Nu är det en vecka sedan vi åkte till Sapa och vilken vecka det har varit! Sapa är något av det mest makalösa både jag och Anton sett, när det var fint väder vill säga. De två första dagarna var dimman så tjock att man knappt såg sina egna fötter, men så är det ju i bergen. Föränderligt. Låt oss ta en titt på de två första oh, så dimmiga dagarna! 
 
Vi åkte till Sa Pa mitt under nyår, så tågstationen var proppfull med människor och vi blev flyttade till ett tidigare tåg. Det funkade fint, vi hann till och med ta ett foto mitt i transport-hetsen. 
Ungefär såhär mycket såg man, om man hade tur. Det var en chock att komma tillbaka till Sa Pa en vecka senare, för då var det sol och hela landskapet såg annorlunda, grönt och stort ut. Första dagen gjorde det inte oss så jättemycket för vi var megatrötta efter nattåget och sov bort nästan hela dagen. 
Men vi hann gå en liten tur med vår guide. Förresten var det bara jag och Anton i vår grupp. Vi träffade inte någon annan som skulle vandra lika länge som vi. Men det var fint för guiden var rolig och snälll och vi gick där nästan inga andra turister gick. Bra! 

Vi gick till byn “Cat Cat Village” där de förberedde nyårsfirande för fullt. Det såg ganska makabert ut, i ärlighetens namn. Hundar, barn, kycklingar och så vi då var i samma rum där gristarmar sköljdes och lår styckades. 
Vi gick tillbaka, åt grönsaker och sov resten av dagen. 
Dag två var lika dimmig, men det fanns inget att göra åt det! Så vi gick på. 

Det är vår i vietnam, blommor och bebisar överallt!

Ett vilt kardemumma träd och så vår blåa guide då.
Till sist kom vi fram till vårt första homestay. Homestay är det bästa och mest utmanande med hela turen. Ingenting är som hemma, verkligen ingenting men närmre lokalbefolkningen än såhär kommer man nog inte som turist. 
Solen kom fram en liten liten stund och gav hop till morgondagen. 
Vi fick ett rött ägg av värdinnan, det, färgen rött alltså, symboliserar glädje, tur och framgång. 
Här är köket! Just här lagas det mat till grisarna, som tur var fick vi pommes istället. “Fransmännen lärde oss hur man gör”, sades det.

Eftersom det var nyår och tet så bjöds det inte bara på enorma mängder kött utan också risvin. Mannen i huset var tydligen full som ett hus när han kom hem! Vi såg fyllon lite här och var under turens gång sen. Festligt! Efter en enkel kopp gick vi och la oss i ett rum där dimman och kylan välde in mellan plankorna och grisanarna nöffade utanför. 

Dagen därpå tackade vi för gästvänligheten, tog den obligatoriska gruppbilden och gick vidare mot en soligare dal. 
 
0

Vi är i en dal i de vietnamesiska bergen, på en bar som en holländare har med sin vietnamesiska fru. Dyrt som tusan i jämförelse med allt annat men wi-fi och kontakt med omvärlden lockade för mkt. Detta är vår tredje dag i Sapa och idag är fösta gången vi tvättade händerna sen vi kom hit. Livet här är verkligen allt annat än som hemma. Vi sover på bambugolv hemma hos h’mong folk och äter väldigt traditionellt. Anton testade grismage, medan jag tackade snällt nej och höll mig till sticky-rise. Mer genuint än såhär blir det nog inte (även om det vore skönt att kunna tvätta händerna). Alla är, hursom, väldigt snälla & hjärtliga. Här är dessutom så vackert att det är svårt att ta in, det känns ibland som om vi är mitt i en filmkuliss.

0

 

 
 
Det är otroligt att sånthär försiggår samtidigt som snön och blasket faller tungt hemma. Vi är tillbaka från vår Halong bay tur. Vi sover en natt i Hanoi innan vi tar nattåget norrut för att vandra en vecka i Sapa. Allting är sjukt organiserat och går nästan alltid enligt tidplanen, vilket mest är bra. Det har känts lite som att vi har varit iväg på en klassresa. Det har varit lite enerverande men när vi sett andra ta sig till halong bay på egen hand har det verkat både krångligare och dyrare.
Vi träffade trevliga kanadensare, varav den ena var fotograf och var modig nog attt ta med sin kamera när vi kajakde igår. Han delade generöst med sig av bilderna han tog av mig och anton.
Det är också knäppt att vi inte ens varit borta en vecka. Man ser så mycket nytt hela tiden, man får samma mängd intryck på en dag här som man får på en månad hemma.
0
 

Just nu är vi på Cat Ba Island. Ön är inte så mycket att hänga i granen. Vietnam är verkligen det ena eller det andra, ibland är landet extremt smutsigt och stökigt, ibland är det så vansinnigt vackert att man tappar andan. Halong Bay är ett sådant ställe. Vi åke och sov på båt mellan de 1969 små och stora avatar-liknande öarna igår. Det var enastående. Det har varit mulet sen vi kom till vietnam men igårkväll hade vi tur och solen tog sig fram. Vi paddlade dessutom kajak i solnedgången. Vädret har varit OK om man jämför med att det regnat non-stop i ett par veckor här innan vi kom. Igår var vi även i en grotta där man, om man hade fantasi, kunde se “amazing things”, enligt vår gudie. Bra dag i Vietnam!

