När jag blev gravid var jag gift, färdigutbildad och ekonomiskt trygg. Jag hade checkat av varenda punkt som normen och samhället gärna vill att man skall ha checkat av innan man förökar sig. På pappret var det en utmärkt tidpunkt att ta nästa steg i livet. Sagt och gjort. Jag hade dessutom turen att bli med barn ganska så omgående efter vi bestämt oss för att vi var redo för barn. Vi var ett modernt, medvetet och utbildat par i 30års åldern som hade alla pusselbitarna på plats. Tills vi inte hade det längre.

Ni vet hur man ofta skrattar åt de människor som påstår att de inte blir påverkade av reklamens inverkan bara för att de är medvetna om densamma? Hoho, jovisst! Alla blir, mer eller mindre, påverkade. Så är det. Man är som regel inget upplyst undantag. Detsamma gäller normer. Det spelar ingen roll hur många genusteoretiker du har i din bokhylla eller hur många politiska diskussioner du för kring matbordet, du påverkar och blir påverkad.

När jag blev gravid drabbades jag av katastroftankar. Inte nödvändigtvis kring bebisens liv, utan mitt eget. Jag fick brutal ångest över att jag inte hade en karriär, ett slående CV eller ens ett jobb. Och nu skulle jag dessutom ägna det närmsta året till att vara… hemma. Jag började tänka på allt som inte var föräldraledighet. Jag började kolla jobbannonser, praktikplatser, skrev CV och undersökte masterutbildningar till hösten 2015. Samhället är väldigt tydlig med att självförverkligande inte sker i hemmet. Hur fel och idiotisk jag än tycker att det är (vad betyder ens det? Självförverkligande?), så låg jag där och våndades. Stressad och skamsen. Hormonfylld. Mina ideal, genomtänka resonemang och värderingar flög ut genom dörren. Jag kände på allvar att mitt liv var över.

Jag och Anton har spenderat många timmar med att prata om hur vi vill leva vårt liv, vad vi tror på och vilken sorts framtid vi önskar oss. Jag har alltid beundrat och inspirerats av Antons ideal och sätt att tänka på. Han är bra på så väldigt många sätt. Jag delar mitt liv med en vettig och bra man. Men med det sagt så betyder inte det att han heller kan undgå pressen utifrån. Jag minns extra tydligt en morgon i höstas. Graviditet var fortfarande relativt ny och färsk. Vi var som två famlande och nervösa tonåringar som försökte hitta vår väg. Allting kändes ömtåligt. Så det var inte helt utan risk som vi började diskutera kommande föräldraledighet över frukostbordet. Båda livrädda att drunkna i något slags odefinierat, världsligt misslyckande. Ämnet var minst sagt lättantändligt och när Anton i ett svagt (och mänskligt) ögonblick plötsligt säger ”jag kan inte vara ledig så länge, hur skulle det se ut på mitt CV” så fullkomligt exploderar jag inombords. Utan ett ord reser jag mig upp från bordet, snörar på mig skorna och smäller igen dörren så att två tavlor ramlar ner från väggen. Helt plötsligt hittar jag mig själv gråtandes mellan två hyllor på ICA. Jag hulkgråter medan jag låtsas läsa på ett paket kaffe och tänker att jag inte alls är redo för det här. Allt håller på att gå åt helvete.

Allt gick såklart inte åt helvete. När jag kommer tillbaka från Ica möter Anton mig i dörren och säger förlåt innan jag ens hunnit vrida om nyckeln och någonstans därifrån har vi tagit en dag i taget. Ödmjuka inför livet som komma skall, vad som har varit, brister och sårbarheter. Men framför allt har vi blivit ännu lite mer uppmärksamma och lyhörda. Livet man önskar sig för sig själv och sin familj uppstår inte magiskt utan kräver stundvis aktiva val och lite metaperspektiv. Livet löser sig oftast och vi börjar äntligen med lite stolthet i rösten längta efter vårt nya och spännande och ärofyllda uppdrag. Från och med april kommer vi nämligen att sitta i styrelsemöte tillsammans med vår son. 

 

P.s rubriken är tagen direkt från Jonas Gardell facebooksida.

0
 
 
 
 
 
 
Idag fyller Anton 29 år – Hurra! Sista året som tjugo-någonting och sista födelsedagen som oförälder! Eftersom Anton uttryckt en pytteliten ålderångest över att det “redan” var hans födelsedag igen (som nog mest handlade om att hans födelsedag kom lite i skymundan av heltidsarbete, julstress och semester) så tänkte jag att det var passande med ett sista barnkalas i Antons ära. Tyckte det blev ganska fint (så fint att jag vid något tillfälle under frukosten muttrade att jag önskade att det var min födelsedag, hehe). 
 
p.s tvingar inte Anton att steka pannkakor på sin egen födelsedag. Jag hade förberett pannkakssmet för jag var ganska säker på att han ville testa sin present. Det roliga med att ge (bra) presenter till Anton är att han vill leka med dem på direkten. Precis som ett barn. 
 
