2016-11-07

Kameran, framtiden och att våga ta plats

aalgots-1-av-3 aalgots-2-av-3

Algot älskar
kameran
nyfiken, klåfingrig
säker
han äger den
stirrar in och
igenom
han fastnar inte
i vinklar
låter sig inte
tyglas
ibland oroar jag
mig för
framtiden
då han förstår
mer
lägger en värdering
i det som
fastnar i maskinen
vill att att han
skall vara stolt
fortsätta
bestämma över
kameran
snarare än
tvärtom

det har varit
både och för
mig
vägrade längre vara
med på bild
satte handen framför
ansiktet
enbart för att
jag
blev genuint
ledsen varje gång
bilden
framkallades
ser jag verkligen 
ut så?

det var först i
samband med
bloggen
som jag vågade
ställa mig framför
kameran
men bara om jag
var ensam i
rummet
och
det är först det
senaste året
som
jag vågar be
Anton ta bild
på mig
eller be någon
annan ta bild
på oss
jag låtsas inte
som att jag inte
påverkas av ideal
förväntningar
jag jobbar mig
sakta bort ifrån
det, även om det
tar tid
men det här,
är i alla fall bättre
än
alternativet
nu är jag med
på festen, resan
vardagen
jag har en plats
tar plats
behöver längre inte
titta bort
vill inte titta bort

ibland får jag
frågan om det inte
känns töntigt
konstigt, obekvämt
att ta bild på
mig själv
jo, ibland
men jag har tränat
och tränat
tagit tusen bilder
och nu är jag
här
bestämmer äntligen
själv
är boss
i kontroll
stolt och
inte rädd för en
maskin

precis så som jag
vill att Algot
skall fortsätta
va
vill aldrig att han
skall vända ansiktet
bort
om han inte vill
vara med på
bild
så skall det vara
av
en annan anledning
kanske en revolt
protest
mot hans föräldrars
besatthet av
dokumentation
men aldrig
för att
han
skäms för hur han
ser ut

det slutar
här

0

Kommentera

Tänker att en faktiskt har bloggen att tacka för så himla mycket ändå. Fin grej!

Christin

Definitivt! Tack bloggen!

Emelie (dodike)

Alltså Algot!!! SÅ JÄKLA SÖT! Och lik sin mamma! Puss

Christin

MegaPuss!!! <3

Så klok du är kvinna! Jag är inte där än alls, trivs inte alls. Känner inte igen personen som dyker upp på bild. “Det är inte samma som i spegeln” säger jag. Men nu måste jag ju jobba på sådant där. Vill inte att min prins ska ta efter. Jag kanske inte behöver posera hejvilt framför kameran, men jag vill i alla fall inte skicka med honom rädsla och ångest.

Och Algot, vilken naturbegåvning och så in i bomben gosig <3

Christin

Amen jag förstår! Inte minst en efter en graviditet. Kan hälsa att allt det jag accepterat och börjat tycka om fick sig en omgång. Det tog tid för mig att bli kompis med kroppen igen. Jag tror det går i vågar, men antar att viktigaste – inte minst när man har barn – är vad man förmedlar. Jag vill aldrig att Algot skall höra mig klanka ner till mig själv eller peta i maten. Vägrar att uppfostra honom i en sån värld.

Tack finis! Är benägen att hålla med om det där sista också.

KRAM!!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.