Godejesusmildegud så skönt det är att vara frammme. I Te Anau i Nya Zeeland vill säga. Vi har suttit på en buss i 11 timmar idag. När jag säger det högt i mitt hvuvud så fattar jag inte riktigt att vi faktiskt satt så länge på en buss. För skolrese-veteranen Anton var det väl småpotatis men jag som inte ens kan läsa ett sms på en buss utan att krälas trodde jag skulle dö. Men som tur var gjorde jag inte det. Så jag kommer fortfarande hem första maj! Med nya ret i bagaget dessutom. Anton säger att jag måste träffa typ rolf, peo eller gudmund snart för annars kommer han dö av allt ret som spirar ut ur örnen på mig. Tiller som undrar hur jag och Anton kommer överrens tjugofyra-sju: det går strålande!! Vi lär varandra galenskaper varje dag.
 
Vi kom till Nya Zeeland för ett par, tre dagar sedan. De första spenderade vi i Christchurch. Det var fascinerande och lite sorligt för staden var mer eller mindre en spökstad efter jordbävningarna för ett par år sedan. Det var sjukt hur mycket som fortfarande var avspärrat om inte helt borta, som om det aldrig funnits. De hade byggt en liten del av centrum..av containrar. Så alla affärerar och kaffér var i en container. Det får bli ett annat inlägg för bara av det vi såg, förstod vi att den staden antagligen aldrig kommer bli detsamma igen. 
 
Nu är vi som sagt i Te Anau. Vi skall påbörja en tre dagars vardring imorgon, kepler track skall vi gå! Ett tips för den i eller som skall till Nya Zeeland är att boka hyttar och turer i god tid! Milford track, som är den mest kända turen, var fullbokad hur länge som helst när vi kollade tre veckor innan. Lite trist men vi har hört från många att kepler track är näst bäst. Och vem gillar inte näst bäst? Vi bor på ett fint motel (ja, motel) med två spisplattor. Vi sprang till affären, köpte potatis, sa inte ett ljud till varandra på en halvtimme, åt potatismos, nej, vi mer badade i potatismos, drog en djup suck och sa “det var gott”. Alltså, så gott det var!! Att få laga mat själv och få en så enkel sak som potatismos är lyx på resande fot. 
 
Just det! Vi har hunnit vara i Sydney ett par dagar också! Det måste ni ju får se (i ett annat inlägg).
Att stå framför operahuset var faktiskt mer surrealistiskt än vad jag trodde det skulle vara. Mest för att jag liksom hade bestämt i mitt huvud att jag nog aldrig skulle komma till att åka till Austarlien men sen så stod jag där ändå. Livet alltså, bra roligt är det!

 
0
 
Hej från Sydney! 
Vi kom igår och var så jävluskt trötta att dagen nästan inte räknas. Idag har har vi gått en två timmar lång, guidad arkitektur-tur. Den var jättebra och intressant. Arkitekten som höll i det fick till och med mig att spetsa öronen! Efteråt tog vi en tur till operahuset. Det var egentligen först då polletten föll ner, vi är verkligen i Australien! Dessutom kände jag igen mig från ett oprah-avsnitt och blev exalterad! “Där har Oprah varit, Anton!!!”, skriker jag mitt i ett av Antons utlägg om utzon. Haaha. Ikväll åker vi tillbaka till operan för att faktiskt lyssna på opera! 
0
Det har det verkligen varit! Eller…på ett sätt har den varit sjukt jobbig. Att lära sig surfa har inte bara varit tufft fysiskt men ibland även psykiskt. Det har varit en helt ny grej och som alla nya grejer så tar det ett tag innan man fattar vad det var som hände. Så känns denna veckan. Jag och vi har varit dundertrötta. Som om surfningen inte var nog tog både foten och förkylningen död på mig. Men c’est la vie. Vi tar med oss att surfning är kul och dessutom två roliga människor från stockholm. Negativt med att bo på ett camp är att det lätt bli trångt och litet, men det positiva är att, om man har tur, kan man träffa snälla liv som man kan spela Chicago med. Det kändes till och med lite vemodigt att veckan är slut och alla går på olika håll idag. Idag är sista dagen på Bali, ikväll tar vi flyget till Sydney! 
 

