Jag jobbar i butik nästan hela veckan. Det är så himla härligt och skönt att bara stå rakt upp och ner och utföra ett jobb. Prata med människor, ta betalt, ge en vara, ha en bra dag, inga konstigheter. Jag ifrågasätts inte. Jag ifrågasätter inte. Konkret och enkelt och jag har saknat det.

Nackdelen att jobba med kreativitet; det är flummigt. Branschen är stundvis hård och det är svårt att inte falla för hur alla andra gör. Läskigt att säga “såhär vill jag göra”.

Tycker Krickelins inlägg idag var ett av de bästa på länge. Kanske för jag kunde känna igen mig i mycket. Speciellt det där med att alltid vara lite trasig och känna skuld och skam i det. Läser det samtidigt som Anton smeker mig över ryggen och säger “Glöm inte ta hand om din själ, Christin“, medan han sätter på tv:n. Sån enkel mening, han säger det i förbifarten, men samtidigt så omhändertagande. För den visar att här får det lov att finnas plats för den, själen.

Även om självhatet ibland äter upp mig och jag slår på mig själv, att jag borde pressa hårdare, inte vara så känslig, så är jag samtidigt stolt över att jag säger stopp, lyssnar inåt. Även om det ibland kan ta lite tid. Men jag har alltid tagit hand om mig själv.

Även om man måste göra om flera misstag många gånger. För mig handlar det om att lära sig sätta gränser. Det är en dryg väg och kanske livslång läxa. Men väl värd när den är gjort. För det är så jag tar hand min själ.

25

Hej och välkomna hem till min lillebror, vars hus vi lånade för några veckor sen!

Dom har det så otroligt hemtrevligt. Inspireras mycket hemma hos dom även om det sen gestaltas på något helt annat sätt hemma hos oss. Precis så som inspiration ska va, tänker jag.

Och jag får erkänna att deras stora, härliga hus fick mig att längta efter ytor. Massor av ytaaaa. Gud så underbart.

Dom gillar också mixen mellan nytt och gammalt. Det är väl någonstans där man hittar sin stil.

Algot var sjukt pepp på Algots leksaker. Så pepp att han lekte helt själv, helt ensam på ovanvåningen. Här hemma kan vi knappt i sitta i köket utan att han ropar på oss.

Dom har en mjukare färgskala hemma hos sig, men fortfarande färg! Alltså är min poäng är att man kan jobba med färg utan att det blir helt galet. Som många blir nervös för när man nämner färgrik inredning och färg på väggarna.

Älskar mattan och barnet!

Och mannen! Och medan Algot lekte med Viggos leksaker så lekte jag med Helles. Så att säga. Älskar detaljerna, det är ju dom som gör livet vardagslyxigt.

Hej! Jag var lite trött för veckan efter blev jag sjuk i en två veckors lång förkylnings-influensa (vägrar påstå att det var en vanlig förkylning).

Mitt barn!

Och så köpte jag dahlior (?) så som man bara kan i Köpenhamn till Helle, som ett litet tack för hon lånade så snällt ut hennes hus till oss. Det var typ det mysigaste vi gjort på länge, även om jag saknade Kalle, Helle och Viggo. Får alltid såna extra trygghetskänslor när jag tänker på dom. Fint.

Ja ni ser, vi inspireras av varandra. Men ändå blir det helt olika.

Och det var det hele. Kort men gott och hoppas ni hittade något ni gillade!

 

20
  • Just wanna view more of
  • Home
Foto: Sandra Bergström / Vardagskonst

Det får bli snabba puckar idag, jag måste snabba mig till jobb snart. Hoppar ju in en del på Miloii här i Malmö denna vecka! Men igår hängde jag ju med Sandra. På JWHFs monokroma måndag och allt.

Foto: Sandra Bergström / Vardagskonst

Vilket jag var undertill! För nu är det ju kallt igen och jackan måste på. Men alltså; vilket gensvar på vår #JWHFstylechallenge. Så förbaskat roligt. Jag var trött och ömtålig igår, men all pepp och sammanhang gjorde dagen mjuk och bra. Va fint det är att få dela veckan med alla. Kraften i gemensam pepp alltså.

Foto: Sandra Bergström / Vardagskonst

Och att klä sig blev omedelbart roligt igen. För det handlade helt plötsligt om något mer. Där kläder och mode började för mig; att få vara kreativ och leva ut. Tyvärr omvandlas det gärna till något annat, för oss alla tror jag. Så en hjärtlig påminnelse vad precis vad i alla fall jag behövde.

