Morgonen och förmiddagen är verkligen min bästa tid på dygnet. Jag började detta inlägg igår, men fick stänga ner och gå och lägga mig. Har alltid varit en morgonperson och kommer nog alltid vara, även om rutinen fick sig en törn i sisådär 3 år efter vi fick barn. När jag pluggade på universitet gick jag alltid upp 5.30, satt vi köksbordet 6.00 och stängde ner allt kl 14. För efter kl 14 blir allt lite mer trögflytande för mig. Och på kvällen ska vi inte ens prata om. Hela våren jobbade jag många sena kvällar, vilket i längden nog inte är så bra för mig. Så jag går upp tidigt igen och blir, faktiskt, desto gladare. Lyssnade på ett avsnitt från podden Good Life Project, efter tips från Maria. Om man bortser från att den kategoriseras som “självhjälp” (alltså; dags för ett annat ord än detta massakrerade uttryck) och stundvis väldigt amerikansk, så är den bra! Ett avsnitt (ska leta upp när att-göra-listan inte är lika akut) handlade om att vi borde strukturera upp våra dagar på ett medvetet sätt. Att arbetsuppgifterna borde anpassas efter oss, snarare än vi ska anpassa oss enligt systemet, hehe. Som att jag är som bäst mellan 8-14. Då borde arbetsuppgifterna anpassas därefter. Typ svara på mejl efter kl 14 (eftersom det inte kräver så mkt av mig alltid) istället för det första jag gör på morgonen, osv. Nu kan jag göra det eftersom jag är egenföretagare, men en intressant tanke för alla människor och således alla företag.

I alla fall. Hade en bra dag igår ändå. Gick från att vilja ställa in dagen till att få gjort massor. Eller, fick himla mycket inspiration och fokus vilket ofta leder till att jag bara sätter igång och gör. Vilket för övrigt är mitt bästa råd i allt; bara gör (om du kan). Vänta inte på perfekt (there is no such thing). Har fått höra så fint från er på senaste tiden hur ni vågat satsa på era grejer efter vi lanserade JWHF. Att få hör det och veta att vi inspirerat en och annan till att bara göra = värt varenda jobbtimme och nervösa-kan-inte-sova-nätter.

Fick alltså ny energi efter lunch med Lina. Thank god att vi är två! Även om vi inte båda jobbar operativt i företaget så är det ovärderligt att få ha en kompanjon där idén är lika tydlig för henne som för mig och där vi kan hjälpa varandra komma vidare och i fas. Brainstorma och kläcka idéer. Det är sjukt svårt att göra ensam.

Hela våren handlade om bygga och lansera, ett akuttillstånd som är både kul, spännande, nervkittlande, dränerande och beroendeframkallande. Topparna och dalarna är så höga och djupa vid en lansering av ett helt nytt koncept – som man konstigt nog vänjer sig vid. Så när det inte är lanseringsfester i dagarna i ända så kan man plötsligt känna sig lite vilsen.  Men båda lämnade lunchen med armarna uppkavlade. Typ världen bästa känsla ändå.

Och kul har vi verkligen. Och hjälper varandra tar outfitbilder, såklart. Högt och lågt. Receptet för en bra vänskap, tänker jag.

20

Jag borde anat igår när jag lyssande på en feel-good-inspirations-podd och tyckte avsnittet var helt hjärndött. När jag fnös åt “jag skulle inte vilja vara utan allt det jobbiga, jag tycker det verkar sämre att vara utan det, att vara “jämn” hela livet. Att aldrig ha varit riktigt glad eller riktigt ledsen”. Som om det finns såna personer. Som att det ena utesluter det andra, som att det inte går att känna glädje utan att ha känt riktig sorg. Att man inte är sorgsen utan att vara bottenlös och utelämnande ledsen. Hm. Jag och Anton kommer exempelvis från väldigt olika håll, där han haft en lite lugnare uppväxt än jag, om man säger som så. Men Anton kan fortfarande bli riktigt glad för saker och jag får fortfarande betala för riktigt dyra terapi timmar. Så jag vet inte. Tycker ibland sånt där snack blir babbligt och ihåligt. Klart jag är vem jag är pga mina upplevelser. Men är det något jag önskar för exempelvis Algot så är det att han ska få vara just jämn. Lugn uppväxt, få en grundtrygghet, snälla föräldrar, ett starkt säkerhetsnät och ändå vara glad, ledsen, stark, ödmjuk och handlingskraftig. Eller lat om han vill det.