 
 
 
 
0
Dan före dan före dopparedan gick vi upp mitt i natten för att ta oss till Madeira. En portugisisk ö i närheten av Teneriffa. Det ryktades att Madiera, till skillnad från öarna i närheten, skulle vara grön och rik på blommor. Lät bra tyckte jag och längtade ihärdigt efter lite färg, kontraster och sol. 
 
Vi kom dit kring lunch men eftersom vi gick upp i ottan gick vi raka vägen till hotellet och gick först våra första staplande steg i eftermiddagssolen när allt var gyllende. 
 
Svängde in på en bakgata som nästan gjorde mig religiös. Här står Anton och tinar. 
 
Vidare ner till “strandpromenaden”. Den var i verkligheten inte alls speciellt fin men just precis vid den här tidspunkten kändes det väldigt drömigt. 
 
Önskar att vi kunde ha lite fler rosa hus i Sverige.
 
Hur som —> Bra inledning på vår första halva dag. 
 
Dagen därpå tittade övriga sällskapet på en katedral medan jag mest stod såhär stup i kvarten.
 
Vi tog även ett titt på havet
 
Åkte linbana upp till en botanisk trädgård
 
Min favvis. 
 
 
 
 
Trädgården var, säsongen till trots, väldigt fin! 
 
 
Det upp och nervända hortensiaträdet (som såklart har ett helt eget namn någonstans) var min favorit. 
 
 
Fint!
 
 
 
 
 
 
 
0
 
 
 
I fredags firade vi jul igen. Vi hann inte med det allra sista innan vi åkte på semester så det fick helt enkelt firas efteråt. Visserligen var det ganska roligt med svensk julmat (vi äter ju som regel dansk julmat annars) och trevligt med lite kvalletid men ändå lämnade jag middagsbordet snabbare än snabbt. Ett tu tre och julen kändes helt plötslig blasé. Nästan grotesk. Dessutom fyller Anton år på tisdag och i min bok fyller han år efter julen. Så när klockan ringde imorse for jag upp som på julaftonmorgonen och klippte ner fanskapet. Ut med det burriga och in med det krispiga. Glad fortsättning, hörrni! 
 
0
 
 

Man kan inte anklaga oss för att inte klä oss efter tillfälle. Efter en lätt övertalningskampanj av Anton under decembermånad köpte jag till sist den där festblåsan som fick mig att känna mig som Kim Kardashian. Såklart med flera den-kan-jag-ha-postgraviditet-också-argument i nyårsannonsen.

Och OM jag kände mig fin (äntligen!)! Dessutom är människor så himla snälla mot en gravidis med en nerv i kläm (som gjorde att hon gick som om Kim Kardashian hade bajsat på sig). Alla komplimanger gjorde att jag kände mig dubbel-fin. Puss på er. 

0

Hej 2015!

Jag ser genuint jättemycket framemot dig. Jag tror och hoppas att vi kommer trivas bra ihop. Om det går bra skulle jag vilja framföra lite önskemål, drömmar och förhoppningar. De är av lite varierande sort. Inga krav, ingen press bara hopp och längtan.

 

 

✎ Att resten av min graviditet går så bra som möjligt

✎ Att förlossningen går så bra som möjligt

✎ Att vår bebis är en snällis och en gullis

✎ Att äntligen få känna mig fin och stilig igen

✎ Att kunna fortsätta träna och mår bra i kroppen och i knoppen

 

✎ Återuppta min fönsterkarmsodling.  Tomater, basilika, svartöga, blomma för dagen och sånt som jag sedan kan ställa ut på gården.

✎ Äta långfrukost på gården i ett varmt maj med en sovande bebis i vagnen

✎ Spendera tid med kompisar och ha tid och energi över till att faktiskt fråga hur de mår

✎ Kolla på nya serier och inte bara samma i repris hela tiden

✎ Läsa mycket (istället för att slösurfa på telefonen)

✎ Kunna springa en mil igen

 

✎ Renovera köket

✎ Bebisinreda sovrummet

✎ Anmäla mig till diverse kvällskurser i cv-nyttiga datorprogram

✎ Öva Öva Öva på samma datorprogram

✎ Skriva högskoleprovet igen

✎ Skriva ihop ett vettigt CV inför tvåtusensexton

✎ Söka praktik/jobb inför tvåtusensexton (ett senare projekt men ändå)

