Still no baby. Yes, det är väldigt mycket av vad min tillvaro handlar om just nu. åh känner mig så naiv att jag trodde att jag skulle ha en bebis nu, gick ju trots allt 8-9 dagar över tiden med Algot. Var hos barnmorskan idag och grät lite. Igen. En del av mig tycker det är lite pinsamt att jag inte bara “kan stå ut” (man är ju trots allt kvinna av sin tid), när så många kvinnor gör det, samtidigt så behöver nog både kroppen och knoppen gråta lite. Anton följde med mig och det var skönt. Då känns det lite mer som att vi gör det tillsammans.

Barnmorskan uppmanade oss att försöka göra något litet varje dag. Jag får motvilligt erkänna att hon har rätt. Jag har knappt varit utanför lägenheten sen nyår. Det är inte helt hälsosamt. Så efter lite hinnsvepning hos barnmorskan, så gick vi och åt dumpling på Lu som ligger på Davidshall. Rekommenderar verkligen!

Igår jobbade jag till och med lite för att få tiden att gå. Framför datorn alltså så inget övermäktigt, no worries. Tänkte att äh, det kommer ändå ingen bebis någonsin. Och jag gillar ändå verkligen mitt jobb. Tycker det är så kul för det mesta. Det var en skön känsla.

Köpte tulpaner med mig hem. Som sagt, det får var nog på deppfesten. Fast det bästa med deppfesten är ändå att jag typ skiter i vädret, som annars är min stora akilleshäl i januari. Detta blöta konservburksväder passar utmärkt just nu.

Vi gick också inom Hollandia och åt stans bästa tårta, den med passionsfruktsmousse. Den hade vi på vårt bröllop för snart 6 år sen. Fint att dessutom alltid tänka på det när vi fikar där.

Nästa vecka ska det vara färdigtapetserat ute i vårt sommarhus. Har det inte kommit någon bebis innan tisdag så åker vi dit och tittar. Man får hitta saker att se framemot helt enkelt. Precis som alltid egentligen.

45

Drömmen om våren va, starka och livsdugliga grejer! Och även om jag verkligen försökt vänta med att köpa eventuella nya kläder till den nya efter-graviditet-kroppen till faktiskt efter graviditeten kunde jag inte låta bli denna klänningen från Ganni. Aningen somrig men jag är pepp på att vinter-styla den. Tänker lager på lager och att man kan ändra looken ganska ordentligt med vilken tröja man har under (tänk en långärmad randig eller stormönstrad tröja) och över. Ett par grova vinterkängor till och en kappa! För att sen låta den blåsa fritt i sommar. Jag är optimistisk. Och ett par snabba skor till alla barnvagnspromenader (gud vad jag längtar efter att ens kunna gå, har SÅ mycket foglossning nu). Och så två böcker, även om det verkar ambitiöst med en stundande bebis och sömnbrist. Men har en liten förhoppning och dröm om att ha ro i kroppen att vidareutbilda mig. Alltså i form av att leta inspiration och infallsvinklar på andra ställen än bara Pinterest och Instagram. Utbildning va, så himla viktig, bra och cool grej. Gud. Om mitt 15åriga-jag kunde höra mig nu.

40

Får erkänna att det är något besviket som jullovet tar slut utan någon bebis. Kanske har det varit ett av livets konstigaste, mest långsamma och samtidigt grund-mysiga jullov. Jag deppade ihop ganska rejält, har fortsatt ganska ont men inser också någonstans, hur klyschigt det än må låta, att denna tiden kommer inte igen. Jag är ganska övertygad att tiden kommer göra att man glömmer krämporna och kvar står vi med minnet av en jul då vi, jag, Anton och Algot, umgicks i sånt unikt tempo och vakuum att man inte kan göra annat än hålla det kärt. Visst klättrade vi alla lite på väggarna, när magsjukan väl var bortstädat, men som vi hållit ihop de senaste två veckorna.

Men i ärlighetens namn så är jag trött på att vara fången i min egen kropp. I kid you not när jag säger att det nästan gått en vecka utan att jag varit utanför lägenheten. Sist jag var ute som en någorlunda normal person var på nyår och då sken äntligen solen. Annat är SMHI’s prognos framöver. Gå inte in och kolla, det är deppigt.