Men jag borde ändå anat att mensen var på ingång.

Började dagen på akupunktur. Jag går fortfarande på det ibland. Jag började ju när jag hade mina sömnproblem, det är snart 2,5 år sen. Ibland skäms jag över att jag behöver så mycket underhåll för att fungera. I-landsproblem osv.

Jobbade med Sanna, min mest analoga kompis. Jag har aldrig någon aning om vad hon gör på helgerna. Ganska mysigt ändå att sen prata om det över en kopp kaffe. Fast idag klagade jag mest på att “jag orkar inte ta bild på samma jäkla kaffe igen. Jag vill uppleveaaaaa något aaaaannnat”. Som sagt, borde anat att mensen skulle komma.

Men var glad också stundvis såklart, för det blir man av sina kompisar. Har turen att jobba med ett gäng av dom.

Gick sen tvärs över lokalen och träffade Jasmine. Himla gullig ju. Och smart! Med stans gulligaste tvillingar. Mina arbetsdagar kan ju se väldigt olika ut. Ena dagen lyfter jag inte blicken från datorn, och har inte sagt ett ord till en levande människa på hela dagen. Eller så blir det som idag. Vilket är trevligt. Sen gick jag på toaletten och såg att jag fått mens och då ramlade poletten ner.

Och så hade jag spillt på mig. Lämnade in ett par grejer till kemtvätten innan hämtning. Dyrt ja, men finns inget som är så onödigt som kläder man inte använder. Så tycker om att ta hand om mina stuff, vilket då inkluderar kemtvätt ibland.

Hämtade sen den här grisen som var sjukt trött, jag var sjukt trött, Anton var trött, vi åt rester, gnisslade tänder, suckade och stånkade och det kändes så himla mycket som vardag trots att det blivit sommar ute igen. C’est la vie.

12

Hej helgen. Inte över riktigt än såklart. Sitter i skrivande stund i soffan, med Algot och äter frukost framför tvn. Han har sin Ipad, jag kollar på sex and the city (igen) och så dricker vi “kaffe” ihop. Så mysigt att jag nästan går av på mitten. So far har denna helgen varit en av de bästa på länge. Inget märkvärdigt bara bra humör, ingen stress och alla i familjen har fått göra något de gärna velat. I fredags kunde till och med jag och Anton äta lunch ihop. På ett ganska kasst ställe på Friisgatan tyvärr. Ett ställe som man säkert tyckt vore tokmysigt om man var utomlands, mest för allt har ett rosa skimmer av härlighet runt sig då. Men fredagsskimret räckte inte riktigt. Men ändå mysigt med lunch ihop. Fick mig lite att önska att Anton jobbade i Malmö (och inte i Lund) en sekund.

Äntligen tillräckligt svalt för min nya favoritjacka från Ganni. Någon sa att det påminde honom om “en rysk docka på ett bra sätt”. Hehe, jag tar det. Älskar den i alla fall.

Efter lunch hämtade vi Algot som haft sin första vecka på förskolan. Gått så himla bra. Så glad för den förskolan, att Algot älskar den så mycket. Det gör livet och vardagen så mycket lättare och smärtfri.

Vi gick och tittade på ett bord. Ett jag pratat om i flera år om att köpa. Men det är ett ganska stort köp så det krävdes sin tanketid. I fredags slog vi äntligen till! Fick sån himla fin service här inne. Älskar älskar älskar dessa små, personliga butiker. Där man (som personal) får lov att förkovra sig i något, blir skitduktig på något och där det finns utrymme och tid att vara… trevlig mot kunden.  Tack finsk form!

