Till vår sista heldag hade dimman kommit tillbaka. Vid det här laget hade vår guide lärt sig det svenska väder-humöret och försökte muntra upp oss bäst han kunde. 
Vi åt stekt riskaka. Riskaka är kanske inte det bästa som det vietnamesiska köket har att erbjuda men traditionellt är det i alla fall. 

Vi gick förbi det guiden sa var saffran. 
Egentligen skulle vi ha gått i regnskogen men eftersom det regnat för mycket var vi tvunga att ta en annan väg. Jag och Anton blev lite besvikna och tänkte “hur farligt kan det vara” men valde att lita på att vår guide visste vad han pysslade med. 
Tur var väl det för även på den “lättare” vägen var det geggigt som bara den. Lite extra jobbigt att vi dessutom skulle gå ner 1300meter. 
Till den här byn. När vi kommit under dimman sträckte vår guide ut armarna och sa “tadaaaaa, no foggy”. 
En av de största byarna vi bodde i väl i Sa Pa

Solen kom på snabbvisit
Framme och gott nytt år!
Här skulle vi bo vår sista natt. 
Just precis den kvällen hade värdfamiljen sin riktiga familj på besök. Vi fick snällt vara med på ett hörn. Festmaten dukades fram. 
Lite kyckling ben och en munfull med hjärna var det som serverades på familjemiddagen. Jag höll mig till bröstet på kycklingen. Visserligen ser inte detta jätteaptitligt ut i min mening, men värsta matupplevelsen var ändå i Hanoi när vi åt nuddelsoppa. Det var nämligen så att tjejen bredvid mig beställde in kokt kycklingfoster med ingefära. Fy bubblan alltså.
0

Dag tre, eller kanske fyra. Vädret var helt ok och vi var vid gott mod. 

För allting fortsatte att vara otroligt fint och imponerande.

Vi testade lokalbefolkningens godis. Socker. 

Såhär maler man i vietnamesiska bergen. 
Vi kom hem till vårt tredje homestay och vi kunde tvätta händerna för första gången på tre dagar. Där bodde dessutom denna söta och extremt bus-retliga flickan. Så himla tjivig. Men hon älskade Anton från första ögonkastet. Hon hoppade upp i hans knä innan han ens fått av sig jackan, som om hon suttit där hela sitt liv. Sen kom vi fram till att hon ville åt hans iphone. Tjivig. 

Det var det lugnaste och mest organiserade homestayet vi bodde på. Vi kunde till och med duscha. Zoomar man in på flickan i bilden förstår man varför mamman hade häcken full. 
0
Okej, det får helt enkelt bli ett par, tre, fyra inlägg om Sa Pa. Det var en så fin vecka och vi såg så mycket fint att det helt enkelt inte kan pressas ihop till ett ynka inlägg. Dessutom är jag (vi) ganska trötta på trafik- och avgashetsiga Hanoi, så det gör inte så mycket att hänga på vårt göttiga hotell. Imorgon har vi, förresten och hursom bokat en uflykt till. Fyra heldagar i Hanoi är helt enkelt för mycket, så vi åker på en dagsytflykt två timmar bort från Hanoi. Nu: Sa Pa dag sol!
Här kan man då tro att bilden är överexponerad, det är den inte. Det är dimma. Man ser inte ens vår guide som går framför mig här. 
Därför skrek vi lite när vi såg bergstoppar och blå himmel en liten timme in i promenaden. 
 
Så fort solen kom fram blev det hur varmt som helst. Vi hade liksom fleecetröjor på oss.
Vädret varierade lite under tiden vi gick, men mest var det fint. Här går vi mitt i en risodlning. 

Glömde ta bild på när guiden gjorde peace, skit också. Men jag lärde honom i alla fall att säga “okidoki”. 

Detta var, om man vågar jämföra, den finaste dalen. Det var så fint och oerhört svårt att fotografera. Vi gav det ett försök men insåg till sist att det var bäst om vi la ner kameran och njöt lite. Bra beslut. 
Såhär ser ett halv-vettigt hus ut. Prioriteringarna upplevde vi som lite..konstiga. Vi var exempelvis hos vår guides faster som hade både tv och dator (!) men ingen toalett. Så när jag skulle på toa fick jag gå bak i deras trädgård där det låg människobajskorvar överallt.