Här sitter vi och spelar Chicago vid poolen. 
 
Campet har två söta kattungar
 

Vi tog paus i spelet och badade när svetten runnit över
 

Vi åkte på utflykt. Vi åkte till kaffe/choklad-plantage, vi skulle dricka världens dyraste kaffe.
Det legendariska bajskaffet. Man dricker liksom dessan djurens bajs, mer eller mindre. 
 
När dem bajsat ut kaffet, behandlar man det i tur och ordning som vanliga kaffebönor. 
Det var gott. Vi köpte med oss lite hem, så vi kan bjuda på kaffe i maj! 

Det var fint men ap-varmt. 

Speciellt i monkeyforrest. Alltså dessa apor var helt sjuka. Dem stal antons vattenflaska sekunden vi gick innanför grinden. Anton, han kommer klara sig men värre är det nog för den lilla pojken vars nappflska dem stal. Oh gudarna var pojken skrek. Han tog till och med upp strid mot aporna. Hans mamma fick bära honom gråtandes därifrån medan apan glufsade i sig. Jisses, den pojken kommer säkert hata apaor för all framtid.

Där var fint när aporna sov. 

På eftermiddagens börjde det ös-, ös-, ös-regna så som det gör här på Bali ibland. 
Väderguden var nog sur på denhär skylten. 
Vi gick in hit, vilket var fint och kul att se men sen bestämde vi oss för att gå hem och bojkotta kvinnosynen.
 
Vi har druckit en herransmassa fruktjuicer. Så. himla. gott. 
Ätit hamburgare på ett mysigt surf-dude-place. Det är mycket sånthär. 
Efterrätt får man när man surfar varje dag.

Sen har vi hängt här 85% av tiden.

 

 

 

0
Idag var vår sista dag på surfskolan. Nu kan vi surfa! Haha, nja kanske inte men tiden går och det är snart dags för oss att åka vidare. Nu kan vi surfa i teorin i alla fall, vi fortsätter kanske på Hawaii. Vi surfade med Rip Curl här på Bali, vilka överlag var bra! Tyvärr blev sista dagen konstigt för att det var lite viktigare att tjäna en extra slant än att ge oss en fin avslutning. Jag tjurade 1,5 timme efter att jag inte hittade vattenytan på en evighet och fick panik. Men det gick egentligen ingen nöd på mig, för jag byggde en sand-penis och lärde surf-dudsen svenska. 
 

0
 
vi har hittat lite bilder med vad vi har hållt på med i veckan. Imorgon är vår sista dag och då skall jag tänka på att vara mer rak i ryggen. Och se lite mindre ut som om jag skall sätta mig på toa. Men så himla kul att man kommer upp och fram, hur ful man än ser ut. Det spelar mindre roll när man väl står där. 

 
 
 
 
 
0
 
 
Jag skall nog sluta reta Anton. För min egen skull. Varenda gång jag retar Anton om något så händer detta något mig. Jag stukade foten vår första dag på surfskolan. Ganska rejält dessutom. Men jag har surfat på ändå! Stukad fot eller inte så är det tufft! Sporten alltså, inte vi. Vi ser ut som idioter, så ocoola man kan bli med hjälm och lånade kläder. Men både jag och Anton kan stå upp på brädan nu och när man står där och “catch that wave” så är det riktigt roligt. Så roligt att man fortsätter trots stukad fot, dunderförkulning, kallsupar, brännmärken på knä och händer eller om man får en bräda i huvudet. Foton tar vi inga eftersom är i havet men surfskolan tar varje dag och i slutet av veckan kan man få bilder på sig själv. Tur det, så man kan bevisa och påminna sig själv att man kan. 
 

Kanske inte så charmerande bilder men jag tycker så synd om min feta lilla ankel.
Någon som dock är charmerande är Anton. Han hjälper mig. Han är också charmerande när han sitter i poolen med armarna i kors och tjurar: “jag vill vara bäst på surf. Nu. Helst igår”
 
 
0
Nu har vi varit på Bali i två, tre dagar. Idag åker vi iväg till en annan del av ön för att surfa en vecka. I ärlighetens namn är både jag och Anton lite nervösa. Att surfa känns liksom så långt utanför vår verklighetsram, i allla fall för Anton. Han kan ju inte ens spela en enkel korpenmatch utan att bryta lillfingret. Men hur som har det varit skönt att slippa turistandet en stund och bara ha sand under fötterna. Det verkar som vi har haft tur med vädret dessutom! Bali är i slutet av sin regnperiod, så det har blåst och regnat en del innan vi kom hit. Vår första dag här var stranden och vattnet så sönder-regnad att både jag och anton tappade hakan, “är det detta folk har tjatat om”? Lagom till nästa dag var stranden nykrattad, tången bortblåst och havet turkost. Skönt. 
 