Cyklade inom och köpte fredagsblommor. Algot fick peka ut sin egen bukett. Han har verkligen varit så himla mysig den här helgen. Sånt jag drömde om när jag var gravid. Vad jag skulle lära honom, visa honom och uppleva med honom. Även de små sakerna som att handla blommor på fredagar och gå till mataffären för att köpa chips inför lördagskvällen. Fylld av en känsla av att vara totalt tillfreds. Skönt!

Och så har jag fått ett nytt jobb! På tal om små, mysiga, personliga butiker så är jag tillbaka i en efter tio år ifrån. Efter gymnasiet jobbade jag nämligen i en liten chokladbutik i 3 år, och det är fortfarande ett av mina bästa jobb. Så när Lina inne på Miloii planterade ett frö om att extra jobba hos henne i våras kunde jag inte så emot. Som om jag inte har tillräckligt att göra kan man ju tänka. Men för mig blir detta en paus på något sätt ändå. För det är något helt annat. I butik måste man vara helt närvarande (aka lägga ifrån sig telefonen). Det är underbart. Plus, så jäkla kul att få jobba med ett av mina intressen (mode!). Att få vara mer hands on snarare än scrolla bland diverse webshoppar. Det är något med den verkliga världen ändå. Så under några tillfällen i höst hoppar jag in i Miloiis underbara värld. Är ni i Malmö ever så är den väl värt ett besök. Nu: söndag!

20

Öh. Vilken dag. Har aldrig varit med om sådant slöseri. Eller i alla fall eftermiddagen. Förmiddagen var en helt annan femma faktiskt. Då mötte jag upp Julia efter en lång sommar och även en lång vår. För när hon var klar med sin första bok (!), så skulle JWHF lanseras och sen kom sommaren, så vi sågs typ aldrig. Men idag blev det äntligen av eftersom Julia + boken är med på en intervju på JWHF idag. Imorgon släpps boken! Väldigt stolt över henne. Tänk att hon gjorde hela boken i januari. När det är som absolut minst jäkla ljus och så lyckades hon fotografera en hel bok. Boken är så fin! Hela Julias opretentiösa, härliga och knäppa (alltså personliga) inställning till mat och matlagning genomsyrar hela boken. Ser framemot att laga hennes mat (eller få Anton till att göra det) hela hösten.

Jag och Julia lära känna varandra för typ 2 år sen, tror jag (gud vad tiden känns grötig ibland). Kommer ihåg när vi satt och pratade om vart vi drömde om att få göra. Coolt att båda gör så mycket av det nu.  Vi åt lunch på Noir som klart ett av Malmös bästa fik. Kändes liksom som startsignal för höstterminen. Och så fick vi smaka deras banankaka med blåbärskräm. Så god! Den och deras varma äppelmust med ingefära och chili och regnrusket är fixat.

Fast det fixade inte det idag tyvärr. Jag satte mig sen på tåget till Köpenhamn där jag fick INGENTING gjort. Mina ringar var inte klara och det var minst sagt dubbla besked så blev måttlig irriterad. Speciellt eftersom det hela tagit en halv arbetsdag när jag har mycket annat att göra. Det är andra gången jag har blivit så irriterad på ett företag att jag lust att säga upp dom på momangen. Fattar ibland inte hur svårt det ska vara. Ibland tycker jag att företag är så fruktansvärt dumsnåla. I alla fall. Sen hittade jag inget av det andra jag försökte intala mig själv att jag kunde leta efter när jag ändå var i Köpenhamn. Var så irriterad över mitt svarta hål till eftermiddag att jag nästan började gråta på vägen hem. Suck.

Men! På mig hade jag två väldigt sköna grejer. Dessa byxor från &otherstories. Känner mig 70-tals cool. Och så långtröja från Nué Notes. Det är mina absoluta favoriter när det kommer till fina vardagströjor. Ofta snygga färgkombinationer och väldigt bra passform (något helt annat än budgetkedjorna, så värt den extra investeringen (men man brukar också kunna REA-fynda dom)).

