Det är mycket kallare i lägenheten vi hyr än jag trodde det skulle vara. Jag var väl lite naiv i exakt hur varmt (eller kallt) det är här i Lissabon på vintern, på natten. Algot leker med bilar i soffan bredvid mig och under min rumpa finns hans garage. Det blir lite guppigt för min del men han är ju glad. Och blir lika exalterad över glassen när han ser den nu, såhär, på bild som när han åt den igår. Visst ser ni att han har olika glassar på bilden? Han är ett geni i livsnjuteri. Byter glass med Anton med ett förvånat “nämen det är ju min glass” när hans börjar ta slut och så byter han som katten i natten.

Min förkylning sitter fortfarande envist kvar i min kropp. Det blir lätt så när man inte har så mycket marginaler kvar i sin kropp. Jag är bra på att hantera stress – när det är för sent. Det blir bättre men jag är fortfarande lite som en jojo även om jag återhämtar mig snabbare nu. Stress, dålig – blir bättre – kör på – stress, dålig – blir bättre – kör på. Bromsar alltid efter min kropp säger ifrån. Det som blivit bättre är att jag faktiskt, på riktigt bromsar då. Innan mina sömnproblem, och anledningen till att det eskalerade var för att jag gjorde också det. Jag slutade aldrig. Pressade, pressade och pressade. Som en galen person såhär i efterhand. Nu bromsar jag & gör damage control, men ambitionen måste ju ändå vara att slippa dra i nödbromsen hela tiden. Att få vara jämn snarare än som en jojo. När min terapeut frågar mig vad jag längtar efter säger jag alltid “semester” och ger beskrivande bilder av Algot i barnpolar och lugna dagar. Varför det, frågar hon? Dom där störiga men viktiga frågorna, ni vet. Som tvingar en att förklara. “För att på semester är det ok att ta det lugnt. Det är en ram som gör det ok att göra ingenting. Ingen tycker man är konstig om man gjort ingenting på en semester. Man får inte sparken och man ifrågasätts inte”, svarar jag. Där blir det så genast så tydligt – jag längtar inte nödvändigtvis efter en barnpool utan efter det kravlösa. Semester är en lösning, men inte en speciell hållbar en (i dubbelbemärkelse). Ett litet personligt genombrott, när man identifierar en känsla man har, ett behov man ignorerar. Hur kan vi föra in mer av det i din vardag, frågar hon? Jag har inget bra svar på det än, men känns som ett fint mål att jobba mot.

Tills dess njuter jag lite extra av det kravlösa här i Lissabon. Hela familjen var  på så himla bra humör igår trots att vi alla var trötta efter gått upp halv fem på morgonen. Jag skojar inte när jag säger att alla tre i familjen slog handen framför ögonen samtidigt och kisade nästan plågsamt mot solen när vi klev ut från flygplatsen. Som om vi kom ut från en fyra månaders lång grotta. Ljuset är verkligen enastående, som en gammal vän man inte sett på länge. Men som är bekant, trygg och fyller en av energi.

Är så glad att få lov att vara här en stund.

 

45

Härliga söndag. Kanske extra härlig idag eftersom vi har en veckas semester framför oss med start imorgon. Då åker vi till Lissabon! En resa jag längtat efter himla länge. Att få lite semester såklart, det har varit ett intensivt år. Men även Lissabon har stått högt upp på listan länge. Ser framemot 12-15 grader och blå himmel framför allt. Det är det absolut jobbigaste med skånsk vintern – gråheten.

Även om den här lilla stjärnan skiner upp. Han vaknade på oklanderligt humör idag, vilket var tacksamt för denna trötta kroppen. Ofta är jag lika jobbig som Algot. Stundvis precis lika krävande, hehe.

Saker man kan hitta i jackfickan som förälder. Hehe. Faktiskt ingen aning vart den kommer ifrån. Någon som saknar den?