Foto: Sandra Bergström / Vardagskonst

Jag blev blå á la 90-tals vibbar. Ända upp i håret med en blå scrunchie.

Foto: Sandra Bergström / Vardagskonst

Kände mig fin! Men väldigt trött. Algot vaknade 5 på morgonen och jag kunde inte somna om. Anton brukar ta nätterna eftersom min sömn fortfarande är så ömtålig. Men sen när det blir lite för mycket i schemat, så orkar inte Anton alltid. Fullt förståligt. Och då blir det lite kämpigt. Det är tre år sen min insomnia / utmattning / förlossningsdepp började, men vissa sviter sitter fortfarande kvar. Den perioden är ett inlägg för sig, men ja, ibland är resterna från då fortfarande väldigt mycket en del av min vardag.

Foto: Sandra Bergström / Vardagskonst

Det är mitt främsta tips till att må bra, bota ångest, till framgång, (vad nu det är!), att vara glad och ha ett bra liv; sov. Alla andra tips handlar om hur man lyckas sova bra. Prioritera sömn, hela tiden! Jag har övat på att lära mig vila och sova, och inse när jag behöver vila. Och definiera vad vila är, för mig (är inte lika för alla!). Och våga prioritera den. Inte alltid helt lätt, pga duktiga- flickan sitter i ryggmärgen och ibland bara för att man vill så mycket så gärna. Men igår exempelvis så var jag tvungen att gå hem och vila, trots Sandra var på besök. Annars orkar jag inte resten av veckan. Eller jo, genomföra den ändå gör man ju. Men då kommer ångesten, deppigheten, ängsligheten. Och det är jag så sjukt trött på. Det är ett pris jag inte längre är villig att betala.

15
  • Just wanna view more of
  • Style

Snabba puckar är det som gäller ibland, och då får man klämma in lite jobb på söndag. Från landet till gamla väster.

Där jag mötte upp Lina, Jasmin och Sandra (som är på besök!) och rev av några foton till JWHF och vår Style Challenge. Så himla kul att så många hänger på ju! Jag blev själv nästan förvånad vilket omedelbart lyft det blev för kreativitet. Rev ut allt ur garderoben och började matcha och ha mig. Väldigt kul faktiskt!

Mmm färgkombinationer! Gamla väster bjuder på många bra.

Det blommar fortfarande! Så fint alltså. Men puh, är ganska trött nu! Mycket socialt på en helg är kul men jag blir också trött. Vissa veckor kör bara ihop sig. Inte alltid för det är så *sjukt mycket att göra* nödvändigtvis utan för att saker som kräver mer energi hopar sig eller krockar. Typ mycket sociala grejer, det tar mer energi än att svara på mejl exempelvis. Har jag mycket socialt på en vecka hinner / orkar jag inte lika mycket av något annat osv. Nästa vecka jobbar jag dessutom på Miloii tis, tors, fredag och lördag – kom och säg hej vettja!

Men idag var så kul! Älskar att jobba ihop såhär. Så himla bra energi och så tacksam och glad att Sandra ville hjälpa oss med fotona. Det är ju vanligtvis jag som tar bilderna till JWHF men det är lite svårt när jag ska vara med på bilderna. Nu bor Sandra i Göteborg, men hade varit så kul att ha någon lokal fotograf med i vårt team också ju! Call us! hehe.

Och så fina Jasmin som vi gör JWHF Challenge med. Hon skrev ju den här fina krönikan, om vad mode is all about. Läs den!

11
  • Just wanna view more of
  • Style

Hej från huset! Med bilder från förra veckan förstås, lite helg måste man ha. Våren och hösten är så fantastisk här, namnet till trots (sommar-hus) så är mars- midsommar, och sen augusti – alla helgon mina favorittider här.

Fina gamla hus, med fint gammalt tak. Men som vi måste byta ut pga just för gammalt. Förra sommaren höll vi andan varje dag det ösregnade, vilket det typ gjorde varje dag. Förhoppningsvis har vi bytt ut det till innan påsk. Längtar så tills det är över. Gud som vi tjafsat om det här taket. Jag drömde om tapeter och fina trädgårdsmöbler när vi köpte huset, inte ett svindyrt men praktiskt tak. Huh.

Här är jorden stark, allt växer så det knakar. Denna ros planterade jag förra året och då var det bara en decimeter lång pinne över jorden! Hoppas vi ska växa oss lika starka här. Tyvärr har jag inte alls njutit lika mycket av huset det här året, det har bara känts som en belastning. Fel beslut. Kan ha något att göra med min lilla livskris den senaste året, då varje del av mitt liv las under lupp. Smärtsamt, jobbigt och krångligt men oundvikligt ibland. Och bra till sist – när man är på andra sidan och man fortsätter leva ett liv man aktivt väljer.