9
Källa: https://www.pinterest.se/pin/63191201006661299/

En gång sa jag “åh jag vet inte vad min stil är” och fick svaret “skit i stil. Det är en dagsform, ta på dig vad du vill”. Kan vara ett av det bästa råden jag fått. För mode kan ju bli väldigt ängsligt när allt ska vara så rätt hit och dit. Därför är detta också min första bild, för jag tänker såhär vill jag känna mig (snarare än se ut) i höst.

Källa: https://www.refinery29.uk/street-style-copenhagen

Älskar detta. För det är färgglatt och lekfullt och skönt och så himla WTF att jag tänker att jag kan ta på mig just vad fanken jag vill och ändå vara typ astrendig i år?

Källa: https://www.refinery29.uk/street-style-copenhagen?utm_source=pinterest&utm_medium=pinterest_share

För att jag alltid älskat mönster på mönster. Kul att man får lov nu.

Källa: https://www.instagram.com/p/BElzqy5Sr5X/

Denna! För att jag i ärlighetens namn tycker modeveckorna hit och dit (som sociala medier svämmar över av just nu) blivit på gränsen till…oinspirerande. Bilderna och kläderna känns så sinnessjukt ouppnåeliga. Inte bara för att garderoberna kostar en miljon men också för att jag… orkar inte. Trots att jag älskar kläder och mode. Jag känner mig så bra att inse att jag aldrig kommer stå och asgarva i en solnedgång i Köpenhamn. Framför en kamera. På sin höjd hitta en fin vägg. Kommer antagligen fortsätta titta ner i marken ett tag till för att det känns tryggt så. Så, såg den här bilden och kunde identifiera mig. Vanlig men snygg, knäpp och härlig. Och rimlig.

Tar med mig dessa två när jag ska gå på jack-jakt.

Källa: https://www.instagram.com/p/BSyC3FBg_Cy/?taken-by=bibleoffashionjulie

Måste hitta en paljettkjol till alla mina stickade tröjor asap. Tips?

Källa: https://i.pinimg.com/originals/0f/89/c8/0f89c8db82c292e8005b077c2e7bc8f9.jpg

Detta är nästan mitt favoritmode. Våren och hösten antar jag. När man fortfarande kommer undan med bara ben.

Källa: https://i.pinimg.com/originals/63/d6/94/63d6941da501496c8de7bc27c727254c.jpg

För att den här bilden inspirerar mig att fortsätta vara kreativ med sommarens klänningar en bit in på hösten!

13

Jag sprang inom Electa idag, till världens bästa Marie. Bor ni i Malmö med omnejd och vill gå på diverse skönhetsbehandlingar skulle jag alla dagar i veckan gå dit. Har ju skickat både Lina och Kajsa dit som nu också är Marie-frälsta. Så kul pga love her! Marie hjälpte mig i alla fall bli kittad inför hösten. Så om några veckor eller så borde mitt ansikte vara on point. Jag har alltid i hemlighet älskat sånt här, ända sen jag snodde min mammas grejer när jag var liten. Det är fortfarande en av de bästa känslorna när man duschar hemma hos henne och får använda hennes produkter. Men samtidigt tycker jag förstås att det är helt befängt vilken miljard industri skönhet för kvinnor är. Hur vi tränas i detta. Men ja, den andra sidan (den tränade) älskar det. Ser så sjukt mycket framemot ikväll när Algot sover och jag ska hålla på med allt. Selfcare 2.0. Speciellt eftersom jag den senaste tiden lagt märke till att jag lite är påväg ner. Håret är fult, jag är ful, allt jag gör är fult. Börjar gråta skitlätt, osv. Huh. Inte kul.

