Anton har en ny hobby; vin! Eftersom vinprovningen i Nya Zeeland var så lyckad, ville Anton gärna åka till Napa och kolla in druvorna här. Jag är glad att vi (till sist) gav oss iväg till Napa – det var kul att komma utanför San Francisco. Det var relativt dyrt  (därför velade vi lite), speciellt eftersom man var tvungen att betala mellan 10-20 dollar (utöver det ‘fasta’ priset) vid varje provning på de olika vingårdarna. Företaget som arrangerar vinprovningsturen är större än i Nya Zeeland så vi trodde att vi skulle åka med en stor shuttlebus men när bilen kom visade det sig att det bara var jag och Anton som bokat just den dagen! Så det blev en intim och jättefin dag. Det var kul och väl värt pengarna. Åk till Napa, säger vi! Napa är strålande och är som en ända vinbutik. Roligt dessutom är att många viner säljs bara lokalt, så nu är ryggsäckarna fullpackade med vin. Håll i hatten och be till gud att rödvinsflaskorna håller sig hela. Förresten! Ett annat SF tips är att hyra cyklar och cykla över golden gate bride. Det gjorde vi dagen innan vinprovningen. Det blåste så in i tomten, vilket var oturligt. Jag trodde jag skulle dö tusen gången om, en gång gick jag till och med av cykeln. Ni fattar. Blåsigt. Men kul. Det känns alltid lite barnsligt coolt när man står inför något så ikoniskt som golden gate bridge. Hur fick vi info om vinprovningar och cyklar och sånt? Google! Hur tusan reste man innan google? När jag ändå är igång med tips och annat res-smart: michelin-appen. Det är verkligen Antons matbibel. Såklart tipsar michelin om superlyxig mat men alltså, den är (faktiskt) mycket mer än så. Dessutom funkar den offline och letar upp närmsta bästa restaurang när man är i kris och har alla möjliga olika prisnivåer. Appen finns till de flesta stora städer!
 
Imorgon åker vi till Miami. Det skall regna och åska hela veckan. Toppen, är detta vårt väderstraff? Har vi, helt enkelt, haft för bra väder för länge? 
0
Eftersom det är vår i San Francisco så bestämde vi oss för att åka till Golden Gate park. Ett tips vi fått från flera olika håll dessutom. Vi besökte den botaniska trädgården. 
 
Det fanns små rosa moln lite överallt.

Och annat fint. 
Syrener. Dog hemlängtan-döden. Syrener får mig alltid att bli nostalgisk och hoppfull på samma gång. Nostalgisk för att doften påminner mig om mitt barndomshem, och hoppfull för att sommaren är runt hörnet. Älskar syrner! 

Jag sprang efter anton som en tok! Ena sekunden här, andra där. 

Det var verkligen vår överallt. 

Äppeträd!! Doften från äppelträd påminner mig om när jag och Anton var i Paris förra våren. Vi lyckades träffa in blommningen då också och hela Paris doftade äpple. Det var fint.

gode gud, det blir liksom nästan inte bättre. 
än såhär. 

som små, små drömmar på ett träd. 

Efter golden gate park traskade vi runt i Haight Ashbury, som var så otroligt mysigt. Precis lika drömmigt som jag föreställde mig att San Francisco skulle vara. 
0
Hej från västkusten! Nu har vi flugit en herrans massa timmar igen och förflyttat oss bland tidzonerna. När vi flög mellan Nya Zeeland och Hawaii var det så pass mycket tidskillnad (23h!) att det knappt märktes. Då, i Hawaii, var vi 12 timmar efter Sverige, nu är vi 9 timmar, vilket stör min skönhetssömn och Antons glada-humörsömn. Hur som, vi bor i en superduber fin lägenhet. Det är verkligen en hel lägenhet vi bor i. Så vi låtsas att vi bor här på riktigt ett litet tag. Men vi avslöas av att vi inte alls vad som är upp och ner, vad som är hipp eller vad är ute eller vilken gata som är värd sitt namn. Någon som har några must-do i San Francisco?
 