En väldigt oglammig söndag egentligen. Som mest varit runt köksbordet och nere i tvättstugan. Tur vi ska ha kul imorgon! Medan jag sitter och skriver detta inlägg hinner jag tänka “herregud är det här ens kul att läsa om” säkert tio gånger, men bestämmer mig för att skriva klart. För såhär är livet också ibland.

Malmö in the making! Kom ut en liten sväng för det kändes som om jag skulle tappa mänskliga egenskaper om jag inte kom ut i friska luften i alla fall 20 minuter.

Hej hej! Tog på mig allt knäppt idag. Såna dagar jag lovar mig själv “att nästa gång ska jag köpa en neutral jacka”.

Vi gick en sväng i pildammsparken. Himla enkelt nöje för en treåring på cykel. Har också stått precis, exakt här höggravid. Time flies, lika mycket som det var good times. Jag var 27 när jag väntade Algot och fyllde 28 prick 4 månader efter jag fött barn. När vi pratade om det kom jag på mig själv att chockartat säga “är det bara 3 år sen jag var 28″. För herregud, känns som man borde vara 43 vid det här laget. Kände mig ung och gammal, vital och sliten på samma gång. Tiden, så knäpp grej.

De senaste åren alltså. Barn vände upp och ner på mitt liv. Det har varit så sinnessjukt jobbigt på vissa sätt och såklart helt underbart på andra. Känner mig ibland som stålmannen som pallat – pallar – allt.

29

Hej fredag! Och den här kroppen blir bara mer och mer förkyld. Men ska man gå på tacksamhetsprincipen denna fredag så är jag glad att det bröt ut nu och inte nästa vecka, för då ska vi på semester. Jag har längtat så mycket efter denna semester så jag nästan blir gråtfärdig av bara tanken. Fredagen går ut på att förbereda så mycket jobb som möjligt, så datorn ska få ligga orörd lika mycket sen.

Denna outfit ska få följa med, minus jackan hoppas jag. Såhär såg jag ut när jag åt lunch med Lina häromdagen. Jag blir på riktigt gladare av att klä mig i färg. Gladare och modigare, även om det kan låta knäppt. För mig finns det lika mycket power i en sån här outfit som i något annat.

I övrigt känner jag PMS:en smyga sig på. Det var en märklig upplevelse igår för jag kunde verkligen känna hur den kom smygandes. Glada tankar om hur mycket jag fått gjort trots sjuksoffan började sakta byta ut mot negativa tankar om att jag borde jag gjort mer. Ängsligheten som tog över. Det var som att se sig själv i slow motion.

Annars då? Terminen är verkligen i full gång nu, alla har igen mycket att göra och många samtal präglas av det. Inget konstigt, jag kan också klaga när jag har mycket. Det är ju lite det man gör i samtal, pratar om sitt liv. Men bortsett från det, så försöker jag hela tiden ta aktiva val för att hålla ett balanserat arbetsliv. Även om det stundvis är svårt, för sekunden jag gör det måste jag också aktivt arbeta med att försvara det valet – inte minst för mig själv. Jag påverkas också, trots att jag väl vet hur jag vill leva mitt liv. Märker hur många av mig och mina kompisar kämpar med det i vårt arbetsliv – som fortfarande är relativt nytt. Pratade med en vän om just det – att det ändå finns en tydlig skillnad mellan hennes generation och min. “Ni ifrågasätter mycket mer”, sa hon. På ett positivt sätt, ska tilläggas. Några vill ju gärna påpeka yngre generations lathet (upplever dock att lathet finns överallt), men det är ju något fint i det där ifrågasättandet och ska inte förväxlas eller förminskas med lathet. Vi frågar helt enkelt saker som; på vems villkor? Varför? Hur? Varje gång någon vill punktera mig med ett “sån är branchen” har jag ALLTID lust att mer eller mindre skrika “varför det”.  Har aldrig fått ett bra svar. Varför accepterar man status quo om typ inte en jäkel verkar mår bra av det?

