Igår åkte vi upp till huset en snabbis. Nu har vi haft sommarens sista gäster och har huset för oss själva igen, så härligt. Har ändå saknat huset, känns som vi missade hela säsongen. Men vi har verkligen efterrätten kvar, säsongen här är ju ganska lång. Längtar efter långhelger här i höst, förhoppningsvis lika fina som förra året.

Vi har inte gjort alls mycket i år, mest bara använt huset rakt upp och ner. Trädgården är rejält eftersatt (nya tag nästa vår!) men även om det står gamla Ikea-lampor från när Anton flyttade hemifrån och andra nödlösningar så njuter vi av huset så in i bomben. Det är hemma nu, även om jag har tusen inredningsidéer i huvudet.

Trots rejält torrt, ingen tid, ingen kärlek så sviker inte trädgården oss helt. Jag kommer aldrig bli någon renodlad friluftsnisse, men denna stadskropp mår verkligen bra av detta. Och man lär sig uppskatta saker på andra sätt. Blev genuint glad när det ösregnade igår, för trädgårdens skull.

Även om jag spontant kan bli asstressad när vi kommer upp hit efter att inte ha varit här på länge så är det kul att ta ett varv runt trädgården och se vilket det fina som slagit ut.

Men har verkligen accepterat att huset är ett långtidsprojekt. Vissa år har man mer tid än andra år osv. Ibland behöver och vill vi hyra ut det mer, andra inte. Det är ju en lyx i sig, så stressen är ju dum även om jag totalt underskattade hur tidskrävande och hur mycket ansvar ett hus är innan vi köpte detta.

Huset är ett ihopplock med lite nytt, mycket loppis, ärvt och en del gamla grejer från vinden. Har lite tapetplaner till ovanvåningen, nu när takrenoveringen äntligen är klar. Vi avvaktade med för stora grejer innan taket var klart (eftersom vi hela tiden visste vi var tvunga att lägga om det) men nu så. Jag har aldrig tapetserat innan, är det svårt? Lite orolig för att det här sneda och vingliga huset försvårar det rejält.

Nu blommar äntligen höstanemonerna också. En sensommarfavorit, helt klart. Plus mycket lättare att odla än dahlior, hehe.

Plockade in lite hortensior i min favoritkanna jag loppade i våras. Men den klarar nog inte ha vatten i sig för länge inser jag nu. Living and learning, stup i kvarten.

32
  • Just wanna view more of
  • Home

Igår var jag och Anton i Köpenhamn på tu man hand. Det var underbart mysigt. Förra veckan var jag så trött så trött så trött att en granne lyckades skrämma upp mig att jag hade något fel på sköldkörteln. Men så fick jag vara i fred en stund, ha tyst i lägenheten och köpte lite vitaminer och mår nu väldigt mycket bättre, så skönt!

Jag krånglade i mig en kjol från Zara som jag gillar väldigt mycket. Vanlig t-shirt och gamla skor, men fint ändå. Jag njöt av att äntligen få känna mig lite fin och härlig. Tills det blev tydligt att det var modevecka i Köpenhamn. Jag ramlade in i Köpenhamns bloggcrew på Illum och alla var så extremt snygga och trendy och unga att jag automatiskt kände mig svettig och lökig igen. Nåväl. Få vara cool i nästa liv.

Denna sommaren slutade jag träna, sov asmycket, fick utslag i ansiktet igen, konstiga hudflärpar på tutten, växte överallt och sket i allt. Lät mig själv va. Och det har varit underbart. Underbart ocoolt.

51
  • Just wanna view more of
  • Style

Malmö Malmö Malmö Malmö, jag har inte varit så snäll mot dig i sommar. Varit väldigt väldigt väldigt trött på stan. Klagat på hemma. Och visst kan hemma ibland vara förknippat med ansvar, ekorrhjulet, sysslor, tristess och inte lika mycket kul. Ibland behöver man ett par nya glasögon helt enkelt. Så en dag tog vi tåget till Hyllie och åkte till en helt ny lekplats. Bestämde oss för att semestra i vår egen stad. Hade vi varit i Paris och googlat “lekplats” och hamnat på något liknande ställe hade vi kallat det äventyr.