Men nu är vardagen igång även om väntandet fortsätter. Algot var överlycklig för att få gå till förskolan och leka i morse. En bit in i jullovet frågade han mig “varför han aldrig går till förskolan längre” och lyckan i ungens ögon när vi styrde upp ett par playdates i mellandagarna. Som förtjänar att lyftas, då Algots kompisar på förskolans föräldrar såg hur vi kämpade på här hemma och erbjöd sig att passa honom, så han kunde få leka och vi vila. Så oerhört fint med sån hjälp när man inte har jättemycket familj i direkt närhet. Vem säger att stadsbor inte har en gemenskap! Och hem kom min stolta unge över att ha varit och lekt “helt själv”.

33

Hej då 2019! Vilket år det varit! Det förtjänar ändå en tillbakablick (om en en liten vecka sen). Första halvan var ganska jobbig på ett personligt plan, men jag tror verkligen det behövdes för att sista halvan skulle kunna bli så bra som det ändå blev till sist. Och för att 2020 förhoppningsvis ska kunna fortsätta på precis samma sätt (minus gravidkrämpor). Allt har inte varit en picknick (verkligen inte), men jag känner mig starkare (känslomässigt) än på länge (trots gravidkrämpor) och den känslan. Oh gud vad jag unnar den till alla. Tack 2019!

▶ Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jisses, ja! Detta året har varit så konstigt, så lärorikt, så roligt och samtidigt så himla jobbigt. Jag har varit modell i Lindex höstkampanj (kan man läsa mer om här, här och här), stylat både hemreportage och vårkampanjer åt företag, gjort roliga samarbeten med både Erikshjälpen, Fredriksdal och möbelföretaget Montana, föreläste på Lunds Universitet, höll en workshop på Folkuniversitetet, jobbade i butik (okej det har jag gjort innan, men ändå), gick en kurs i bokföring, utvecklat JWHF, gjort flera events, varit gravid med mitt andra barn (vilket var en väldigt annorlunda upplevelse från den första) och varit inlagt på sjukhuset. 

 

▶ Är det något du saknat år 2019 som du vill ha år 2020?

Energi och bättre hälsa. Jag har aldrig varit så trött och haft så lite energi som detta året. Hela våren var jobbig pga olika relationer och konflikter som åt upp min energi. Var så ledsen och att bråka med folk tar så mycket av en, vilket är så svårt att förstå när man är mitt uppe i det. Och när jag äntligen gick vidare från det, blev jag gravid och sjukskriven efter varit inlagt av ett brutalt nässelutslag. Jag återhämtande mig aldrig energimässigt, utan behövt hantera lika brutal trötthet det senaste halvåret samtidigt som jobben tog fart. Och när jag skriver detta är jag så höggravid och så kroppsligt utmattad att jag gråter varje dag och tänker ”kommer jag någonsin tillbaka från detta”.  Så, mer energi 2020 tack.

▶ En mobilanteckning? 

▶ Vilket datum från år 2019 kommer du alltid att minnas?

Ibland tänker jag att det var i mitten av maj jag fick reda på att jag var gravid och herregud så länge man är gravid. 

▶ En gång du grät?

När kom hem från sjukhuset och försökte återhämta mig och hade såna enorma ledsmärtor från nässelutslagen att jag bara grät efter Anton och att han skulle hjälpa mig. Även om utslagen försvann relativt snabbt med kortison så var kroppen under sån himla attack och påfrestning. Tre veckor senare åkte jag och fotade och filmade för Lindex och sen tog jag sommaren ledigt.

 Vad var din största framgång på jobbet 2019?

Att det rasslade till, äntligen! Att jag fick så himla mycket roliga uppdrag både som konsult, olika blogg-samarbeten, stylist, och att JWHF samtidigt växte sig större. Förra året växte JWHFs besök med 60% (!) och så gjorde vi gjorde events som blivit en naturlig del av JWHF, som jag vill utveckla ännu mer 2020! 

▶ Din största framgång på det privata planet?

Stabilt, härligt, ärligt, glatt, lustfyllt och enkelt mellan mig, Anton och Algot. 

 

 Något du önskade dig och fick?

Att jag kunde bli gravid igen. I medicinska termer vet jag att vi blev gravida snabbt. Men när ingenting hände i januari, februari, mars eller april så hann jag ändå bli orolig. Så som man blir över saker man inte kan kontrollera. 

▶ Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Hade gärna varit utan våren, utan bråk, spruckna relationer och återkommande stress-stymptom men jag vet ju också att allt leder framåt. Jag lär mig hela tiden. Så det jag lärt mig 2019 kommer förhoppningsvis göra 2020 bättre. 