29
  • Just wanna view more of
  • Style

Jag vaknar bombförkyld, såklart. Januari. Och då längtar jag akut efter sommaren, såklart. Började också sakna vårt sommarhus och gick loss i arkivet. Härligt ändå, att vi har så mkt att längta efter. Så här kommer ett helt år i huset. Vi brukar vara där regelbundet mars – november. Och enstaka dagar här och där dec- februari. Såhär såg det ut i mars förra året, ett underbart vinterlandskap. I år ska vi renovera taket och sätta in två takfönster med start mars. Hoppas det är lite mindre snö då.

Tidig vår och hösten är min favorittid i huset, namnet “sommarhuset”, till trots. Det är så otroligt fint att kunna få förlänga säsongen såhär. Huset ligger ju också lite som om i en dal, så det är nästan alltid lä vid huset. Alltså kan vi dricka kaffe på trappen väldigt tidigt på säsongen ofta. Åh gud, längtet.

Dessutom är det ju en naturtomt, med skogen som tornar upp sig bakom och runt huset så i april fylls hela tomten med vitsippor. Det är så underbart att det inte går att förklara. Det är sån delikat och skör och hoppfull och livsbejakande tid på året. När knopparna brister.

Och alla Algots födelsedagar har vi firat här, och än så länge har vi alltid kunnat äta tårtan ute. Vi får se hur det blir i år – inte minst med tanke på att det kommer vara lite av en arbetsplats i och med taket.

Det som är underbart i huset är att man är ute mycket mer. För att ute är så lättillgängligt. Det är in och ut och det är jord över hela köksgolvet.

På våren brukar vi vara här med Kalle, Helle och Viggo ett par gånger. Tänk att detta var i maj förra året. Vilken pangsommar det var. Längsta ever.

Och ett så oerhört fint ögonblick, när Algot självmant gick ner till min lillebror och la sig med honom i hängmattan och myste. Jag blev på riktigt väldigt rörd. Det var så fint och en sån lättand att livet kan vara så fint. Det var också var här jag insåg att jag nog vill ha fler barn någon dag. Vill att Algot ska ha möjligheten att dela hans liv såhär också. Det var inte självklart för mig. Varken att jag skulle få ha det såhär, eller att önskan att få fler barn skulle komma. Men det är så himla fint att få ha familj att dela min familj med. If that makes sense.

Vi peppar redan inför årets midsommar. Det är så otroligt mysigt. I år hoppas jag vi kan åka upp några dagar innan och slå på stort.

Sensommar myset. När alla har semester, ingen hets, ingen press. Vi gjorde ingenting i huset förra året. Alltså i form av renovering, inredning, förbättringar, pyssel osv osv osv. Vi bara njöt av huset. Inga spektakel, inget extraordinärt, bara vanliga livet.

Sen kom september. Som är lika härlig som våren. Vi hyr faktiskt ut huset nästan hela juli i år igen. Missförstå mig rätt, sommaren är utsökt här. Men det funkar så himla fint med uthyrningen då. När andra njuter av det och vi kan göra något annat och sen komma tillbaka. Optimalt, faktiskt.

Och i år var oktober l-j-u-v-l-i-g-t. Så lång säsongen var nu när jag tittar tillbaka på det. Det finns fler sidor av hus-livet än alla dessa bilder. Saker går i sönder, vi stressar över det, kan inget, lär oss hela tiden. Jag tycker ofta det är svårt att ha hus. Men med det sagt så är jag i grunden, riktigt tacksam över att vi kan bygga så fina minnen här.

23

Här kommer mina januarirester. Sånt som jag gjort men inte hunnit visa eller hurra om. Det här inlägget fick januari att verka evighetslångt och som om julen vore sju år sen. På ett bra sätt. Det gav mig en känsla av att livet är långt, man gör mycket, man hinner mycket, allt kommer bli ok. Se till och njut.

I början av januari var vi lediga. Jullovet var fortfarande färskt. Så jag och Algot hängde en hel del. En dag åkte vi tåg, vilket Algot älskar.

