2020-07-16

My insides shift, and adjust

Sommaren går sin stilla gång. Lugn och härlig på vissa sätt, och på andra sätt blåser det upp till storm. Hur livet ser ut efter man fått barn kan se så himla olika ut och man kan berätta om det på helt olika sätt. Jag mår bra ibland och jag mår sämre ibland. Just nu är det lite sämre, även om allt är så fint och somrigt samtidigt. Jag förstår att det kan bli motstridigt, dubbla budskap. Det blir det även för mig, tankarna slåss även i mitt huvud.  Det är svårt att skriva en blogg när man mår sämre eftersom man helt enkelt är mer skör och man famlar i sina egna känslor. Hur får man ner allt som känns på svart och vitt när allt känns så flyktigt att jag inte ens hinner förstå själv. Jag funderar mycket på hur man visar båda sidorna på ett mångfacetterat sätt. Att ta en bild på en bukett blommor är enkelt, att berätta om sina känslor är svårare. Definitivt läskigare. Men jag tycker det är viktigt, det är alltid därför jag skrivit. Men ibland tar det en minut innan man samlat tankarna.

Ibland tänker jag att under det första året så är det nog inte bara barnet som lär sig mycket. Ibland skäms jag för att jag inte återhämtar mig fortare, även om jag minns att det var såhär efter Algot också. Efter mina förlossningar har jag känt mig euforisk. Det har hålla i flera veckor, månader till och med. Allting har varit fantastisk, jag har haft massvis av energi och rört mig framåt med dubbla steg och känt mig hög på livet. Nu är både Idun och sömnbristen ett halvår gammal, den ena lite mer charmig än den andra, och vardagen går sin stilla gång. Men samtidigt som att Idun ramlar på plats så är det som att jag blir jättejättejättetrött och i det avstannar allt.

Men kanske är det precis det sommaren är till för.

51

Kommentera

I.S

Är själv på sluttampen av min första graviditet och att ha fått följa dig, dina tankar och funderingar, de senaste året har hjälpt mig enormt mycket att hantera mina egna känslor och existentiella ångest. Tack för det ❤

midis

Tack för så fin kommentar. Senaste tiden har jag känt mig lite vilse varför jag skriver här och gör detta, tack för du påminde mig <3 Väldigt fint att få va där tillsammans med er. Det hjälper mig också.

I.S

Jag tänker att det är så svårt att vara öppen med att livet är både ock. Speciellt när de negativa känslorna kanske är diffusa och svårformulerade. I alla fall känner jag så. Och det har varit fint att få följa med i dina tankar för att de känns just dubbla och ibland lite oklara. Här och nu, i bearbetning. Det är väldigt generöst av dig att dela med dig av det och det betyder något.

midis

De lite oklara, här och nu i bearbetning. Det var fint sagt och precis så det är, har bara inte tänk på det så uttryckligen innan. Men så är det ju att vara människa <3

Åh vad jag känner igen mig. Jag blir också euforisk efter graviditeten/förlossningen. Känner typ att jag är en urkraft. Klarar allt. Till och med sömnbrist. Sedan går månaderna och så kommer tröttheten i och alla (förmodligen) undanskuffade känslor ikapp… Är i mellanlandet nu och känner mig lätt delad. Ena dagen stark och glad. Andra dagen svag och ledsen. Känns hur som helst fint att inte var ensam <3

midis

Tack för din kommentar Sandra! Blev själv så tröstad av att läsa att man inte är ensam det. Har så lätt för att känna mig koko och ensam. Kram!

Skriv ett svar till midis Avbryt

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.