▶ Högsta önskan?

Ett friskt och välmående barn. Tar med mig den önskan in i 2020 också. 

 Vad fick dig att må bra?

Anton och Algot och att hitta mittsammanhang i jobbet och få välja vem jag jobbar med. En stark vision och att jag lyssnade mer och mer på både den och magkänslan. Vilket ibland är svårt eftersom det ofta ses som ett så tunt argument. “Min magkänsla säger det”, funkar sällan på möten varken med andra eller sig själv, hehe. Men finns alltid alltid alltid där. 

 Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Välja ännu mer med omsorg pga bebis, men ändå våga säga ja till saker jag gärna vill göra. Öva på att ha ännu mer tillit till att saker kommer och går (försöka ha lite mindre FOMO). Jag bestämmer själv. Jag kan säga nej och jag kan säga ja. 

▶ Vad tar du med dig till 2020?

Mer självförtroende. 

▶ Största misstaget?

Inte säga ifrån tidigare när något inte känns bra i magen. Jag tycker det har varit (är fortfarande) svårt, för jag varit osäker och haft vissa beteenden och komplex med mig från förr. Inte stått på mig från början, försökt vara tillags och istället burit på irritationer som gjort att jag till sist exploderat och det är inte heller så charmigt eller konstruktivt. Kanske mer lärdom, än misstag. Men det går väl hand i hand. 

▶ Har du varit sjuk eller skadat dig?

Det var ju det där himla nässelutslagen. Har aldrig varit inlagt på sjukhus förr så. Varit så kass detta året. Två dagar innan vi filmade samarbetet med Erikshjälpen låg jag i fosterställning av magkatarr från medicinen för nässelutslagen och när jag kom hem var jag täckt av röda utslag igen och grät ännu mer.

 Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja!! Fick ju exempelvis ett nytt brorsbarn, Alice <3

▶ Gifte sig någon/några av dina vänner?

Nix, och har missat många roliga tillställningar som jag avbokat senaste halvåret för att jag helt enkelt inte orkat. Har verkligen inte varit mitt roligaste sociala i år. Men det har också gjort att jag ändå mår ok i slutet av året, även om jag missat mycket av privatliv.

▶ Bästa köpet?

Hm, får nog säga tapeterna till huset som åker upp i veckan. Även om jag inte vet hur det kommer bli än, haha. Men det är något jag sett framemot sen vi köpte huset för 4 år sen.

 Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med förra år?

Gladare, även om det varit ett påfrestande år. Men ändå varit gladare  för att livet hela tiden blir mer och mer som jag själv vill. 

▶ Vad önskar du att du gjort mer?

Orkat träffar nära och kära mer. Den energin jag haft har gått till Algot, Anton och jobb (även om jag fattar att vad “jobb” innebär inte alltid är så självklart utåt sett). 

▶ Vad önskar du att du gjort mindre?

Jag börjar tröttna rätt rejält på att ligga hemma i soffan och sängen. 

▶ Mest stolt över?

Att jag pallade jobbet och graviditeten samtidigt. Ibland vet jag inte hur jag gjorde det. Det kanske låter dumdristigt men jag är stolt över det för trots att det varit kämpigt så har jag mått bättre än på länge och det är för att jag sa nej till allt annat. Avbokat resten av livet, fast det varit jobbigt att göra folk besvikna. Jag visste att jag inte skulle räcka till mer och jag lät det vara ok för första gången i mitt liv. Jag kände in mina begränsningar, lyssnade på det och agerade därefter. Det är jag stolt över. 

 Vilka länder besökte du?

Älskar älskar älskar älskar vår resa vi gjorde till Lissabon förra vintern. Bornholm som jag hoppas vi åker till i sommar igen och så var vi ju i England och hälsade på min familj där!

▶ Bästa boken du läste i år?

Jag fastnade mest för Alex Schulamns “Bränn alla mina brev” som vi läste i JWHF’s bokklubb. Som sen fick mig att läsa Malou Von Sivers triologi. Alla de böcker handlar om hur familjer ärver olika trauman som gestaltar sig på olika sätt i kommande generationer. Intressant, tycker jag.

 Årets bästa serie?

Handmaid’s tale och Game of thrones (även om sista säsongen var klart sämst) men bäst var nog ändå sista säsongen av The Affair som jag hade oerhört lite förhoppningar till men som var en av de bästa säsongerna.