Jag mutade honom med Ipad för denna bilden. No shame in the game alltså.

Vi har varit på ABsmåland som är proppfyllt av fint.

Handlat små saker till min vän som fått sin andra barn!! Hon är dietist och jag har torr humor så hennes bebis fick en avokado som bitleksak, hehe. Och så något rosa för lite kraft i livet.

Och en banan till Algots rum.

Det var första dagen på länge med strålande solsken. U- n- d- e- r- b- a- r- t.

Jag jobbade på Miloii ibland, trots jullov för resten av familjen, men det var ultramysigt när Algot och Anton kom och mötte mig vid stängning och vi åt middag ihop på Miss Saigon.

Eller vänta, vi har både ätit kvällsmat och lunch där. Tack bilddokumentationen för du håller koll på mig. Hur som. Allt var gott. Gå dit.

Jag har ju sett ut såhär. 

Och ätit lunch på Julie.

Det var inte gott. Beskt, lite och konstigt. Eller jag vet inte. Jag blir i alla fall inte mätt på buljong, kyckling och lite sallad, även om konceptet med “gårdagens” är vettigt. Men personligen rekommenderar jag Julie mest till diverse AW:n med fokus på ett glas vin och ostbricka. Det är däremot gott & mysigt.

Åt ju med Claudia som ni kanske känner till by now, och blev fotad av densamma.

Jag har stått på lekplatsen i världens mest deppiga väder. Januari i sin mest brutala verklighet.

Men tur att det var med dessa två som nog är några av stans sötaste, hehe. Happy kids, happy life.

Hälsat på stans snyggaste och mest instagramade golv, på Kärleksgatan 3.

Fast med Anton för ovanlighetens skull. Tyckte också deras blomsterrester var finfint. Rosor, amaryllis och stjärnflocka. Jul och vår i ett härligt axplock. Typiskt bra exempel på att det inte finns några rätt eller fel i blommor.

Anton åt soppa, och jag risnudelsallad med tofu, as always.

Och sist men inte minst, så har jag till sist fikat med Jasmin som jag lärt känna genom JWHF. Hon var den första som mejlade oss innan vi ens hade lanserat. Snacka om att hålla koll på sina grejer. Hon visade minst sagt framfötterna, precis som med initiativet till #JWHFstylechallnge och sen började hon ju blogga hos oss. Vi pratade ju såklart om nästa #JWHFstylechallenge (stay tuned!!) och att jag behöver mer hjälp i den dagliga verksamheten. För vi har växtvärk!! Sjukt kul men också…sjukt mycket jobb, hehe.

Det var allt för januari. En lugn, bra, arbetsam och mysig månad. Så som man vill ha det (jinxelijinx, hoppas de sista två januaridagarna går i samma tema).

Puss!

 

 

 

22

Innan sommaren så lovar jag mig själv att ha målat vårt sovrum. Tänker att om jag skriver det här så kommer det bli så, hehe. Skämt å sido. Här kommer mina tankar om vårt sovrum, som än så länge mest är vita väggar och kaos. I alla fall. Jag vill mest ha glada färger i vårt sovrum, så jag med större chans kan vakna glad varje dag. Ett piggt sovrum (även om det är motsägelsefullt), som gör mig glad. Men samtidigt vill jag ju inte att det ska bli för barnsligt. Så även om basen, de stora delarna kommer gå syrénlila, ljusrosa och gult så vill jag ha starka kontraster. Balansera upp det med naturmaterial, keramik och ljust trä.

Källa: här

Men framför allt vill jag inte ha så mycket mer än en säng och en garderob i vårt sovrum eftersom jag efter 8 år med ett stort allt- i- allo rum verkligen omfamnar idén av att låta sovrummet bara vara ett sovrum. Men kanske hänger jag upp några fina tavlor på väggarna. Där satsar jag nog på mer starka färger tillsammans med det mer pastelliga.