✎ Fortsätta skriva så som jag gjort denna hösttermin

✎ Fortsätta skriva här på Midis

✎ Fota mer

✎ Sammanställa alla mina foton från de senaste tre åren (hehe) i fotoböcker

 

✎ Att sommaren blir lika skön och varm som förra

✎ Resa runt i Sverige med Anton och bebis

✎ Hälsa på kompisar som är stationerade lite varstans

✎ Åka till England och visa upp vår bebis för familjen

✎ Bada så mycket som möjligt i havet

✎ Spendera midsommar i goda vänners lag

✎ Dricka ett glas vin

✎ Vara glad och optimistisk 

 
0

 ▶ Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Som bekant gifte jag mig, blev med barn och avslutade min kandidatutbildning. Fullt tillräckligt.

 ▶ Är det något du saknat år 2014 som du vill ha år 2015?

2015 skall jag njuta av allt vi sått och planterat under året som gått. Allting har varit fantastiskt roligt och omvälvande för att uttrycka det milt men det har också varit jättejätteansträngande att göra flera milstolpegrejer på väldigt kort tid. Många saker har varit fantastiska i själva stunden, såklart, men ibland behövs det lite distans och reflektion för att verkligen förstå något. Såklart kommer även 2015 bli megahäftigt pga att vi vår träffa vår bebis då men efter det skall jag njuta av skörden från 2014. Det är så lätt att det blir sånt himla fokus på att man hela tiden skall ta sig framåt att man glömmer bort att uppskatta de tillfällena då man faktiskt kommit fram. 

 ▶ Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?

17 maj kommer nog vara svårt att glömma eftersom vi tjatade om det datumet ett helt år i förväg. Men vilket rackarbajsar dag alltså.

                   Photo: Emily Dahl 

 ▶ Vad var din största framgång på jobbet 2014? 

Jag svarar samma som föregående år men ändrar tempus:

Jobb har jag inget, men jag är sjukt nöjd över min prestation i skolan. I vår skrev jag min c-uppsats och tog examen. Vilket kanske inte låter så våldsamt i dagens högpresterande samhälle men det fanns en tid då jag trodde att jag var för dum för universitetet. Jag är så glad att jag bevisade mig själv fel.

 

 

 ▶ Din största framgång på det privata planet?

Att jag vågat känna allt det jag känt utan att det automatiskt betytt att allt kommer gå åt pipsvängen eller att jag är dum i huvudet. Allt blev inte som jag tänkt och ibland har det gjort ont och då har det fått lov att göra just ont utan att det nödvändigtvis behövt definiera hela livet för all framtid. 

 ▶ Något du önskade dig och fick? 

Ett dröm-igt bröllop, ett barn i magen och hälsan i behåll.

 

 ▶ Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Som sagt, att göra flera milstolpegrejer på kort tid har stundvis varit utmanande. Jag vill inte på något sätt göra något som har varit otroligt fint till något fult men tycker samtidigt att det är viktigt att påpeka att allt varken är eller måste vara rosenskimrande. När man gifter sig, skaffar barn eller andra bombastiska saker så händer det inte bara en själv. Det händer hela familjen. Dina förväntningar blandas ibland ihop med andras och när livet ändras, ändras ibland relationer. Inte till det sämre (förhoppningsvis), men det ändras och det får båten att gunga lite innan man kan segla vidare.

 ▶ Vad tänker du göra annorlunda nästa år? 

Inte gör fler omstörtande grejer än att föda barn. Sen får någon annan gärna stå för kalaset. Jag kommer gärna!

 ▶ Största misstaget?

Att vissa känslor tagit allt, allt, flera år för länge att erkänna. Dumt men mänskligt.

 ▶ Har du varit sjuk eller skadat dig?

Jag blev gravid. Vilket såklart inte är en sjukdom men, för min del, har graviditeten varit en kroppslig och psykisk chock. Tack och lov börjar läget äntligen stabilisera sig.

 ▶ Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nix pix. Men nästa år, då jävlar.

 ▶ Gifte sig någon/några av dina vänner?

Inte det heller, men går gärna på ett pampigt bröllop snart hörrni.

 ▶ Vilka länder besökte du?

England, Italien, Frankrike, USA och Portugal.

 

 

 ▶ Bästa köpet?

Bröllopet. Även om jag hör, förstår och kan hålla med om kritiken till bröllopsindustrin så måste jag ändå erkänna att jag inte ångrar en enda krona som gick till den där förbaskade dagen.

 

 ▶ Gjorde någonting dig riktigt glad?

En natt på Madeira drömde Anton mardrömmar, så jag kröp upp till honom och skedade honom så gott jag kunde. Inte helt lätt med en bulle i ugnen. Men det fina var att bullen gjorde sig påmind. På riktigt. För där låg vi småfnittrandes mitt i natten när Anton kände bebisen sparka honom på rumpan genom magen.

