jobb.

Torsdag – Jobb. Plugg. Och flyttpacka.

Fredag – efterlängtad AW på på zoom, och ett litet planeringsmöte för en förhoppningsvis rolig sak som KOMMER.

Lördag & söndag – jobb. jobb. jobb.

10

Innan jag glömmer! HÄR är en spellista jag lyssnar på hela tiden just nu. Den spelar en lugn helgmorgon, på pluggeftermiddagar och när jag bara ligger i soffan.

Vad händer en måndag, tisdag, onsdag och torsdag i mitt liv? Och kanske en del av söndagen också. På söndagen hade jag bakat. Så jag och Majja picknickade med lunchmackor och kaffe. Egentligen är detta bara väsentligt att berätta för att hummusen var så god, och så otroligt vacker i solen. Såhär gjorde jag: bakade rödbetor utan skal i ugn, tills mjuka. Lät svalna. Mixade med lite olivolja, desto mer vatten, tahini, citron, chilisirap, salt, lite vitlök. SEN. I med kikärtor, lite i taget. Denna gång på tetra. Mixa länge. Vatten, en ganska generös mängd är tricket. I övrigt var det vitkål och aubergine på. Majja tyckte mackorna helgen innan var godare dock! Juste, rödbetorna kan bakas med lite olivolja, salt och chipotle för en lite hetta och rökig smak.

Vad mer händer en söndag i mitt liv? Jo, juste jag kom på att jag vill ha en hund. En ljus/ beige/ vit labrador. Han ska heta Ben. Och så är han allt jag har kunnat tänka på sedan dess. Min mamma var inte lika taggad, pappa vill tydligen ha en hund trots pälsallergiker. MEN. Jag ska köpa en hund. Kanske ska den heta Baloo. Eller Alfred. Återkommer. Och jag sådde tomater! Ihh. Logistiken kommer alltid senare. Fem olika sorter. Eller sex?

Måndag. Vad gjorde jag? Jag är utomhus en stund varje dag. Oftast minst 1 h, nu när det är väldigt kallt så börjar vi dagen inomhus. Sen går vi ut. Måndagens förmiddag var fantastisk. Vi lyssnade på musik ute. Barnen dansade. Berättade om helgen. Jag tränade senare och ja, den dagen. Och jag och Majja hittade en ny promenadslinga inför helgen. Och så gjorde vi söndagsplaner för att springa utomhus. (återstår att se). Jag och en annan kompis ska flytta samtidigt, och väldigt nära varandra så våra smskonversationer är till 0% lugna. Fulla med vill ha, vill ha, vill ha. Ideér. Planer. Tankar. Slipa golv; ja/nej? Mysigt ändå. Några dagar senare gjorde jag ett delat bildalbum där vi lägger in prick varje sparad/ screenshotad bild.

Tisdag = skola. Jag pluggar en dag i veckan. En erfarenhetsbaserad förskollärarlinje. Distans nu pga…. I tisdags pratade vi om dem fem svenska erkända minoriteterna. Och jag blev illamående. Jag är född in i ett vitt privilegie. I läroplanen står det att vi ska få ta del av vår historia. Att dem fem minoriteterna ska vara en del av undervisningen. Varför är min vetskap om dessa minoriteter så liten? Varför har jag inget minne av att vi har pratat om detta under min skolgång? Varför vet barnen på jobbet inte om dessa? Ett ansvar som ligger på mig. En bok jag tycker är fin, som jag läste för längesen nu är: Vi letar skatt. För äldre barn, skulle jag säga. Den öppnar till funderingar och frågor. En tankeställare. Från förlaget Olika. Mina odlingar börjar växa. Chili, rotselleri och timjan. Rosmarin också. Jag tog en lunchpromenad. På kvällen tränade jag.

Onsdag och jag börjar 9. Då hann jag träna på morgonen, jag går på ett gruppass som heter Core Flex. Precis så som jag vill väcka min kropp. Inte mycket, inte lite. Lagom. Jobb. Jobb. Jobb. Vi har börjat läsa boken Historien om Någon. Min mormor läste den för mig när jag var liten, och den betyder allt för mig. Nu läser jag den för barnen. Är det ett spöke? Lite läskigt är det. Några lånar hem från biblioteket. Några har frågat vart man kan köpa. Några vårdnadshavare har läst den när dem var små. Mitt hjärta slår trippla slag. OCH. Jag var på, bokad tid sen många veckor tillbaka, hos vårdcentralen här. Jag vill göra en ADHD- utredning. Eller få hjälp i den mån det går. Detta var min start. Och läkaren jag träffade, hjärta henne. Otrolig. Hon lyssnade så innerligt. Alla anledningar till detta är känslor som jag kan skriva om sen. Skäms gör jag inte längre. Jag är redo för hjälp nu. Struntsamma om jag är 25 år. Och sen hade vi kvällsmöte på jobbet. Jag kom hem. Somnade vid 21. Har nog aldrig hänt?