På semester tar jag alltid med min piffigaste garderob, så jag letade fram det mest färgstarka jag hade. För att det är sommar och semester en liten stund till.

Precis vid vattentornet vid Hylle ligger alltså Hyllie Vattenpark. Mitt i all betong ligger flera roliga vattenstationer och barnen sprang runt i badkläder. Succé! Kanske inte det mest natursköna området med desto roligare! Och en eloge till Malmö stad för sina fantastiskt tema-lekplatser som finns runt om i hela stan. I närheten av vattenparken ska det också finnas en äventyrslekplats, men den hann vi inte till innan alla blev hungriga, eftersom vi stannade här så länge.

Sen gick vi hem en sväng, fantiserade att vi vilade på hotellrummet innan vi gick ut igen. Här hjälpte semestertanken till. Stundvis har jag rätt lätt att tänka “äh skitsamma” (speciellt som gravid) och stanna hemma, men är man iväg på semester vill man ju maxa alla dagar, njuta och uppleva. Säkerligen har man bokat resturang någonstans. Så det gjorde vi. Eller bestämde oss för att gå till Bastard när de öppnar kl 17 i alla fall. Innan dess köpte vi en kaffe och gick till “tåglekplatsen” som ligger i Slottsparken. Extra mysig på hösten, tycker jag men även finfin på sommaren. Bra när man vill ha skugga! Och så kan man äta lunch eller fika vid Slottsträdgården.

Klockan 17 hängde vi på låset till Bastard. Här har jag inte varit på länge, jag blev helt enkelt lite trött på det. Och så tycker jag det är tråkigt att det är så svårt att få bord om man inte bokar i förväg. Tur att man är barnfamiljig nu då och äter tidigt.

Supermysig innegård där de har servering på sommaren, innan var det bara pizzor men  nu kan man beställa hela menyn. Deras drinkar är förresten bäst, även utan alkohol visade det sig.

Maten är också såklart väldigt god även om det är allt annat än spagetti och köttfärsås, hehe. Men himla mysigt var det i alla fall och sen gick vi hem i en ljummen Malmönatt (halv sju på kvällen, haha) och somnade gott. Glad för våra nya hemma-glasögon.

34

Igår gick jag in i vecka 19! Om inte BF ändras allt för mycket vid rutinultraljdet så är jag snart halvvägs!! Det känns bisarrt på ett sätt, jag förstår det knappt. Fast nästan ännu mer märkligt att det ska hinna bli både höst, jul och nyår innan det kommer någon bebis (förhoppningsvis). Ena stunden känns det som ett halvt liv tills dess och andra stunder bläddrar jag i min kalender, bokar in jobb och det känns som hösten kommer gå på några andetag. I alla fall. Både Kajsa och Emelie har ju gjort fina gravid-status-uppdateringar (så många JWHF-bebisar det börjar bli nu!) som jag tänkte sno rakt av. Fast svaren är ju mina högst personliga. Här är alltså fram tills nu.

Cravings – Melon och Apelsin Mer. Och vatten, är så törstig hela tiden att jag ibland känner mig sinnessjuk.

Äter inte – kan äcklas ända in i märgen av olika grejer. Grejerna ändras dock från dag till dag. Ibland är det grillad paprika, ibland är det kött, ibland är det fet mat. Har sprungit och spottat ut saker flera gånger eller bett Anton att ”ta bort det” innan jag sätter mig vid bordet.

Krämpor – en hel del denna graviditet när jag tänker efter. Jag hade precis fått reda på att jag var gravid när jag blev inlagd pga allvarliga nässelutslag. Viktigt att poängtera att läkarna inte kunde fastställa vad jag reagerat på men en av deras främsta teorier var att min kropp reagerade på själva hormonomslaget från graviditeten. Eller ska jag säga påslaget. Vilket i så fall innebär att jag fick en allergisk reaktion….mot mig själv. Det var ganska tufft och jag grät varje dag för jag hade så ont i kroppen även efter sjukhuset och var orolig såklart. Dessutom har växtvärken i både bröst och mage varit mycket värre denna gång. Har stundvis haft riktigt ont, vilket såklart också bidragit till hjärnspöken. Och i kombination av allt har jag varit (är) så trött så trött så trött att jag ibland bara gråtit av det.

