2018-09-04

Mens och vardagen

Jag borde anat igår när jag lyssande på en feel-good-inspirations-podd och tyckte avsnittet var helt hjärndött. När jag fnös åt “jag skulle inte vilja vara utan allt det jobbiga, jag tycker det verkar sämre att vara utan det, att vara “jämn” hela livet. Att aldrig ha varit riktigt glad eller riktigt ledsen”. Som om det finns såna personer. Som att det ena utesluter det andra, som att det inte går att känna glädje utan att ha känt riktig sorg. Att man inte är sorgsen utan att vara bottenlös och utelämnande ledsen. Hm. Jag och Anton kommer exempelvis från väldigt olika håll, där han haft en lite lugnare uppväxt än jag, om man säger som så. Men Anton kan fortfarande bli riktigt glad för saker och jag får fortfarande betala för riktigt dyra terapi timmar. Så jag vet inte. Tycker ibland sånt där snack blir babbligt och ihåligt. Klart jag är vem jag är pga mina upplevelser. Men är det något jag önskar för exempelvis Algot så är det att han ska få vara just jämn. Lugn uppväxt, få en grundtrygghet, snälla föräldrar, ett starkt säkerhetsnät och ändå vara glad, ledsen, stark, ödmjuk och handlingskraftig. Eller lat om han vill det.

Men jag borde ändå anat att mensen var på ingång.

Började dagen på akupunktur. Jag går fortfarande på det ibland. Jag började ju när jag hade mina sömnproblem, det är snart 2,5 år sen. Ibland skäms jag över att jag behöver så mycket underhåll för att fungera. I-landsproblem osv.

Jobbade med Sanna, min mest analoga kompis. Jag har aldrig någon aning om vad hon gör på helgerna. Ganska mysigt ändå att sen prata om det över en kopp kaffe. Fast idag klagade jag mest på att “jag orkar inte ta bild på samma jäkla kaffe igen. Jag vill uppleveaaaaa något aaaaannnat”. Som sagt, borde anat att mensen skulle komma.

Men var glad också stundvis såklart, för det blir man av sina kompisar. Har turen att jobba med ett gäng av dom.

Gick sen tvärs över lokalen och träffade Jasmine. Himla gullig ju. Och smart! Med stans gulligaste tvillingar. Mina arbetsdagar kan ju se väldigt olika ut. Ena dagen lyfter jag inte blicken från datorn, och har inte sagt ett ord till en levande människa på hela dagen. Eller så blir det som idag. Vilket är trevligt. Sen gick jag på toaletten och såg att jag fått mens och då ramlade poletten ner.

Och så hade jag spillt på mig. Lämnade in ett par grejer till kemtvätten innan hämtning. Dyrt ja, men finns inget som är så onödigt som kläder man inte använder. Så tycker om att ta hand om mina stuff, vilket då inkluderar kemtvätt ibland.

Hämtade sen den här grisen som var sjukt trött, jag var sjukt trött, Anton var trött, vi åt rester, gnisslade tänder, suckade och stånkade och det kändes så himla mycket som vardag trots att det blivit sommar ute igen. C’est la vie.

12

Kommentera

Åh, fin du är! Så roligt att ses – och detsamma: mkt smart + gullig! Bästa kombon hehe <3

P.S. Nu när jag ser bilden: du fick med dig magneterna va? Haha

midis

Eller hur!? 🙂

p.s JA! De hänger nu på kylen mot alla odds, hehe. Kram!

Åh, meningen “Ibland skäms jag över att jag behöver så mycket underhåll för att fungera”. Igenkänningsfaktor på den. Och så träffsäkert formulerat!

midis

Fint att veta att man inte är ensam i skammen <3 (för övrigt är ju också skam typ den värsta känslan). KRAM!!

Underhållet ja. Jag kan ibland skämmas för att jag behöver så mycket ensamtid för att funka. Så, nä, du är inte ensam <3

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.