Lucka 13 i Emily Dahls julkalender
 
Det går ju inte att välja någon annan bild än denna från den femte augusti i år. Det positiva graviditetstestet som fortsatt vara positivt! Allt blir lite konstigt när man tänker tillbaka på de små ögonblicken eftersom man har gått i igenom en känslostorm ända sen dess (typ varje dag). Jag tog testet på morgonen när Anton fortfarande låg och sov. När han vaknade gav jag honom en puss på munnen och sa “jag är gravid igen” varpå han svarar “vad kul” och så somnar båda om igen. Sen slänger jag testet och det var det enda jag tog den gången. Jag var gravid. 
 
Jag minns att jag en gång ifrågasatte hur lång tid det tar att göra en bebis (haha nio månader är ju ingenting om man tänker på vad det är man faktiskt håller på att göra – en människa) men. Man är inte ens halvvägs in i en graviditet innan den lilla kroppen har allt den skall ha och resten av tiden handlar om att mogna och bli större och då ifrågasatte jag varför den inte kunda mogna lite snabbare. Anton svarade något i stil med “kanske är det inte bara bebisen som behöver nio månader på sig”. Jag gav ifrån mig ett “hmpf” och vände på klacken och gick ut ur rummet. Smartass, tänkte jag. 
 
Men tyvärr måste jag erkänna att han har en viss poäng. Bara för att vi bestämde oss för att vi vill vara fler än bara vi två så betyder inte det att vi inte är… livrädda (och alla andra har det visat sig). Om man inte tänkt på det själv (hahahah) så är ens omgivning inte sena med att berätta för en vilket gigantiskt förändring ett barn innebär. Det är helt enkelt mycket som skall stötas och blötas innan bebisen gör entré. 
0
Lucka 11 i Emily Dahls julkalender 
 
Hamburgestök – sommarstök! En bild från i somras när vi spontanbjöd (bästa sortens bjudning) våra vänner till säsongens grillpremiär. Just den middagen var min lillebror och hans flickvän dessutom i Malmö och en trist middag för två blev sommarfestlig på ett ögonblick. Visserligen började det regna och vi var tvunga att äta inomhus och trängas kring vårt fina men lilla perstorpsbord, men ändå. Jag älskar den sortens kvällar (och dagar för den delen) och på sommaren finns det så mycket mer utrymme för spontana och okonstlade tillställningar. Då fångar man varenda himla dag. 
0
Lucka 11 i Emily Dahls julkalender. Obs! Bilden är visserligen tagen ett par timmar innan 2014, men låt gå för denna gång! 
 

Det må vara ett jädra tjat om den där Anton, men låt mig förklara. Det finns så himla många människor jag saknar hela tiden. Jag tror jag är en allmänt saknig person. Men för den sakens skull gillar jag inte ett peka ut en person som jag har saknat mer än någon annan. För pekar jag ut en person så utesluter jag så många andra och det tycker jag helt enkelt inte är trevligt. Dessutom saknar man olika människor på olika sätt. Så kära vänner och familj, jag saknar er ganska ofta, lika ofta som vi inte ses faktiskt och jag tycker om er oavsett hur mycket vi ses. Så, nu vet ni.

Men för att besvara dagens lucka säger jag Anton. Vilket kanske inte bara är tjatigt utan kan kanske också verka lite paradoxalt eftersom jag bor och är gift med människan. Men. Det senaste året har vi gått från att vara två studenter till en. Anton började jobba som arkitekt i år och det medförde vissa förändringar i vårt vardagsliv. Man har helt enkelt inte lika mycket (flex)tid med ett heltidsarbete som man har när man går i skolan. Livet blir mer inrutat. Ett naturligt och, well, vuxet steg i livet men ibland är vuxenlivet verkligen skittrist. Jag saknar stundent-Anton (även om jag är megamegamegastolt över heltidsarbete-Anton). 

Och samtidigt som jag skriver den här kalendern inser jag att ett år må gå snabbt (speciellt med facit i hand), men herregud så många olika saker och förändringar som kan ske på ett år, puh! 

0
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
0
             Lucka 10 i Emily Dahls julkalender  
 
 
Okej, detta är kanske inte just precis nu. För just precis nu spöregnar det, det är mörkt som om det vore kl fyra på eftermiddagen och inte klockan nio på morgonen och jag ser ut som jag fortfarande borde ligga i sängen och sova. Men —>  Ovanstående klänning får helt enkelt bli mitt favoritplagg just nu, för om jag inte vore gravid skulle jag ha på mig den hela tiden. Det är en helt enastående klänning från Marc by Marc Jacobs. Kanske mitt lyxigaste plagg ever. Jag köpte den till middagen med hela tjocka släkten dagen före vårt bröllop. Helt klart väldigt glad att min best woman övertygade mig att en tjusig klänning var på sin plats dagen till ära. Dessutom får den representera min pre-gravid-klädstil som jag saknar och längtar tillbaka till. Men allt har sin tid. 
 