Huset och lägenhetshotellet är nästan värt ett eget inlägg, men här är en lite sneak-peak, som man säger. 
Här går vi in. 
Förresten har det blivit  vår här. Jag har precis liiite för kalla kläder för att inte frysa på kvällarna eller när vinden drar iväg. Men så går det när man är iväg tre månader, det är svårt att packa till alla senarion. Dessutom har jag börjat sakna mina prylar. För det intellektuella örat kan detta låta trögt, men jag saknar min plattång. Mitt hårmousse. Och ombyte. Mina kläder i min 55liter ryggsäck börjar bli old news. Likaså Antons. 

Dessutom saknar vi alla er där hemma. När man tar en kaffe i solen, en öl om eftermiddagen eller äter en god middag bland alla San Franciscos hipsters så saknar man er. Det är verkligen ni som färglägger tillvaron hemma. Ville bara säga det. 

Idag gick vi på en arkitektur-tur. Denna gången var guiden en arkitekturhistoriker. Så. himla. bra! Det är ett jättefint sätt att se och lära mer om staden och om hur den blev till. Så även om man bara är en vanlig dödlig (alltså inte bara arkitekt/designer/konstnär) så får man så himla mycket ut av de här turerna. Dessutom blev vi informerade av Popo’s och hur man hittar dem. Anton får berätta mer om det, men jag tror definitivt att varje turist gynnas av popos.

Efter turen gick vi och kollade på skor till mig. Anton förtjänar en eloge, för han har nog gått runt till varje skobutik i  SF med mig och tålmodigt gett mig sin åsikt och stilråd. Puss Puss. Som tack följde jag glatt med till en kyrka han ville kolla på. You give some, you win some. 

 

 
 
 
 
 
0
 

 
Sista dagen på Hawaii spenderades som alla andra dagar på Hawaii, bland palmerna, havet, stranden och feta amerikaner. Alltså, shit maj gad vad folk är feta här. Det är inte ett par, tre eller ens 15 kg för mycket, det är hela människor för mycket. På tv går det “Public announcement” att läsk är onyttigt och att man bör testa vatten. Revolutionerande grejer på gång här, hörrni.
 
Precis innan jag tog denna bilden stod det en surfar-dude precis under “louis vuitton”, vilket jag tyckte sammanfattade Hawaii fint. Lyx och surf. Men så kom en japan ivägen, så jag missade mitt foto-tillfälle. Ganska Hawaii-anskt det också, tänkte jag sen. Bara en militär som fattades. 

Palmerr inne och ut. Jag förhandlade till mig att Anton skulle följa med mig och kolla på en klänning, om jag gick med att se Paris mot Barcelona morgonen därpå. Det gick hann glatt med på och jag insåg på hans lätta steg att jag gjort en ganska dålig deal. Men fin klänning i alla fall. 

 
 
0

 
Vi har: 
 
1. Läst
2. Lyssnat på pod
3. surfat
4. stirrat på havet i förundran
5. Fikat
6. Badat tills Anton blev blå
7. Haft en bra dag
0
Vi är så himla lata på hawaii. Lata Lata Lata Lata och det är så in i bomben skönt. Visst, liiiite dum känner man sig över att vi bara sett en bråkdel av hawaii, men vi är så lata nu att vi inte orkar. Så, nu vet ni. Med det sagt och avklarat så tänkte jag visa vad vi faktiskt sett! 
 
Varje morgon vaknar vi upp till denna utsikten! Från sängen, mer eller mindre. 

Det är ganska trevligt att äta frukost där ute, men liite varmt för Antons smak. 

Och så har vi hängt en hel del på stranden, vilket är göttigt. Anton har surfat en del. Jag hängde med ut en gång (än så länge!) men gudarna så jobbigt det var. Eftersom det är relativt långgrunt här måste man paddla ut en mindre kilometer. Dessutom är det rev hela vägen, så när man ramlar kan man slå livet (typ) ur sig, så därför har jag varit lite mindre våglig här på hawaii än på bali. Men Anton, han är snart proffs. For real! 
Jag försöker läsa böcker under tiden. Men jag är nästan för lat för det också. 
Vi testade Mai-tais medan vi väntade på ett bord
Ganska gott, men mest överraskande starkt. 
Lika lata som vi är här, lika mycket mat äter vi. 