Vi började till sist närma oss vårt andra homestay hos vår andra h’mong familj. 

Vi sov på ovanvåningen där de egentligen brukar lagra sin mat eftersom där är “rent”. 

De hade fem barn, varav ett är med på bilden, de serverade bäst mat och hade de mest högljudda grisarna. Extremt rara och generösa var de! Anton ser för övrigt ut som en jätte eller kanske en holländare i jämförelse med oss andra. 
 
 
 
 
 
 
 
0
Nu är det en vecka sedan vi åkte till Sapa och vilken vecka det har varit! Sapa är något av det mest makalösa både jag och Anton sett, när det var fint väder vill säga. De två första dagarna var dimman så tjock att man knappt såg sina egna fötter, men så är det ju i bergen. Föränderligt. Låt oss ta en titt på de två första oh, så dimmiga dagarna! 
 
Vi åkte till Sa Pa mitt under nyår, så tågstationen var proppfull med människor och vi blev flyttade till ett tidigare tåg. Det funkade fint, vi hann till och med ta ett foto mitt i transport-hetsen. 
Ungefär såhär mycket såg man, om man hade tur. Det var en chock att komma tillbaka till Sa Pa en vecka senare, för då var det sol och hela landskapet såg annorlunda, grönt och stort ut. Första dagen gjorde det inte oss så jättemycket för vi var megatrötta efter nattåget och sov bort nästan hela dagen. 
Men vi hann gå en liten tur med vår guide. Förresten var det bara jag och Anton i vår grupp. Vi träffade inte någon annan som skulle vandra lika länge som vi. Men det var fint för guiden var rolig och snälll och vi gick där nästan inga andra turister gick. Bra! 

Vi gick till byn “Cat Cat Village” där de förberedde nyårsfirande för fullt. Det såg ganska makabert ut, i ärlighetens namn. Hundar, barn, kycklingar och så vi då var i samma rum där gristarmar sköljdes och lår styckades. 
Vi gick tillbaka, åt grönsaker och sov resten av dagen. 
Dag två var lika dimmig, men det fanns inget att göra åt det! Så vi gick på. 

Det är vår i vietnam, blommor och bebisar överallt!

Ett vilt kardemumma träd och så vår blåa guide då.
Till sist kom vi fram till vårt första homestay. Homestay är det bästa och mest utmanande med hela turen. Ingenting är som hemma, verkligen ingenting men närmre lokalbefolkningen än såhär kommer man nog inte som turist. 
Solen kom fram en liten liten stund och gav hop till morgondagen. 
Vi fick ett rött ägg av värdinnan, det, färgen rött alltså, symboliserar glädje, tur och framgång. 
Här är köket! Just här lagas det mat till grisarna, som tur var fick vi pommes istället. “Fransmännen lärde oss hur man gör”, sades det.

Eftersom det var nyår och tet så bjöds det inte bara på enorma mängder kött utan också risvin. Mannen i huset var tydligen full som ett hus när han kom hem! Vi såg fyllon lite här och var under turens gång sen. Festligt! Efter en enkel kopp gick vi och la oss i ett rum där dimman och kylan välde in mellan plankorna och grisanarna nöffade utanför. 

Dagen därpå tackade vi för gästvänligheten, tog den obligatoriska gruppbilden och gick vidare mot en soligare dal. 
 
0

Vi är i en dal i de vietnamesiska bergen, på en bar som en holländare har med sin vietnamesiska fru. Dyrt som tusan i jämförelse med allt annat men wi-fi och kontakt med omvärlden lockade för mkt. Detta är vår tredje dag i Sapa och idag är fösta gången vi tvättade händerna sen vi kom hit. Livet här är verkligen allt annat än som hemma. Vi sover på bambugolv hemma hos h’mong folk och äter väldigt traditionellt. Anton testade grismage, medan jag tackade snällt nej och höll mig till sticky-rise. Mer genuint än såhär blir det nog inte (även om det vore skönt att kunna tvätta händerna). Alla är, hursom, väldigt snälla & hjärtliga. Här är dessutom så vackert att det är svårt att ta in, det känns ibland som om vi är mitt i en filmkuliss.