 

 

 
 
0
 

Anton!
En kändis som blir jagad.

dagsfärska ägg! hohoh

Food market
 
 
 

Nu är vi framme i Hanoi! Äntligen, det var en megalång resa. Vi mellanlandade i Doha som var mer skönt än drygt. Övernattningshotell ingick i själva flygbiljetten. Vi förväntade oss inte så mycket men vi badade i lyx. Vi bodde på ett flerstjärningt hotell och fick gratis kvällsmat och frukost. Det var den sjukaste buffén vi sett – vi kunde inte sluta äta! Doha är en fascinerande men extremt skrytsamt stad.

 
Väl framme i Hanoi sent igårkväll kunde vi inte växla eller ta ut ett enda öre så vi drack varsin cola och gick och la oss. Att komma till Hanoi från Doha är….omväldigande. Allt är extremt spartanskt, smutsigt, fullt med avgaser och högljutt i  Hanoi men det är också (kanske framför allt) genuint. Visst är här turister men vi spatserar verkligen mitt i människors vardag. Dessutom fick vi uppleva när den koreanska motsvarigheten till Justin Beiber kom till stan. Alla tjejer skrek och dog rockstjärne-döden när han poserade på balkongen som en annan Mick Jagger.
 
Imorgon åker vi på bad-äventyrs utflykt, vilket skall bli skönt. Vi är trötta och vill mest bada i lite turkost vatten.
Vi kommer tillbaka till Hanoi sen, så vi hinner se mer då.
0
Äntligen avresedatum! Vi har pratat, planerat och längtat i flera veckor, månader! Jag är trött på att höra mig själv prata om det. Sen tror jag inte Anton hade klarat av en dag till av förberedelser och nervositet. Anton har tagit planerande och orolighet till en helt ny nivå. Nyss ville han göra upp ett schema till hur vi skall spendera timmarna på planet. Vill du se film? Läsa bok? 11.20? Film 12.47? Jag balanserar upp genom att bli totalt avtrubbad. Medan Anton satt och skrek åt online in-checkningen igårkväll kollade jag greys och målade naglarna. Det är bra att vi har varandra! Nu åker vi: Vietnam-singapore-Bali-Sydney-Nya Zeeland-Hawaii-USA! Håll i hatten! 
0
 
I övermorgon åker vi! 
 
Anton var överbevisad att jag hade aaaallt för mycket kläder med mig när jag la ut dem på golvet. Tji fick han, för min väska är inte ens full! Det var och är verkligen en utmaning att packa för tre månader. Ikväll går vi ut och äter med vårt New York-sällskap och händer inget oväntat har jag till och med tid att se säsong två av GIRLS innan vi åker på lördag! Helt klart värt all stress och hets. 
0

 
Nyår i New York! Vi hade bokat bord mitt i smeten av Times Square. Vi förstod ju snabbt att det bara är turister som är dumma nog att ge sig in i dem folkmassorna, men nu var vi i New York och vi ville se bollen. Vi ville ha tv-serie upplevelsen, för vem vet hur många nyår man spenderar i New York? Vi ville kunna åka hem och berätta hur absolut underbart och once-in-a-life-time det varit på tolvslaget. Vi ville åka hem med minnet att vi med Frank Sinatras ‘new york new york’ i bakgruden hade räknat ner de sista tio sekunderna av 2012 tillsammans med tiotusen andra människor och hur hela himlen hade exploderat rakt ovanför oss. Så blev det inte. Gatan utanför vår restaurang var avsärrad så där var bara en handfull med människor och vi var så nervösa att bli av med vårt bord och behöva stå i kylan i fem timmar så att vi drack oss till att få stanna kvar. Vi beställde in drink efter drink och efter att ha konstaterat att “det är skönt att bli äldre och skippa alkohol-hetsen på nyår” så blev vi dygnraka Alltså verkligen kanon fulla. Men någonstans mitt i detta hade vi, trots allt, en helt overklig bra kväll. Visserligen ingen tv-serie – den var bättre än så för kvällen var verklig och vår från top till tå.. New York, strålande vänner och en riktig tjusig kväll gjorde att jag för första gången, på riktigt, upplevde att det var dags att fånga dagen. Jag frågade Anton om han ville gifta sig med mig. Han sa Ja. Han sa ja. Jag sa ja. Vi sa ja. Våren 2014 blir vi man och fru!
0

Hej! Detta var nyårsaftondagenseneftermiddag. Det var kallt och vi var alla pepp och lite nervösa för folkmassan på times square. Men det gick bra!

Jag kände mig så himla fin i min ultraglittriga Ida Sjöstedt klänning. Jag tänker att jag skall ha den på varenda nyår framöver. I alla fall så länge det går utan att vara olämligt. 
 
0

 
Om en vecka åker vi! Det låter ju snart men mitt huvud har varit redo att åka sen minst förra veckan. Ibland blir jag så nervös att jag nästan blir illamående. Men så är det ju när man skall göra något man aldrig gjort innan. Jag blir nervös hur kul jag än föreställer mig det kommer att bli. Hursom – förra veckan dukade jag fram våren, bjöd in mina bästa flickvänner och sa: vi ses igen när träden blommar. Det var en bra kväll. 
0