Torsdag och idag. Dagen rullar på snabbt och långsamt. Jag gick till biblioteket för att låna böcker, äntligen. Öppet igen nu, efter restriktioner. Jag drog två barn i pulka hela vägen. Solen lös så starkt. Vi var själva på biblioteket. Jag hade span på några böcker, och så valde dem massa andra. Min grundtanke är att jag väljer några böcker som jag vet att barnen kommer tycka om, några enkla böcker om djur som vi jobbar med, några böcker vi kan läsa flera gånger för reflektion, några OLIKA böcker. Och sen får det slinka ner några av deras val. Som oftast är spontana för den ser dem. En Bamsebok följde med också. Jag tror på att möta dem, att kompromissa, att gå till biblioteket blir roligt och spännande om dem får välja böcker också, som då inte alls är något jag skulle valt. Men. Att dem får komma tillbaka till förskolan, med känslan av att: Jag har valt böcker. Är värd så mycket för mig. Om dem somnade till i pulkorna påväg tillbaka? Jaja. Sen tog jag blodprov, drog ner mössan för ögonen. Fick panik. Och hon fyllde sex rör. Värden ska kollas. Och jag är ”inskriven” eller vad hon nu sa, och sa få hjälp. Lättnad. Följt av plugg. Kaffe. Förberedelser inför bak. Osv.

Nu är det torsdagkväll, eller ja. Imorgon är det fredag. Och min bakdag! Världens bästa dag. Och den återkommer varje vecka. Tänka sig!

12

Igår kväll kunde jag inte sova. Tillhör inte ovanligheten, MEN. Jag låg och tänkte på saker som jag gör som får mitt hjärta att slå lite extra hårt, eller som lugnar mig, eller som ger mig en känsla av ro i kroppen. Saker som jag ger till mig själv, och som jag är noggrann med att avsätta tid till.

Först på denna lista står surdegen. Att jag varje fredag bakar bröd och får nybakat bröd till lördagen. Det är en speciell känsla varje fredag för jag har längtat i en hel vecka till timmarna som följer. Alla steg är så fina. Jag skulle absolut inte gå utan bröd om jag inte bakade, för hela frysen är full. MEN. Så bra som jag mår när har händerna i en deg, fixar med formar och korgar, radar upp dem mjöl jag ska använda så är det inte värt att hoppa en bakfredag. ALDRIG någonsin.

Mat. Att laga mat och handla. Jag ÄLSKAR att gå i mataffären, strosa runt och handla roliga och goda saker. Spenderar gärna mer än en timme i en välsorterad sådan. MEN. Att laga något pyssligt, något som tar lite tid, som jag velat laga länge. Gärna får det vara fredag, lördag eller söndag. ICA Kvantum Liljeholmen står högst upp på min affär att storhandla på när jag flyttat. MMM.

Att vara utomhus. Jag är innerligt tacksamt att jag får vara utomhus varje dag på jobbet. 1, 2 eller 3 timmar. Vår, sommar och höst var vi ute hela dagarna. Vi åt lunch och sov inne. Men sen gick vi ut. På helgerna går jag promenader och fikar utomhus. Jag längtar till utomhushänget på lotten. Och till hela sommaren när jag nästan flyttar ut. Men att vara utomhus. Att det ingår i mitt jobb är det bästa som hänt. Och så förstår man att det faktiskt inte finns dåligt väder, utan tyvärr dåliga kläder.

Mitt tyngdtäcke. Vid årsskiftet köpte jag ett tyngdtäcke från Cura. 100% den bästa investeringen 2020 och 2021. Jag har aldrig sovit dåligt, eller haft problem, men i höstas slutade jag nästan sova. Jag kunde vakna flera gånger om natten. Jag blev inte trött nog för att kunna somna. Men jag var alltid trött ändå. Jag sov jätte oroligt och kom aldrig in i någon djup sömn. Så jag köpte detta och hoppades på det bästa. Jag blir lugn när täcket omfamnar. Och tyngden känns skön. Jag andas på ett annat sätt. Ibland sover jag fortfarande dåligt, MEN en otrolig grej, ändå. Jag har ett 9 kilos täcke, 2 kg tyngre än ”rekommenderat” enligt deras hemsida och jag skulle utan tvekan kunna ha 11 kilos täcket också. Ett tips på en sund investering.