Namn – Vi mystestar olika namn och tycker fortfarande det är konstigt att det kommer en bebis till. Men just nu har vi faktiskt både ett flicknamn och ett pojknamn vi gillar, men sånt kan ju helt klart ändras.

Favorit outfit  Ingen himla aning än. Jag måste erkänna att jag stundvis tycker det är jobbigt att kroppen ändras så mycket, blir jätteförvirrad. Men gillar stora, luftiga och svala klänningar mest hittills. 

Humör – helt ok! Eller alltså jag känner ångestmolnen sväva över mig ibland, men har ändå fått himla bra verktyg att hantera det och mår humör-mässigt bättre denna graviditet än med Algot. Jag har bara fått ett riktigt översvallande ångestpåslag, som var som en käftsmäll. Det var när jag och Anton skulle gå och lägga oss en kväll, med Algot i det andra rummet, då började jag plötsligt gråta hysteriskt för att Algot låg där ensam och vi ”tre” låg tillsammans. Jag fick sån himla ångest för att ”lämna” Algot, som om jag svek och övergav honom, blir rentav tårögd bara att skriva om det nu. Känslor jag brottats med redan när vi bara började prata om eventuellt fler barn.

Nervös över – Rutinultraljudet om en dryg vecka. Önskar för allt i världen att den lilla ska må bra.

Sover – Sådär. En annan krämpa har varit att min blåsa är ungefär lika stor som en valnöt. I början av graviditeten kunde jag gå på toaletten 1 gång i timmen på natten. Nu har jag en bra natt om jag går 2 gånger, helt ok natt om jag går 4 gånger. Anton tar Algot varje natt, om han vaknar. För att jag helt enkelt inte klarar fler saker som påverkar sömnen nu.

Vill hinna innan – Absolut ingenting, vilket är väldigt skönt till skillnad från när vi renoverade köket när jag var i vecka 35 med Algot. Eller skoja bara, skulle vilja hinna rensa ut vår stora garderob i hallen och 2 av våra 4 (!) förråd så vi har plats att bo kvar i vår lägenhet ett par år till. Och när det gäller jobb vill jag hinna göra någon slags hållbar plan inför våren, kommer nog dela föräldraledigheten med Anton ganska tidigt.

Saker jag tänker på – att jag fortfarande kan skämmas för att jag tycker det är så jobbigt att vara gravid. Igen, har bättre verktyg nu för att inte låta dom känslorna ta över men får dåligt samvete minst 1 gång om dagen när jag tänker att jag längtar tills barnet är fött. När jag tänker att jag bara måste stå ut till dess. Är ibland rädd för att det ska misstas för att jag inte är glad för barnet.

43
En dag på Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle

Flashback till vår dag ute på Kullahalvön! Våra två nätter där kommer nog vara något av det bästa denna sommar. Vi hade så mysigt! Om än lite otur med vädret även om det ordande upp sig under dagen. Vi valde bland era tips och körde mot Josefinelust och hoppades det skulle vara ok med Algot. Vi hade googlat Nimis med den verkade för besvärligt med en 4 åring. Men Josefinelust funkade fint!

 Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle

Eller alltså okej, det är många trappor ner och väldigt klippigt väl nere vid havet. Men Algot klarade det fint med hjälp av Anton.

Där var otroligt fint. Älskar den typen av natur. Fick mig att längta Norge.

 Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle

Så enkel typ av semester, Algot kastar stenar och vi njuter av naturen. Det är till för alla.

 Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle  Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle

Och vid Josefinelust finns flera grottor, vi gick till två och Algot tjoade “vilket äventyr“.

 Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle

Även om jag mest satt nere vid strandkanten och hejade på. Jag var så glad för att äntligen orka göra saker. Även om kroppen var sjukt mör i slutet och jag somnade innan Algot på kvällen så njöt jag verkligen av hela dagen.

 Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle

Inte långt därifrån ligger favoriten Ransvik och Ransvik havsveranda. Sist jag var där var det ett enklare café, kanske att de bytt ägare sen dess? För nu kunde man få enkel men somrig lunch. Vi kom precis innan alla andra, tur för oss!

 Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle

Det ligger precis vid havet och klipporna och man går ner igen. Men det är värt alla trappsteg överallt på Kullahalvön för det är verkligen vackert.

 Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle  Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle

Precis nedanför Havsverandan fiskas och badas det. Hade det inte blåst lite väl mycket just då hade vi försökt ta ett dopp där med Algot, även om han gillar sandstrand bäst. Men väldigt idylliskt och somrigt annars. På våren kan man gå en sväng där uppe istället och plocka ramslök.

 Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle

Helt klart en favorit här – väl värt ett besök!

 Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle

Från Ransvik bestämde vi oss för att promenera till Solvik, Mölle. Det gick också bra med Algot även om det blev väldigt varmt när solen kom fram. Funkar alltså bra med barn som kan gå själv eller bäras, inget för barnvagnar tyvärr.

 Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle

Det är helt otroligt utsikt påvägen. Kolla så fint! Älskar verkligen detta.

 Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle  Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle

Sen kommer man fram till denna fina lilla badplats. Det går även bra att köra istället och ställa bilen i Mölle, nära badplatsen. Vi lät vår stå kvar vid Ransvik som Anton sen fick gå och hämta medan jag och Algot badade, hehe.

 Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle  Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle

Men vid Solvik finns även denna lilla poolen till barnen. SÅ BRA! Kullahalvön är stenig och stundvis krånglig på så sätt, vilket de har de löst med såna här små badtillskott. Härifrån tittar man ner på badplatsen, havet och utsikten. Helt otroligt fint faktiskt – en solig och varm dag känns det som man är i medelhavet.

 Kullahalvön: Josefinelust, Ransvik och Solvik i Mölle

Sen åkte vi tillbaka till hotellet en sväng innan vi åt pizza i Mölle. En helt perfekt dag, kunde knappt varit bättre. Tack sommaren och kullahalvön!

24

Jag ska vara ärlig och säga att detta inte är den roligaste sommaren i mannaminne. Men det är ok, någonstans räknar man ju med att det kommer fler somrar (det måste man ju annars får man ju grov dödsångest). Vi har varit en hel del i stan i juli eftersom vi hyr ut vårt torp. Vilket jag ångrat lite i år, men bokningarna trillar in redan efter jul och då hade jag ingen aning om hur brutal våren skulle bli eller att jag skulle vara gravid. Men nåja, det är en bra inkomst för oss i alla fall. Och även om jag är seg i år, så finns det härlig stunder ändå!

Som när jag och Sanna hade ett möte och åt frukost efteråt. Kanske inte mötet i sig som var så himla sommarhärligt (baksidan av frilanslivet) men det saknar jag mest efter en sommar med familjen hack i häl är vardagsfriheten (solsidan av frilanslivet). Vi fikade på Noir såklart, fortfarande stans bästa.

Har ätit så sjukt mycket glass i år! Rekommenderas, hehe. I år har jag även åkt trampbåt på kanelen för första gången ever. Tio år tog det. Men det var en succé för hela familjen – Algot älskade det (det ingår flytvästar till barnen!). Faktiskt väldigt trevlig grej att göra en långsam, solig söndag.

Och så har vi ju varit en sväng vid havet uppe i Lerkil. Jag och Algot gick på en promenad. Jag tycker inte alltid hans lekar är jätteroliga, så ibland anpassar jag det jag gillar så Algot också ska tycka det är roligt, hehe. Här går vi på en promenad där han får låna min lilla kamera och jag har min systemkamera och så fotar vi saker vi tycker är fint längs vägen. Dessa två bilder har alltså Algot tagit! Ber mig att gå lite till vänster, lyfta armen och backa. Han gillar att sjunga, dansa och fota. Bilar förstås. Och att leka polis & tjuv. Fint att se hans personlighet breda ut sig. Igår gick han fram till två tjejer på lekplatsen som lekte just polis & tjuv och sa “hej jag är Algot, får jag vara med?“.  Så hjärtskärande fint när han vågar ge sig ut i världen.

