Idag åker jag och Anton till Stockholm över helgen! En helg på tu man hand, visst, men även för att träffa den som skall fotografera vårt bröllop. Jag spenderade nog två veckor med att scanna igenom internet för att hitta någon som någorlunda kunde identifiera sig med stilen jag och Anton är ute efter. Sen slog det mig, Emily Dahl & arsenik fotografi! Så himla dunderglad för att hon vill ta sig hela vägen till Skåne i Maj. Pricket över i:et denna helg vore om vi dessutom hittar något fint till Anton att ha på sig, och (hoppas hoppas) att kroppen låter en sova när man vill sova. 
0
 
 
 
 
Jag kan säga det tills jag bli blå men tiden går hisnande fort, speciellt när kalendern är fullbokad. Jag tycker tiden har en tendens att gå mindre fort om man tar hand om sin tid och, låt oss säga, inte fullbokar varenda helg tills tidens ände. Jag försöker låta varannan helg vara o-uppbokad, men det går rätt ofta åt pipsvängen. Så nu när vi har tre helger på raken fullproppad med grejer, så känns det som om jag inte hinner bli pigg. Är det verkligen måndag? Igen? Redan? Jag är en iphone med 50% batteritid kvar men måste hålla till minst nästa vecka. Och när man måste dra ner bakgrundsljuset för att hålla längre, så är det svårare att njuta och prestera som man vill. Jag blir 50% Christin. 

(Med det sagt är jag ju ändå och trots allt glad att livet är kul och att energin går till roliga helg- och veckoaktiviteter och inte miserabla ting man inte kan påverka!) 

 
 
 
0
 
Väldigt länge har mitt och Antons bröllop känts väldigt långt borta. Även fast vi bestämt datum sen länge har det känts som som en diffus men rolig dag i framtiden. Att planera ett bröllop kan säkert vara tidskrävande om man vill det, men sämst av allt (tycker jag) är framförhållningen. Folk skojar inte när de säger att man måste boka lokal ett år innan, fotograf minst ett halvår och gästerna skall meddelas fyra månader innan. Det kan liksom ta udden av det lite. Ingen orkar, kan eller vill gå runt och aktivt längta efter en dag som ligger ett år framåt. Hjärnan skulle kollapsa. Men helt plötsligt är det inom räckhåll. Våren var i Skåne idag och de varma vindarna påminde om att framtiden snart är här. Det är ok att räkna ner nu, visst? 
0
 
Alltså, jag börjar nästan tänka att det är tur att alla hjärtans dag finns, för shit pommes vad folk vaknar ur sina dvalor. “Alla hjärtans dag är ett kommersiellt påhitt”, ja hej, var har du varit de senaste 25 åren? “Jävla konsumtions-samhälle”, “Kapitaliseterna kan dra åt helvete”, osv. Det kan dem göra varje dag tänker jag. Missförstå mig rätt, det är ju alltid bra med lite konstruktiv kritik, analys och kanske lite självransakan till och med, men alla kolumnister måste ju älska alla hjärtans dag, för lika många rosor som säljs, lika göttig arbetsdag verkar krönikörerna ha. Artiklarna skriver ju sig själv, dem till och med läser sig själva! En gång om året står man där med samma gamla moralkaka till sitt morgonkaffe. Gäsp Gäsp, din kaka är torr och trist och jag vill inte ha den. 
 
Men visst jag håller,trist eller inte, med: alla hjärtans dag är ett kommersiellt jippo men det gör att jag i alla fall kan tvinga Anton att baka en chokladsufflé till mig senare ikväll. 
0
 
Jag måste erkänna att livet inte är sådär värst spännande just nu. Inte för att det är nödvändigtvis är dåligt, men vardagen har verkligen sin prime-time just nu. Dagarna går i princip att sammafatta med skola, äta, plugga, sova och ett och annat 3års kalas in emellan. Så när folk frågar om det hänt något spännande på sistonde så är det verkligen ett ärligt svar när jag säger nej. Det har sin charm också, när livet inte bara är höga berg och djupa dalar. En lätt bris är underskattad. Det är rätt göttigt att låta sig sjukna ner i något så seglivat och abstrakt som vetenskapsteori, även om man blir en tristare variant av sig själv. Men snart tjuter måsarna igen och då jävlar. 