0

 

 
 
Det är otroligt att sånthär försiggår samtidigt som snön och blasket faller tungt hemma. Vi är tillbaka från vår Halong bay tur. Vi sover en natt i Hanoi innan vi tar nattåget norrut för att vandra en vecka i Sapa. Allting är sjukt organiserat och går nästan alltid enligt tidplanen, vilket mest är bra. Det har känts lite som att vi har varit iväg på en klassresa. Det har varit lite enerverande men när vi sett andra ta sig till halong bay på egen hand har det verkat både krångligare och dyrare.
Vi träffade trevliga kanadensare, varav den ena var fotograf och var modig nog attt ta med sin kamera när vi kajakde igår. Han delade generöst med sig av bilderna han tog av mig och anton.
Det är också knäppt att vi inte ens varit borta en vecka. Man ser så mycket nytt hela tiden, man får samma mängd intryck på en dag här som man får på en månad hemma.
0
 

Just nu är vi på Cat Ba Island. Ön är inte så mycket att hänga i granen. Vietnam är verkligen det ena eller det andra, ibland är landet extremt smutsigt och stökigt, ibland är det så vansinnigt vackert att man tappar andan. Halong Bay är ett sådant ställe. Vi åke och sov på båt mellan de 1969 små och stora avatar-liknande öarna igår. Det var enastående. Det har varit mulet sen vi kom till vietnam men igårkväll hade vi tur och solen tog sig fram. Vi paddlade dessutom kajak i solnedgången. Vädret har varit OK om man jämför med att det regnat non-stop i ett par veckor här innan vi kom. Igår var vi även i en grotta där man, om man hade fantasi, kunde se “amazing things”, enligt vår gudie. Bra dag i Vietnam!

 

 

 
 
0
 

Anton!
En kändis som blir jagad.

dagsfärska ägg! hohoh

Food market
 
 
 

Nu är vi framme i Hanoi! Äntligen, det var en megalång resa. Vi mellanlandade i Doha som var mer skönt än drygt. Övernattningshotell ingick i själva flygbiljetten. Vi förväntade oss inte så mycket men vi badade i lyx. Vi bodde på ett flerstjärningt hotell och fick gratis kvällsmat och frukost. Det var den sjukaste buffén vi sett – vi kunde inte sluta äta! Doha är en fascinerande men extremt skrytsamt stad.

 
Väl framme i Hanoi sent igårkväll kunde vi inte växla eller ta ut ett enda öre så vi drack varsin cola och gick och la oss. Att komma till Hanoi från Doha är….omväldigande. Allt är extremt spartanskt, smutsigt, fullt med avgaser och högljutt i  Hanoi men det är också (kanske framför allt) genuint. Visst är här turister men vi spatserar verkligen mitt i människors vardag. Dessutom fick vi uppleva när den koreanska motsvarigheten till Justin Beiber kom till stan. Alla tjejer skrek och dog rockstjärne-döden när han poserade på balkongen som en annan Mick Jagger.
 
Imorgon åker vi på bad-äventyrs utflykt, vilket skall bli skönt. Vi är trötta och vill mest bada i lite turkost vatten.
Vi kommer tillbaka till Hanoi sen, så vi hinner se mer då.
0
Äntligen avresedatum! Vi har pratat, planerat och längtat i flera veckor, månader! Jag är trött på att höra mig själv prata om det. Sen tror jag inte Anton hade klarat av en dag till av förberedelser och nervositet. Anton har tagit planerande och orolighet till en helt ny nivå. Nyss ville han göra upp ett schema till hur vi skall spendera timmarna på planet. Vill du se film? Läsa bok? 11.20? Film 12.47? Jag balanserar upp genom att bli totalt avtrubbad. Medan Anton satt och skrek åt online in-checkningen igårkväll kollade jag greys och målade naglarna. Det är bra att vi har varandra! Nu åker vi: Vietnam-singapore-Bali-Sydney-Nya Zeeland-Hawaii-USA! Håll i hatten! 
0
 
I övermorgon åker vi! 
 
Anton var överbevisad att jag hade aaaallt för mycket kläder med mig när jag la ut dem på golvet. Tji fick han, för min väska är inte ens full! Det var och är verkligen en utmaning att packa för tre månader. Ikväll går vi ut och äter med vårt New York-sällskap och händer inget oväntat har jag till och med tid att se säsong två av GIRLS innan vi åker på lördag! Helt klart värt all stress och hets. 
0