Tillbaka i stan! Får erkänna att värmeböljan var lite väl påfrestande, speciellt i kombination med att jag jobbade två dagar på Miloii (också bestämt innan jag visste jag var gravid). Att stå på betonggolv i 7 timmar i 32 graders värme som gravid – aj! Men hann äta frukost ute med min lilla familj en av dagarna även om jag skrek “neeeeeeejjjjjjj” när solen skymtade bakom molnen andra dagen. Jag var seriöst gråtfärdig av värmen.

Men som sagt himla trevligt med ett vettigt café nu vid triangeln!!! Kom igen triangeln, du kan! Här vid Café Nostra.

Och så har vi varit i Rydebäck och hälsat på min kompis Emelie och hennes familj. Vi har känt varandra sen bästis-tiden i gymnasiet, vilket innebär vi känt varandra halva livet nu! Och nu leker våra barn ihop!! Så otroligt gulligt <3

Och i ett svagt ögonblick har jag tänkt “ska vi verkligen fortsätta bo i centrala stan?” Kanske är det sommaren, kanske är det graviditeten som gör att man ifrågasätter allt. Därför påminner jag mig om att inte (!) ta några avgörande beslut med en hormonfylld kropp. “Du älskar er lägenhet och livet i stan Christin, påminde en fin kompis mig om.

Emelie har Ebbot som är lika gammal som Algot och i höstas fick de lilla Signe. Så goa ungar alltså. Och det är inte utan att man fascineras över att man själv har en sån liten nästan sommar. Även om jag faktiskt börjat känna något fladdra i magen nu.

 

30

Hela förra veckan hade jag himla ont i magen – förstår nu varför! Poff sa det och så var magen dubbelt så stor. Växtvärk. På vissa sätt håller det fortfarande på att sjunka in för mig att jag är gravid. På så sätt är det “tur” att man har nio månader på sig.

Men jag är också en av dem som inte är jättebra på att vara gravid. Kroppen verkar fatta hur den ska göra men mitt huvud är desto mer långsam. Även om det är liiite lättare nu, kanske mest för jag känner igen känslorna, så tycker jag fortfarande att det är lite jobbigt när kroppen ändras. Jag blir förvirrad samtidigt som det är lite mysigt och spännande, typ så.

Jag har insett att man verkligen både kan klä ner och fram bebiskulan. Jag är minst van vid det sistnämnda. Dels på grund av den nämnda förvirringen dårå, men också för det finns så mycket tjatter om hur man ska va gravid.  Stå absolut inte man handen under magen! Stå man handen under magen! Njut! Nej, stå som normalt! Ingenting är annorlunda egentligen! Va dig själv! Herrejävlar, man kan bli helt slut i rutan av mindre. Så nu kör jag helt enkelt efter dagsform och känsloregister. Igår var en kjol- över- magen- dag för första gången! Imorgon kanske det blir en gammal potatissäck. Vem vet, det svänger vilt här i vilda västern av hormoner.

51
  • Just wanna view more of
  • Style

Förra veckan semestrade vi ju på Kullahalvön, men innan vårt rum i Arild var klart svängde vi inom Höganäs och Höganäs saluhall. Dessutom var det sämre väder så det passade perfekt. Vi åt buffén inne i saluhallen, som var god men dyr. Jag vet knappt om jag vågar skriva det, men jag tycker saluhallen är lite lite överskattad. Eller såhär. Det är ju helt otroligt att en sån verksamhet kan blomstra så i en relativt liten by som Höganäs (som när jag var liten var ganska intetsägande), det är ju bra jobbat och inspirerande. Men man saknar ju någon slags uppdatering. Får lite känslan att har man varit där en gång så har man varit där. Tycker utmaningen med såna här konceptualiserade ställen är att inte fastna i sitt eget koncept. Man vill ju ändå ha någon slags rörelse. Aktivitet inför ramarna snarare än att ramarna kedjar fast en. Okej, lång utläggning för att säga trevligt ställe men har helt enkelt varit där förut.