Tidiga mornar. Jag går alltid upp tidigt, vardag som helg. Älskar timmarna innan någon annan är vaken. Jag får se himlen skifta från mörker till ljusa pasteller. Kaffet är godare då, också.

Att vara själv. Jag ÄLSKAR att vara själv. Jag älskar att hela tiden inte omges av människor. Min bästa är fredagskvällar hemma. Lördagskvällar. Jag bakar. Sätter på en bra lista. Plockar i ordning, tänder ljus. Lagar en god middag. Mmm.

Tid till träning. Jag ÄLSKAR att träna. Jag gör verkligen det. Själv, eller med en kompis. Jag älskar att veta att min kropp orkar och klarar av saker. Att det jag gör nu, gynnar mig sen. Jag älskar att träning är vad som alltid funkar för mig. Om jag är glad eller ledsen. Och dem positiva effekter som det medför, typ som ATT jag sover bättre. Kan koncentrera mig mer. Träning är högt och lågt, en hårfin balans mellan friskt och sjukt. Men att min kropp orkar, är hel, vill och mår bra av rörelse älskar jag. Och jag är så glad att det är en naturlig del av min vardag. Inget måste.

Att läsa böcker. I veckan avslutade jag Jag for ner till bror och började på Still. Avslutar nog Still idag. En känslomässig berg-och-dalbana och jag har aldrig gråtit så mycket, men Still är en väldigt viktig bok. Men att läsa böcker. En fin grej.

Jag kan nog göra en väldigt lång lista på saker. Men dessa är mina bästa, som är dagliga eller som surdegen (och kanske handling); varje vecka saker. Det låter så himla konstigt att man skulle göra saker man inte mår bra av, eller som inte får en att känna det lilla extra, men man hamnar där så lätt. Kanske i att tiden bara går. Men när man hittar något som tripplar hjärtslagen ska man hålla hårt om det. Litet eller stort.

29

Jag är uppe först. Iallfall känns det ju så. Det är mörkt ute. Alla tak nedanför mig, på byggnadens i industriområdet, är täckta av snö. Allt är så tyst, och vackert tycker jag. Klockan är strax efter sju och ugnen är varm. Bakstenen likaså. De två första bröden åker in i ugnen. Jag börjar kavla ut bulldegen, brer på smörfyllningen och river över mandelmassa. Snurrar, och lägger dem på plåtar för att jäsa upp lite till. Sen ska bröden ur ugnen. Utsikten från min balkong är ett industriområde. En parkering. Och skog där bortom. Inget speciellt, och inte heller fantastiskt. MEN. När solen, sakta stiger från vänster och färgar himlen i pasteller tycker jag att den är otrolig. Och när allt är snötäckt och kylan isande så vill jag leva föralltid.

Planerna för dagen, för igår som det nu är, är att fixa en picknick i form av bröd och bullar och åka till ett friluftsområde och promenera, picknick och vara utomhus. Min kompis var ansvarig för kaffe och jag för bullar och smörgåsar. Så efter att jag bakat av fyra bröd, snurrat och bakat av bullar, druckit tre koppar kaffe, väckt surdegen igen, och ätit två mackor i farten, lämnat bullar och bröd till mamma som i utbyte lämnade av flyttkartonger, gjord picknicksmörgåsar och klätt mig varmt, varmt, varmt mötte jag upp min kompis som plockade upp mig med bil.

Min kompis, Majja. Hon heter Maja, och stavas Maja, men någonstans, någongång under vår vänskap började jag skriva Majja. Hon är den jag alltid reser med. Vi har känt varandra sen förskolan, och kommer känna varandra resten av livet. Hon är den som alltid kommer vara min bästa vän, och som har varit sen vi var så små. Snart blir vi grannar också och då. DÅ!

Vi skrattade åt att jag hade frågat vilka barn som skulle till Lida, under helgen. Ett barn skulle dit i fredagskväll men eftersom att det var min bakdag kunde inte jag. Sen hörde jag rykten om kalas med bara fyra barn, jag var tyvärr inte bjuden. Men. Vi skrattade år det. Men de, barnen, herregud. De fick mig att se allt det roliga i livet igen. Och de hjälper mig att se det varje dag.

