2019-01-27

Lund, en vernissage och snöbollsdröm

Igår var vi i Lund! Längesen, härligt och en perfekt lagom utflykt. Även helgerna är en balansgång. Kravlösa helger är nästan livsnödvändigt för den här familjen. Vi klarar liksom inte en hel arbetsvecka med jobb och annat vuxet för att sen känna oss tvingade till fler grejer på helgerna. Eller jo, missförstå mig rätt, klart vi klarar det. Men vi blir sura, tjafsiga och på den vägen går det stadigt neråt. Så, lust över plikt är 2019s helgdevis (eller hela livet, men en får ju inse att man är vuxen på vardagarna). Samtidigt är det ibland härligt att ha en liten riktning så inte alla helger går i någon aptatisk sömngång. Där erkänner jag mig skyldig, för jag gillar att ha kul – när jag orkar. Hemmamys forever är inte heller min melodi. Gillar att Anton sa att han tyckte om att jag var “enkel” när vi träffades. Haha, tji fick han (fast han har också sagt att han gör mycket roliga grejer på grund av och att han älskar mig för att jag inte är enkel, red anm). Just igår åkte vi till Lund för att titta på Claudias fotografier på hennes först vernissage.

Köpte grattis-blommor. Januari må vara brutal men just detta älskar jag. Kontrasterna just nu, det känns så hoppfullt. Att vi har det bästa framför oss samtidigt som vi får ha lite vit vinter (påminn mig om detta i mars). Men visst märker ni att det är ljusare nu? När jag cyklar hem från förskolan är det fortfarande ljust ute. Nu får bara gärna morgonen snabba sig också.

Vi hade snöbollskrig på vägen dit och på vägen hem. Det var som en dröm i en film. Den lilla familjen som kastar snöbollar efter varandra. I såna stunder är det som att jag ser mig själv utifrån, lycklig över vad jag har! Sen kissade jag nästan på mig när jag träffade Anton med en snöboll rakt i nyllet och han glasögon fylldes med snö, hehe. Är ett barn innerst inne.

Sen kom vi fram till Studio 7 i Lund. Jag skrek rakt ut när jag såg Claudias foto så fint upphängda. Klart jag sett dom på Instagram, hemsidan osv innan men att få se dom såhär var helt klart något annat! Vilket påminner mig igen om vikten att kliva av Pinterest-tåget och göra något annat. Gå på fler utställningar är väl ett bra nyårslöfte? Stora som små.

Fint, mysigt och personligt. Väldigt fint, gå gärna dit om ni har möjlighet. Claudia är dessutom tokgullig. Verkar gå i familjen. Visste ni förresten att det är Claudias son som dessutom ligger bakom Instagram konton genusarbetaren?

Hur man får barn att gå på vernissage, hehe. Ändå sportsligt av honom att följa med. Men vad gör man inte för att få åka lite tåg när man är 3.

Lund! Älskar lund för jag älskar universitetet. Att plugga där är någon av det bästa jag gjort. Jag var aldrig någon typiskt lundstundent (tvärtom, jag var knäppisen som skulle gifta sig). Men jag älskade att plugga, stämningen av att allt som låg framför en, idealismen som bubblade i en och känslan av att lära sig. Det var som att öppna en helt ny värld. För mig var en universitetsutbildning min key. Fick lust att plugga ännu mer till hösten när vi var där igår, men vi får se. Allt har sin tid, som det heter.

Känner inte alls till Lund förutom de typiska gatorna där man rör sig som KOM (kommunikation)- student. Klostergatan är klassisk för mig, det var så lyxigt när man lunchade där. Den känslan sitter i.

Men Anton fick leda vägen till lunchen eftersom han jobbar i Lund och knows the place. Och visste var dom hade en och annan barnvänlig rätt.

Vi var alla väldigt hungriga och då är detta klassiskt läge för alla i familjen. Ni kan ju tänka er hur trevligt vi har precis innan maten kommer och alla är vrålhungriga. Jag och Anton är kända för att vara hangry, så det är klart att vi fick en hangry son.

Hej hej! Zebra klänning från Monki för er som frågat. Skön modell, fint mönster men blir en aning statisk, så en underklänning är att rekommendera.

Everyday!

Beställde kaffe här, hos Love Coffee. Där många andra caféer beställer sitt kaffe ifrån, så det är good stuff helt klart.

Algot gick runt och bar på sin hamburgare som han inte orkade äta upp. Och golvet var typiskt januarislaskigt.

Gick förbi Broder Jacobs och föll stenhårt för reklamen i skyltfönstret. Man är ju bara mänskligt. Köpte såklart hem lite semlor. Kan va några av de bästa om man ska satsa på en lyxig semla (kan dock uppskatta dom mediokra oväntat mycket också, även en semla kan blir för pretentiös).

Och sen åkte vi hem, la oss i sängen och åt semlorna. Somnade kl 22. Lördag i januari i småbarnslivet. I något parallellt liv är jag på en cool takfest i New York.

24

Kommentera

Åh hemma! Vilka ljuvliga bilder. Kände knappt igen mig först.

midis

Tack!! Va kul!! Tycker själv om att få se mina egna vardagsbilder genom någon annans lins ibland. Får se det på ett annat sätt 🙂

BS

Intressant att läsa om era helger. Jag blir alldeles knäpp om vi inte har något planerat på helgerna. Stress över att barnen inte aktiveras/har kul/har någon att leka med. Sorg över att vi uppenbarligen tappat bort allt socialt umgänge? (När man sen i panik hör av sig till någon, så är det A-L-D-R-I-G någon som kan, för “alla andra” har såklart hela sina helger uppbokade sen länge)
Övriga familjen är ganska fine med att bara vara hemma och leka/kolla på diverse skärmar, men jag blir så sjukt uttråkad och rastlös av det, -svårt!

midis

Alltså missförstå mig rätt, vi gör alltid något på helgerna. Lekplatsen, en promenad med balanscykeln eller något sånt. Algot skulle gå bannans annars, och vi med honom. Men vi försöker göra saker vi vill, snarare än måååååååste. Typ mindre släktskalas och säga nej till måsten. Kan dock inte vara hemma en hel dag heller. Och ofta vill jag gärna göra något större. Typ varannan helg. Men sen ÄR det ju så att alla behöver och vill olika. Och känner så igen den där sorgen som dyker upp ibland eller när ingen kan och jag ledset tittar på Anton och säger “när blev alla så upptagna”. Kram!

åh älskar det med småbarnslivet att få ha dagar som är äventyr och ändå kvällar då man får lägga sig 22 🙂 men det är ju verkligen en fråga om hur man bäst trivs också. blir också sugen på att plugga igen, typ minst en gång i månaden, tycker det är fint att livet ändå är så långt (om man får ha hälsan osv), att det kan finnas plats för många saker

midis

Jag försöker också tänka på att livet är långt (måste ju ändå hoppfullt förutsätta det, annars blir det så deppigt). Så jag njuter, precis som du, av fördelarna med småbarnslivet (för dom finns också!). Kram!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.