Man förstår ju lite vad alla tjatar om i alla fall.
 
Vi gillar vår balkong väldigt mycket. 
 
Fast igår åkte vi faktiskt på utflykt och vilken utflykt det var!! Vi åkte på delfin-safari och snorklade. Jag älskar verkigen att snorkla, hade kunnat vara i hela dagen! Men Anton blev blå så vi var tvungna att gå upp. Men! Vi hann se tre helt enorma och enormt vackra sköldpaddor. De var först långt ner på botten men till sist blev en nyfiken och simmade upp. Den var ungefär en decimeter från mig och stirrade mig rakt i ögonen, jag höll på att skita på mig! Sen simmade den över till Anton och tog honom lite på baken, utan att Anton märkte någonting. 

Vi såg delfiner! Så sjukt mycket delfiner, säkert hundra stycken. Och så en säl! En speciell säl, som ingen av oss kommer ihåg exaktheten på. Lejonsäl, kan det stämma? 

Sen såg vi 5 valar, snacka om att skita på sig! Av upphetsning. Vilka enorma djur!! En hoppade och gav oss en liten show dessutom. Har typ aldrig sett något så coolt. 
Påväg hem! Strax efter denna bilden togs vänder killen på bilden sig om och börjar småprata med oss. Frågar oss vart vi kommer ifrån, om vi har varit här förr, hur länge vi skall vara här och så vidare. När det till sist kommer fram att Hawaii är bara ett av många stop på vår jorden runt resa, blir allt tyst och tiden känns lång och tjock. Till sist säger han: “Well………….F. U.C.K YOU! You just pissed all over my two weeks vaccation”.
 
Skönt att någon är ärlig i alla fall! 
Sen bröt vi alla ihop i ett gapskratt.
 
0
 
Vi är på Hawaii, äntligen! Var skall jag börja? Jo, det är extremt skönt att vara tillbaka hos standlivet. Vi bor på ett fint hotell, men helfin utsikt. Hotellet är ett sånt där megastort, megaamerikanskt komplex, ett sånt där jumbokomplex där allt man behöver finns under ett och samma tak. Men vet ni, det är nästan lite skönt. För efter fyra veckors sänghoppande är det skönt att bo på ett och samma ställe. Det är skönt att slippa yra runt 45 minuter för en enkel flaska vatten och det är skönt att bara behöva gå mellan stranden, rummet och restuarngerna. Det är skönt att låta hjärnan växla ner och låta kroppen smälta alla de sjutusen intryck vi fått de senaste veckorna. Visserligen blir det ingen expedition robison-vecka men det skiter vi i, för som Anton sa: “det är ju inte som om Hawaii inte är upptäckt”. Här är mycket folk, mycket hotell, mycket mycket turism. Men havet är turkost, smaragdgrön och ljusblått och stranden är vit och varm. Det är en speciell känsla och stämmning här, lite som alla studsar fram längs sandynorna, lyckliga över att få vara på Hawaii. 
 
Precis som vi. 
 
0

 
På långfredagen friade vi inte ett uns av påsk men däremot var vi i Hobbiton! Som väntat var det dyrt, men oh, så fint! Herregud, vilket ställe. Vilken detaljrikedom! Det är värt det, för vem som helst! Vi stötte på ett par som inte ens sett filmerna. Jag önskar att jag kunde bo där en stund. Vi tog säkert sjutusen bilden, i ett försök att fånga all magi. För det är lite så det känns där. 
 
Nu har vi bara två dagar i Nya Zeeland. Det känns lite…konstigt. Men bra. Mest bra. Det har varit kul att ha internet ett par dagar också, det finns så mycket att visa och säga. Men allt hinns verkligen inte med. På torsdag åker vi till Hawaii. Hoppas fetknoppen i Nordkorea trillar av jorden tills dess, så att inte vi gör det! 
 