Hur som, vi och alla längdskidåkare tog oss runt spåret i isande kyla, med sol och fantastiska känslor. Vi pratade om allt, och inget. Vi skrattade åt allt, och inget. Jag har storslagna planer och idéer och tankar och allt går alltid via Majja. Varenda tanke jag har kommer alltid ut. Högt. Jag var kissnödig från start till mål, såklart. Men vad gjorde det. Vi längtade efter bullarna och picknicken och tänkte på hur lätt kränkta vi kommer vara om några veckor när mensen kommer igen. Och hur alla längdskidåkare som sa till oss ATT INTE GÅ I SPÅRET, då, förmodligen kommer förstöra vår helg. Och sen kunde vi inte FÖRSTÅ att vi gnällt och mått dåligt och gråtit och skrikigt några dagar tidigare. Sånt pratar vi alltid om, Majja och jag. Älskar henne.

Jaja. När vi kom tillbakadrog vi oss ner på samma plats som två helger tidigare. Denna gång var picknicken utökad med smörgåsar. Och ett recept på den förtjänas att publiceras, för herregud. Jag hade gjort en hummus på tetrakikärtor, vatten, vitlök, salt, citron, olivolja, tahini, kanderad chili + dess sirap. Rödkål hade marinerats i en lingon/ sotad chilivinägrett. Och sen lätt stekt grönkål. Allt det låg mellan två skivor nybakat surdegsbröd. Vi drack kaffe som kallnade och åt bullar som var dem godaste vi ätit. En dag i världsklass. Och så bör varje helg se ut. Sen satte vi oss i bilen. huttrade hela vägen hem. Och sen började all bakning om. Idag är det söndag och jag längtar redan efter nästa lördag.

21

När jag började baka surdeg så var bröd allt jag bakade. Och tanken på bullar hade aldrig snuddat mig. Iofs, är det fortfarande nästan allt jag bakar. Men ändå. Jag har liksom aldrig gillat bullar? För mig var det så konstigt hur folks val kunde falla på en torr liten brödbit med pärlsocker på? Nej, usch, så äckligt. Men det var så många år sen. Jag kallar dem bullarna för 90-tals bullar, men sen inser jag att jag bakade dem väldigt många år senare. Men, ni vet. En deg med 50 gram jäst typ, som jäste på 2 timmar, som man kavlar ut till en fyrkant, brer på med smör, stör över socker, vaniljsocker, kanel, rullar ihop och skär i bitar, lägger i bullformar och låter jäsa lite till? Sen penslar man med ägg och toppar med pärlsocker. Ni vet vilken bulle jag menar.

Men sen, helt plötsligt ville jag lära mig baka bullar. För det ingår liksom i allt som jag vill lära mig, gällande surdeg. Jag snuddade vid dem några gånger innan det ordentliga bakandet tog fart. Och dem vart aldrig någonsin så som dem blir idag. Då, gjorde jag alltid bulldegen fredag efter jobbet. Så när jag kom hem efter en jobbdag stökade jag fram allt, och sen fick den jäsa tills jag gick och la mig. 6-7 timmar? Och morgonen efter kavlade jag ut. Och jag förstod aldrig varför dem vart så små, och kompakta? Någon gång, under allt bakade provade jag en ny taktik. Jag ändrade allt. Jag gjorde degen på morgonen, och lät den jäsa i rumstemperatur tills det att jag kom hem från jobbet. Skillnaden? En otroligt vacker bulldeg som fått 8-10 timmar, och fått tid att utveckla smak. Men att baka bullar en fredagskväll var inte vad jag ville. Så degen åkte in i kylen. Principen måste vara densamma för bröddegar och bulldegar, att jäsningsprocessen saktar ner till 99%, typ. Och så var fallet. Och hur jag sen gjorde, de har också ändrats, med tiden. Först lät jag degen stå framme i 2 h, innan jag kavlade ut. Sen kavlade jag ut den direkt när den kom från kylskåpet. Nu, låter jag den stå framme 30 minuter-1 h, lite beroende på. Det är lättare att jobba med en kalldeg, som sen får lite extra tid på sig.

Jag har alltid jobbat varannan helg. Men jag ville inte kompromissa så pass mycket att jag var tvungen att ta bort bullbaket bara för att jag jobbade. Så, jag gjorde degen fredag morgon. Kavlade ut den lördag morgon och snurrade bullar. Sen fick bullarna åka in i kylen hela lördagen tills jag kom hem från jobbet. Då ställde jag fram plåtarna i rumstemperatur och lät dem jäsa upp över natten. Så på söndag morgon bakade jag av dem, innan jobbet. Nu bakar jag inte varje helg längre. Utan istället bakar jag två gånger på min lediga helg. Och ingen helgen jag jobbar. Jag kavlar ut degen, snurrar och bakar av bullarna på lördagsmorgonen istället.

