2016-10-10

Rosa i London, katastroftankar och meningen med livet

rosailondon-4-av-7 rosailondon-2-av-7 rosailondon-6-av-7 rosailondon-1-av-7 rosailondon-3-av-7

Nu är vi hemma
igen
märkligt, inte sant?
jag slutar aldrig
förundras
över
hur man kan vakna
i ett land
och somna i ett
annat

jag älskar att
resa
så mycket att
varje gång jag gör
det
tänker jag att
det här,
det är meningen med
livet

men jag måste
erkänna
att jag blivit
rädd sen jag fick
Algot
insatsen är dubbelt
så stor
som om
katastroftankarna
blev inopererade i huvudet
samtidigt som jag
födde barn
kroppen gör motstånd,
rädslan är fysisk
sticker som nålar
känner allt jag
riskerar
när jag tar med min
familj
på ett flygplan

minns när jag flög
hem från Nice
i våras
satt bredvid min vän
som
precis som jag
har barn hemma
våra rörelse var
synkroniserade
när planet plötsligt
skakar kraftigt
vi trycker oss
mot flystolen
utan att tänka
håller vi varandra i
händerna
vi är svinrädda
Algot sitter som en
klump i halsen
jag viskar,
snälla snälla snälla
inte nu

men när vi kommer
fram
hjulen på marken
så försvinner allt
alltid
jag känner mig
längre, större
tar djupa andetag
känner mig levande
som att hjärtat
slår fler
intensivare slag
alla vardagsproblem
försvinner automatiskt
ut i periferin
där dom hör
hemma

och låter livet
ta plats

0

Kommentera

Varenda inlägg, Christin, träffar mig. Det här är favoriten idag:
“alla vardagsproblem
försvinner automatiskt
ut i periferin
där dom hör
hemma

och låter livet
ta plats”

Fan-frickin-tastic.

Christin

Blir alltid lika glad för dina kommentarer <3 Tack för du orkar skriva dem och visar vad du tycker om. Jag blir verkligen jätteglad av det. Kram!

Kan verkligen tänka mig att det blir så, när en har hjärtat utanför kroppen. Allt en gör är ju inte längre för en själv, utan det finns ju fler involverade i allt som hör till livet.

Christin

Exakt så, hjärtat utanför kroppen. Algot är den starkaste känslan jag någonsin haft.

önska jag får uppleva alla de känslorna som är ett barn någon gång. det verkar vara det bästa och läskigaste och mest fantastiska nånsin.

Christin

det är det starkaste jag känt, eller… det är en känsla jag aldrig innan haft. Det är fint. Kram vicky <3

Jag fastnade verkligen för inledningen på det här inlägget. För som jag också fascineras av det där, morgon här och kväll där. Det enda jag egentligen saknar när jag inte är hemma är min säng, haha. Den är ljuvlig! Förutom det håller jag med dig om att att resa är meningen med livet.

Christin

Haha, kan hålla med om det där med sängen! Men ja, det moderna samhället <3 you got to love it!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.