Höganäs Saluhall & Krapperup Slott

Men på baksidan av saluhallen finns än mer mat och olika food trucks osv. Jag åt lakritsglass hos Kullabygdens vanilj och choklad. Riktigt god! Vi var där även förra året.

Höganäs Saluhall & Krapperup Slott

Sen åkte vi vidare till Krapperup. Men precis innan slottet såg vi en skylt om loppis ner till hamnen i Lerhamn. Så vi svängde ner. Tjusningen med att bila på sommaren, de spontana svängarna. Det var en privatperson som sålde saker de ärvt osv, så den är bara i år men ändå värt ett besök om man ändå är där.

Höganäs Saluhall & Krapperup Slott

Och så sen – Krapperup Slott! Fint slott, ljuvlig rosträdgård och mysigt ställe att fika. Jag upptäckte först Krapperup Slott för några år sen när min mammas vännina öppnade en liten butik där och jag erbjöd mig att starta och sköta deras sociala medier. Jag hade så himla jobbångest i och med att jag fick Algot direkt efter mina universitetetstudier och var ivrig (ångestig) att få all slags erfarenhet och bygga ett CV och portfolio. Och så har jag gjort sen dess, byggt på lite i taget. Tagit för mig, rört mig framåt, fast jag varit rädd. Var ändå en fin liten påminnelse när jag tänkte på att det är bara är 3 år sen jag gick på darrande ben. Blev lite stolt och förvånad hur livet ändrat sig, typ. Hehe.

Jag och Gottegrisen! Vi traskade mest runt och det var mysigt i sin enkelhet. I närheten ligger också Holy Smoke bbq om man är sugen på att testa det. Det hade stängt just den dagen såklart. Även om vi var där för 2 år sen när rapsfälten bredvid blommade (och jag reflekterade även då över sociala mediers fördelar och nackdelar tydligen, vissa inre kamper fortsätter man med).

Höganäs Saluhall & Krapperup Slott

Rekommenderar att ta ett varv i parken vid slottet som är väldigt fin faktiskt. Fint för vuxna och fri spring för Algot. Som nu börjat spexat för kameran. Men tycker det är ganska gulligt det också. Bra dag!

 

23
Källa: här

Anton går och köper melon till mig fast klockan är kvart i tio på kvällen. Och jag låter honom. Låter honom ta hand om mig, fast jag vet att det vore mer rimligt att säga att han inte behöver gå till affären. Men så går han ändå. För när vi stod inför att försöka få fler barn gjorde jag en personlig överenskommelse med mig själv att låta mig själv vara gravid denna gång. Ömtålig. När jag väntade Algot ansträngde jag mig så extremt mycket för att bevisa att jag fortfarande var med i leken. Att jag fortfarande var att räkna med. Hård, med blicken framåt. Som om det vore mitt personliga misslyckande ifall jag lät en graviditet påverka mitt liv. Det hade ett högt pris för mig, när jag 1,5 år senare fick allvarliga sömnproblem och nuddade vid utbrändhet. Livet måste inte ändras, men det får ändras om det är det man behöver eller vill. Och det kan ändras i sin egen takt. Kvinnor dubbelbestraffas tillräckligt. Leken ska vara så flexibel så att reglerna kan anpassas efter alla, annars är det ett strukturellt misslyckande snarare än ett personligt. Försöker vila i det, även om det är svårt ibland. Men jämför jag med när jag väntade Algot inser jag mer nu att detta är en kort stund i livet och att resten av livet inte avgörs just nu (förutom det i magen och det räcker).