Investerade även i lite smink. Puder från Sensai som är helt gudomligt. Älskar looken sminkad- men- ser- inte- sminkad-ut. Denna ger det. En ögonbrynspenna från Sisley som tyvärr är ruggigt dyr, men fantastiskt. Har en penna, borste och highlighter i samma produkt. Och så ett läppglans från Sisley. Ser stark ut i färgen men blir så. himla. fin. på!  Just ögonbryn och läppar är något jag blivit hooked på i år. Min storebror brukade reta mig för jag hade så ljusa ögonbryn och jag började inte plocka dem förrän jag var över 20. Har liksom aldrig besvärat mig med dem. Men nu har även jag fallit. Ramar in ansiktet så himla fint och ger lite power till ansiktet, tycker jag. Och något på läpparna är ett snabbt och enkelt sätt att ge liv till ansiktet. På sommaren har jag inte ens haft mascara utan bara sprungit ut i något diverse läppglans.

Denna var på något slags pangpris á 149kr (typ). En bodylotion som gradvis bygger upp en solbränd-ish nyans. En liten touch av BUS antar jag. Eller liknande. Marie skriver mer proffsigt om den här. 

Och så fick jag med mig två prover från Sisley när jag handlade sminket. Den rosa är en mask som jag har testat tidigare och äääälskar. Varje gång jag använder den påpekar folk glowet i fejset, på riktigt! Använder den inför festligheter och när jag har pms. Men slut sen länge så blev lite extra glad för just detta test, hehe. Den andra är en peeling som tydligen ska vara tokbra. Som sagt, när Algot sover!

15

Söndag i stan, äntligen. Har ändå längtat. Vi åkte tillbaka från huset igår kväll eftersom jag ville har en buffertdag mellan komma hem och börja jobba. Vi sov länge (Algot också!), jag sprang en runda och sen gick vi ut för att äta lunch. Civilisationen, ah!

Blandade sommarkläder med höstens, sensommar är ju ändå en favorit även om det är med viss vemod att sommaren börjar ta slut.

Vi cyklade till St: knut, åt lunch på Spoonery som är ett ställe med grytor. Snabbt och gott, även om jag måste erkänna att man tröttnar när man är där ofta. Tänker att hösten är deras prime time, grytornas tid. Åt köttbullar med sås, gott!

Sen gick vi över gatan, till Ugglas för kaffe. Mutade barn med telefon och drack i fred.

Tjuvfotade snygga människor. Det gick inte att ta miste på demografin i detta område.  Välbetalda jobb (gärna kreativa), 35-45 år, gillar design, 1-2 barn. Alla är så himla snygga. Därför gillar jag förvisso att bo vid triangeln, som inte är liiiika trendigt (mer än att det är centralt), man kan chillpilla (aka pilla sig i näsan). Men ska erkännas att jag gillar detta lika mycket när jag kan välja själv när jag vistas i och kring det (ej pms). Kan uppskatta uttrycket & ansträngningen så himla mycket. Så mycket att jag, ja, fotar det hela i smyg.

Algot ville handla blommor men det var stängt. Längtar efter att ge lägenheten lite kärlek igen. Fredagsbuketten har nog också sin prims-time nu.

Sen mötte vi upp Lina och Mathilda. Började eftermiddagen här, på Moderna Muséet som hade rita-med-barn-ish-aktivitet. Egentligen från 4år och uppåt, men vi gav det ett försök. Helt otroligt att såna här initiativ finns, helt gratis. Så fint. Tänkte även på det i morse när både jag och Algot pratade om hur vi ser framemot förskolestart på onsdag, “leka med kompisar mamma“.  Tacksamheten att staten hjälpen mig ta hand om mitt barn. Med utbildade personer, som vet vad dom sysslar med, som Lina poängterade!

 