Några få tappra höstanemoner kämpade på.

Men fick köpa en välkomst-bukett denna gång och städa undan sommardammet. Oväntat svårt att städa ett så gammalt hus. Det ser liksom ändå skrovligt ut trots man städat.

Tycker de tre husen är så fint och varsamt placerade. Ramar in allt så fint och får det att kännas tryggt. Även om det minsta huset egentligen ska vara ett glashus men som nu är ett supermögligt förvaringshus.

Vi fick hösthallon från Antons farföräldrars trädgård. Som vi planterade samma vecka som torkan satte igång. Men de klarade sig mirakulöst och nu har vi underbara hallon långt in på hösten – helt utan larver.

Och äpplen så det räcker och blir över.

Vi har tre olika sorter i trädgården! Och påväg ner till havet går vi ju genom bondens äppelodlingar med hur många olika sorter som helst. Dessa var så mogna att det dofta äpple så fort man gick ut.

Fint ju! Nästa år planerar vi nog in ett eget höstlov här!

Även om man ser dammet i hörnet och skitet på fönstren så tycker jag solljuset såhär års är så förlåtande.

Sista sucken innan vi går och lägger oss och vaknar i maj.

17
  • Just wanna view more of
  • Home

Så gick det en vecka igen. Förra fredagen cyklade jag genom ett sjukt fint morgontrött Malmö. Vindstilla, varmt och mjukt. Tacka vet jag tidiga morgonseminarium.

Mötte upp Lina och Sanna på Mec och gick på ett seminarium som handlade om rörligt i sociala medier. Inspirerande om man har en fet budget och ett stort team men som ensamperson med många hattar kändes det långt ifrån just nu.  Har så sjukt många saker att lära mig. Igår var just en sån arbetsdag då jag kastades mellan att riva mig själv i håret eftersom det stundvis är så frustrerande att jobba själv och måste kunna (alternativt lära mig) allt själv. Känna mig liten varje gång jag möter en vägg till att nästa sekund känna mig ganska badass som löser rätt mycket på vägen. Skulle påstå att starta företag kräver en viss naivitet, hade jag vetat vilken hinderbana (även känslomässigt) det stundvis känns som, så vetetusan.

För det gäller att vara kreativ i sin problemlösning. Och ha tålamod. Speciellt om man brottas med tajt budget och lite tid. Något jag tycker det pratas väldigt lite om i en värld full av råd och tips, speciellt inom sociala medier. Man kan nämligen göra hur mycket som helst, hur snabbt som helst (typ) – om man har tid och pengar till det.

Men i alla fall. Tycker ändå alltid man plockar med sig ett och annat hem efter sånt här. Väcker en tanke, får en idé osv. Och speciellt tacksamt sätt att komma ut när man jobbar hemifrån. Många seminarium är dessutom kostnadsfria. Jag hittar ofta tillfällen och träffar på LinkedIn faktiskt. Tips!

Fortsatte förmiddagen i någon kreativt möte med Sanna. Ska väl erkännas att det sprängdes in lite privata grejer också. Kompisar och branschkollegor i ett. Fint ändå. Och totalt väsentligt för att inte helt gå under av ensamhetskänslor hemma vid köksbordet. Ser ut som Frankrike, jag vet, men det var Noir som vanligt.

Strumpsneakers, lika skönt som det låter.

Cyklade hem i ett vackert Malmö och raketjobbade en timme innan jag hämtade den lilla personen på sista bilden och åkte till huset.

Precis som vi ska göra idag faktiskt, (städa undan efter våra hyresgäster så mössen inte flyttar in), efter mitt lunchmöte på Noir. Igen. Jisses, måste verkligen se och göra något annat snart, hehe. Även om det är ett annat kul lunchmöte idag.

12

Förra året lärde jag mig bära leopard, detta året har det varit rutigt. Tar sakta men säkert död på hjärnspöken om att man inte passar i det ena eller det andra och låter nyfikenheten tar fart istället. Rutigt, precis som leopard, är också (även om det kan låta motsägelsefullt) neutralt. Alltså att det passar till allt på något vänster.

Källa: här

Som alltid när man är nyförälskad går man all in. Så jag kombinerar gärna rutigt med rutigt. Så himla fint och blir lekfullt snarare än gubbigt.

Källa: här

Rutor x 3! Älskar detta, vill genast ha ännu mer rutor.

