2019-03-16

Rätten att vara orimlig ibland

Källa: här

Jag är fortfarande sjuk, nästan som om den (förkylningen) lagt in en extra växel. Jag känner mig barnsligt sur över det. Gråtfärdig till och med, för i mitt huvud ser jag hur mycket kul det finns som jag inte orkar och missar. Samtidigt kommer rösten i huvudet “tänk på alla andra som har det värre, det här är bara en förkylning”. Sant ju, det är ju vettigt att behålla både en ödmjuk och tacksam inställning till livet (man har ju inte växt upp med “barn svälter i Afrika”-pedagogiken för ingenting). Man vet ju hur bra man har det (!), men samtidigt så slår det mig att det jag stör mig absolut mest på när det kommer till att bli vuxen är att ju äldre man blir desto mer tappar man rätten till att vara orimlig. För att man ska veta bättre. Och för att “orimlig” ofta förväxlas med att man har fel. Vilket inte nödvändigtvis är sant. Man lever sitt liv i flosker samtidigt som jag blir avundsjuk på Algot för att han utan någon slags hämning kan bryta ihop över att sylten är lagt på fel sätt på mackan. Han är tre, jag vet. Men samtidigt är det något så underbart fint i hur han får leva ut alla sina känslor. Sur, ledsen, glad, lycklig, skrattanfall, gråtattack, gråtfärdigttrött, pigg, hysterisk, lugn, lat, hungrig, mätt, sugen, älskar, hatar, irriterad, kärleksfull, envis, generös, vill inte, vill. Allt på en (!) dag. Medan mina dagar ibland går ut på att kontrollera mina känslor. Ibland är jag så utmattad på kvällarna för att all energi har gått ut på tänka rimligt. Och ibland kan jag inte somna för när jag går och lägger mig, efter en dag av att försökt inte låta saker påverka mig, skriker mig kropp “DET HÄR PÅVEKAR DIG”.

Mitt liv hade inte funkat om jag betedde mig som en treåring, jag förstår det. Men ibland trycker jag ner treåringen så mycket att jag mitt liv inte funkar ändå. Vuxenlivet förstör känsloregistret så mycket ibland att allt blir grått istället för en underbar palett av tusen färger. Jag antar att målet är att leva livet däremellan. Get things done och samtidigt ha kul och bejaka vad det nu är man vill bejaka. Min terapeut brukar alltid fråga mig vid varje session “vad behöver du nu?”. En till synes enkel fråga men jag vet sällan vad jag ska svara. Vilket i sig är en tankeställare (vilket väl är hela poängen av terapi iof antar jag, hehe). Men idag vaknade jag och sa:

“Jag behöver få vara lite orimlig idag”.

 

20

Kommentera

Josefine

Det här!! Igår förbannade jag fenomenet: trycka bort instinkter. Vi föds ju, som däggdjur, och har alla möjliga sorters instinkter som vi får lov att uttrycka som barn – men sen förminskas dem ju äldre man blir, för att vadå, kunna navigera i samhället lite enklare? Men de finns ju ändå någonstans där djupt inne som ett minne. Egoism tillexempel. Som barn kommer man undan med att skrika “NEJ! Min kaka!” men som vuxen får man snällt kontrollera sig. Men egoismen finns där, och det går åt energi att tygla den – inte för att man är en dryg människa intalar jag mig själv utan bara för att vi ju är dresserade..djur.. med grundinstinkter. I själva verket hade jag bara velat leva som ett djur, äta MINA kakor och grymta när någon/något stör mig, bitas när jag är arg utan att tänka “nä men så kan du ju inte göra”. Men lite tröst finner jag i att vara det här dresserade djuret, som gör sitt bästa, för då finns det en anledning till att det inte är naturligt att vara så kontrollerad. Kram!

midis

Åh blev både glad och fnittrig av din kommentar. Har aldrig tänk på det så men håller helt med!! Det är egentligen helt sjukt som vi TRÄNAS i att skjuta bort alla våra instinkter. Även om vissa beteende såklart behövs viss finjustering så mår jag alltid som sämst när jag bortförklarar mina instinkter och tänker som….en dresserad… apa? Hehe, tack för din insiktsfulla och roliga kommentar! Kram!

Hahah relaterar så mycket!! När jag jobbade på förskola och spenderade hela dagarna med att vara en *rimlig sansad vuxen* så gick jag ibland hem och sa: nu behöver jag vara barn en stund. Behövde verkligen typ sitta i ett hörn och gråta, vara sur, svara NEJ VILL INTE BLÄ på allt.

midis

ELLER HUR!!!!!!!!! Måste säga “nej vill inte” x-antal gånger om dagen för att behålla något slags sinnesro, hehe. KRAM!!

Mia

Känner igen mig på pricken. Tänker att en asjobbig förkylning solklart sätter sig på humöret och att en massa känslor väller upp, inget märkligt alls egentligen, låt det komma bara och bejaka rätten till att vara orimlig! Annars imploderar man ju. Inte bra. Tycker det är jätteskönt ibland att låta treåringen i mig ta över, även om det bara är i min ensamhet där jag ligger och hulkgråter och tycker synd om mig själv. I augusti förra året blev jag däckad i nån slags überförkylning med influensainslag i typ tre veckor medan folk var och badade och levde livets glada dagar. Herre gud vad jag var trött på att det tog sån tid att bli frisk. Så förstår dig som sagt, till 100%! Krya på dig, och kram!!

midis

Alltså JA! Det finns ju förlylningar och sen så finns förkylningar. Herrejesus, tre veckor låter sjukt jobbigt (även om jag är inne på min nu!!). Men man MÅSTE få lov att leva ut lite orimlighet, inte minst när man är sjuk för när annars ska det vara okej att få lov att göra det? Borde vara okej lite hela tiden, men ja. Då får man ju höra att man är…orimlig. hehe. KRAM!!

Vägra vara rimlig! Haha. Jag tycker att ju mer som jag följer mina instinkter och litar på mina reaktioner istället för att ifrågasätta dem (svårt), ju mer ser jag att de följer en logik och att jag oftast hade rätt.

midis

JA! Håller helt med dig! Men det kräver lite övning att våga, kanske är den övningen livsslång men vågar man leda livet med hjärtat tror jag att man mår generellt skulle må bättre och man skulle ha mindre som skaver. Våga din instinkt! 🙂

Åh, sådan igenkänning! Jag blev så inspirerad nu att jag var tvungen att skriva ett blogginlägg om min nya kommunikativa förebild – Agnes (…eller Algot), fyra år! 🙂

midis

Åh vad kul. Läste din text och KLOCKRENT!!!!! Ska också tänka så, så tack för det. Va fint att vi kan lära oss av våra barn <3

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.