 Vad gjorde du på din födelsedag 2019?

Jag bjöd in till skaldjursmiddag på vår gård i stan! Så bra det var! Längtar redan till nästa födelsedag. 


▶ Hur skulle du beskriva din stil i år?

Åh vad jag djupdök in i modeglädjen under våren ändå. Körde på prick allt jag gillar, testade mig fram och sket i regler –  och sen blev jag gravid. Men försökte ändå bibehålla den känslan lite. Lyckades till typ va 36 då jag bytte in till morgonrocken och gravidmysbyxor mest.

▶ Vem saknade du?

Två av mina närmsta kompisar från gymnasiet i Helsingborg. Livet drabbade oss och vi sågs typ inte på hela sommaren eller hösten, vilket kändes sjukt trist. Hoppas på mer kompistid generellt under 2020.

 Ser du framemot 2020?

Gud. Ja. I min version har det inte börjat än. Längtar efter bebis och få börja balansera livet med allt det nya. Hoppas jobbet ska fortsätta gå bra och att vi får en snäll bebis. Skräckblandad förtjusning men jag ÄR PEPP.

Game on!

2018
2017
2016
2015
2014
2013

24

För två dagar sen vaknade jag och hann inte ens ut till toaletten innan jag började kaskadkräkas. Sen följde 24 plågsamma timmar. Men eftersom jag inte träffat mer än handfull personer senaste tiden och knappt varit på Ica så avfärdade jag det som magkatarr. Men så igår vaknade vi efter två timmar sömn av Algot som hulkgrät med sängen full av kokt korv och morötter. Vi hann byta sängkläder tre gånger innan Anton helt plötsligt satt med huvudet nerstoppat i i en hink. Kräksjukan. För hela familjen plus en bebis i magen beräknad att komma på måndag. Herrejävlar, så brutalt. Började denna graviditeten med att bli inlagt på sjukhus av nässelutslag och då är det väl inte mer än passande att avsluta den med magsjuka. This too shall pass, skrev någon och i det kom någon slags urkraft. Tvättade alla våra sängkläder, badade Algot och drev på längtan att starta om det här jäkla året. Fan vad man klarar av ändå. Men forfarande en bebis to go.

42

Tittu, här är vi hemma hemma hos Kajsa och det är sista dagen på året. I vårt tröttaste år kom vi på den briljanta idén att fira nyår tillsammans med en nyårslunch, så vi kunde gå och lägga oss med barnen och faktiskt ha lite behållning av dagen.

Kajsa hade dukat så himla fint och festligt. Väldigt lyxigt att få komma till dukat bord.

Även om vi kom mitt i allt bestyr, sovtider och duschen. Men ändå fint att man kan göra det utan att det blir någon kris i paris. Här väntar Algot på att Gottfrid ska vakna. Även om Algot spexar mer och mer framför kameran, så älskar jag när han stirrar så blottat in i kameran. Det är bara barn som kan göra så.

Fint hemma hos Kajsa, as always. Med personlighet och omtanke överallt och, såklart, framtidsidéer. Så som det blir i en stor gammal skola med alla renoveringsmöjligheter.

Här är hela fina familjen.

Och fina Kajsa med lilla Bea.

Hej hej! Vi kom vid halv två och hoppade in i nyår direkt.

Sen vaknade Gottfrid!!

Och killarna satte igång med lunchen. Eller ja, Hampus och Kajsa stod så generöst för det mesta men det är svårt att hålla Anton från köket ändå.

Han öppnade ostron.

Och nyårsbubblorna såklart.

Så stod vi vid deras diskbänk och varvade bajsblöjor, med paljetter och ostron och det var så perfekt blandat med allt det helt vanliga livet.

Men man behöver lite flärd här i livet. Eller, jag behöver det i alla fall ibland. Speciellt efter sista tidens deppfest. Tycker så mycket om lite finess och när man anstränger sig.

Och så kände jag mig fin i min klänning även om magen hunnit bli så stor att den stod ut som ett paraply. Men tycker verkligen den är helt magnifik, som ett litet konstverk.

Älskar dessa bilder för de är så fyllda av av lajf. Barn som springer, Anton och Kajsa som pratar renovering och jonglerar allting samtidigt.