Älskar idén av blommor i sovrummet, även om det är tämligen onödigt. Även om jag är en sån som kan flytta med mig mina buketter runt om i lägenheten. Så att dom alltid är i det rummet jag är i, hehe. Vill man inte måla väggarna i starka färger är det tacksamt att jobba med färgstarka detaljer. Vaser, lampor och sängkläder. Piffar upp det på ett ögonblick. Jag kommer dock köra på extra allt som vanligt, för jag gillar maffigt helt enkelt. Och tycker det blir personligt på så sätt. Och ibland, mindre klottrigt. Färgen binder ihop allt. Gör ordning i kaoset, typ.

Källa: här

Och så en sista inspirationsbild. För jag tycker det är ett bra exempel på hur färg ändå kan vara stylish. Vilket är min storslagna ambition med sovrummet. Jag vill ha glimten i ögat, en lekfullhet samtidigt som det finns en viss tyngd i rummet.

13
  • Just wanna view more of
  • Home

Jag är en sväng i Stockholm ju! Men ska erkänna att jag inte sett så mycket av Stockholm denna gång. Jag följde med på Sannas resa helt enkelt, för hon skulle på Guldbaggen idag (nu!) och jag ville ha mer mys i mitt liv. Så jag följde med och vi passade på att jobba på tåget.  Två flugor i en smäll. Jag blev dock så sinnessjukt trött när vi kom fram, när jag lät semesterkänslan sippra fram lite. Så även om Guldbaggen är en aning mer avundsvärt, hehe, så har jag det mysigt med jobb och reality tv på tv:n ikväll.

Vi kom fram igår. Jag borde ha något mer vettigt att berätta än att vi ätit Mcdonalds, kollat på film till midnatt, och varvat mys med jobb idag. Men det är (den ändå härliga) nakna sanningen! Allt kan inte vara content (även bästa sortens content är den direkt från livet, tycker jag). Hur som. När Sanna gjorde sig fin hos frisören, loggade jag in, jobbade lite och drack en kaffe. Så som man gör.

Tyckte det var så härlig färgskala på tulpanerna. As always. Det organgea fick det hela att poppa. Kontrastfärger, go for it.

Kom tillbaka till hotellrummet. Satte mig i fönstret och gav betyg på Sannas olika läppstiftsnyanser. Tycker sånt här så himla mysigt. Inte för jag går ut sådär jätteofta men det är fortfarande något det jag tycker är mysigast med sånt: när man gör sig i ordning tillsammans.

Köpte någon glow-grej-produkt som Sanna blev rekommenderad från Mac som lät lovande och en rosa ögonskugga jag varit sugen på att möta våren i. Och Sannas skor, not mine. Även om det ändå vore lite kul med något festligt snart.

14

Igår var vi i Lund! Längesen, härligt och en perfekt lagom utflykt. Även helgerna är en balansgång. Kravlösa helger är nästan livsnödvändigt för den här familjen. Vi klarar liksom inte en hel arbetsvecka med jobb och annat vuxet för att sen känna oss tvingade till fler grejer på helgerna. Eller jo, missförstå mig rätt, klart vi klarar det. Men vi blir sura, tjafsiga och på den vägen går det stadigt neråt. Så, lust över plikt är 2019s helgdevis (eller hela livet, men en får ju inse att man är vuxen på vardagarna). Samtidigt är det ibland härligt att ha en liten riktning så inte alla helger går i någon aptatisk sömngång. Där erkänner jag mig skyldig, för jag gillar att ha kul – när jag orkar. Hemmamys forever är inte heller min melodi. Gillar att Anton sa att han tyckte om att jag var “enkel” när vi träffades. Haha, tji fick han (fast han har också sagt att han gör mycket roliga grejer på grund av och att han älskar mig för att jag inte är enkel, red anm). Just igår åkte vi till Lund för att titta på Claudias fotografier på hennes först vernissage.