Här bor vi! Ett jättemysigt litet hotellkomplex, tio minuter från stranden för en rimlig peng. Bäst på tripadviser!
Det kändes rätt göttigt och lyxigt med en pool att kvällsbada i. 
Hej! Här skall vi ner till stranden och äta kvällsmat
Vi beställde in hummer, bläckfisk, räkor, krabba och snapperfisk (som jag inte vet vad heter på svenska). Vi kom lite tidigare än vanligt, så vi lyckades pricka in Happy Hour och beställde in två glas vin var. Men det hade nog räckt med det ena för Anton. hihi 
Vi har varit på stranden varje dag. Alltså, standlivet! Så enkelt och perfekt. 
Anton! Fast jag låtsades ett litet tag att han var Dylan..
It could be. 
Hej från vattenkanten!
När vi inte orkade vara vid stranden mer, badade vi i poolen. Inser att jag måste över på det med att stå rakt. Det kändes perfekt när jag väl stod där. 
Jag är Kelly. (Jag hoppas alla kan sina Beverly Hills 90210-referenser!!)
Jag var i såhär länge. 
Tills vi blev hungriga, snabbt in i duschen och på med det svalaste jag kunde hitta. Här är så vansinnigt varmt nämligen.

Vi gick till stranden, åt mer skaldjur och Anton höll sig till en lättare öl. Sen gick vi hem och kollade på the wire. Så himla perfekta kvällar i min mening. 
Dagen därpå gick vi på BaliYoga. Yogan hölls av en rar baliensk supervältränad man i ett väldigt fint bambuhus. 
Sen gick vi till stranden igen. 
 
Vi åt chips och jag läste tantsnusk. Alltså dessa böcker! Vilket skit det är egentligen. Första boken var roligt och festligt för det kändes så ovant att populärkultur var så.. brutal. Men alltså de två andra böckerna kan man lika bra slänga i soptunnan. Jag läser klart dem för jag, dumt nog, köpte alla tre böcker på en gång. Jaja, lättsam läsning är det i alla fall. 
Anton hade bränt sig i havet dagen innan. Vilket jag gav honom mycket skit för eftersom han är på mig som en hök med solkräm. För att jag är “oansvarig”, säger han. Så jag knäppte bilden och retades. Tills jag kom hem och insåg att jag bränt ryggen av mig, precis på samma sätt som Anton. Somliga straffar gud direkt, tydligen. För the record vill jag säga att jag smörjt mig med SPF 50 och 30 fyra gånger om dagen. Det är havets fel, inte mitt. 
0

Hittills har jag bara varit en tyst påhejare av bloggen, omnämd i texten eller med på bild. Nu är det dags att göra ett riktigt avtryck. Ett första inlägg. C skrev att när det gällde husen skulle det vara jag som fick fritt spelrum. Jag gör som hon säger (nästa gång berättar jag om hennes talang för att somna på två minuter i varierande färdmedel).

Ibland försöker jag övertyg C att det är sightseeing att åka en halvtime med tunnelbana till en förort för att titta på ett bostadskomplex. Det funkar ibland. 

Kontrasterna på resan är stora; mellan de gamla delarna av Hanoi och de franska kvarteren, mellan staden och landsbyggden, mellan Vietnam och Singapore. I Sapa bygger de hus utan spikar, i Singapore bygger de en stad utan riktiga gator. Livet levs i köpcentrum. För att komma från den ena sidan av en stor gata till den andra måste man gå in i ett köpcentrum, genom en tunnel som i sig är ett köpcentrum för att komma ut i köpcentret på andra sidan. Där allt såklart är mycket bättre. Å andra sidan har de aldrig haft så god mat på foodcourten på Väla som i Singapore. Sen har de ju också infinitypooler på taket och konstgjorda öar. Och en jävla massa flagship stores (Chanel och uppåt).

