Rom kokar, kokar över rättaresagt! Vi gör som italienarna och flyr den mest intensiva mitt-på-dagen-solen. Det finns nästan inget alternativ, möjligvis att lägga sig ner och bli ett med asfalten. Så vi går in och söker skydd, bland antika utgrävningar och tusen år gamla byggnader, hittar vi AC och Wi-fi. Tacka påven för det! Förutom att värmen stundvis tar det bästa av oss, så är Rom verkligen fint! Pompöst och pittoreskt på samma gång. Rom känns som en enda mysig bakgata med sporadiska inslag av monumentala och grandiosa byggnader. 
 
De två första bilderna är bilder på trappan upp till vår svit och gatan som leder upp till trappan som leder till vår svit. Att vi har en svit beror på att vi utsattes för ett typiskt bröllopsresigt inslag. När vi kom fram i lördags, uppe sen kl 05 och hivat upp resveskorna för sjutusen trappsteg, så fanns det ingen “Anton Andersson” i deras system. Det fanns däremot en “Ulla Andersson”, som vi för ett ögonblick funderade på att påstå att hen var Anton. Efter mycket om och men blev vi körda till andra sidan stan och uppgraderade till en svit. Andra sidan stan visade sig vara rätt sida stan, vi bor perfekt! Sviten däremot visade sig vara en grotta i ett ganska nergånget hus, The Plaza ringde alltså inte och ville ha tillbaka sin presidentsvit. 
 
Imorgon åker vi vidare till Neapel. 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 
0
Foto: David Skoog 
 
Idag, precis tre veckor efter startskottet, drar vi på bröllopsresa! Det finns inte utropstecken nog för att poängtera hur extremt otroligt skönt det skall bli. För jag är helt slut som artist. Jag orkar inte tänka en tanke till.

Vår omgivning frågar oss om det känns tomt nu, postbröllop och skolavslutning etc. Jag stirrar mest blankt tillbaka och mumlar något kryptiskt och oförståligt. I onsdags när skolan offeciellt tog slut kraschlandade jag. Jag hulkgrät i två timmar. Jag kunde inte sluta. Så fort jag trodde att jag hade samlat mig och tog ansats till att föra ett samtal så började jag atomatiskt hulk/skrikgråta. Det var som om kroppen fått en allergisk reaktion.

 
Missförstå mig rätt, våren har varit monumental. Men det har tagit ut sin rätt. På ett halvår har Anton slutat skolan och börjat praktisera. Antons morföräldrar har gått bort och vi har fått säga hejdå. Strax därpå har vi firat svensexa och möhippa, planerat ett bröllop och ingått äktenskap. Jag har skrivit en kandidatuppsats och någonstans däremellan även försökt upprätthålla något slags socialt liv. Vi och jag har verkligen gett allt. Mellan livets ytterligheter har vissa ting blivit sagolika medan andra inte riktigt blev som man tänkt sig. C’est la vie, men nu tar jag tjänstledigt.  

Sexton dagar med Anton och mig själv i Italien. 

Som att öppna ett fönster i ett syrefattigt rum. 
   
0
 
Om tre dagar är det sommarlov på riktigt. Då är uppsatsen inte bara inlämnad men betyget är också satt! Våren har verkligen varit intensiv, med uppsatsskrivande och giftemål på en och samma gång. Inte helt optimalt men oh så glad och stolt att jag fixade hela biffen. Jag möttes av många skeptiska blickar och oj:anden när jag sa att vi skulle gifta oss tio dagar innan kandidatuppsatsen skulle lämnas in. Hela tiden har jag varit så sjukt motivierad att bli klar innan sommaren. När jag har gått upp kl 5.30 för att skriva så är det tanken på att ha inte bara vår bröllopsdag men även hela sommaren fri från stress som motivierat mig. Jag har verkligen haft ögonen på målet. Så extremt värt det. På lördag drar vi iväg och firar hela kalaset! 
0
 
 
Jag hade fyra blomsterungar i mitt följe, och vilka ungar alltså! Dem var så himla glada och coola! Deras coolhet och lätt-som-en-plätt-anda gjorde att all nervositet försvann. Alla fyra var ju otroligt fina dessutom, söta som en burk med socker, men det skall erkännas att jag levde ut en tylldröm genom Iben. En drömunge i en drömkjol! 
0
 