Full fart även i de mest enkla bestyren. Sen åt vi så himla god middag tillsammans, jämförde känsloregister och skålade för det som är, hur vi är och det som blir <3.

Och till sist slängde Anton ihop som Pavlova. Allt hemmagjort förstås, så som det blir när Anton är ledig.

 

Och jag satt här. Varje gång jag reser mig gör jag massa läten som jag inte tänker på att jag gör förrän jag märker att hela rummet kollar på mig och undrar hur det går, hehe. Någonstans läste jag någon som jämförde att vara höggravid var som att vara en sköldpadda på rygg som försöker ta sig upp. Spot on.

Och så detta som präglade vår nyår <3 Bakom Algot kommer nämligen Gottfrid hack i häl i diverse glädjetjut. Dom leker så fint trots att det är två år mellan dom. Och när vi sa att snart får vi ju också en bebis, precis som Bea, så kliade Algot sig i huvudet och såg halvt fundersam ut, halvt förväntansfull.

Puss och kram!

Sen åt vi Antons kanske hittills fulaste men absolut godaste Pavlova. Alla rörande överens om att det smakade som sommar och som fick oss att drömma lite om vad vi ska göra då.

När klockan var 19.30 tackade vi för oss, sa puss och kram, gott nytt år och åkte hem. Algot somnade på fem röda sekunder väl hemma, medan jag och Anton delade en skål räkor och några praliner till ett avsnitt Vår Tid är Nu. Somnade som en stock och noterade med ett halvt öra att “det var ett himla oväsen” när klockan slog tolv. Sen somnade den här sköldpaddan om. Glad och tillfreds i sinnet och hjärtat, men fortfarande något frustrerad i kroppen. Oh well. Slutet gott, allting gott. Med ett helt nytt år framför oss. Bara början kvar.

36
Källa: här

Jag hade egentligen inte tänkt göra någon sammanfattning, men kanske kom alla andras åt mig ändå, för något fastkedjad i sängen började jag tänka på de senaste tio åren. Något jag egentligen inte gärna gör, hela mitt väsen har alltid präglats av en stark längtan att röra mig framåt. Men samtidigt är det så jag klarat mig relativt helskinnad, för om jag ska sammanfatta detta intensiva årtionde med ett ord så är det: växtvärk.

Jag skriver sällan om det för det är så komplicerat och berör så många människor men 2010-talet började med att min pappa gått bort sommaren innan. Jag var 22 och kastades in i sammanhang som jag inte hade någon kontroll över. Jag hade inte träffat honom eller den delen av min familj sen jag var ca 10 år. En dag ringde telefonen, och sen började ett inferno av känslor och händelser. Min barndom stormade i kroppen och allt som hände efter det var en kedjereaktion på hela livet. Panikångest, depressioner, svek och oerhört djupa sorger. Ett årtionde svävar inte löst, utan är alltid starkt sammankopplat med restan av livet.

Det tog ett par år innan jag ens kunde resa mig igen. Jag var 24 år när jag började studera på universitetet. Jag älskade det. För ett av mina starkaste minnen från de åren är när jag var påväg till en föreläsning. Gräsmattan var täckt av scillor, solen sken och man kunde ha tunn jacka igen. Och då kände jag det för första gången: frihet. Nya konturer av mitt liv som började ta form – som jag för första gången ritat helt själv.

Såklart har det hänt så himla mycket konkreta saker de senaste tio åren. Jag har gift mig, fått barn, rest, köpt hus och startat företag men trots det så mäts mitt årtionde inte nödvändigtvis i prestationer, utmärkelser, coola jobb eller enorma omsättningsmål. Mitt tiotal handlade i grund och botten om att laga mig själv för att kunna leva resten av livet i egen regi. Lämna saker bakom mig och bryta mig loss. Och det har stundvis gjort så ont att jag legat dubbelvikt i smärta.  Men jag har växt, limmat och lagat, och till sist – byggt nytt.

Och i det har livet tagit fart igen.
Redo för 2020.

 

 

 

 

 

 

 

 

50

Idag grät jag som en gris hos barnmorskan. De senaste veckorna har varit sjukt fysiskt och psykiskt påfrestande och det räckte med att hon tittade på mig innan jag bröt ihop. Som att jag nästan sparat allt och väntat på min tid hos henne efter jul. Men det orkar jag inte riktigt prata om nu, det får bli sen med distans i kroppen och knoppen. Imorgon är det istället nyår och det ser vi framemot hela familjen. Jag stack dessutom huvudet i sanden och gav mig själv denna underbara klänning från Stine Goya. Jag ser ut som en flytade rysk docka (enligt Anton) med magen som böljar där under, men om inte på nyår, så när? I vår tänkte jag kombinera den med vita sneakers. Kanske en randig tröja under som sticker fram under ärmarna. Finkläder må vara, men de ska också användas. Hej framtiden, jag längtar efter dig.