Ok, eller okidoki, dags för bilder!

I Sapa bygger de inte bara utan spikar, ibland har de stenar på taket så det inte blåser av.
Som en byggsats fast i naturlig storlek, man kan plocka ner hela huset och flytta det bit för bit. Rätt jobbigt ändå..
Om man inte har glasåtervinning kan man alltid lägga grunden för ett hus

Böjt stål
I Sapa är väggarna ibland flätade av bambu

I Hanoi bor presidenten här, med en trädgård som är större än parken intill….
och bredvid ligger Ho Chi Minh med ett enormt torg framför.
Köpcentrum i Singapore eller Sarumans torn? (Arkitekten får man googla själv – det här är väl ingen skoluppgift!?)
ArtScience Museum – Moshie Safadie, som hela Singapore, snyggast på natten
Helix Bridge – the Cox Group, och Christin med fjällräven
Marina Bay Sands loftgångar typ
Marina Bay Sands, promenad
Gardens by the bay och mer blobb-arkitektur i bakgrunden (googla själv då)
Foster and Partners tefat till högsta domstol
Lasalle College of the Arts – RSP Architects, lite som de tänkte med Emporia, fast en innergård som funkar

Hus i park, modernistiska lägenheter staplade på varandra, inspirerat av Corb. the Colonnade Condominiums – Paul Rudolph 1980
 
Det var allt! Snart blir det mer sol och badbilder!
0
Nu är vi i Bali och det känns underbart. Med risk för att låta orimlig och bortskämd är det skönt att ‘äntligen’ få lite renodlad strand och bad. Ikväll har vi ätit finfina grillade skaldjur! Men roligaste var nog när Anton satte sig ner…bredvid stolen precis när vårt andra glas vin kom in! “”No more wine for you, mister?”. hohoho
Men det var inte alls det vi skulle prata om. Singapore! Vi har varit där och det var roligt och totalt omvänt från vietnam. Vi tar oss en liten titt, vettja. 
 
Vår första kväll  bestod mest av att vi köpte flipflops, o:ade och a:ade och var glada över att folk pratade bra engelska. 
Vi o:ade oss över det här exempelvis. Vi försökte komma upp till infinity-poolen men vi var tydligen för fult klädda. Happ, så vi drack vin och åt ost ett par våningar ner istället. 

 
Singapore är roligast på kvällen. Förresten! Dagens kändisspotting? Joe Labero. Woho!
Vi åkte ut till den konstgjorda ön Sentosa. Vi var en peut trött på stadsturistandet så det passade fint. 
Dagen därpå turistade vi byggnader,ett inlägg som senare får vara tillängat Anton. Men alltså, vilken makalös konstig byggnad. En av världens dyraste, säger Antons mamma! 
Vi besökte Singapores arkitektskola. Anton kom fram till att de gör i princip samma saker som i Lund, ¨på ungefär samma sätt.
Vi drack blue mountain kaffe. Det var gott, testa! 
Åt chockladsufflé
Gick vidare och kollade på fler byggnader. Och lite blommor. 
Vi bestämde oss för att göra en klassiker. Förresten, skrynkliga shorts får man leva med on the road. Eller äh, vem försöker jag lura? Jag är alltid skynklig. 
Vi gick till Raffles och drack en Singapore sling. When in Singapore liksom.

Men när vi ända var två festade jag till det med en spring sling. Funkade lika bra det. 
Sen började det ös-, ös-, ösregna. Vi gick till närmaste resturang och beställde in Fish´n Chips. Vi avslutade dagen och Singapore med en puss och ett skål för Bali! 
 
 
 
0
När vi kom tillbaka till Sa Pa var det som att komma tillbaka till en helt annan stad. Vår första dag där var som en ända vit vägg. Vi såg absolut ingenting förutom våra egna fötter, så vi var minst sagt lyriska när staden badade i sol, vår sista dag och allt! Lagom till att vi skulle ta bussen till nattåget välde dimman in, staden var kall på tio minuter. Men alltså, verkligen – om ni någongång är i norra vietnam, åk till Sa Pa för guds skull! 
 

 
0