2020-10-27

Hej, det är jag!

Jag vet inte sist det gick såhär länge utan att jag tittade in här. Det har knappt gått en vecka men att landa här någongång varje dag är lika naturligt som att borsta tänderna egentligen. Men det ska erkännas att jag missar det vissa kvällar också för att jag somnat på soffan när Anton kommer ut från Algots rum efter nattning. Idun fick feber, sov dåligt en hel vecka och sen havererade vårt vardagsflow något så in i. Ja, jag kanske hade planerat lite dumt med jobb också. Stressnivån sköt i höjden. Igår satt jag med ansiktet i händerna och frågade rakt ut i ett tomt rum “hur får alla ihop det“. Jag var överväldigad.

Och på tal om haveri så försvann alla bilder på JWHF igår efter en miss med en uppdatering. Jag hade sån rå-ångest att jag knappt klarade att kolla på datorn. Jag är stolt över JWHF och allt jobb  jag lagt ner där men ibland ska jag också erkänna att jag blir rädd att jag tagit vatten över huvudet. Speciellt när det ramlar in tekniska frågor, huh. Det är många hattar man ska bära. Oftast kul men ibland också totalt skitläskigt. Finns inga genvägar kring det. Men lättnaden imorse när allt löste sig.

Kanske blir idag en bra dag! Hoppas!

 

55
  • Just wanna view more of
  • Style

Kommentera

Gabriella Skog

Så imponerad över hur du roddar och styrde upp allt Christin! Och tacksam! <3

alla andra får inte ihop det. lovar. de sitter också där och undrar “gud vad hände”. och sen gör inte alla allt, även fast det känns så när man ser det. hoppas du får det lugnare nu <3

midis

Tack fina Ulrika.

Ella

instämmer med kommentaren ovan, alla får INTE ihop det. Man får försöka ta det lugnt, vara snäll med varann och skita i allt som inte är viktigt egentligen typ diska/städa/tvätta. Det gör inget! Puss på alla allt blir bra!! Dina barn är så fina o du är en så fin o bra mamma.

midis

Tack. Din kommentar var som världens kram!

Karen

Kjenner meg så igjen! Vi balanserer på en knivsegg til vanlig, får det akkurat til å gå rundt. Så når noen blir syke eller noe annet uventet hender, så detter alt sammen. Men «why do we fall, master Bruce? So we can learn to pick ourselves up» ;P men fy faen, det er mye jobb noen ganger!

midis

Va fint att få höra från fellow kämpar. Det är sjukt slitigt ibland, men det sjuka är nästan att man klarar det. Kram till dig!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.