Vi har: 
 
1. Läst
2. Lyssnat på pod
3. surfat
4. stirrat på havet i förundran
5. Fikat
6. Badat tills Anton blev blå
7. Haft en bra dag
0
Vi är så himla lata på hawaii. Lata Lata Lata Lata och det är så in i bomben skönt. Visst, liiiite dum känner man sig över att vi bara sett en bråkdel av hawaii, men vi är så lata nu att vi inte orkar. Så, nu vet ni. Med det sagt och avklarat så tänkte jag visa vad vi faktiskt sett! 
 
Varje morgon vaknar vi upp till denna utsikten! Från sängen, mer eller mindre. 

Det är ganska trevligt att äta frukost där ute, men liite varmt för Antons smak. 

Och så har vi hängt en hel del på stranden, vilket är göttigt. Anton har surfat en del. Jag hängde med ut en gång (än så länge!) men gudarna så jobbigt det var. Eftersom det är relativt långgrunt här måste man paddla ut en mindre kilometer. Dessutom är det rev hela vägen, så när man ramlar kan man slå livet (typ) ur sig, så därför har jag varit lite mindre våglig här på hawaii än på bali. Men Anton, han är snart proffs. For real! 
Jag försöker läsa böcker under tiden. Men jag är nästan för lat för det också. 
Vi testade Mai-tais medan vi väntade på ett bord
Ganska gott, men mest överraskande starkt. 
Lika lata som vi är här, lika mycket mat äter vi. 

Man förstår ju lite vad alla tjatar om i alla fall.
 
Vi gillar vår balkong väldigt mycket. 
 
Fast igår åkte vi faktiskt på utflykt och vilken utflykt det var!! Vi åkte på delfin-safari och snorklade. Jag älskar verkigen att snorkla, hade kunnat vara i hela dagen! Men Anton blev blå så vi var tvungna att gå upp. Men! Vi hann se tre helt enorma och enormt vackra sköldpaddor. De var först långt ner på botten men till sist blev en nyfiken och simmade upp. Den var ungefär en decimeter från mig och stirrade mig rakt i ögonen, jag höll på att skita på mig! Sen simmade den över till Anton och tog honom lite på baken, utan att Anton märkte någonting. 

Vi såg delfiner! Så sjukt mycket delfiner, säkert hundra stycken. Och så en säl! En speciell säl, som ingen av oss kommer ihåg exaktheten på. Lejonsäl, kan det stämma? 

Sen såg vi 5 valar, snacka om att skita på sig! Av upphetsning. Vilka enorma djur!! En hoppade och gav oss en liten show dessutom. Har typ aldrig sett något så coolt. 
Påväg hem! Strax efter denna bilden togs vänder killen på bilden sig om och börjar småprata med oss. Frågar oss vart vi kommer ifrån, om vi har varit här förr, hur länge vi skall vara här och så vidare. När det till sist kommer fram att Hawaii är bara ett av många stop på vår jorden runt resa, blir allt tyst och tiden känns lång och tjock. Till sist säger han: “Well………….F. U.C.K YOU! You just pissed all over my two weeks vaccation”.
 
Skönt att någon är ärlig i alla fall! 
Sen bröt vi alla ihop i ett gapskratt.
 
0
 
Vi är på Hawaii, äntligen! Var skall jag börja? Jo, det är extremt skönt att vara tillbaka hos standlivet. Vi bor på ett fint hotell, men helfin utsikt. Hotellet är ett sånt där megastort, megaamerikanskt komplex, ett sånt där jumbokomplex där allt man behöver finns under ett och samma tak. Men vet ni, det är nästan lite skönt. För efter fyra veckors sänghoppande är det skönt att bo på ett och samma ställe. Det är skönt att slippa yra runt 45 minuter för en enkel flaska vatten och det är skönt att bara behöva gå mellan stranden, rummet och restuarngerna. Det är skönt att låta hjärnan växla ner och låta kroppen smälta alla de sjutusen intryck vi fått de senaste veckorna. Visserligen blir det ingen expedition robison-vecka men det skiter vi i, för som Anton sa: “det är ju inte som om Hawaii inte är upptäckt”. Här är mycket folk, mycket hotell, mycket mycket turism. Men havet är turkost, smaragdgrön och ljusblått och stranden är vit och varm. Det är en speciell känsla och stämmning här, lite som alla studsar fram längs sandynorna, lyckliga över att få vara på Hawaii. 
 
Precis som vi. 
 
0

 
På långfredagen friade vi inte ett uns av påsk men däremot var vi i Hobbiton! Som väntat var det dyrt, men oh, så fint! Herregud, vilket ställe. Vilken detaljrikedom! Det är värt det, för vem som helst! Vi stötte på ett par som inte ens sett filmerna. Jag önskar att jag kunde bo där en stund. Vi tog säkert sjutusen bilden, i ett försök att fånga all magi. För det är lite så det känns där. 
 
