Hemma från en smått fantastiskt vecka i Norge! Den har verkligen varit proppfylld av allt möjligt, för att inte tala om alla möjliga väderslag! Allt var spegelblankt (som en vattenspegel om man så vill) dagen vi kom och när vi åkte förbi den ena vyn efter den andra var jag till sist tvungen att be Anton dra i bromsen för att låta mig ta en bild. Det gäller liksom att ta sina chanser i bergen för man vet faktiskt inte om man får en sådan kritallklar dag igen. Men det fick vi! Fast före sol kommer regn, och därmed dränktes min kamera vår första dag på tur. Det fanns nämligen blåbär precis överallt och trots att regnet föll som ett vattenfall envisades jag med att plocka och glömde helt bort min kamera i min, vad som skulle visa sig, inte så vattentäta fjällräven. Så mina underbara, helt gratis blåbär blev en aning o-gratis. Det är livet ironi det. Så – Ha det, kära kamera.
0
 
Äntligen en dag som är sval nog att tänka på. Imorgon åker vi till Norge, jag och Anton med familj. Det skall såklart bli roligt av flera anledningar men jag erkänner att jag längtar speciellt efter normalstora fötter och att kunna ta ett djupt, svalt och friskt andetag. Nu har jag och Anton haft sommar och äventyr i sex månader. Detta året har vi verkligen följt efter våren och härligheten. Vi mötte den i Vietnam, San Fracisco, New York och sen exploderade Sverige strax efter att vi landat. Och jäklar var folk här hemma var redo för våren, sommaren, ängar och alla ljumma vindar som vintern hade undanhållt dem. Det var, på många sätt, den perfekta tiden att komma hem på, tänkte vi. Men sen blir det ju aldrig som man tänkt sig, eller hur? Missförstå mig rätt, sommaren har varit och är (!) den sommrigaste sommaren på länge men jag känner mig.. mosig. Det känns som om mitt huvud inte riktigt hänger med. För när alla andra var redo att kasta sig in i juniäventyr så ville jag gå hem och lägga mig med mitt vinteräventyr. Men det var bara för oss att fortsätta springa och vänta på att alla andra också behöver vila. Så det stör inte mig så mycket att det redan är Augusti och att skolan börjar snart-  för jag är mätt och belåten.
0
Idag påminner hemma om förra veckan i Frankrike – i alla fall gradantalet. Vilken dundervärmer! Jag bryter säkert en och annan lag genom att säga det här men alltså, det vore skönt om det inte var riktigt så varmt som idag och om det kunde komma lite, pyttelite, regn. Men på tal om Frankrike: vilken vecka! Vi var i Guethary, som ligger i närheten av Biarritz och det hela var så otroligt fint. Trumfar definitivt franska riveran, tycker jag! Dessutom hann vi åka till Spanien två gånger, bara en sådan sak. Jag kan knappt förstå att Nils (vår kompis) har växt upp där. Det var samma sak när vi besökte vår norska Lars förra sommaren. Jag spenderade veckor efter den turen med att försöka få in i huvudet hur fint där var och att det var hans. Tänk att vi har vänner som så hjärtligt och generöst öppnar sina hem för oss! Men egentligen är det så mycket mer än husrum, för att få ta del av deras vanemässiga vardag, höra gnabbet mellan far och son över middagsbordet, att fiska där han fiskat sen långt innan oss eller när dem försiktigt anförtror en och pekar på bänken där dem kyssde sin första person är så fint att man nästa att tappan andan.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
0
Innan vi var i Frankrike, var vi ju i England. Ett blått och soldränkt England. Ena dagen var vi inne i London och åt dumplings, andra dagen hängde vi i min morbrors trädgård. Förra året var vi där för att ha en “vara-i-trädgården-och-spela-spel-helg-med-hela-familjen”, men den regnade bort fortare än vad avloppen kunde hantera, så det slutade med att halva sällskapet stack till Barcelona och andra halvan var sura och avundsjuka. Även fast alla inte var med i år, så var det ända fint att äntligen ha den där dagen i trädgården.
0
 
 
 
 
 
Hej från Frankrike! Vi har det så himla bra, här hos våra vänner i franska baskien. Jag måste säga att bicayabukten kickar rivierans ass. Jag älskar Frankrike!  
0
Sen vi kom hem från vår långresa i Maj har jag inte kollat på en ända bild från resan, jag vet egentligen inte varför, men det har känts trist och lite jobbigt att det hela redan är ett minne. Men nu är det dags, det är dags att samla alla stora och små ögonblick i ett fotoalbum. Så med stor omsorg försöker jag välja ut de finaste och bästa bilderna. Det tar sin lilla tid att gå igenom 6500 bilder, speciellt när alla är som små liv – jag vill inte välja bort någon. Den vanligaste frågan har dock varit vilken destination som varit bäst, och även om alla var bra på sitt sätt så finns det ett ställe som var så fantastiskt att jag (fortfarande) knappt kan tro mina ögon: Nya Zeeland. 
 
 
 
0
Hej från England! Knebworth mer specifikt. Jag och Anton har spontan-våldgästat min morbror. Malmö var så tomt på folk att vi, precis som alla andra verkar ha gjort, valde att boka upp ännu mer av vår tid. Man pratar om sommaren som en tid då man har “massor av tid att umgås” men det är ju inte sant för sommaren kan vara det mest upptagna och bortresta tid som finns. Men i alla fall, England är blåare än på länge, vi kunde till och med dricka vårt kaffe på en uttorkad gräsmatta centrala London. Jag tror aldrig någonsin jag har gjort det under de sjutusen gånger jag varit här. Så, allt är bra!
0
 
Vi har varit i Lerkil (kungsbacka) denna veckan. Förrutom ett par soliga timmar vår första kväll där, så har det  verkligen totalt regnat. Jag, tillsammans med havet, har känt mig som en gråbrun vattenpöl. Det känns längesen mitt i den plötsliga varmeböljan som drog in över Malmö. Malmö som vi akut åkte tillbaka till från ett fint Magnarp fullproppad med Antons familj. Dessvärre lät ena familjemedlemen som en motorsåg, så vi har bara sovit ett par ynka timmar i natt. Det känns så typsikt att lida av panikmycket sömnbrist när solen är som bäst, dessutom efter att ha gnällt och surat i flera regniga dagar. Men så är det. Vi har hälsan och lyckan och klychan och det är jag så glad för att jag knappt vågar be om mer. När det är fint, så är det verkligen fint. 
 
0
 
För exakt prick en vecka sen gifte Emelie och Niklas sig. Helt sjukt så fort en vecka går, för att inte tala om själva dagen. Det var extremt fint att få vara med på deras dag! Såklart började man längta lite lite mer efter min och Antons, men förra lördagen var verkligen årets fest. 
0
 
När jag fyllde 25 år förra året fick jag, av antons syster, en skräddarsydd klänning. En extrem fin och generös present! Jag bestämde mig ganska snabbt för att den skulle vara dränkt i färg och att den skulle vara tjusig, för jag visste exakt när den skulle på. Så, i helgen, på bröllop i Mölle, var jag grön som en ärta. Jag kände mig verkligen extrem-fin. Tack Vera!  
0