 ▶ Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med förra år?

Kan faktiskt inte göra en objektiv bedömning av detta pga att hormoner och en graviditet vänder upp och ner på allting. 

 ▶ Vad önskar du att du gjort mer?

Jag har gjort fullt tillräckligt. Jag är trött nu. Jag är nöjd. We did good.

 ▶ Vad önskar du att du gjort mindre?

Lagt energin på rätt ställe och på rätt person. Det låter så uttjatat och självklart men det är så himla lätt att säga i efterhand. Ibland måste man verkligen dunka huvudet i väggen innan man med säkerhet vet att man gjort allt man kunde. Även om det är slitsamt så är det fint att verkligen ha försökt.

 ▶ Bästa boken du läste i år?

Hm. Har inte någon sådär bästabästabok. Men jag uppskattade Sigge Eklunds In i Labyrinten som en schysst solstolsbok. En man som heter Ove var charmig och kär. En mamma blir till var den första boken jag fick efter vi berättat att vi väntade barn. Jag skrattade rakt ut genom halva boken (andra halvan är mer allvarsam och sorglig). Och på flyget hem från Madeira började jag läsa Koka makaroner som är en bok av en pappa till andra pappor men vid flera tillfällen såg jag inte texten eftersom ögonen sved av ”det här är så fiiiint”-känslor.

 

 ▶ Årets bästa serie?

True detective och House of Cards, hands down.

 ▶ Vad gjorde du på din födelsedag 2013?

Åkte till Köpenhamn och bodde på ett allt för överprisat hotell. Spenderade dagen med min lillebror och best woman och Anton såklart. Och var väldigt nygravid.

 

 ▶ Hur skulle du beskriva din stil i år?

Tröja och byxor. Jag märkte när kroppen svällde att jag faktiskt inte alls går speciellt mycket i klänning längre. Dumt i sammanhanget. 

 ▶ Vem saknade du?

Relationer från förr.

 ▶ Ser du framemot 2015? 
Game on!

 

Här är 2013s lista för den nyfikne. 

Gott nytt år! 

Puss

 

 

 
0
 
Mmm, hemma. Varje gång jag kommer hem från en resa blir jag euforisk. Jag skriker rakt ut. Inte nödvändigtvis över att resan är slut men varje gång jag kliver över tröskeln så skriker jag rakt ur hur mycket jag älskar vår lägenhet. Hemma. Den känslan tillsammans med att precis ha fått se lite mer av världen är ganska oslagbar. Jag tänkte att det skulle kännas ganska blasé att komma hem till en julpyntad lägenhet, men vet ni, det är ganska mysigt. Pga av att Anton fortfarande sover så har jag haft långfrukost med mig själv. Jag gick till närmsta bageri och köpte en ordentlig frukost, en ordentlig kopp kaffe (hotellfrukosten var dessvärre inget att hänga i granen) och myste på julrester. Det var underbart. 
0
 
Imorgon åker vi hem. Vi har semestrat klart. Jag hade på mig bikini en gång och badade lika många gånger. Men det är en gång mer än vad jag trodde. När vi uppdaterade väderleksrapporten dagarna innan avfart så såg det trist ut på Madeira. Men vi har (än en gång!) haft turen på vår sida – inte en enda liten regndroppe. Och mitt i alla kalla vintergrader hade jag glömt att sjutton grader och sol är ganska…gött. Så jag klämde mig i min gamla bikini och fyllde den med en 25 veckors mage och tuttar. För att vara två tredjedelar in i graviditeten så tycker jag att jag hängt på ganska duktigt i semestersvängarna (om man får säga det själv) men nu skall det bli skönt att åka hem och vila. 
0
 
Hej från Madeira! 
 
Här är vi mitt i semestern. Det är som en varm vecka i Maj här borta – om man ignorerar de amerikanska julvisorna och att portugiserna springer runt i dunjackor och tomtemössor. Än så länge har vi haft bra väder, strax under tjugo grader och sol. Inser att det är precis lagom för när vi sitter någonstans i lä och svettpärlorna trängs på överläppen bryter jag ut i ett “fy fan vad varmt det är här”. 
 
Annars? Dagarna är så långa här. Varje eftermiddag vid fyratiden uppmärksammar samtliga i sällskapet att det nu är mörkt hemma. Då stirrar vi lite extra in i solen. Sen är jag så trött att jag kollapsar i vanlig tur och ordning. Som gravid spelar det stundvis ingen roll om man befinner sig i ett regndassigt Malmö eller på en solig ö – tröttheten övervinner allt. Men det blir snabbt en petitess när man har tre fräknar på näsan. 
 
 
 
0