Nu har vi bara två dagar i Nya Zeeland. Det känns lite…konstigt. Men bra. Mest bra. Det har varit kul att ha internet ett par dagar också, det finns så mycket att visa och säga. Men allt hinns verkligen inte med. På torsdag åker vi till Hawaii. Hoppas fetknoppen i Nordkorea trillar av jorden tills dess, så att inte vi gör det! 
 
Puss!
0
Mitt största och främsta tips just nu: ÅK TILL NYA ZEELAND! Inte nog med att de har all slags natur, utan de har också så jäkla bisarra fenomen. Jag slutar aldrig häpnas! Idag åkte vi till “hot water beach”. Vi var lite skeptiska för vi hade hört att det skulle vara smockat med folk, vilket det i och för sig var, men det gjorde inget – så coolt var det. Man vet att något är värt att upplevas när de vuxna har lika kul som ungarna. Hot water beach går ut på att man gräver sin egen pool, som fylls med varmt vatten. Man kan bara vara där under tiden det är lågvatten, annars är det ju svårt att gräva. Alltså det var så sjukt för vattnet var så varmt att det kokade på vissa ställen. En kokande strand!! 
Jag såg inte bubblorna först så jag ställde mc nästan rakt i kastrullen. Andra barn tjoade glatt “look mummy, bubbles”, sen skrek de som stukna grisar och hängde på sina föräldrar som en apa. Men alltså, en kokande strand! Hur knäppt!? 
 
0

 
Det finns vissa saker jag tycker är jobbigt att prata om, vissa saker som på riktigt besvärar mig. Det är inte besvärliga för att de är direkt obekväma samtalsämnen, utan för att de förvirrar och förvränger min hjärna och hjärta till den grad att jag ofta inte orka tänka på dem. Kroppen är ett exempel, hur klarar den allt? Kretsloppet av pengar. Ge, ta och för att inte tala om vilka sociala konsekvenser det kan få. Det kan få vem som helst att tappa förnuftet. Universum tänker jag nästan aldrig på, det går helt enkelt inte att få grepp om. Döden tränger sig på ibland, men jag har lärt mig att skjuta bort den tanken.
 
Under våra åtta veckor iväg har tiden blivit en sådan sak jag inte får grepp om. Den är inte lika illasinnad som de andra, men ändå, komplex. Den är konkret och abstrakt på samma gång, visst? Hemma går tiden i veckodagar och klockslag. Skolan börjar en tid, tandläkaren vill att jag kommer en annan och middagen serveras oftast klockan sju. Tiden är annorlunda när man är iväg. Den är tidlös men ändå begränsad. Här är klockslag nästan obefintliga och veckodagarna orelvanta men ändå går det av sig själv att jag räknar ner veckorna till att vi kommer hem, trots att jag egentligen inte vill. Resan skulle vara ett sätt att lämna kalendern hemma och vara här och nu.
 
Men nuet är så pretantiöst och..slitsamt. Jag känner mig som en idiot när allt jag vill är att se Real Housewife och skiter fullständigt i ytterligare ett vattenfall. För att inte tala om när jag vill ligga kvar i sängen, trots att solen lyser gul. Jissesmakaroner vad samvetet och ångesten spelar marimba på bröstkorgen då. 
 
Vid nästan varje längre (oftast mer än två veckor) resa jag har gjort har jag haft samma dröm . Jag drömde den i Thailand 2007, i Italien 2009 och så nu dårå, för att nämna ett par tillfällen. I drömmen är jag helt plötsligt hemmma, utan att jag egentligen vet hur. Jag har tagit mig hem från resan, för att jag längtat hem. Det känns alltid underbart att vara hemma – tills jag inser att jag har halva resan kvar. Jag skulle egentligen inte alls vara hemma, jag skall ju vara iväg och nu missar jag allting. Jag blir alltid stressad, förtvivlad och får panik över att jag borde inte alls vara där jag är.Det är alltid exakt samma dröm. 
 
Jag har kommit fram till det här: det går nog inte att vara i nuet (så som i alla fall talesättet menar), för det går inte att radera sin kontext. Nu, då, sen verkar förevigt stå endade. Konceptet av nuet verkar mest vara ett påhitt i ett försök att försöka få grepp om tiden. Så, 56 dagar och 1344 timmar, efter att ha varit där och här och någon helt annan stans i huvudet har jag bestämt mig för bli lite mer vän med min ovän. Tick tack.
0
Detta land är så bissart, men kul! Vi var i Taupo häromdagen, en jättemysig by! Ett av de ställen som vi tyckt om på momangen, absolut bäst av allt var hot water park. Ett av de bästa ställen i Nya Zeeland till och med!
Det är en liten bäck med små vattenfall som möter en bred å. Det speciella är att bäcken är ungefär 30-40 grader varmt, medan ån är svinkall. Kombon blir ett perfekt utomhusspa, helt gratis dessutom! Alltså, verkligen, detta ställe är väl värt ett besök – något annat vore…dumt.  Eller att som vi gjorde dagen innan, gå dit utan badkläder. Visserligen är det finfint att titta på en solig dag, men man måste bada. Måste. 
Varmare än duschen hemma! 