Källa: här

På tal om gubbigt; släng på ett par sneakers och lösa brallor så ser det inte lika stelt ut. Även om kostym-looken är sjukt snygg så känner jag mig mest bekväm i.. inte kostym. Plus känner mig lite fånig i kostym när jag jobbar hemifrån, men vill gärna snabbt och enkelt känna mig stilit = rutor! Jag mjukstartade med små rutor men den här kappan var toksnygg ju!

Källa: här

Älskar detta. Håller med om att tankarna går till en murrigare färgskala till hösten. Men detta inspirera mig så mycket till att behålla lekfullheten. Kombinera olika mönster med intensiva färgklickar (se hur rutigt passar till allt?).

Källa: här

Med rätt passform kan jag verkligen uppskatta oversize modet. Coolt, kul och skönt.

15

Kolla! Min kompis Julia aka Tuvessonskan har varit med i Nyhetsmorgon i och med framgången med hennes kokbok. Så coolt ju! Hon är så lik sin dotter Selda här att jag nästan skrek rakt ut när jag såg henne på TV. Är så stolt över henne – så grymt jobbat ju. Blir lite avis. Vilket jag erkände för henne. Tänker att det finns en viss frihet i att erkänna sånt. Smutsen. Och tänk, så himla fin vänskap när man kan prata om sånt. Avundsjuka tänker jag är en så sjukt naturlig och vanlig känsla (tänker att alltid att folk som säger att dom aldrig blir avundsjuka ljuger) och som Julia så fint påpekade – lätt att förväxla med missunnsamhet. För detta unnar jag verkligen henne, men ändå, man kan bli avis. Så pratade vi lite om det och sen fortsatte med våra liv som vanligt. Inte mer med det. Om än lite lättare – och ärligare –  i själen. Fint. Köp hennes bok för tusan.

Har även ätit lunch (igen) på Kärleksgatan. Verkligen ett tips om du är i stan. Måste testa deras helg- frukost- meny någon gång snart också, det står på to- do listan. Verkar hämta en hel del inspo från Köpenhamn (om man ska tro deras stories!), vilket man gillar ju!

Har också varit ute varje eftermiddag med Algot. Tar vara på ljuset och färgerna och jag märker hur jag kommer ner i varv när jag är ute.

Frisk luft, gungor och ingen dator. Lek. Ibland blir jag frustrerad över att jag har barn pga mycket på en gång osv, men ibland tänker jag att han är den stora anledningen till att jag inte jobbar ihjäl mig. Håller fokus. Är så upp över öronen förälskad i min son. Han gör allt jobbigare ja, men underbarare. En extra dimension helt klart.

Som att ta en stund och kasta lite löv i luften innan vi cyklar hem. Han rättar sig inte efter någon klocka.

Här är hon, Julia, när maten var uppäten. Som jag träffade en dag förra veckan när hon inte var inne i TVn dårå.

Och när vi åt. Delar glädjen i mat, även om jag gillar att äta den mer än att läsa och skriva om den. Hehe. För ett år sen satt vi på samma uteservering (efter ett extra lyxigt event) och pratade om lajf och allt som låg framför oss. Det var precis innan hon började skriva sin bok och idén till JWHF precis hade kläckts. Känns ibland helt sjukt att både hennes bok och JWHF finns nu. Känns stundvis som om vi växt upp tillsammans, hehe.

Och ljuuuuuset, sista långa sucken nu. Fint är det verkligen.

Och så kunde man springa runt såhär hela förra veckan. Nästan så att oktober börjar kvala in som en favoritmånad. Stundvis varmt, vackert så in i helvete och allt går i ett litet långsammare tempo.

23

Sa någon måndag? Jisses alltså. Kastar därför in några bilder från i fredags. Vaknade idag ovanlig stressad över att ligga back efter två ganska påfrestande veckor. Mycket sjuk, mycket vabb, lite gjort. Det blir stressigt, hatar känslan av att ligga efter. Även om jag väldigt aktivt försöker jobba bort det. Såklart som i jobba av och beta av men också; att ingen dör av att jag ligger efter. Alltså, jag menar att jag vill ju att livet ska kunnas levas trots jobb, med allt vad det innebär (även vabb). Jag vill jobba OCH må bra samtidigt. Hej alla företagare och entrepenörer som försöker driva företag trots mitt i livet.  Saknar så himla mycket en motbild till “work, work more, work harder” och liknande. Ett alternativ till ett “framgångsrikt företag / person”? Någon som lyckades ha livet kvar och ändå driva företag, utan att vara andfådd stup i kvarten. Jobba som en normal person, även om det tar längre tid förstås. Jag antar att man själv måste landa i vad “framgång” är för en själv, men önskar väl helt sonika att fler bilder av just det, vad framgång är, skulle få finnas och få ta plats. För jag faller själv i fällan av att känna mig värdelös & lat när jag inte orkar jobba ikapp på kvällen – även fast jag tagit hand om min son en hel dag (obs att jag till och med funderade på att stryka hela ovanstående stycke av rädsla för att framstå som dålig och lat). Öh.