Sen gick vi till Folkets Park och så gick fyra timmar i ett tjoff. Citylife, som jag älskar det ändå. Älskar älskar älskar säsongen mellan sen mars – tidig juni, sen augusti till tidig november. Speciellt med detta eminenta gäng. Igen kompisar, vad skulle man gjort utan? Ventilerade med Lina att jag tycker min PMS har varit helt katastrof denna sommar. Att jag liksom varit lynnig och skör typ hela tiden. Hon hade någon liknande erfarenhet tidigare i år, i januari, och kommit fram till sambandet “sämre kost (julen), sämre pms”. Man behöver inte direkt googla i timmar innan man kommer fram till att socker och koffein är dåligt för pms. Och jag har typ badat i allt i sommar. Som när jag drack en energidryck (!) och åt pannkakor som mellis häromdagen och fick ett utbrott på Anton en kvart senare. Huh. Någon förändring måste nog till, även om jag alltid tycker det är laddat att prata om just mat som “kost”.  Jag tycker kaffe och godis är gott och därför äter jag det och så tycker jag att det ska va. Men jag vill ju ha jämn energi och framför allt inte vara lynnig och ha så djupa dalar. Kan kosten påverka är jag villig att ge det en chans. Och kan inte låta bli att tänka hur sjukt det är att vi lär oss så lite om (kvinno)kroppen i skolan och liknande. Istället får vi söka information själva och hjälp hos varandra.

Dessa två. Tjivas såklart (dom är ju 3år) men tänker ändå att dom visar att i riktiga vänskaper får allt plats.

19
Foto: Hanna Skoog

Vad gör man
egentligen
på ett år
ett jäkla
tjat om hur
fort livet
går och ändå,
står man
där på
nyår, midsommar
jul eller
när man
fyller år
och känner
knappt igen
sitt liv
från året
dessförinnan
jaja, så snabbt
går det, men
mitt i allt
känns det också
oändligt
långt, kanske
för att
what
a differnce a
day makes
som man
sär

när jag fyllde
trettio hade
jag inget
jobb, inget
riktning, bara
en hel del
blues
ångest och
oro för vad
skulle det
bli av någon
som mig
led av sviterna
av ja gud
vet vad
gjorde inte
saker
efter kl fyra
jo, det är
sant
för då kunde
jag bokstavligt
talat aldrig
somna
blev rädd
för kvällen,
att sova, för
vad händer om
jag vilar?

sen är det
som att jag
råkar
blunda, och
nästa gång
jag vaknar
så är
jag 31 och
helt
komplett
nåja, lite
får man
väl raljera
för ingenting
är sig
likt när
allt kommer
omkring

från oktober
till nu, hände
allting
jwhf från idé
till verklighet
så nervös hela
våren
att jag ligger
vaken flera
nätter och tänker
vad fan har
jag gjort
renovering
från tvåa till
trea
äktenskapskris
och tillbaka
soulsearching
gappskratt, uteliv
reparerar hemma
vid, magkatarr
och lanseringsfest
känslan av
fan det här
kommer aldrig gå
till KOLLA HAR
DU SETT
äntligen
någon att
high five:a
med

från vem är
jag

till

det här
är jag

som om någon
satte på
play, eller
fick kanske
en sorts överjordisk
kraft, jävla anammar
fast min
terapeut säger
att det är
lilla Christin
som vill att jag
idag
ska må bra,
och leva bra
att det är
därför jag
ofta ställer
till ett jävla
liv eller alltid
vill ha fest
just wanna have fun
var det visst
någon som sa

knuffade in
mig på banan
igen, som
Algots briotåg
som hamnar
på sniskan
och han
hjälper den
upp på banan
igen och
tjoar glatt:

”nu funkar
den igen”

fast istället
för briotåg
så är det jag

jag som funkar
igen

35

Det känns som det varit helg, fast det har det ju förstås inte, bara ett evighetslångt sommarlov. Huset har varit uthyrt i över en månad och på onsdag börjar Algot förskolan igen. Så vi begav oss hit för att sätta punkt för sommaren.

Som gjorde en sista föreställning just for us. Eller ja, badväder kan det ju sannerligen vara ett tag till men det kändes ändå som en sist suck. Att nu övergår vi snart i något annat.

Äpplena är nästan mogna och äppelodlaren som är vår granne hälsar att allt plockas två veckor tidigt i år. Så konstig (men härlig) sommar det blev. Kändes som året blev dubbelt så långt för man levde så intensivt i sommar. Eller på något sätt levde mer här och nu, kanske? Längtade inte någon annanstans, jo kanske till fjällen när det var som varmast, men annars så badade vi ju bara loss.