Puss!
0
Mitt största och främsta tips just nu: ÅK TILL NYA ZEELAND! Inte nog med att de har all slags natur, utan de har också så jäkla bisarra fenomen. Jag slutar aldrig häpnas! Idag åkte vi till “hot water beach”. Vi var lite skeptiska för vi hade hört att det skulle vara smockat med folk, vilket det i och för sig var, men det gjorde inget – så coolt var det. Man vet att något är värt att upplevas när de vuxna har lika kul som ungarna. Hot water beach går ut på att man gräver sin egen pool, som fylls med varmt vatten. Man kan bara vara där under tiden det är lågvatten, annars är det ju svårt att gräva. Alltså det var så sjukt för vattnet var så varmt att det kokade på vissa ställen. En kokande strand!! 
Jag såg inte bubblorna först så jag ställde mc nästan rakt i kastrullen. Andra barn tjoade glatt “look mummy, bubbles”, sen skrek de som stukna grisar och hängde på sina föräldrar som en apa. Men alltså, en kokande strand! Hur knäppt!? 
 
0

 
Det finns vissa saker jag tycker är jobbigt att prata om, vissa saker som på riktigt besvärar mig. Det är inte besvärliga för att de är direkt obekväma samtalsämnen, utan för att de förvirrar och förvränger min hjärna och hjärta till den grad att jag ofta inte orka tänka på dem. Kroppen är ett exempel, hur klarar den allt? Kretsloppet av pengar. Ge, ta och för att inte tala om vilka sociala konsekvenser det kan få. Det kan få vem som helst att tappa förnuftet. Universum tänker jag nästan aldrig på, det går helt enkelt inte att få grepp om. Döden tränger sig på ibland, men jag har lärt mig att skjuta bort den tanken.
 
Under våra åtta veckor iväg har tiden blivit en sådan sak jag inte får grepp om. Den är inte lika illasinnad som de andra, men ändå, komplex. Den är konkret och abstrakt på samma gång, visst? Hemma går tiden i veckodagar och klockslag. Skolan börjar en tid, tandläkaren vill att jag kommer en annan och middagen serveras oftast klockan sju. Tiden är annorlunda när man är iväg. Den är tidlös men ändå begränsad. Här är klockslag nästan obefintliga och veckodagarna orelvanta men ändå går det av sig själv att jag räknar ner veckorna till att vi kommer hem, trots att jag egentligen inte vill. Resan skulle vara ett sätt att lämna kalendern hemma och vara här och nu.
 
Men nuet är så pretantiöst och..slitsamt. Jag känner mig som en idiot när allt jag vill är att se Real Housewife och skiter fullständigt i ytterligare ett vattenfall. För att inte tala om när jag vill ligga kvar i sängen, trots att solen lyser gul. Jissesmakaroner vad samvetet och ångesten spelar marimba på bröstkorgen då. 
 
Vid nästan varje längre (oftast mer än två veckor) resa jag har gjort har jag haft samma dröm . Jag drömde den i Thailand 2007, i Italien 2009 och så nu dårå, för att nämna ett par tillfällen. I drömmen är jag helt plötsligt hemmma, utan att jag egentligen vet hur. Jag har tagit mig hem från resan, för att jag längtat hem. Det känns alltid underbart att vara hemma – tills jag inser att jag har halva resan kvar. Jag skulle egentligen inte alls vara hemma, jag skall ju vara iväg och nu missar jag allting. Jag blir alltid stressad, förtvivlad och får panik över att jag borde inte alls vara där jag är.Det är alltid exakt samma dröm. 
 
Jag har kommit fram till det här: det går nog inte att vara i nuet (så som i alla fall talesättet menar), för det går inte att radera sin kontext. Nu, då, sen verkar förevigt stå endade. Konceptet av nuet verkar mest vara ett påhitt i ett försök att försöka få grepp om tiden. Så, 56 dagar och 1344 timmar, efter att ha varit där och här och någon helt annan stans i huvudet har jag bestämt mig för bli lite mer vän med min ovän. Tick tack.
0