2020-04-25

När det var 18 grader.

Det är officiellt vår. Jag har hoppat i årets vita tygskor. Det är ändå något med att snöra på sig ett på vita sneakers och traska iväg. I slutet av sommaren är de knappt vita och fulla med minnen istället.

I torsdags var det hela 18 grader i Malmö. Det är så knäppt. Man väntar och väntar och väntar och sen en dag – poff – och axlarna sjunker igen.

Vår gård blommar så fint. Förra året åt någon kanin alla våra tulpaner men i år klarade dem sig. Vår gård är en stor anledning till varför vi älskar att bo här. Den är full med blommande träd, vackra blommor och så massa barn som Algot kan leka med. När alla är ute samtidigt är dem ett gäng på 5-6 barn nu.

Lite ur fokus men det var Antons fel. I alla fall när det kommer till kameran, annars är det ett ganska starkt kugghjul som kör runt här hemma. Även om vi såklart också påverkas av världsläget. Men i det stora hela: att gå i parterapi innan vi fick fler barn var det bästa vi gjort för varandra.

Det var så varmt att det var skönt att sitta i skuggan. Eller så är det min ammnings-svett som spökar. I alla fall. Vi gick till Solde innan Idun skulle få sitt första vaccin. Jag har aldrig sett henne så arg som när hon fick en spruta i varje lår. Det är krut i henne.

Malmö, fint på sina håll och fult på sina håll och någonstans i mitten finns sanningen!

Men gott kaffe på Solde. Eller, Solde har faktiskt inte varit min favorit för jag tycker att deras kaffe har varit lite för surt för min smak. Vet inte om det är jag eller Solde som ändrat sig, men riktigt god cappuccino i alla fall. Efter BVC blev jag så extremt trött. Varje eftermiddag runt 14-tiden blir jag så trött att jag känner mig svimfärdig, så då brukar jag gå hem och vila med Idun medan Anton hämtar Algot.

Och just denna dagen fick jag ett sms från Algots kompis mamma “vill ni äta glass i parken efter förskolan“. Det ville vi! Jag känner mig sällan så fri och livsbejakande som när man springer och spontanmöts såhär. Ett av vårens bästa karaktärsdrag.

Det blommar så jäkla fint överallt nu. Här i teaterlekplatsen i Pildammsparken.

Och glädjeropen när flera barn från förskolan hittade varandra på lekplatsen. Jag blir helt gråtfärdig när jag tänker på att Algot har sitt eget lilla liv med sina egna personer. Det är så fint att få se en liten bit av det.

Och kolla! Det var detta jag såg framför mig julas när jag grät och grät och grät. När jag hade som mest ont tänkte jag på när bebisen i magen var så pass stor och det var så pass varmt att man kunde lägga henne på en filt. Den drömmen är nu!

Ett typiskt småbarnsstilleben. Så mycket grejer. Våtservetter, halvätna grejer, filtar och solglasögon. Ibland tänker jag att vi kör runt på halva lägenheten i den där vagnen.

Algot testade sina nya fotbollsskor han fått på morgonen och vilade som nödvändigt efter intensivt lek. Det gäller att hitta balansen.

Alltså, Idun <3 Din skarpa blick och små händer i pappas stora. Jag förundras varje dag att vi fick en bebis till.

Även om man står såhär rätt mycket. När det går fem år mellan att man får fler barn så hinner man glömma en del. Och även om det tar lite tid för Algot och Idun att hitta sin relation så är jag väldigt glad för alla skull, inte minst min egen, att vi väntade. I alla fall. Vi åt glass, lekte klart och promenerade vidare.

Fasiken vad man älskar våren och när det känns som det får plats flera olika dagar i en enda.

Vi gick till Bergsgatan.

Vi hade ögonen på Casual, vi skulle äta hamburgare för det är Algot favorit!

Causal har bytt till större lokaler. Fint men det händer ändå något när ett litet charmigt ställe öppnar upp. Något försvinner tyvärr även om jag alltid gnällde över att det aldrig fanns plats i förra lokalen. Men maten är fortfarande god.

Och sen var Algots födelsedag slut! “Vilken bra dag det va mamma”, sa han när vi kom hem.

Nu är han en hel hand.

35

Kommentera

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.