Beroende på dagsform kanske jag kör all in med detta diadem, en enkel men effektfull sak från H&M. Är lite ovan med diadem men det är bara att tuta och köra.

Och några saker till ansiktet. Köpte nytt puder till min dosa, från favoriten Sensai. Använder inte jättemycket puder så det håller länge och sätter sig fint. Speciellt efter man “gått in det” en liten stund, då blir det perfekt. Och så kunde jag inte låta bli årets glittrigaste ögonskugga. Nästan helt transparent, bara glitter. Väldigt fint i sig själv eller över någon annan ögonskugga kanske?

30
  • Just wanna view more of
  • Style

Mina stora påhitt under dagarna just nu rör sig mycket kring mat. Fika hit och fika dit och innan alla försvann in i julen så hann och orkade jag dessutom fika med folk utöver Anton och Algot. Här på Atrium med Matilda som jag inte sett på länge. Det var efterlängtat!

Vi möttes upp på Atrium. Ett av Malmös härligaste caféer, även om servicen ibland är….väldigt hemmavan.. hehe… så är det god mat, gott kaffe och trevlig miljö.

Plus att de satt in denna? Tusen plus till den som tog beslutet investera i det. Man saknar generellt ställen som går the extra mile.

Vill man kan man köpa med sig en torkad bukett blommor hem också.

Så satt vi där ett par timmar och pratade om allt från jobb, till trädgård till livet och jag älskar såna stunder. Dessutom hade Matilda målat sina naglar så fint. Blev inspirerad att också orka sånt snart igen.

Och så en snabb fika med fina Kajsa på Solde, som har enkla men bra grejer. Påminde mig om när vi gick bokföringskursen tillsammans i våras. Vill verkligen göra och investera (!) mer i sånt 2020, det är så skönt att få hjälp att lära sig grejer även om man kan få mycket gjort “själv”. Men denna gång pratade vi mest om nyår, för vi ska fira nyårslunch ihop! Bra grej.

Och sen tog jullovet vid. Kanske det lugnaste, tråkigaste och långsammaste i mannaminne men någon som i alla fall verkar njuta av det är Algot. Men snart får vi nog playdate:a så vi slipper se vem av oss som hinner bli sinnessjuk först.

Tur att man har fikan att förlita sig på i detta himla landet i alla fall <3

25

Herregud vad jag är på dåligt humör just nu. Gråter och skriksuckar rakt ut om vartannat. Och ibland flyger en knippe energi förbi mig och jag tänker “nu skärper du dig” och klär på mig. Tar en bild. Lägger ut. Sen gråter jag igen. Men kom såhär långt häromdagen när jag jag insåg att det lätt kan dröja ett par veckor till innan någon bebis kommer och eftersom jag är 5% från att bli deprimerad så ansträngde jag mig och åkte på kalas och la mig helt enkelt i annan soffa för dagen.

Jag tror ju på effekten i kläder (alltså att man kan justera sinnesstämning, kraft och sånt) och kände mig faktiskt lite fin här. I en kjol som jag i ett normalt tillstånd haft svårt att känna mig som mig själv i men som passar finfint med kanonkulan. Jag har en liten hög med post-gravidtetskläder som väntar på mig efter förlossningen. Behöver lämna den här deppfesten (den i kulisserna) bakom mig och ge upp mina sladdriga gravid-mysbyxor som typ luktar kiss. Ja. Jag sa det. Kiss. Det är ibland jättesvårt att hålla tätt. Det är så för jättejättejättemånga och det visste jag inte innan jag blev gravid så nu sa jag det. Så någon annan som kanske luktar och läcker kiss ska slippa känna sig som en besvikelse. Jag blev lättad när någon berättade för mig att de var tvungen att använda bindor sista tiden i graviditeten.

Jag är så jävla glad för mina barn (!) men att vara gravid är något av det mest bisarra min kropp varit med om. Och att vara höggravid. Herrejesus. Behövs lite finkläder ibland för att stå ut.

44