 
 
0
 
Jag har aldrig blivit sminkad av en professionell  sminkös innan, så därför står jag nervös och famlande inför den stundande bröllopsdagen då jag helst skall se omöjligt perfekt ut, som om jag var sprungen direkt ur en ros. Vad säger man? “Ingen press, jag vill bara vara perfekt”? Nåväl det blir en nyttig lektion att släppa kontrollen och lita på någon annans expertis. Men en är väl inte dum och litar allt för mycket på en total främling, så därför lämnade jag, mycket noggrant, ett drös referensbilder till sminkösen. En kombination av det här och hon har mitt förtroende för all framtid. 
0

Hur har veckan varit?
Faktiskt himla bra och innehållsrik! Jag har ju, som bekant, börjat skolan som verkar topnoch. Vill liksom krama om läraren efter varje föreläsning för att han lyckats gör något jag fasat, till något roligt, fängslande och inte minst förståligt och hanterbart. Fler bra lärare åt folket! Dessutom har jag kallbadat och så har vi haft fint norgebesök (som alltid och förevigt var for kort). Dessvärre har allt detta solkats ner på grund av min helt absurda träningsvärk. Min kropp har liksom inte känts som min och varenda andetag har gjort ont. Självförvållat, jag vet, men smärtan alltså. Förlåt mig själv. 

Vad ska du göra i helgen?

 Äta sniglar för första gången och sedan ligga raklång i soffan och läka. 

Vilken tid vaknar du på morgnarna?

Mellan halv sex och halv åtta, beroende på hur själsligt stressad jag är. På helgerna försöka jag sova till kl 9, minst! 

Vilken bok läser du nu?
Vetenskapsteori bok som, tackagodegud, är ganska….bra. 

Vad önskar du dig just nu?
Att våren kommer gå som på en räls och bli så bra som jag hoppas och längtar efter. Sen akutönskar jag mig solsken. Idag blev jag skitsur när en bil körde med helljus och bländade mig. Medan jag undrar vilken idiot det är som kör med helljus mitt på blanka lunchen, upptäcker jag att det är en solstråle.

Vem pratade du senast i telefon med?
Anton, men förstår inte hur. Vi ses ju hela tiden? 

Vad åt du senast?
Wallenbergare, det var gott men längesen. 

Vad var det senaste du kollade på Netflix?
Orange is the new black. 

Vad är du stolt över just nu?
Just exakt nu? Är ganska nöjd över mig själv över att jag lyckades göra en människa av mig själv och är påväg till middgsbjudnigen jag var sjukt nära att ljuga mig ur. Det gäller att fira de små framgångarna också, har jag hört. 

Trevlig helg! 

Tack, detsamma. 

0
 
Imorgon drar karusellen igång. Vårterminen, skolan, kandidatkursen. Folk tittar på mig som om jag vore helt knäpp i huvudet när jag säger att jag skall gifta mig tio dagar innan c-uppsatsen skall lämnas in. Mitt självförtroende sätts på prov varje gång jag måste argumenta varför jag tror att jag fixar det.  Sekunden jag har sagt att jag är disciplinerad undrar jag i mitt stilla sinne om jag verkligen är disciplinerad? Ambitös? Fokuserad? Tänk så har jag fel? Usch, skammen att stå med sen. Jag är livrädd att det hela skall gå åt helvete. Uppsatsen alltså, äktenskapet känns lätt som en plätt (påminn mig gärna om det down the road, hoho). Men någongånstans där, längst in i maggropen, kittlas det. Jag känner mig otillräcklig och exalterad på samma gång. 
 
 
0
 
 

 
 
 
 
Jag har säkert varit i London minst en gång om året de senaste tio, femton åren och ändå kan jag räkna alla gånger jag upplevt en mer eller mindre regnfri helg i London på en hand. London visade sig, som bekant från sin soligaste sida denna gången! Vi sov en natt på hotell innan vi åkte ut till min morbor, där vi vaknade av att solen bländade oss(!) varenda morgon. Två tips har jag att komma med denna gången; 1. januari måste vara den billigaste månaden att bo på hotell, då vi fick ett pangpris på vad som verkar vara ett av Londons äldsta hotell. 2. restaurang Baltazaar i Covent Garden. En av min favvorestauranger från New York, har (tydligen) öppnat i London och ser på pricken lika tjusig ut.
 
 
 
0

Vem trodde att man skulle möta våren i London? I Januari? Vi åt lunch utomhus idag, i flera timmar! Min hud är fortfarande varm. En sekund var jag säker på att träden skulle slå ut i full blom mitt framför ögonen på mig. Jag skiter fullständigt i om vintern slår till med full kraft nästa vecka, för jag har våren färskt i minnet. 

0