Hela veckan har jag gått med en inneboende känsla av sensommar, att det strax är dags att dra sig tillbaka, att roliga timmen snart är slut. Den känslan var i och för sig inte helt oväntad eftersom jag drabbas av sorg och en längtan tillbaka bara efter enkla middagsplaner, hur skulle det då bli efter att ringen satts på fingret? Så efter intensiv stirrande rakt in i en vägg, splashade jag iskallt vatten i ansiktet och gick raka vägen till bokhandeln. Hela våren har jag längtat efter skönlitterära verk, och nu när möjligheten och tiden uppenbarar sig så ger jag den kalla handen? Som ett förlåt till sommaren hetsläste jag en bok och på fyrtioåtta timmar var vi kompisar igen.  
0
 
Malmö bokstavligen kokar idag. En försöker ta djupa andetag men de kvävs på mitten och svättpärlorna trängs på överläppen. Härligt om det inte vore för att jag redan är överhettad. Hjärnan har gått på högvarv sedan i lördag och jag försöker smälta allt, men istället smälter förståndet. Jag megalängtar efter bilderna som vår fotograf Emliy tog, för just nu känns allting halvt surrealistiskt. Jag vill ha bevis! Den känslan förstärks ju inte minst av att Anton gick till jobbet i vanlig tur och ordning i måndags och jag återgick till min uppsats, nästan som om ingenting hänt. Innan bröllopet hade jag samma mardröm flera gånger, där jag missade hela kalaset. Jag var inte där och när jag dök upp var festen över och mitt hjärta sjönk som en sten till botten. Men verkligenheten är att även om vårt bröllop stundvis känns som en dröm, tröstas jag av vetskapen och säkerheten att varenda liten cell av mig var där precis varenda liten minut. 
0
Foto: David Skoog
 
 
Jag kan inte sova. Jag vänder och vrider på mig. Igår gifte jag och Anton oss. Minnena spelas upp i en faslig blandning, hjärtat bankar och gör det omöjligt att somna. Jag är Antons fru, äntligen! Ingen större skillnad från i förrgår egentligen förutom att jag längtat och vetat om detta ögonblick sen långt innan vi förlovade oss. Jag försöker låta dagen sjunka in men den är fortfarande vild. Den är inte redo att packas ner än. Jag vet att perfektion kan vara kvävande och därför är det sällan något jag eftersträvar men på något sätt, mellan ett mirakel och en årslång planering, blev vår dag precis det, perfekt. Så sagolik att det är svårt att ta in, tänk att vi fick uppleva en dag som om den vore direkt från en bok. 
0
 
Onsdag. Torsdag. Fredag. LÖRDAG. Jag kan knappt tro att ett helt års planering och längtning utspelar sig på lördag. på. lördag. Och skönt är väl det för det senaste året (för att inte tala om de senaste veckorna!) har jag sagt ordet bröllop så många gånger att det nu låter knäppt och vanställt…bröllop, bröllup, brödup, bröl, bröll, brölle, bröd, bröllopp. Det är sagt så många gånger att det nästan tappat all sin innebörd, men på lördag fyller vi på med vårt eget innehåll! Vissa gånger blir jag så nervös att jag får lust att ställa in allt på kuppen, men mest av allt tycker jag det skall bli vansinnigt fascinerande. Bilden ovan är tagen när Antons föräldrar gifte sig för cirka tre år sedan, det ni!  
0
 
Förra helgen åkte vi ut till Österlen. Efter förrförra helgen succé i Mölle och Ransvik fortsatte vi göra sånt man alltid säger att man skall göra men aldrig gör. Dessutom har jag tappat all förmåga att slappna av hemma (eftersom datorn och uppsatsen konstant skriker mitt namn), så vi åkte till Österlen. Vi åt lunch mitt i en sådan skånedänga att det inte var riktigt klokt. I spetsen av ett L-format korsvirkehus, med ett doftande äppelträd mitt i smeten och ett blommande rapsfält som granne – kom igen! Vidare till caféarbetande kompisar och sedan en sväng ut i skogen och gräddhyllan till utsikt. Skåne och våren när dem är som bäst!
 
0
 
 
Då skulle jag vilja bo här, på Malmös mest rosaskimrande adress. 
 
p.s Gudrun Skymans intervju i Värvet, it’s a must. d.s
0