0

Lucka 9 i Emily Dahls julkalender 
 
Visserligen har jag spenderat hösten på Malmö Högskola (som jag gillar mer och mer) men hela våren och stora delar av min utbildning har jag spenderat här. I Lund. Lund må vara akademsnobbens högfäste men ack så fint där är. Varje dag när jag promenerade upp till skolan kände jag mig så himla tacksam som fick lov att gå i en sådan fin skola och utbilda mig utan att behöva betala helt galna och absurda terminsavgifter. Väldigt, väldigt fint! 
0
Lucka 8 i Emily Dahls julkalender
 
I februrari skrev jag att livet inte var så värst spännande, att vardagen hade sin prime-time och att det var skönt att få en paus från bergochdalbanan som ofta är livet. Ironiskt men tanke på att jag inför det här inlägget hade väldigt svårt att reda ut begreppet vardag. När jag tänker tillbaka på det här året tänker jag att det har varit så helvetes mycket högt och lågt, upp och ner, djupt och högt. I våras tvättade jag knappt håret på veckodagarna för allt jag gjorde var att skriva på min uppsats, för att i nästa sekund stå uppklädd till tänderna på mitt eget bröllop. Därefter hamnade jag i någon slags post-bröllop chock och när jag tyckte min uppsats bedömdes orättvist la jag mig ner och hulkgrät i två timmar. Sen kom sommaren med all sin glans och meningen var att den skulle vara den bästa hittils. Och den var ju så BRA på så himla många sätt, men på lika många sätt var den lika dålig som bra. Sen kom hösten och den helt sjukliga tröttheten som våldförde sig på min kropp. Helt plötsligt var jag gravid. Även om jag har gått i och till skolan varje dag denna hösten så har liksom 87% av min tankeverksamhet gått till det här barnet som i skrivande stund växer i mig. Samtidigt som min vardag uttåt sett har varit väldigt normal och vardags-typiskt så har allt känts så himla onormalt, ovardagligt och konstigt. Nytt och läskigt.
 
Så, för att sammanfatta det hela så har min vardag varit väldigt inrutad och slentrian samtidigt som den på andra sätt har varit fullständig oförutsägbar och ett ända stort virrvarr. Total omöjligt att gestalta genom en liten bild. Eller tusen. 
0
Lucka 7 i Emily Dahls julkalender
 
Bakom dagens lucka finns Helle! Mest för att jag tycker hon ser så himla city-snygg och 60-taligt, pinterest-drömmig ut. Så jag antar att det är mer Helle som är snygg än själva bilden, men asch, det är i alla fall jag som tagit den. 

Insåg förresten när jag letade efter en bild till dagens lucka att jag inte fotat lika mycket i år som andra år. Jag tror jag tröttnade på mig själv och mina perspektiv litegrann. Eller så har jag bara varit mer upptagen detta året, kanske? Vem vet. Hursom. 2015 nästa, tuff tuff. 

0
 
 
 
Vår bröllpsresa! wow! Ord är egentligen överflödiga men är det något jag redan nu vet att jag kommer vilja lära vårt barn så är det – res! Världen är så himla fin. Jag funderar mycket över livet i allmänhet, får ångest ganska lätt, undrar ofta om jag gjort rätt och kippar ibland efter andan när jag inte riktigt har koll på vart jag är påväg men är när jag är iväg och vidgar mina horisonter så släpper (ofta) allt det där och jag bara är. Det finns inte en enda sketen liten weekend jag ångrar och vår långresa våren 2013 är något av det bästa jag gjort. 
 
 
0
 
Vi tar sakta men säkert små bebissteg mot bebislivet. Alla stora inköp får bli efter nyår har vi bestämt, men lite bebiskläder har vi inte kunnat låta bli att köpa. Än så länge har vi köpt allt på myrorna och jag kände att jag var tvungen att slå ett slag för det. Barnkläder är jättejättebra och jättejättebilligt att köpa seconhand. Ovanstående plagg kostade prick 15kr styck. Allt är i väldigt fint skick antagligen pga av att de inte hinner använda sina kläder så mycket, plus att det finns så. mycket. att. välja. mellan. Dessutom tänker jag att den lilla bebishuden mår bra av tyger som hunnit bli mjukmysiga av alla tvättar och att eventuella färgämnen osv inte är lika starka. Bra grejer, helt enkelt. 
0