I alla fall. Sen avlöste det ena efter det andra varandra. Först går diskmaskinen i huset sönder – extra bökigt eftersom vi har gäster där. Tio minuter senare ringer förskolan och säger Algot är ledsen och tar sig för örat (han är ett öronbarn med rör i öronen osv). Hämtar en ovanligt klängig och ledsen unge. Kan knappt gå på toaletten själv. Fick starka flashbacks till när han var bebis. Går till vårdcentralen som är gulliga men som inte kan göra något. Går till lekplatsen, lägger upp en mysig Instagram innan myset tar slut och Algot vill gå hem. Ligger i soffan resten av eftermiddagen och kollar barnkanalen. Längtar till kvällen och en varm dusch – men då är varmvattnet slut. Inget katastrof men en bökig dag helt klart.

Som sagt, några osmidiga veckor bakom oss. Ändå håller jag humöret. Jag kan inte förklara det men ibland känns det som vinden har vänt. Att jag är mer grund-glad igen. De senaste åren har varit tuffa på flera olika sätt – i flera olika omgångar. Som om en dålig dag blir två, blir till veckor, blir till år. Allt har inte varit dåligt och allt är inte perfekt nu. Men känns ändå som bättre tider framför oss. Som att allt går i cyklar. Jag hade tuffa år mellan 21-24 och minns 24-28 som himla bra, sen blev det tufft igen mellan 28-31. Så kanske 31 och framåt nu en stund så är allt nytt och bra igen. Man kan ju hoppas.

25

Om sommaren är havet, så är hösten skogen. Jisses så fint allt är nu. Sista brinnande sucken och som jag njuter. Brittsommar på det. Helt underbart.

Vi har varit i huset och ställt det i ordning för nästa veckas hyresgäster. Nästan så man blir avis, en veckas ledighet låter underbart. Nåväl. Natten till idag sov vi hos Anton föräldrar, så idag gick vi till vårt vanliga svampställe. Efter 10 år ihop känns det ändå helt ok att göra lite anspråk på deras svampställe.

I år påminde om de första åren – vi hittade ingenting nästan.  Den torra sommaren hade satt sina spår. Lite trist för jag älskar verkligen svampplockning. Jag blir som ett ganska ocharmigt barn. Lika länge som jag kan vara i vattnet och lika mycket som jag kan hoppa upp och ner för flotten på somrarna lika inte givmild är jag när jag hittar svamp. Glädjen när man hittar ett helt sjok med svamp. Mmm. Blir helt hialös. Underbar känsla. Väldigt primitiv och det är helt social accepterat i denna kontext?! Fint ju, hehe. Alla behöver vi får lov att vara lite primitiva ibland tänker jag.

Algot var på extra rivigt humör, så skogen passade bra. Rivigt barn kräver sina ytor. Man blir till sist lite matt efter en hel dag av… skäll. Och då menar jag när Algot skäller på mig. “Ät nu mamma”, “inte röra pinnen mamma”, “inte röra mig mamma”, “inte gå mamma”, “inte pilla i ditt hår mamma”, “inte love you mamma”.

Men sen igen så är naturen så himla förlåtande. Varm, omhändertagande och lugn. Sånt man behöver ibland.

Det är så fint att ha samma ställe att åka till. Förutom vår lägenhet så har jag inte så många fasta punkter i mitt liv. Kanske är det därför vi bott här i snart 8,5 år. Det kommer vara så oerhört påfrestande för mitt hjärta den dagen vi behöver flytta. Det kommer vara uppslitande.

Hej min lille son, du är så vacker och underbar. Och störig.

Jag önskar att jag var lite bättre på att vara i naturen, det ger ju ändå så mycket. Älskar pildammarna här i Malmö, där springer jag varv efter varv. Måste vara uppe i tiotusentals varv nu. Men önskar jag var lite bättre på att bara cykla ner till havet ibland, omän en stund. Det behöver ju inte vara så länge. Men ofta har jag inte ro till det. Vilket i och för sig är hela poängen. Men det är ju väldigt fint och läkande att kunna vila i en plats.

Vi hittade ett par svampar, en knapp tugga blev det.

Men fikan var god, sällskapet (o)trevliga (enligt Algot) och färgerna trängde in i varenda cell. Classic söndag!

21