Allt ändras. I takt med att jag får en större förståelse för surdeg. I takt med att jag förstod att det handlar om tid, och att man inte kan stressa en deg. Det finns komponenter i degen som gör att den är lite trögjäst. Fett och socker. Att surdeg inte kan vara den kraft som ska lyfta hela degen, utan med hjälp av en väldigt liten bit färsk jäst så går det bättre. Men smaken ska fortfarande vara surdeg, och det är den. Med hjälp av tiden. Och kylan som degen utsätts för. Och all den kärlek som finns i varje bulle jag bakar.

Det är fredag idag. Och fredagar är min dag. Vore jag troende, så skulle fredagen vara helig för mig. En bulldeg, och diverse bröddegar. Surdegar hit, surdegar dit. Jag väcker den igen, för bak dagen efter. En sån varm känsla, en sån vacker känsla. Jag håller så hårt i den, den oas jag skapar hos mig varje fredag. För mig är det trygghet och värme. Mitt hem, surdegen alltså.

Och självklart, så vore jag ingen om jag lämnade er utan recept. Och det jag vill säga är att tid och kärlek är verkligen två komponenter som gör att du lyckas. Lite på dina ögon och inte alltid dem tidsangivelser jag anger. För, receptet utgår från min surdeg, och hur den mår. Kom ihåg att det kan vara annorlunda sommar gentemot vinter. Jag vet att det går en arbetsdag, innan min deg är redo för kylen (och då ska det tilläggas att jag har fem-minuters gång till jobbet). Förut bakade jag degen i en 3- liters bunke med lock, och när degen jäst upp till locket (alltid efter en arbetsdag), åkte den in i kylen. Men. Här kommer i alla fall receptet:

350 gram havremjölk, mjölgelatin jag gör kvällen innan på 200 gram vatten och 50 gram mjöl (värm långsamt under omrörning tills du får en trög massa), 175 gram socker, 80-100 gram surdeg, 1/2 påse kardemummakärnor du mortlar, 8 gram salt, en hörna jäst (ca 4 g), en nypa vaniljpulver. Detta blandar jag runt. Tillsätter 925 gram mjöl, jag brukar köra 50/50 vetemjöl special och vanligt vetemjöl. Ibland byter jag ut en del av mjölet till dinkel. I somras åkte lite emmer i också. Öländskt lantvete också. Ni fattar. Jag knådar in mjölet snabbt. Sen tillsätter jag 225 gram smör. Jag nyper in smöret. Degen kommer upplevas som att den ”faller isär” till en början, men det är bara att fortsätta knåda. 10 minuter för hand. Alltid för hand. Varför? Jo, på så sätt lär jag känna degen. Om du ändå kör i maskin är tidsangivelserna samma.

Jag rundiver degen när den är klar och lägger den i en bunke att jäsa upp i, 8-10 h över dagen. Sen åker den in i kylen över natten. Morgonen efter tar jag fram den en stund innan. Fyllningen gör jag på 275 gram smör, 175 gram rårörsocker, ca 15 gram mortlad kardemumma, kanel som jag absolut inte möter, en nypa salt och en nypa vanilj, mest från 2 apelsiner. Mixar allt med en stavmixer(!!!). Kavlar ut degen till en rektangel. Brer på fyllningen. Ibland river jag över mandelmassa vilket är otroligt smörigt och gott. Gör ett treslag. Vrider degen 1/4s- varv. Och skär remsor, 1 cm breda ungefär. Snurrar ihop. Lägger 9 bullar på varje plåt och låter dem jäsa upp i 1,5 h ungefär. Jag brukar utgå från att dem är färdigjästa när dem är rumstempererade och inte kylda längre. Sen penslar jag med havremjölk. Toppar med krossade pumpakärnor, kardemumma och rårörsocker. Bakar av i en 230-gradig ugn, ca 13-14 minuter. Låter dem svalna 5 minuter, sen penslar jag med sockerlag. Och sen, så äter jag. En bulle direkt ur ugnen. Någon till under dagen. Och sen kanske ytterligare någon till. Jag packar ihop nästan alla och ger bort. Några åker in i frysen. Och ja, så går det till. Nästan varje lördag hos mig. Och nästan varje söndag. (på helgerna jag inte jobbar alltid).

Här kommer det inom sin tid komma flera inlägg om surdeg. En liten serie om allt jag någonsin lärt mig. Alla mina tankar kring och om. Alla mina känslor för. Allt jag drömmer om. Allt jag vill baka. För tänk. Tänk hur fint surdeg är, smaken, känslorna och allt annat som kommer med. Om alla fyllningar jag gjort, kan det också skrivas ett helt eget inlägg. För allt, allt är mycket mer och större än bara en bulle för mig.

Hörrni, baka bullar i helgen. Ta er tiden att ge det till er själva. En otroligt fin present.

25