Gräsmattan har blivit grön igen, vilket är härligt. Men gräver man lite i jorden så är den fortfarande snustorr längre ner. Även om det regnade så det kändes som himlen skulle ramla ner i morse så tar det lång tid även för naturen att återhämta sig efter en så lång sommar.

Ibland känner jag mig lite identitetsförvirrad här ute i huset. Lugnet är lika skönt som förvirrande. Jag blir ofta så ofantligt trött när jag kommer hit och går ner i hastighet. Jag piffar inga kuddar, målar inga rum, får inget extra gjort. Köper lite blommor hos bonden på sin höjd. När det egentligen finns hur mycket “content” som helst här ute. Och som jag ser andra med liknande omständigheter göra det mesta utav. Har bara vanliga trädgårdsmöbler och ingen gammal säng vid en åker. Jag köper fortfarande hellre nya klänningar och har inget naturlig rutin här. Kanske när jag hittar min plats här ute, vad jag gillar, vad jag tycker om så slutar jag titta mig omkring så mycket. Allt har sin tid. Eller kanske, allt tar tid.

 

17
Källa: http://annagillar.se/?p=10739

Smakar så kostar det. I alla fall energimässigt. Det funkar inte helt att dansa till kl fyra på morgonen och sen gå upp och göra samma sak fast som en arbetsdag. Så istället för att pressa fram blogginlägg igårkväll somnade jag typ 20.15. Fast då hade jag iof vaknat 04.30 i ett ångest påslag samma dag över alla små saker jag inte tagit tag i som åt upp mig inifrån. Kändes det som typ. Det är verkligen en finlinje man balanserar på när ångesten blir en sjuhelvetes drivkraft (jobbade undan så mycket igår!) och blir totalt handlingsförlamande (varför jag var tvungen att jobba undan). I alla fall.

Sen har jag funderat på det här med nystart och semester. Alla beter sig som om man har överskott med energi nu. Nu jäklar! Höst! Medan jag tänker att man (kanske) har normalt med energi nu, efter semestern. Om man har tur. Man går på semester för att vila upp sig från vårens intensitet. Men börjar ändå hösten med att lägga i en högre växel. Som vanligt. Som om semester gett en extra energi, att man bunkrat upp istället för fyllt på. Med nystartat företag och småbarn bunkar jag i alla fall inte upp någonting kan jag meddela. Här är det status quo hela tiden. Men våren lärde mig att jag får tydligen saker gjorda ändå och det är ju bra nog.

Och för att avrunda den här utläggningen har jag i alla fall kommit fram till en sak i sommar. Att jag vill att det ska finnas plats i mitt liv för danskvällar till 04.00 ibland och där man hinner vara trött i tre dagar utan att världen går under eller man känner sig som världens sämsta människa. Typ så.

Källa: https://www.wmagazine.com/gallery/best-copenhagen-fashion-week-street-style/amp

Och så har jag spanat in den här halsduken från Samsøe Samsøe som jag nog ska leta upp när jag åker till Köpenhamn nästa vecka. Jag har äntligen förstorat min förlovningsring efter 3 år utan. I’m never going back och det är ju skönt att vara tillfreds med. Tid för bigger times nu. Bokstavligt talat.

Källa: https://www.pinterest.se/pin/63191201006661322/

Så spenderar vi vår sista “semestervecka” i huset. Jag jobbar ju på så gott det går med “mamma mamma mamma mamma mamma maaaaaaammmmaaaaaa” i örat. Treårsåldern påminner mig om tiden han var bebis och han skrek och man inte visste vad man skulle göra. Jag upplever samma desperation nu när allt man göra blir fel. Som när han ber om köttbullar men får ett utbrott för att det inte är korv när jag lägger upp dem på tallriken. I alla fall. Huset. Funderar på om jag vågar målar det rosa i vardagsrummet. Inte som “vågar” för om det är rätt eller fel för någon annan.. Men mest för jag orkar inte måla om det om jag inte gillar det. Går ju hellre ut och dansar till tidig morgon kom vi ju fram till.

17