Köpte grattis-blommor. Januari må vara brutal men just detta älskar jag. Kontrasterna just nu, det känns så hoppfullt. Att vi har det bästa framför oss samtidigt som vi får ha lite vit vinter (påminn mig om detta i mars). Men visst märker ni att det är ljusare nu? När jag cyklar hem från förskolan är det fortfarande ljust ute. Nu får bara gärna morgonen snabba sig också.

Vi hade snöbollskrig på vägen dit och på vägen hem. Det var som en dröm i en film. Den lilla familjen som kastar snöbollar efter varandra. I såna stunder är det som att jag ser mig själv utifrån, lycklig över vad jag har! Sen kissade jag nästan på mig när jag träffade Anton med en snöboll rakt i nyllet och han glasögon fylldes med snö, hehe. Är ett barn innerst inne.

Sen kom vi fram till Studio 7 i Lund. Jag skrek rakt ut när jag såg Claudias foto så fint upphängda. Klart jag sett dom på Instagram, hemsidan osv innan men att få se dom såhär var helt klart något annat! Vilket påminner mig igen om vikten att kliva av Pinterest-tåget och göra något annat. Gå på fler utställningar är väl ett bra nyårslöfte? Stora som små.

Fint, mysigt och personligt. Väldigt fint, gå gärna dit om ni har möjlighet. Claudia är dessutom tokgullig. Verkar gå i familjen. Visste ni förresten att det är Claudias son som dessutom ligger bakom Instagram konton genusarbetaren?

Hur man får barn att gå på vernissage, hehe. Ändå sportsligt av honom att följa med. Men vad gör man inte för att få åka lite tåg när man är 3.

Lund! Älskar lund för jag älskar universitetet. Att plugga där är någon av det bästa jag gjort. Jag var aldrig någon typiskt lundstundent (tvärtom, jag var knäppisen som skulle gifta sig). Men jag älskade att plugga, stämningen av att allt som låg framför en, idealismen som bubblade i en och känslan av att lära sig. Det var som att öppna en helt ny värld. För mig var en universitetsutbildning min key. Fick lust att plugga ännu mer till hösten när vi var där igår, men vi får se. Allt har sin tid, som det heter.

Känner inte alls till Lund förutom de typiska gatorna där man rör sig som KOM (kommunikation)- student. Klostergatan är klassisk för mig, det var så lyxigt när man lunchade där. Den känslan sitter i.

Men Anton fick leda vägen till lunchen eftersom han jobbar i Lund och knows the place. Och visste var dom hade en och annan barnvänlig rätt.

Vi var alla väldigt hungriga och då är detta klassiskt läge för alla i familjen. Ni kan ju tänka er hur trevligt vi har precis innan maten kommer och alla är vrålhungriga. Jag och Anton är kända för att vara hangry, så det är klart att vi fick en hangry son.

Hej hej! Zebra klänning från Monki för er som frågat. Skön modell, fint mönster men blir en aning statisk, så en underklänning är att rekommendera.

Everyday!

Beställde kaffe här, hos Love Coffee. Där många andra caféer beställer sitt kaffe ifrån, så det är good stuff helt klart.

Algot gick runt och bar på sin hamburgare som han inte orkade äta upp. Och golvet var typiskt januarislaskigt.

Gick förbi Broder Jacobs och föll stenhårt för reklamen i skyltfönstret. Man är ju bara mänskligt. Köpte såklart hem lite semlor. Kan va några av de bästa om man ska satsa på en lyxig semla (kan dock uppskatta dom mediokra oväntat mycket också, även en semla kan blir för pretentiös).

Och sen åkte vi hem, la oss i sängen och åt semlorna. Somnade kl 22. Lördag i januari i småbarnslivet. I något parallellt liv är jag på en cool takfest i New York.