Och så låter jag mig boa in mig med min familj. Utan att det betyder att jag inte är självständig eller vill ”mer” i livet. När jag blir gravid blir jag mer inåtvänd helt enkelt. Så det låter jag mig vara. Att vara gravid är lika mycket en känslomässig resa som en kroppslig för mig. Det är svårt att låta bli att jämföra med när jag väntade Algot, men så mycket har hänt sen dess, jag har nog ändå lärt mig mycket. Det blir så tydligt när man ställer en tid mot en annan, man ser sånt som annars bara försvinner i livets fart. Jag hade mycket ångest när jag var gravid med Algot, även första tiden efter förlossningen. Att få barn var så oerhört existentiellt, livet och döden balanserar aldrig så tätt som då. Och ibland är jag rädd för båda. Terapi har hjälpt mig hantera den ångesten. Även om jag ibland får ångest över att jag pratar om ångest så mycket. Får det mig att framstå som en bräcklig idiot som inte klara något? Men så träffade jag en bekant för inte så längesen, som jag lärt känna på en middag något år tidigare, som nu också är gravid. Och som säger nästan direkt när vi ses ”jag har tänkt på dig”. För på den middagen pratade jag tydligen om min ångest och depressionen kopplad till min graviditet. Så sen när hon upplevde samma sak så tänkte hon på det jag sagt. Och kände sig lite mindre som en bräcklig idiot. Och sökte hjälp. Vilket rörande påminde mig att även om jag ibland inte vet något annat sätt att leva, att känslorna (och munnen) hela tiden går en takt fortare än mig, så tänker jag att det, det där, gör det värt det att våga vara skör. Även här inne, fast det är läskigt. Man är dessutom sällan ensam i det sköra, har jag lärt mig. För det finns ändå något beständigt i det. Att vara sann mot sig själv. Ingen lätt grej alltid, men jag visste att skulle jag bli gravid igen skulle jag behöva stöd. Vilja ha det. Ha rätt till det. Vilket gjorde att när jag faktiskt blev gravid igen sökte jag upp den barnmorskan jag träffat en enkel gång på en efterkontroll efter Algot. För det var första gången jag på riktigt kände mig sedd i allt som var graviditeten och förlossningen. Jag minns att det var första gången jag grät och hulkade inför någon sen jag blev gravid med Algot, istället för själv hemma i sängen. Så jag visste att skulle jag bli gravid igen skulle jag söka upp henne. Och det gjorde jag. En liten vinst, inte för att barnmorskan är något mirakel nödvändigtvis, utan för det fina i att våga försöka må bra. Vilket i sig har gjort att jag faktiskt mår bättre denna gången. För att jag tycker inte längre det är skamligt att be om hjälp. Eller låta mig själv vara lite mer där jag är, titta runt omkring mig, istället för framåt en liten stund.

Så jag klappar magen, suckar och stönar fast den bara precis börjat synas, är med min familj, äter melonen, har sommarlov och sover länge. Utan att det definierar mig eller hur kapabel jag är. 

 

65

Låt inte namnet bedra er, på Mölle Krukmakeri & Café serveras det pizza från kl 17! Det var många av er som tipsade om detta ställe – förstår varför! Det var otroligt gott. Men tips är att boka bord, i alla fall om ni kommer en solig dag mitt i högsäsongen. Där var så otroligt mycket folk.

Men Anton hade varit smart och bokat bord till oss, annars hade jag backat i dörren. Det är typ det enda trista med sånahär ställen, folkmassorna. Minskar myset något om man inte är på det humöret. Och om jag inte är det i vanliga fall, så är jag verkligen inte det som gravid. På humör för folkmassor alltså. Så var superglad att Anton tänkt ett steg längre. Vi hade en jättebra dag så var himla nöjd generellt.

Pizzorna får 10 av 10 poäng av oss. Det kändes typ som man var utomlands med bandet som spelade, solen som dansade och människorna som skålade. Den hemmagjorda lemonaden tillförde också sitt. Vi tog en pizza med ansjovis och en med tryffel, rekommenderar båda.

Men vi är tre i familjen vars humör följer blodsockret så vi beställde in lite olika förrätter också. För även om de jobbade på bra så tar det tid att grädda så många pizzor. Men även capresen var väldigt god, så no worries.

30