Fint är där ju, helt klart. 

Detta är den “översta poolen”, som är så varm att man knappt kan sitta där.
Men när man suttit där en stund, simmar man ut i det kalla vattnet, skriker lite och simmar tillbaka. Man måste ju älska det enkla här i livet.
0
Härom dagen gick vi på en sex timmars promenad, på en vulkan! Man slutar aldrig hämpnas över Nya Zeelands makabra natur! Däremot blir man bortskämd och avtrubbad. Jag och Anton svängde in vid en markerad utsiktspunkt igår, drog i handbromsen, gick ut och… rykte på axlarna. Vi drog på a:et, njaaaaaaaaaa, till en helt praktfull utsikt. Hursom, härom natten sov vi i National Park-området för att gå på en endagstur. Vi skulle till mount doom. För att en gång ha vägrat att se Sagan om Ringen, finner jag mig själv att riktigt nörda ner mig i filmskapet. Mount doom, rivendell, hobbit town – jag vill se allt! 
 

Vi fick gå upp i tid för att hinna med bussen kl 08.00, det var värt det, av flera skäl. 
Anton. 
Monut doom från fel perpektiv. Anton menar att de filmat det från andra håller och “lagt till musik, det blir läskigare så”. haha, tack Anton, då vet jag. puss
Fint!

Men mycket mer turistigt än exempelvis Kepler track. Det var hur många som helt som ville klättra på en vulkan. 

Vi gick förbi mount doom och ner till emerald lakes, vilket var coolt. 
Fast man kunde inte stanna där så länge, typiskt. 

Fikatajm!

 
Det var den dagen det! 
0
Förra veckan körde vi från världens ände, bluff (längre ner kommer man liksom inte) till längst upp på södra ön för att ta färjan till norra ön. Vi hade missbedömt avstånden lite så det blev ett  himla körandes, allt för länge per dag, men så blir det ibland när man inte vet in eller ut i ett nytt land. Det positiva var dock att Nya Zeeland är ett så makalöst land att vi hann se så sjukt mycket när vi var påväg. Håll i hatten!
 
 

 
 
0
För några dagar sen, när vi var i Wanaka, bestämde vi oss att åka på en vintur kring Nya Zeelands mest kända Pinot Noir distrikt. Anton hade tjatat så förbaskat mycket om att han ville dricka vin, så det var bara att göra som man blev tillsagd, i vanlig tur och ordning. Eftersom Anton absolut inte kunde tänka sig att köra och spotta ut vinet, var vi tvunga att skaffa chafför. Nåja, vi kallade henne “guide”. 
 
Vi började med vårt första glas runt elva på förmiddagen. Helt lagom tid, enligt Anton. Alla är hemskt trevliga här och hemskt intresserade av arkitektur visade det sig, så även om det första stället var bra så var det lite som en skolförhör för Anton. Fast han hade ju vin i handen, så vad gjorde det. 
 

Där var extremt fint och påminde så himla mycket om hemma, tyckte jag. 
Här är vår bil för dagen! Det gäller att färdas med stil. Bilden var lika gammal som Anton, ACn var en lucka under vindrutan och hon drog i en spak till växel. Den funkade ungefär som en trombon tror vi.
Vi var lite fulla hela dagen.
 
På ställe nummer två fick vi testa så in i bomben mycket viner, vi testade tretton olika viner, alltså allt dem hade. 
 
Efter den festen, tyckte guiden (chaffören) att vi behövde lite mat. 

Vi åt lam och hare som tillagats i en gammal vintunna, pinot noir marinerat! På en annan vingård såklart. 
 
Där var fint. 
Vi körde vidare

och gjorde om allting. Här är pinot noir.
Det var den finaste vingården och minsta. Ett litet lerhus, vinrankor, en traktor och en australiensisk hipster. Allt som behövs för ett fint vin. 
Principen är ganska enkel. 
Chaffören försökte lära Anton att öppna dörren för mig. Det gick sådär. 

Fint överallt!
Vi åkte till ett ställe där de gjorde champange, som inte får heta champange men som är som champange. 

Det var lite extra kul för de var mitt uppe i skördning, man skördar några veckor tidigare när det gäller bubblor. Det här är chardonnay druvor som smakade gott! 
När man gör bubbelvin har man jäst i flaskan. För att få ut jästen låter man flaskorna hänga uppochner, sen fryser man toppen och plockar ut en liten jäst-isbit.
 
Framåt! 

Jag tror vi hann med sex, om inte sju (?) olika vingårdar, vilket var kul! Kan starkt rekommendera att åka runt på en vintur och att skita i att spotta! 
 
 
 
 
 
0