24

Glad fredag. Igen! Även om veckorna för alltid går fort sen man fick barn (dom där knölarna har något märkligt sätt att tvinga en in i stunden samtidigt som dagarna bara försvinner i samma stund), så är detta den första veckan på året som jag känner någon slags balans in life. De första veckorna på året kändes som om dom gick till att komma ifatt man vad man inte hann innan förra året tog slut. Denna veckan har jag satt några saker som jag försöker införa till det nya året i rullning: 1. Max 1 möte om dagen, helst ett par dagar i veckan utan något möte alls. 2. Planera in träning som om det vore ett möte (man avbokar liksom inte ett möte lika lättvindigt. Mer om att vara frilans (eller människa) och respektera sin egen tid i ett annat inlägg, tänker jag) 3. Somnar innan kl 23 (alltså inte jobbat på kvällarna).  4. Acceptera det jag inte hann och vara glad över min arbetsdag (jobbar med att hitta verktyg som gör att jag inte är lika hård mot mig själv när jag inte räcker till. Känns för övrigt som att det är nr 1 anledning till att man bränner ut sig. Känslan av att aldrig duga).

Såhär såg jag ut när vi åt middag hos Kajsa för några veckor sen. Drog fram sommarkjolen och mixade den med en vintertröja. Fast poängen i hela resonemangen var ju att kläder är kläder. Förr tyckte jag det var bra att packa undan kläder för att sen ta fram till respektive säsong eftersom det gav nytt liv till kläderna. Som att shoppa i sin egen garderob. Det är fortfarande ett bra trick, men nu orkar jag inte det, packa undan alltså. Så nu är det bara en hög med kläder. Och jag försöker istället styla dom på olika sätt. Antar att det också är att shoppa i sin egen garderob.

Men nu är det fredag! Idag är en sån dag som är jobbig för att jag inte vet om saker komma klaffa. Om ett möte blir av eller om Anton hinner hem så jag kan gå på en kompis vernissage. En ängslighet som kickar in när jag sovit oroligt några dagar. Och så en del saker jag måste få gjort idag, fast jag mest vill lägga mig ner och sova. Måsten, sämsta känslan. Så får nog jobba på fredagskänslan. Imorgon är det Algot och Anton som gäller och på söndag åker jag till Stockholm (kommer hem tisdag). Så det finns ju alltid bra saker att se framemot.

 

19
  • Just wanna view more of
  • Style

Såhär långt har vi kommit i vårt sovrum. Vi renoverade i maj. Då var vi mitt uppe i parterapi och vi lanserade JWHF så jag minns det knappt, på riktigt alltså. Kanske är det därför jag inte alls har ens pallat lite att börja inreda, även om jag sett framemot det. Kanske tar det ändå till nästa maj men då får det va så. Jag har sjukt svårt att inreda på måfå (vilket ändå inte är att rekomendera). Jag får alltid bilder i huvudet och efter det går det tjoff tjoff. Men bilderna har uteblivit fram tills nyss. Men verkligheten är fortfarande att jag är trött så det går lite segt. Oavsett så känns det så otroligt lyxigt att ha ett sovrum som bara är ett sovrum. Några saker har kommit på plats. Sängkläderna jag fick och gav mig själv som jag drömt om och en lampa. Nu är det bara färg på väggarna och en garderob som fattas. Bara.

Jag har en tanke om att väggarna ska blir rosa. Att rummet ska gå i någon form av färgstark pastell, men eftersom jag inte vill att det ska bli för gulligt tar jag in lite hårdare kontraster, som vasen ovan. Både i form och i färg. Något jag börjat gilla mer och mer på sistonde, att bryta av med något grövre. Några tavlor ska upp på väggarna. Undra när jag någonsin ska orka. Men hur som. Det börjar bli kul nu när jag har en idé. Allt börjar ju där som sagt, hehe.

Hittade några snäckskal på loppis som jag lägger mina smycken i. Och förutom en garderob som aldrig blir för att det är så vansinnigt dyrt med platsbyggt, så får vi nog ge upp den drömmen och hitta på något annat. Snart hoppas jag, för jag saknar vårt golv.

18
  • Just wanna view more of
  • Home